Mitt fucking liv

Hej världen!

Ibland erfar man en känsla av hur mycket man älskar livet. Det kan triggas av vad som helst: lugn, musik, mat, ja allt som tilltalar sinnena. För min del händer det inte så ofta men stunderna uppkommer sporadiskt.

Jag bevistade klubben Glasklart belägen vid Dockplatsen. Efter en mindre dust med den aldrig så trevliga vakten klarade jag inträdesprovet och gick in. Förundransvärt hur alla som är i sällskap plötsligt bara ser efter sitt eget intresse. I vimlet gned jag mig mot den högre societeten. Men min vanliga karisma klarade inte av att tillskansa sig någon av högre börd. Trots mina idoga ansträngningar fattade ingen tycke om mig.

Tvärtemot mitt besök på Babel vid spångatan en onsdag dansade jag till den ypperliga musiken utan en tanke på damsällskap. Plötsligt efter en lång stunds dansande befinner sig en äldre dam på motsatt sida. Hon uttrycker sin önskan om att dansa med mig och jag har inte mod att avspisa denne demonia. På något plan finner jag henne ful men samtidigt mycket vacker. Hon bjuder mig på en drink med för stort inslag av mynta och den gör mer ont än gott mot min mage. Trots giftet som tilldelades mig fortsätter jag att dansa och erlägger framfusiga förslag till efterklubbsalternativ vilket i sin stillhet innebar knull. Någonstans efter alla pussar och snack utanför musiken kommer jag till sans när hon frånfaller och jag tar min chans att sticka som ett jehu. Någonstans i min sinnesnärvaro visste jag hur hon egentligen såg ut men min inre drivkraft sopade bort det. I min dans med denna kvinna var det till och med så illa att en utomstående maninna frågade om hon skulle rädda mig, så dåligt var det ställt. I efterhand är jag glad att jag kunde överbrygga ensamheten till förståndet.