Det nya

Så här långt ner i botten har jag nog aldrig varit.

Det har varit likt en dröm för mig att komma så nära botten som möjligt för att kunna studsa tillbaka, uppåt. Länge har jag eftersökt detta fall men aldrig nednått. Vad som har visats är att jag har en rad alternativ som har hjälpt mig framåt i denna dödsspiral. Välvilliga myndigheter och människor som vill sig själva väl. Inget fel med det, jag anklagar icke dessa men de har gett mig en enastånde möjlighet för självförfall. Ett sätt att förstärka min undergång med en smäll.

Allt som har uppkommit i mitt liv nu är en särdeles logisk sammanfattning. Jag har felat.

Det har kommit till den grad att jag nästan söker hjälp. Men det är inte en frågan om hjälp bara om missbruk eftersom jag finner det lättare att utföra det i vemsomhelst närhet. Till slut kommer det närmare in på skinnet. Alltfler ser mina brister och jag kan verkligen inte göra något åt det.

Vad ni har framför er är en en allt annat än lönnfet person (man ser det utan att behöva fundera) och en ful varelse som egentligen inte har något att hämta här i världen men jag fortsätter ändå. Till vems nytta? Absolut ingen. Än har ingen tagit mig gett mig en ordentlig omgång av kärlek. Jag tvekar inför framtiden och varför jag bör bestå i den.

 Fula barn behöver kärlek ävenså snygga barn.

Jag har sett så många exempel där man tror en sak och så uppkommer en annan på grund av en uppgjord uppfattning. Försök se till personen och inte till systemet för det kommer aldrig inom det mänskliga styret uppkomma någon form av fullkomlighet. Jag har blivit alltsåmer emotionell då jag fortskaffar mig till det dödliga. Det påverkar mig. I det andra ljuset framstår allt annat som vackert, synd, tråkigt och deprimerande. Jag kan inte hjälpa det, tårarna rinner.

Vi behöver en sådan som mig som kan har danat sig inom detta land och fortfarande gör så. Jag är en arbetaresvensk och kommer att förbli så till mitt planerade fall.

Mina åsikter står för mig och enkom mig som person. Gör inte detta till en projicering av vad mina gener lyckas tycka.

Under en sisådär månad har jag inte gagnat mig av dessa möllanfolk och fortsätter att avhålla mig från dessa. Jag behöver en rättrådig paus.

Alla som med dessa utomordentliga medel kan bestiga denna underbara jord bör känna sig lyckliga. Du har möjligheten, viljan, drömmen att bli den du vill. Fortsätt med detta oavsett vad andra tycker.



Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag kräver en ny omgång.

Grosders dilemma

Jag försökte.

Under den enda veckans semester jag kunde förmå mig att ta ville göra något bestående. Till stor del lyckades eftersom jag hade en romantisk syn om att jag skulle sitta där vid skrivschatullen med ett stearinljus och läsa inpå småtimmarna. De första dagarna lyckades jag men sedan ropade, nej kroppen gallskrek efter alkohol.

Jag började så smått med lite rester från sjuttis-Kronan brännvin. Sedan blev det en halv flaska vitt vin. Därefter en mellanlandning med ett par folk- och lättbier. Nu till det extraordinära! Jag hittade mig en absinthflaska om sjuttio procent. Denna var försedd med en upphällningsfördelare så jag blandade i lite fuskfanta eller fakecola, vet ej. Jag fyllde nog en två deciliter och kompletterade resten. Vidare hade jag ett starkt behov av musik så jag lyssnade på Roxette samt skickade till en intressentska (!) på E-kontakt. Jag fortsätter dricka min hemmabrygd. Vet inte om jag häller i mer sprit i min blandfärdiga dryck eller vad jag gör. Någonstans under mina små idiottelefonmeddelanden svartnar allt.

19:24 (återigen !) slutar vår konversation med:

19:25
"
vad menas med en avrtinh?

------------------------------------------------------

2012-07-24 19:24 skrev Grosder:
Helt korrekt. Jag är är en avrtinh!"

Efter detta har jag inte förstånd nog att besvara henne. Enligt vittnen på plats har jag svårt att gå, prata och vara normal. Enligt vittnen på plats har jag lätt för att trilla, prata och vara onormal.  Dagen efter såg jag kräkrester på mina öronsnäckors ledningar.

Detta börjar bli en parodi på en parodi på en parodi. I dessa dagar kan jag inte undanhålla mig stimulantian två dygn ens en gång, en repris av 2011 nästan ett år sedan. Men det är så skönt.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Blev nekad ytterligare bier på Nyhavn.

Åh dessa sommartankar

Jag står upp med kuken i handen. Vilket hål ska jag välja? Den roliga och frigjorda fittan utan ansvar eller den konsekvensmedvetna förnuftiga slidan?

Det är en smula förmätet av mig att ens tillgodogöra mig det här valet eftersom det är inte mitt att göra. Har aldrig uppstått och kommer ej heller inom evigheten göra så. Däremot kvarstår valet. Den breda eller smala vägen? I det här fallet är ju det smala något bra men ha Jesus parabel i åtanke så att vi tolkar det likadant.

Dessbättre har jag inte uppnått medelåldern då allt ska vara på sin plats intill ens döddagar. Därför kan jag konferera med mig själv om hur jag ska lägga upp återstoden av mitt icke så dyra liv. Jag vill (både mitt nyktra och onyktra vill samma sak) plocka till mig kunskap och lärdomar som kommer att underlätta livet i framtiden. Det bästa vore att anskaffa dessa nu så att tidinvesteringen är så gynnsam som möjlig. Dessvärre plågas jag av lättja och strävan efter att önska mig lycka i sinnet i stället för att verkligen hoppa ut i verklighetens okända marker.

I mina närmaste månader har jag uppkommit med samma tankar hela tiden - familjen är viktigast. Vare sig det handlar om med blod förbundet eller en skapad sådan, de är lika viktiga. Min plan är att göra mig en ny som jag kan vårda, nära och älska. Jag vill så väl men oftast blir det så fel. Det bästa med mig är att jag är öppen för alla människor: svarta, gula, röda, bruna, vita och alla andra. Inte på något vis att så länge dessa utgör ett intresse för mig att jag obönhörligen skulle lägga ner vapnen. Inga kriterier men ett antal riktlinjer.  De måste älska mig.

Allt är totalt omvänt sedan man var barn. Hur jag var isolerad och trodde att artonårsdagen var en öppning. Att en man sa till mig på Panora (S:t Gertrudsgatan) att det inte var något särskilt med den dagen och hur jag förfäktade denna tanke som jag numera håller som en sanning. Att jag sa till mina kollegor under sommarjobbet vilka frågade om jag hade sällskap: "Äh, det löser sig då jag blir arton och kan gå på puben". Det gjorde det inte. Än värre blev det. Jag var blyg en lång tid innan jag ens kunde titta på en människa - man som kvinna. Jag har viss kunskap men ej sammanställningserfarenheten. Ännu kunde jag ej sätta teorier och åsikter emot varandra. Detta avhjälpte jag med böcker och kritiskt tänkande.

Jag vacklade en tid. Året var 2006 och med halva inne på 2007 var det bestämt. Det som jag hade var innan var bättre än det jag trodde mig kunna uppnå. Förlust och vinst i ett svep. Jag är glad att jag gjorde det. Att jag såg falskheten och det individualistiska. Hur jag gick ut dränerad av energi i stället för att ha laddats. Påtvingad kärlek.

Några sista ord från Ronny:

Måhända bör jag åternamnge denna blogg till Ronnys stora fylle.

En ny era

Jag har självklart tänkt till igen. Vem är jag Ronny Grosder?

Under mitt organisatoriska fotalbumtillslag förstår jag inte hur jag från en smärre adonis kunde invecklas till en sådan äcklig skapelse. De som har möjlighet att se mina yngre fotoklickar torde förstå vad jag menar.

Nu kommer jag - Ronny Grosder att ta tag i denna bit som uppbär namnet Ronny Grosder. För länge har en avart till person härskat över namnet - ej mer. Vi ska ta tillbaka helhetsintrycket.

Jag har varit och rekognoscerat men icke. Inte en enda slidvarelse ondgjorde sig ens en gång en huvudskakning till min nackdel. Jag briserar återigen av vanmakt.Hur ska jag fortgå utan att göra ett spektakel av mig? Blir det en skönskjutning som inte är värt något och ej heller kan stå förr det slumpmässigt utvalda vill jag ej mer. Jag kan varken väcka olust eller lust. Vad är fittefel på mig?

När jag hör alla som har "sin" kan jag inte medryckas i glädjens tecken. Inte utan förfalskad glädjeenhet. Icke!

När jag märkte av tendensen av att förstärka saker vaknade jag till liv.

Då jag redan hade en prilla oppikäften tänkte jag ändå att jag ville en just sådan. Så också en cigarett.  Vad ska man göra då man har en nödvändighet som inte kan uppklaras?

Allt handlar om att förstärka saker och ting. När jag här en bra låt vill jag förstärka denna känsla genom att dricka en flaska whisky samt röka två paket Benson and Hedges. Men ända sedan denna känsla uppkom om att jag ville röka eller snusa då jag redan hade en prilla eller cigarett i munnen - förstod jag att något var skevt.

Ursäkta mig - för jag har smitit från mina plikter på min så kallade webbläsarblogg. Vi ska upprätthålla denna ända fram till årsslutet. 2012 ska bli ett bra år! Då jag fortlevde en så kallad diet fann jag att man kunde uppnå samma sorts dimensioner då man höll denna diet. Eftersom man sänkte ribban och det enda matmålet var drogen. Man kan. Jag kan. Ronny Grosder kan. Fuck dig.

Jag har tänkt.

På fitta.

Men absolut inte bara på det. Ashålen har varit minst lika viktiga. Jag kan inte med när dessa ser ut som skrynkliga och bruna ballongmunstycken.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag gillar lubrikation. Funderade över vilket mitt favoritord var - kunde inte bestämma mig mellan "stallage" och "produkt".