Hörde på Lilian Thuram i Moriskan. En mycket intressant och fin människa.
Kom en smula för tidigt och bestämde mig för att besöka Belmondo, BELMONDO! Första gången jag gjorde det utanför lunchen. Har ätit där tidigare på bekostnad av en annan men då var det ingen stämning. Jag kom dit 18:30 och jag möttes av härliga priser. 12 kronor för whiskey och 10 för starksprit! Det lilla fönstret jag hade till Thuram var 30 minuter så jag tvingades svepa i mig en 0,6 liter bier och en sexa whiskey. Jag ska besöka denna plats fler gånger!
Dessbättre hade jag en härlig samtalspartner vid namn Paula. Hon såg ut som en stearinstod som hade varit ute i solen för mycket. Hennes pattar hängde ner till midjan och ansiktet var inte grant. Hon namngav ett antal personer som stod utanför för att visa att hon var stammis. Jag nickade beskedligt. Vidare berättade hon att hon var nyskild från sin partner sedan 16 år tillbaka vilken hon hade fem barn med. (Ja, det kunde jag se.) Paula frågade mig om jag var teknisk och jag jakade. Hon ropade till bartenderinnan: "Han är teknisk, ta han!" Förmodligen hade jag hoppat i något som jag inte visste. Ganymeden nickade vänligt men tog inte upp den nya informationen. Den sista tiden lät jag tiden gå och utmanade inte Paula på fler konversationer, hon var rejält toppad. Kvinnan bakom disken såg ut som hon från "Fri os fra det onde". Söt typ men anställningen gjorde att det slaknade, rejält.
Till Moriskan!
Jag lyssnade på Thuram och hans engagemang inom utanförskap. Det var en publik av utomsvensk karaktär. En översättare viskade i hans öra och den andre talade i mikrofon. Väldigt PK. Hon utelämnade "muselman" - muslimer när Thuram sa det.
Han hade väldigt bra idéer om att alla hade lika värde och han poängterade hotet mot de homosexuella flera gånger. I stället för att köra rasistsnacket framlade han argument för homosexuellas rätt i samhället som den muslimska tonårspubliken säkert inte gillade. Helt klädd i svart satt han som en god filosof med ytterst lugn. De andra vågade inte ens öppna vattenflaskorna med patentlösning, skitnödiga typer. Senare öppnade han flaskorna och hällde upp till de andra.
Jallow Momodou var en pajas som skulle fram och fotografera ständigt. Behrang Miri var en av arrangörerna.
Moderatorn var en jävla fitta som pratade med sina stora vita tänder och trodde att hon gjorde ett bra jobb. Coura Mbye, hon pratade så jävla oseriöst och utan kritiska frågor och sedan ville hon ha applåder för att hon "var en supermorsa". Helt sjukt hur mycket publiken klappade till denna skiten. Kändes som ett sektmöte.
De andra gästerna var en högpannig typ av fittyp: Rudy Mengesha. En kvinna från Kristianstad som berättade om hur jobbigt det var att växa upp i Sverige och att det inte gjorde henne något gott överhuvudtaget.
Sedan var det en neger till eftersom det var café pan africa som stod för debatten. En kille i svenska handbollsförbundet med göteborgsdialekt och han verkade mycket bättre. Höll inte på att omyndigförklara hela svenska folket som Rudy gjorde för att han hade fötts svart.
Och. Hanna Thomé. Vilken lesbo. Tydligen är det okej att kalla andra bögar bara för att hon gillar att slicka fitta men inte bli slickad själv. Vad fan skulle hon där att göra?
Frågestunden:
Det var bara Thuram som fick frågor. Ingen annan.
Behrang Miri vädjade till Jallow om att få ställa en kort, kort fråga. Först nekade Jallow men sedan fick lille Behrang komma och då kom den längsta frågan på hela frågestunden. Vilken jävla Tintinavsugare.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Det blev inga kvinnliga kontakter.
lördag 31 maj 2014
onsdag 7 maj 2014
Din gata 100,6
Jag har lyssnat på denna "radiostation" starkt subventionerad av oss skattebetalare en längre tid.
Blir det inte för mycket?
Jag kan inte tänka mig att folk lyssnar på denna kanal välmenat då jag själv inte gör detsamma, det vill skriva: ironiskt. Jag ser lyssnandet som en hemläxa som kanske kan rädda mig från att bli gruppvåldtagen av yngre sugna män.
Morgongänget dryftar en del saker som har att göra med de fresha i Malmö. (Vi äkta malmöiter säger Malme.) Det kan var allt i från kärlek till godis. För många chilenare från Lindängen och Kroksbäck som tillskriver sig våra åsikter.
Det roliga i deras dissekerande härrör från att de har en sådan naiv syn på saker. När de pratar om kärlek lägger de ned samtalet på en väldigt låg nivå som känns förklenande.
Juan Havana.
Jag var med på en tillställning på Kroksbäck eftersom jag har en del kännedom om denna stadsdel. Där var han konferencier och tillät Vänsterpartiet att dela ut propaganda genast efter dörren till alla dessa barn och bekanta till barnen. Det var en danstävling för mellanstadieelever. De gjorde det till ett politiskt möte. Ett pamflettbord direkt efter entrén. Jag avböjde. Hela programmet kändes som ett sektmöte. En man uppmanade folket att klappa hela tiden, det blev väldigt för mycket.
Han är född 1981 men beter ändå sig som ett missfall i gänget, i färd med att begå något rått gentemot befolkningen i Malmö.
Deras handhavande när det kommer till känsliga känns fel. De hade en ansvarig för statistiken över "Malmös trygghet". Hon gav vaga svar. Ger "Din gata" rätt när de lät Jamilah komma fram i SMS-posten, hon tyckte att mångkulturen inte alls var en rättmätighet.
Alla resurser kan lätt bli en börda. Mångkultur är en tillgång. Kan man inte se denna form ha något dåligt i sig bör man begrunda sig. Till och med pengar har en dålig inverkan. Alla resurser kan också missledas till att bli bördor.
Jag gillar mångkultur. Det får däremot inte vara en sak som inte får kritiseras och likställas med ett fullfärdigt levnadssätt.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Jag onanerade hemma i tanken med min manlige bildlärare en gång. Den gången var jag lite nyfiket homosexuell, ej numer.
Blir det inte för mycket?
Jag kan inte tänka mig att folk lyssnar på denna kanal välmenat då jag själv inte gör detsamma, det vill skriva: ironiskt. Jag ser lyssnandet som en hemläxa som kanske kan rädda mig från att bli gruppvåldtagen av yngre sugna män.
Morgongänget dryftar en del saker som har att göra med de fresha i Malmö. (Vi äkta malmöiter säger Malme.) Det kan var allt i från kärlek till godis. För många chilenare från Lindängen och Kroksbäck som tillskriver sig våra åsikter.
Det roliga i deras dissekerande härrör från att de har en sådan naiv syn på saker. När de pratar om kärlek lägger de ned samtalet på en väldigt låg nivå som känns förklenande.
Juan Havana.
Jag var med på en tillställning på Kroksbäck eftersom jag har en del kännedom om denna stadsdel. Där var han konferencier och tillät Vänsterpartiet att dela ut propaganda genast efter dörren till alla dessa barn och bekanta till barnen. Det var en danstävling för mellanstadieelever. De gjorde det till ett politiskt möte. Ett pamflettbord direkt efter entrén. Jag avböjde. Hela programmet kändes som ett sektmöte. En man uppmanade folket att klappa hela tiden, det blev väldigt för mycket.
Han är född 1981 men beter ändå sig som ett missfall i gänget, i färd med att begå något rått gentemot befolkningen i Malmö.
Deras handhavande när det kommer till känsliga känns fel. De hade en ansvarig för statistiken över "Malmös trygghet". Hon gav vaga svar. Ger "Din gata" rätt när de lät Jamilah komma fram i SMS-posten, hon tyckte att mångkulturen inte alls var en rättmätighet.
Alla resurser kan lätt bli en börda. Mångkultur är en tillgång. Kan man inte se denna form ha något dåligt i sig bör man begrunda sig. Till och med pengar har en dålig inverkan. Alla resurser kan också missledas till att bli bördor.
Jag gillar mångkultur. Det får däremot inte vara en sak som inte får kritiseras och likställas med ett fullfärdigt levnadssätt.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Jag onanerade hemma i tanken med min manlige bildlärare en gång. Den gången var jag lite nyfiket homosexuell, ej numer.
måndag 5 maj 2014
Tankar omkring vissa saker
Har haft en del betänktetid.
Jag kan inte annat än att föredra engelska svarta framför amerikanska svarta. Detta spörsmål har jag snurrat runt med en lång tid med. Gillar de svarta engelsmännen så mycket mer. De har en egen personlighet och kan klä upp sig utan att det ser uppgjort ut. Till skillnad från amerikanarna som inte kan bära upp en enkel kostym.
Idris Elba:
Den näste James Bond? Han är en underbar skådespelare med god kunskap om hur man gör en film. När han gjorde Heimdall i "Thor" trodde jag att det skulle bli en sorglig historia, icke! Han uförde detta verk med stor bravur. "Luther" gillades också. Han var superb i "Prometheus".
Will Smith:
Disney-skådespelare som vill för mycket och tror sig göra det till bättre istället för att acceptera situationen. Gummiansiktet med det grovt efterblivna utseendet på grund av det stora avståndet mellan ögonen, har inte gjort en trovärdig film.
Är det rasistiskt att föredra andra svarta och starkt ogilla den andra delen?
De amerikanska har inget schvung precis som Timbuktu, en enkel man som tar på sig kläder som inte tillhör hans person.
De fulas rätt i samhället.
Tillräckligt länge har jag gått runt med medlen om att jag inte bör finnas till i denna värld. Allt var skit och saker och ting såg väldigt mörka ut. För ett par månader sedan fick jag nya hjälpmedel. Det jag ser nu är av en helt annan karaktär. Tillfället har gett mig synen att uppfatta människors interaktion och levnad. Det är så enkelt och löjligt. På något vis har jag borstat från mig frågorna om detta. Allt ser så grådaskigt ut. Alla har verkligen en plats i samhället, frånsett deras fysionomi eller ansiktsegenskaper.
Kan man tillrättalägga sitt liv med vetskapen om att det aldrig någonsin kommer att rätas ut? Jag vet inte. För länge har jag överskattat min person och sprungit förbi chanser som inte i stunden kändes som en sak att ta tag i.
Lyssnar just nu på Paola och hennes låt: Interstellar Love. Enligt mina upplevelser för det mig till ungdomen och grundskolan. Då uppträdde en liknande tjej i aulan. Hon var snygg för att vara polska, vickade på höfterna och hon hade lite mindre än ok sångröst precis som Paola. Men...! Hennes sensuellt flickaktiga röst gör det till en vacker sak. Inte helt perfekt engelska men man känner ändå energin som transporteras med sången. Hon är verkligen vacker denna Paola. Nästan så att man kan höra hur jävla snygg hon är. Tydligen helchilenska och jag gillar dessa mestisliknade varelser. Sångrösten kräver en del annat men så länge man har kontakter...
Jag kan inte annat än att föredra engelska svarta framför amerikanska svarta. Detta spörsmål har jag snurrat runt med en lång tid med. Gillar de svarta engelsmännen så mycket mer. De har en egen personlighet och kan klä upp sig utan att det ser uppgjort ut. Till skillnad från amerikanarna som inte kan bära upp en enkel kostym.
Idris Elba:
Den näste James Bond? Han är en underbar skådespelare med god kunskap om hur man gör en film. När han gjorde Heimdall i "Thor" trodde jag att det skulle bli en sorglig historia, icke! Han uförde detta verk med stor bravur. "Luther" gillades också. Han var superb i "Prometheus".
Will Smith:
Disney-skådespelare som vill för mycket och tror sig göra det till bättre istället för att acceptera situationen. Gummiansiktet med det grovt efterblivna utseendet på grund av det stora avståndet mellan ögonen, har inte gjort en trovärdig film.
Är det rasistiskt att föredra andra svarta och starkt ogilla den andra delen?
De amerikanska har inget schvung precis som Timbuktu, en enkel man som tar på sig kläder som inte tillhör hans person.
De fulas rätt i samhället.
Tillräckligt länge har jag gått runt med medlen om att jag inte bör finnas till i denna värld. Allt var skit och saker och ting såg väldigt mörka ut. För ett par månader sedan fick jag nya hjälpmedel. Det jag ser nu är av en helt annan karaktär. Tillfället har gett mig synen att uppfatta människors interaktion och levnad. Det är så enkelt och löjligt. På något vis har jag borstat från mig frågorna om detta. Allt ser så grådaskigt ut. Alla har verkligen en plats i samhället, frånsett deras fysionomi eller ansiktsegenskaper.
Kan man tillrättalägga sitt liv med vetskapen om att det aldrig någonsin kommer att rätas ut? Jag vet inte. För länge har jag överskattat min person och sprungit förbi chanser som inte i stunden kändes som en sak att ta tag i.
söndag 4 maj 2014
Speeddate på TGI Friday´s
Efter ett antal om och men fick jag äntligen tillträde till denna skara av få utvalda.
Tog en slurk Jameson hemma och en ESB på The Bishops Arms. Om jag inte hade varit så fientlig tyckte jag att den mer än mulligt tatuerade kvinnan bakom disken tittade på mig en stund extra.
Kom till TGI Friday´s en kväll och gick efter ett par varv runt huset i och med att de hade angett Engelbrektsgatan 2 som adress. Till sist gick jag genom sidoentrén mittemot Victors eller vad fan det heter idag.
Skrev så snällt in mig i rullorna och fick mig en klisterlapp till namnskylt och en drinkbiljett som kunde bytas mot ett glas vin, bier, cider eller vatten. Jag tog det röda.
Tråkigt nog hade jag ställt upp för de trettio till de fyrtio och något. Så många har skrivit att de är så mycket snyggare vid dessa evenemang eftersom de är högutbildade kvinnor som inte har tid att leta kuk på fritiden. Nej, så var inte fallet.
Man fick två häften. Ett hjärtkort där man ringade in sina tilltänkta och ett annat där man skrev ned sina anteckningar. Jag använde anteckningar för att gradera dessa och ge mina svar efteråt.
Ett överskott på fyra, fem kvinnor men det stoppade inte Speedd8.se att genomföra evenemanget. Förra gången jag missade det hänvisade de till att männen var för många.
Detta om de:
Martina
En ful tjock bulgariska som jobbade som hårborttagare, ~37. ---
Annika
Jobbade på EON och såg ut att komma från Kirseberg, ~38. --+
Hanna
Från Umeå och liknade den stereotypt fula norrländskan, kommer ej ihåg. --
Anna
Kostrådgivare, lärare, föreläsare med ett kolhydratstint ansikte, ~39. -+
Nina
Förskollärare, tränar, har stora tänder, brun hy med stor rynkighet, ~37. ---
Anna
Mattelärare-, NO-lärare som såg bra ut först men sedan sjönk som en kuk framför mamma, ~36. -+
Catarina
Skolsköterska i Staffanstorp. Gjorde ett icke minnesvärt intryck. +-
Anette
Koordinator på något jävla privatbolag, tråkig. -+
Pernilla
Från Lund och jobbade på Tetra Pak, bra till en början men såg oegentligheterna senare, ~32. +
Helen
Troligtvis påtänd, svarade på väldigt konstigt vis, ~37. --
Här blev det en paus på en kvart. Jag gick åt sidan. Några andra pratade med varandra.
Anette
Halvkinesiska med två barn, såg ung ut men var 37. +
Ulrika
Skojfrisk hotellreceptionist men med åldern 38 som ett stort minus. +-
Emilia
Kemitekniker med ett barn, 37. +
Helena
Jobbade i Köpenhamn som läkemedelsproducent. -
Abigail
Journalist på någon jävla röd-grön tidning, ~31. +
Ulrika
Såg och agerade grovt efterblivet, påverkad? --
Evelina
Förskollärare från Löddeköpinge. +-
Iliana
En hudeterapeut som inte hade huden med sig. Såg brännskadad ut i ansiktet. ----
Det blev ett par jag uppskattade men det blev ingen respons. Inga matchningar.
Tråkig utdelning men jag är glad att jag tog tillfället och fullföljde det. Nu vet jag resultatet, att jag inte är en eftersträvansvärd man och kan lika gärna göra vad fan som helst i livet.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Kommer ni ihåg när man var liten och fångade flugor för att sedan dra bort vingarna för att se hur de blev? Jag gjorde det med småfåglar.
Tog en slurk Jameson hemma och en ESB på The Bishops Arms. Om jag inte hade varit så fientlig tyckte jag att den mer än mulligt tatuerade kvinnan bakom disken tittade på mig en stund extra.
Kom till TGI Friday´s en kväll och gick efter ett par varv runt huset i och med att de hade angett Engelbrektsgatan 2 som adress. Till sist gick jag genom sidoentrén mittemot Victors eller vad fan det heter idag.
Skrev så snällt in mig i rullorna och fick mig en klisterlapp till namnskylt och en drinkbiljett som kunde bytas mot ett glas vin, bier, cider eller vatten. Jag tog det röda.
Tråkigt nog hade jag ställt upp för de trettio till de fyrtio och något. Så många har skrivit att de är så mycket snyggare vid dessa evenemang eftersom de är högutbildade kvinnor som inte har tid att leta kuk på fritiden. Nej, så var inte fallet.
Man fick två häften. Ett hjärtkort där man ringade in sina tilltänkta och ett annat där man skrev ned sina anteckningar. Jag använde anteckningar för att gradera dessa och ge mina svar efteråt.
Ett överskott på fyra, fem kvinnor men det stoppade inte Speedd8.se att genomföra evenemanget. Förra gången jag missade det hänvisade de till att männen var för många.
Detta om de:
Martina
En ful tjock bulgariska som jobbade som hårborttagare, ~37. ---
Annika
Jobbade på EON och såg ut att komma från Kirseberg, ~38. --+
Hanna
Från Umeå och liknade den stereotypt fula norrländskan, kommer ej ihåg. --
Anna
Kostrådgivare, lärare, föreläsare med ett kolhydratstint ansikte, ~39. -+
Nina
Förskollärare, tränar, har stora tänder, brun hy med stor rynkighet, ~37. ---
Anna
Mattelärare-, NO-lärare som såg bra ut först men sedan sjönk som en kuk framför mamma, ~36. -+
Catarina
Skolsköterska i Staffanstorp. Gjorde ett icke minnesvärt intryck. +-
Anette
Koordinator på något jävla privatbolag, tråkig. -+
Pernilla
Från Lund och jobbade på Tetra Pak, bra till en början men såg oegentligheterna senare, ~32. +
Helen
Troligtvis påtänd, svarade på väldigt konstigt vis, ~37. --
Här blev det en paus på en kvart. Jag gick åt sidan. Några andra pratade med varandra.
Anette
Halvkinesiska med två barn, såg ung ut men var 37. +
Ulrika
Skojfrisk hotellreceptionist men med åldern 38 som ett stort minus. +-
Emilia
Kemitekniker med ett barn, 37. +
Helena
Jobbade i Köpenhamn som läkemedelsproducent. -
Abigail
Journalist på någon jävla röd-grön tidning, ~31. +
Ulrika
Såg och agerade grovt efterblivet, påverkad? --
Evelina
Förskollärare från Löddeköpinge. +-
Iliana
En hudeterapeut som inte hade huden med sig. Såg brännskadad ut i ansiktet. ----
Det blev ett par jag uppskattade men det blev ingen respons. Inga matchningar.
Tråkig utdelning men jag är glad att jag tog tillfället och fullföljde det. Nu vet jag resultatet, att jag inte är en eftersträvansvärd man och kan lika gärna göra vad fan som helst i livet.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Kommer ni ihåg när man var liten och fångade flugor för att sedan dra bort vingarna för att se hur de blev? Jag gjorde det med småfåglar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
