Gör mig inte illa

Vem fan är det som klickar på "ta livet å dig"?
 Vem är det som vill mig ont? För länge har en nitisk övermänniska gjort sig mödan att klicka på denna uttrycksform utan att ge sig tillkänna. Din lille beskäftige jävel.

 En sak livet har lärt mig är att man inte ska dö för någon ej heller leva för någon. Båda dessa utgör ett offer som inte härrör från den fria viljan utan grundar sig på principer och heder. Det finns ingen anledning. Ja, jag vet att jag är: ful, framtidslös, icke-älskbar, tråkig, penibel, ännu fulare, ej värd livet, osäker, okarismatisk, fulast, sämst, motsvarigheten till allt som är njutningsfullt. Enligt många och ock jag vet att jag trots mina brister måste låta skeendet ha sin gång. 

Du som förnöjer dig med denna enkla sak förstår du att det kan vara en skillnad av liv och död för mig? Jag är ingen robot inte ens en gång en humanoid robot. Trots mina humoristiska beskrivningar kvarstår ändå personen bakom omskrivningen, jag. Det är inte frågan om ett skämt, jag finns, på riktigt. Vad jag vet besitter  jag ett fullvärdigt känsloliv. Att jag tillfogade "ta livet å dig" var en form av avståndstagande, inte trodde jag att någon skulle förfölja mig med detta. Ha förmågan att hänga med mig. Jag uppskattar all form av reaktion till en viss gräns. Ser jag att det bli en aningens karikerande och missvisande blir uppskattningen en annan.

Ronny Grosder finns på allvar om någon tvivlar. Vill ni tvivla består tyvärr jag och mina lidanden ändå.

Några sista ord från Ronny Grosder:

En ful, tillika missbrukare av droger och beräknande lättbiersluder frågar den till synes tunge missbrukaren om hon får lov att bjuda på en cigarett i hopp om att få till det!

"Hej, snygging. Får jag bjuda på en cigarett", sa slaskfittan med ett tillgjort leende.
"Nej tack, jag är rädd att det öppnar för bruk av lättare droger".