Ute

Nu har jag lyckats få synvidd över det hela och kan konstatera att det mot alla regler och förordningar går mot bättre för mig. Nästa så att jag bör ställa in föranslagna resor mot de sydligare delarna av världen, men bara kanske.

I mitt leverne har jag stött på flera kvinnor och det har ordnat sig till den milda fattning att jag till och med har haft råd att avvisa ett par, varför denna plötsliga intresselusta inför mig Ronny Grosder? Jag kan icke förstå varför bara.

Just nu tittar jag på gamla bilder av mitt yngre och vackrare ansiktsutformning och förbannar tidens omdaning. Tänk om jag hade kunnat behålla den sortens charm som var mig förunnat och inte behövat jaga och fäkta gamla sanningar. Dessvärre har min just yttre brist på charm förlänat mig en öken, något jag måste jobba på. Dessbättre har utomstående i stället gjort sitt och jag har kunnat dra det till min fördel fastän jag inte har gjort mycket till egen vinst. Det krävs en gnista för att jag ska veta om det är värt att bränna av hela jävla förrådet av bränsle på ett ospelat kort. Bara under de senaste månaderna har jag märkt av en flertusenprocentig förbättring av detta. Trots att jag har ökat i vikt tycks inte detta avskräcka ladiesarna. Vad har hänt med mig? Det känns som att jag har något som jag inte hade i min arsenal innan, men vad?

Allt är inte så hårt som det kan verka och inte blir det bättre av att jag hellre mörklägger än ljussätter. En del chanser har förbränts och det är inget jag är stolt över för jag vet hur rädslofyllt det är i den stunden. Ska man treva eller veva? Jag väljer oftast den tysta biten och gör alltså ingetdera.

Roxette hjälp mig, berätta för mig hur jag går tillväga. Hur ska jag tillbringa min tid?

Ett nummer har fåtts och jag bara väntar på den stunden jag har tillstånd att ringa i och med att det var det som sades. Den tiden som jag anser vara en transportsträcka är hård och långsam. Kvinnan som framförde sitt intresse gav mig flera komplimanger och härlig kroppsberöring att jag skrev en dikt om det.