Jag har en dejt! Jag har en dejt!
Hon är inte den allra skönaste men å andra sidan ej jag heller så det kommer nog slå väl ut!
Efter ett antal mejl till varandra kom vi äntligen överens om ett möte i köttet, som skrivet kommer det att ske nästa vecka. Under korrespondensen har vi funnit varandra så till den grad att hon vill träffa mig. Ja! Mitt mål är att överskölja henne med mina få men stora kvaliteter. Hon ska icke komma undan. Troligtvis kommer vi att mötas på en pub av engelskt stuk - min favorit.
Mina eskapader under fredagen, natten till lördagen var minst skrivet dålig. Började så nätt med lite rosévin (0,8 liter) och bier (okänt antal) för att sedan nyttja kollektivtrafiken. Första nedslagsplatsen uppstod vid Mello Yello, där blev det ytterligare en bier. Andra på TGI Fridays som jag sedermera blev avhyst från då en kvinnlig vakt tyckte jag var öveförfriskad, förstår icke varför. Däremot tyckte hon jag var sketasnygg!? Denna maninna till synes en turkiska eller persiska med långt ondulerat hårsvall gillades av mig också, vi ska nog korsa fler vägar i framtiden. Därefter vid 23:30-tiden bar det av mot Prins Bernhard vilken jag kom in på men inte tyckte att det var något nämnvärt. Efter otaliga bier och en whisky-soda och några maninnor som dök upp framför mig på dansgolvet - som vanligt utan att säga ett ljud - kom till slut en vakt och bad mig lämna stället. Ännu en gång för att jag tydligen var mer klandervärd än de andra. Igen kan jag med mitt förnuft skriva vad som hänledde detta, jag kladdade inte, var inte våldsam eller burdus. Förmodligen utgjorde mitt anlete den största boven.
söndag 24 juli 2011
torsdag 14 juli 2011
Blindgängare
Det slog inte väl ut.
Det går allt sämre med i stort sett allt som jag befattar mig med. Dejtingen går surt, arbetet förvärrar, ekonomin fallerar, hälsan tas snart ifrån mig. Snart är det dags för mig att ta tag i allt detta. Att verkligen visa vad som finns gömt inom och som endast måste brytas innan jag kan dra fördel av det.
En kvinna utanför Ica Maxi Toftanäs - för övrigt i sällskap av Belinda från Bulltofta Kött - stod i egenskap av sin egen möhippa och ville ge slumpartade kyssar till män. Jag kom gåendes och hade inte tanke på att nyttja tillfället men när hon kom inhoppandes i sin gyckeldräkt gick det inte att motstå. Bakfull som man var frågade jag henne väldigt rättframt om vad det var hon salu- eller tjänstförde. Det rörde sig om kyssar och bidraget var frivilligt, allt enligt vad man tyckte det var värt. Eftersom jag såg att i korgen enbart infann sig tjugolappar bistod jag ock med en sådan. När hon började ge mig den kramen kände jag inget men när bonuskyssarna på halsen började kände jag mig som en man. Är ej helt säker på om hon agerade så mot alla, visst kan man hoppas.
En besynnerlig kväll som jag hade druckit massor av brännvin under samt bier gick jag och lade mig som brukligt är vid 04:00-tiden. Dagen därpå ser jag en stor pöl på golvet - oljeaktig - och jag vet inte hur det kom dit. Det hade inte regnat och det var inte urin - jag smakade. Om jag erinrar mig kraftigt vill jag minnas att jag hade en "dröm" om att jag vattnade blommorna men jag kan missta mig!
Därutöver har det gått kasst med dejtingen. Trettionioåringen ursäktar sig med flertalet bröllop och möhippor. Jag menar hur svårt kan det vara att undvara en kväll eller en helgdag för att umgås med den man gillar? Kan icke förstå varför det blev så här. Jag vill jag ej heller, nu tycker jag faktiskt att det får vara en ände på denna transportsträcka som måste företagas så att inte kvinnan känner sig billig.
Varför kan jag inte få en lätt trippande varelse av dess vänaste slag? Detta svagare kärl, varför tillfaller de inte mig?
Det går allt sämre med i stort sett allt som jag befattar mig med. Dejtingen går surt, arbetet förvärrar, ekonomin fallerar, hälsan tas snart ifrån mig. Snart är det dags för mig att ta tag i allt detta. Att verkligen visa vad som finns gömt inom och som endast måste brytas innan jag kan dra fördel av det.
En kvinna utanför Ica Maxi Toftanäs - för övrigt i sällskap av Belinda från Bulltofta Kött - stod i egenskap av sin egen möhippa och ville ge slumpartade kyssar till män. Jag kom gåendes och hade inte tanke på att nyttja tillfället men när hon kom inhoppandes i sin gyckeldräkt gick det inte att motstå. Bakfull som man var frågade jag henne väldigt rättframt om vad det var hon salu- eller tjänstförde. Det rörde sig om kyssar och bidraget var frivilligt, allt enligt vad man tyckte det var värt. Eftersom jag såg att i korgen enbart infann sig tjugolappar bistod jag ock med en sådan. När hon började ge mig den kramen kände jag inget men när bonuskyssarna på halsen började kände jag mig som en man. Är ej helt säker på om hon agerade så mot alla, visst kan man hoppas.
En besynnerlig kväll som jag hade druckit massor av brännvin under samt bier gick jag och lade mig som brukligt är vid 04:00-tiden. Dagen därpå ser jag en stor pöl på golvet - oljeaktig - och jag vet inte hur det kom dit. Det hade inte regnat och det var inte urin - jag smakade. Om jag erinrar mig kraftigt vill jag minnas att jag hade en "dröm" om att jag vattnade blommorna men jag kan missta mig!
Därutöver har det gått kasst med dejtingen. Trettionioåringen ursäktar sig med flertalet bröllop och möhippor. Jag menar hur svårt kan det vara att undvara en kväll eller en helgdag för att umgås med den man gillar? Kan icke förstå varför det blev så här. Jag vill jag ej heller, nu tycker jag faktiskt att det får vara en ände på denna transportsträcka som måste företagas så att inte kvinnan känner sig billig.
Varför kan jag inte få en lätt trippande varelse av dess vänaste slag? Detta svagare kärl, varför tillfaller de inte mig?
tisdag 5 juli 2011
Konterfej
Ja efter många års funderingar gick jag med i den så kallade konterfejboken.
Med det vill jag visa att det att ni inte är ensamma. Det är min förhoppning såvida jag inte är extra hårt fall. Jag vill berätta om det svåra livet som inte alltid är så beskedligt och hanterbart. Allt går inte att lösa. Ändläsa kombinationer gör att vi faktiskt är väldigt olika men att det alltid går att hitta en gemensam nämnare. Mina kval består i att någon högre kraft försvårar min fortlevnad. Som att det ständigt - oavsett situation - finns en motarbetare inneboende i mig själv eller i gestalt av andra människor och ting. Ge inte upp för det har inte jag gjort - än - även om det blir allt svårare att hoppa över hindren.
Det finns positiva dagar och sedan finns det sådana riktiga skitdagar. Det kan utlösas av vad som helst och därefter beslöjar det den goda stämningen och allt annat gott. Vissa kan med enkelhet borsta av sig bekymren men vi andra då? Vi som har fötts med långsinthet vilken kan sträcka sig till åratal. Jag tror att man behöver en fiende i livet. Alltid måste en nemesis agera motpart. Min är Pär Thörn. Hur länge sedan var det man grät? Faktiskt en hel del tid har förflutit, för närvarande matar jag kroppen med stimulantia och en del falska glädjeyttringar odlas. Men det är inte jag.
Jag vet att jag behöver en kvinna men som jag har skrivit innan tror jag inte att det löser problem. I stället antar jag att det överhöljer allt annat som en skyddande hinna från alla negativa tankar. Ge mig en respit att droga ner mig lagligt tack. Förra gången gick inte värst bra.
De som är i farozonen för Ronny Grosder är i skrivande hetta en styck trettiosjuåring och en styck trettionioåring. Trettionioåringen har tyvärr meddelat att hon har sååå fullt upp med diverse bröllop och jobb innan semestern. Bah! Till och med jag kan hitta luckor i en helvetes jävla vecka, vad fan vill hon?! Trettiosjuåringen chattade jag med i går på Badoo och hon ställde sig mycket positiv till en dejt med mig i veckan. Jag gav henne ett nummer till en bra psykolog. Men vi får se.
Med det vill jag visa att det att ni inte är ensamma. Det är min förhoppning såvida jag inte är extra hårt fall. Jag vill berätta om det svåra livet som inte alltid är så beskedligt och hanterbart. Allt går inte att lösa. Ändläsa kombinationer gör att vi faktiskt är väldigt olika men att det alltid går att hitta en gemensam nämnare. Mina kval består i att någon högre kraft försvårar min fortlevnad. Som att det ständigt - oavsett situation - finns en motarbetare inneboende i mig själv eller i gestalt av andra människor och ting. Ge inte upp för det har inte jag gjort - än - även om det blir allt svårare att hoppa över hindren.
Det finns positiva dagar och sedan finns det sådana riktiga skitdagar. Det kan utlösas av vad som helst och därefter beslöjar det den goda stämningen och allt annat gott. Vissa kan med enkelhet borsta av sig bekymren men vi andra då? Vi som har fötts med långsinthet vilken kan sträcka sig till åratal. Jag tror att man behöver en fiende i livet. Alltid måste en nemesis agera motpart. Min är Pär Thörn. Hur länge sedan var det man grät? Faktiskt en hel del tid har förflutit, för närvarande matar jag kroppen med stimulantia och en del falska glädjeyttringar odlas. Men det är inte jag.
Jag vet att jag behöver en kvinna men som jag har skrivit innan tror jag inte att det löser problem. I stället antar jag att det överhöljer allt annat som en skyddande hinna från alla negativa tankar. Ge mig en respit att droga ner mig lagligt tack. Förra gången gick inte värst bra.
De som är i farozonen för Ronny Grosder är i skrivande hetta en styck trettiosjuåring och en styck trettionioåring. Trettionioåringen har tyvärr meddelat att hon har sååå fullt upp med diverse bröllop och jobb innan semestern. Bah! Till och med jag kan hitta luckor i en helvetes jävla vecka, vad fan vill hon?! Trettiosjuåringen chattade jag med i går på Badoo och hon ställde sig mycket positiv till en dejt med mig i veckan. Jag gav henne ett nummer till en bra psykolog. Men vi får se.
söndag 3 juli 2011
Sommarångest
Denna tid som man ska ta tillvara på men aldrig lyckas spendera på ett bra och givande vis.
När det så småningom kändes som att jag hade något att se fram emot verkar hon alltmer Ronny Grosder-fientlig. Vad är det hos mig som inte gillas? Det jag vet är att människor i förstone anser mig vara arrogant då jag kanske inte köttar sönder mungiporna vid varje tillfälle jag möter någons blick. Vissa gånger spelar jag låtsasfundersam vilket lyckades förra veckan. En kvinna kommer fram till mig och lägger handen på min vänstra axel:
"Hej, du ser väldigt fundersam ut. Är allt bra?"
"Ja då, allt är som det ska vara. Stämningen är alltigenom god", var det enda jag lyckades frammana.
Ha! Nu när jag tänker på det i efterhand. Hur hon tittar på mig med ett litet tillbakadraget leende. Det var en blandning av undran, empati och osäkerhet. Varför jag inte visste att det var en stundande omfamning då förbryllar mig. Med mitt knölaktiga beteende slängde jag ihop hennes armar och brände allt som kunde ha gynnat mig. Äcklar mig själv jämt och ständigt.
Ovanpå på det har jag fått vissa skamliga lustar. Inom ett tidsfönster på två veckor har jag onanerat i tvättstugan, jag gillar det. Senast i natt 01:15 onanerade jag på T.G.I Fridays toalett. Det gick lite slött till en början på grund av all alkohol men sedan efter ett hundratals dragningar och fyra till sex minuter gick det för mig. Tyvärr hade jag inget tryck i fabriken så det blev en kort luftväg innan spermaspillan på golvet var en realitet. Izakaya Koi och Mello Yello var inget att ha, därför blev det ett nederlagsrunk.
Åter till våpet. Nu väntar jag på att hon ska meddela sig eftersom jag var den som senast - kanske sist - hörde av sig. Hennes livsföring och Ronny Grosder-bemötande gör mig tämligen sval. Varför bjuder hon aldrig hem mig? Nej visst inte, dessa ändlösa dejter i det offentliga rummet som aldrig leder till något än kindpussar är inget jag nöjer mig med.
Hurra, jag ska få en kontaktperson! Tyvärr blev det ingen kvinna. Det är en man i medelåldern som jag ska förvalta och böja enligt mina önskemål. Nästa vecka ska vi träffas. Tänk om detta leder till vidare kontakter? Jag hoppas!
När det så småningom kändes som att jag hade något att se fram emot verkar hon alltmer Ronny Grosder-fientlig. Vad är det hos mig som inte gillas? Det jag vet är att människor i förstone anser mig vara arrogant då jag kanske inte köttar sönder mungiporna vid varje tillfälle jag möter någons blick. Vissa gånger spelar jag låtsasfundersam vilket lyckades förra veckan. En kvinna kommer fram till mig och lägger handen på min vänstra axel:
"Hej, du ser väldigt fundersam ut. Är allt bra?"
"Ja då, allt är som det ska vara. Stämningen är alltigenom god", var det enda jag lyckades frammana.
Ha! Nu när jag tänker på det i efterhand. Hur hon tittar på mig med ett litet tillbakadraget leende. Det var en blandning av undran, empati och osäkerhet. Varför jag inte visste att det var en stundande omfamning då förbryllar mig. Med mitt knölaktiga beteende slängde jag ihop hennes armar och brände allt som kunde ha gynnat mig. Äcklar mig själv jämt och ständigt.
Ovanpå på det har jag fått vissa skamliga lustar. Inom ett tidsfönster på två veckor har jag onanerat i tvättstugan, jag gillar det. Senast i natt 01:15 onanerade jag på T.G.I Fridays toalett. Det gick lite slött till en början på grund av all alkohol men sedan efter ett hundratals dragningar och fyra till sex minuter gick det för mig. Tyvärr hade jag inget tryck i fabriken så det blev en kort luftväg innan spermaspillan på golvet var en realitet. Izakaya Koi och Mello Yello var inget att ha, därför blev det ett nederlagsrunk.
Åter till våpet. Nu väntar jag på att hon ska meddela sig eftersom jag var den som senast - kanske sist - hörde av sig. Hennes livsföring och Ronny Grosder-bemötande gör mig tämligen sval. Varför bjuder hon aldrig hem mig? Nej visst inte, dessa ändlösa dejter i det offentliga rummet som aldrig leder till något än kindpussar är inget jag nöjer mig med.
Hurra, jag ska få en kontaktperson! Tyvärr blev det ingen kvinna. Det är en man i medelåldern som jag ska förvalta och böja enligt mina önskemål. Nästa vecka ska vi träffas. Tänk om detta leder till vidare kontakter? Jag hoppas!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
