Square Side

Jag tycker att denna oas för alkoholister som släcker sin sprittörst innan den infinner sig förtjänar en egen post.

Den har alla egenskaper som en härlig träffpunkt bör ha för olika människor med ett stort gemensamt intresse, alkohol.

Square Side i Malmö är ett ställe som ägs av ett persiskt par i femtioårsåldern. Mannen är trevlig men hans fru är en jävla argbigga. Hon satt en kväll vid ett av serveringsborden och beklagade sig: "Asså jag orkar inte med mig själv meeer!" Detta sa hon flera gånger alltmedan hon drog händerna framför ansiktet och tvättade bort fiktiv smuts. Känslan när ägarinnan sitter där och har livsångest gör att man mår så bra. Då har man träffat rätt.

Tyvärr gräver de sin undergång. Jag ska förklara snart.

Man defilerar förbi deras träiga och hafsigt oljemålade utemöbler. Ute sitter rökarna. Upp för en halvtrappa. Aluminiumdörren har jag aldrig gillat, man står för kort för att det ska kännas naturligt att öppna den. Till höger sitter alltid tre stycken Jack Vegas-fanatiker och tävlar om vem som kan stoppa in flest sedlar. De har ett litet bespisningskök som är tämligen obemannat större delen av tiden. Pubsträckan har däremot en större besöksfaktor. I slutet av disken brukar en annan persisk man som liknar Richard Lewis sitta. Han pratar inte, stirrar ut i intet, att verka svår är hans gebit. Gillade honom till en början men nu tycker jag att han kan dricka hemma i stället för att visa sina dåliga sidor på plats bland folk.

De har rustat upp en del bland platserna. Skinnsoffor och gott om utrymme för de sittande att dansa när promillehalten har passerat den gyllene gränsen.

Toaletten är spartansk men ren. Inget papper för att torka sig efter tvättning, endast en handtork. Ogillas.

Men det är gästerna som gör stället. Jag har träffat många och haft diskussioner av alla dess sorter. Square Side har en viss charm när det kommer till folket. Alla möts, förutom hipsters, de håller sig borta. Tack!. Många svarta kommer dit. En noggerska ojade sig över att hon behövde ta extra D-vitamin för att hon var mörkhyllt. Föredrar de svarta för de blir inte så högljudda och sluddriga. Trots deras övriga brister. Oj! Det var en lite fördom.

Tänk dig en hemmafest med härligt fulla människor som efter en tid vill förstärka sina fyllekänslor med go´ musik. De har kul och alla andra också för nu är de flesta lediga och pratar obehindrat om saker de egentligen inte borde prata om. Kalle går in och letar upp en låt efter en massa raderingar av bokstäver som sedan hittar rätt. Den spelas i goda två minuter. Nu kommer Hassan och vill höra en annan låt, direkt. I stället för att kölägga den kör han i gång den. Hassan är glad men de övriga åhörarna vrider sig alltmer på grund av den sinnessvaga övergången. Nu träder Rabi in för han känner igen sången men han vet en ännu bättre och den vill han spela upp, så fort det går.

Detta är vad som pågår på Square Side.

De har anskaffat en touch-skärm som besökarna obehindrat kan navigera sig i Youtubes regi. Förra gången var det en full irländare som parkerade sig och spelade. Sedan kom Abdi och bytte när ett Roxette-album var under uppspelning.

Systemet är endast tre veckor gammalt men jag kan se framtiden och den ser inte ljus ut. Vid flera tillfällen vädjade personalen gästerna om att låta spellistan vara. De gjorde de icke. Hur fan kan de låta valen och tiden tillstås de fulla besökarna kan jag inte förstå.

Några sista ord från Ronny Grosder:

En kvinna frågade mig om alla dessa tiggare var från Rumänien. Jag svarade: "Ja det hoppas jag, annars har jag hatat fel personer".