Kalle Lind är dålig

Hej Kalle Lind, igen!

Jag skriver mitt genmäle här för att understryka hur stark jag är som vågar möta dig på hemmaplan, det vill säga din blogg inför dina underhuggare. Ha! (Oj det verkade inte som att din hemsksida nändes beblanda sig mig med min text.)

Min lilla fnurra är inte att jag har något emot ditt religionsförakt, tvärtom. Jag, självaste Ronny Grosder är en Malmöit och är en sann åskådliggörare av detta falsarium vi kallar det underbara utbytet. På grund av (märk väl att jag inte använder "tack vare") ditt utspel köpte jag din bokbox och trodde att jag skulle få fyra fullvärdiga autografer. Ack nej, i stället blev det en (EN!!!!) i den sista tvåhundraexemplarsboken med en kråkskrivstil som jag än ej har kunnat uttyda. Står där " Från din bästa vän för din bästa vän"? En författare borde veta bättre. Jag läste den på tre dagar trots att jag har ett heltidsarbete inom det så kallade kroppsarbetsliga, till skillnad från ditt så mycket finare - kulturarbete.

Om du hade gjort din bakgrundshistoria bättre borde du har förstått att Stavros Louca är ett Jehovas vittne, inte bara det utan också en äldste! Till detta torde hans naturvetenskapliga ämbete ifrågasättas. Trots att jag kverulerar över din ynkedom tillstår jag dig att det var underhållande som förströelse. Visst var det underhållande och så va. Men! Likväl som tortyr är som skönast mellan pauserna är detta så också.

Att de afrikanska staternas svarta befolkning utgör en större
procentuell andel av de nytillkomna är ingen nyhet för mig. Sedan länge vet jag att de lägst street-smarta utbreder sig större. Därför vet jag också att JV ljussätter de minst utvecklade länderna som följd av deras utsatthet. Precis som att ett besök av Jehovas vittnen beror på den besökandes utsatthet och nära till klichéerna.

Och om du hade läst min delvis (till stor del) kvinnofientliga blogg hade du förstått hur jag har resonerat fram tills nu.

Jag har en gedigen grund inom det Jehovas vittneliga-området och därför kan jag diktera varför ditt resonemang är så jädra fel (läs: neger-syndromet).

Oavsett mina förestående förehavanden tycker jag att du tillför mycket men att du bör och skall ha en större vördnad för Sten Broman.

För övrigt är mina största intressen så som du har beskrivit: bier och runk. Inget jag undanhåller, ens för min farmor.

Att du inte kunna göra det genomförbart på din så kallade hemskida gör det ytterst oangenämnt för mig då jag har upprättat en text ämnad för dig.

Står lite tveksam till om jag ska ersätta min ärkefiende: Pär Thörn till Kalle Lind. Efter noga övervägande väljer jag att kötta båda dessas liv.

2012 rensas ut

En annan sträcka har företagits.

Jag började en smula innan årsskiftet. Körde på en avgiftningskur vad gäller allt men främst alkohol. Inte ens kaffe genomfördes min kropp. I en hel månad och lite därtill hade bara nyttiga grönsaker och frukter tillträde. Till och med alla januaris dagar blev vita. Inte på tvåsiffriga år har en sådan månad företagits, min kropp måste vara i chocktillstånd fortfarande.

En ovanligt hård tid med många och sena kvällar samt onyktra stunder gjorde att jag inte hade mycket ork till annat. Inte nog till att skriva heller. Varje dag ville jag fortsätta där nästa slutade. Det var ingen behaglig berusning utan jag behövde det totala svarttillståndet för att känna mig nöjd. Bakfullheten övergick aldrig till nykterhet. Ut gick jag efter jobbet för att söka efter mina dryckesbrödrar. Hur många har sina bargrannar som kompisar under de ljusa timmarna?  Mina tankar om vad jag höll på med tog alltmer emot. Visst tar jag gärna en ordentligt blecka men inte på vardagarna och inte för ofta. Mina prioriteringar behövde rätas ut.

Därför var jag strikt med min kost- och dryckeshållning under den dryga månaden. En rejäl utrensning, återställning och kalibrering var ett måste. Slutar jag inte med detta är inte åren snara med att hinna ifatt en. För många jag har mött är ensamma gubbar som dricker sig förbi livet och fortsätter eftersom de har investerat i en dålig häst men känner sig tvungna att upprepa satsningen för att inte erkänna misstagen för sig själva. Jag vill inte bli en av dem. Villkorsvänner. Nej tack.

Efter otaliga lavemang, örtteer och juicer känner jag äntligen att jag har gjort rätt. Jag har dumpat bieren men ej spriten eller vinet. Att jag skriver detta nykter och måste emfatisera det är lite tråkigt men det kommer fler slag att skriva om. Det är en bra utgångspunkt men inte ska levern få det så lätt i livet! Jag har en del planerat framöver som kommer att gynna någon på något vis. Inget imorgon tyvärr. En avgiftning hjälper inte mot fulhet så värst mycket. Visst fick jag lite bättre hy men inte bra i sig självt.

Däremot har jag minskat lite i volym och en del kvinnor har tittat på mig utan att jag har behövt sträcka fram hinken. Snart kanske det händer!


Några sista ord från Ronny Grosder:

Det blev en del kaffelavemang.