Rattfylle

Jag har haft tur.

Jag har inte dödat någon, än.

Jag är en arbetare i Malmö.

I mina dagar har jag åtminstone kört rattfull femhundra gånger. Lätt räknat, kanske fler gånger.

De första gångerna var det kul och jag sjöng i bilen av glädje tack vare min vunna frihet att köra onykter. Det bästa av två världar. 

Att det är så lätt att kringgå polisen i Malmö skrämmer mig, för enkelt har det visat sig vara. Varje gång jag har druckit en stänkare eller tio för mycket sätter jag alarmet på 06:00. Den tiden jag har att duscha och göra mig i ordning är tillräckligt god för att sticka iväg med bilen innan 06:30. Många gånger har jag spytt sidan om bildörren innan avfärd. Allt för att slippa ordningsmakten.

En episod då jag hade druckit kvällens ranson och morgondagens. Försökte fibbla i nyckeln i bildörren men det gick inte på grund av frost, gick och lade mig hemma istället. När kollegan hämtade mig stod poliskontrollen där, efter klockan sju givetvis. Polisen existerar inte på vägarna innan 07:00.

Aldrig har jag varit med om att en polis har stått innan klockan sju för att mäta min utandningsluft. När jag kommer till verkstaden för att arbeta brukar jag allt som oftast nyktra till på de nio timmar arbetstiden utspelar sig på. Ibland kunde det bli ett helrör vodka och några bier innan.

Jag har levt som alkoholist i Malmö under fem års tid. De tre gånger jag har blivit stoppad, (på helgen), har jag haft den enorma turen att inte ha druckit dagen innan, riktigt jäkla tur. Satan i mitt hjärta vilken tur jag har haft. Detta hände under helger och efter klockan 16.

Det är absolut ingen ansträngning att leva som alkoholist i Malmö och jag tackar för den tiden jag har haft men nu när jag ser saken på ett annat sätt. Nej tack, skulle vilja tortera mig själv för fem år sedan. 

Hur många kunde jag ha kört på, orsakat smärta och saknad för den berörda och anhöriga. Ber om ursäkt för allt det jag kunde ha gjort. Ej mer. Kör upp spriten i mitt ashål, nej gör inte det, då blir jag onykter.

Polisen! Se till att ha kontroller innan klockan sju för alla medborgare. Jag vädjar till er. 

Några sista ord från Ronny Grosder: 

Träffade en Thai-kvinna i 60-års åldern i Rörsjöparken som påstod att hon hade blivit träffad av blixten när hon var 19. Samt att en yngre man i "Kungs Grillen" visade "noppen" för henne varje gång. Hon slog till hans snopp med sin burkuppsamlare, en gammal 

målarroller utan rollern.

Dagen i juni.

Jag tänker inte spela på färska händelser och upphöja mig själv som en frihetens förkämpe. Detta är vad jag tycker. Idag och alltid.

Promenaden är vältrampad Sökandet efter fulländning Jakten på det saknade Men vad Arbete utan egentlig strävan Det som har tappats glöms bort Vanmakt gror Förnuft förintas Allting blir ett Ett med intigheten Icke-ljuset tar över Oskadliggör mig nu Hämta mig Förnedra Avsluta detta skämt till existens

Det har blivit tröttsamt att se och höra människor förtala väst och i värsta fall göra något åt saken med sin snedvridna syn som regelbok av vad de tycker är rätt. Nu skriver jag om alla människor. Problemet består av individers oförnuftiga världsbild och oviljan att ändra uppfattning trots att vi har fri bosättning och mötesfrihet. Det gäller Bänke och Boffe vilka inte gillar sammansättningen i Sverige eller Ahmed och Abu som tar sin tillflykt i ett land vars grundlag inte överensstämmer med deras. Alla har sin möjlighet att utöva sina drömmar inom rimlighetens gränser.

Om jag vill suga eller bli sugad är det upp till mig, med samtycke från eventuell partner. Inga "fula gubben"-knep. Livsstilen som jag har måste inte god- eller underkännas av någon. Trycker jag upp mitt svettiga sköte i ansiktet på en ofrivillig person ska jag inte hållas. Vill någon ha mitt smegade i sitt närmaste på frivilliga basis måste vi också finnas till.

Om en intressekonflikt uppstår måste en dialog tas. Inget skrik, ansiktstapp, attittyd eller hot får utgöra lejonparten av detta samtal.


Några sista ord från Ronny Grosder:

Kärleken övervinner allt, verkligen allt.

Ronny Grosder 20160606

Tjohej så här en bit in i sommaren.

Nej.

Ett långspel företogs in mot Tinder. En del månader som betalande, andra som en lumpsamlare av skunt. Ingen skillnad märktes. De endaste jag har fått respons från är av dessa drömförstörande scam-meddelanden samt en tjockis som svarade på mitt "Hej" med "Hejhej". SKIT NER ER! En av dessa hade till och med modet att svara på min bitterhet i en ton som anstår sig en vinnare.

Suga mig baklänges.

I mitt innersta vet jag att den bullfittiga typen måste knullas bort. Hon sitter inne i mitt huvud och pockar på. Fy faen vilket äckligt avtryck hon har gjort. Dessvärre finns ingen uppgjord plan att stävja denna tankegång eller forna kopuleringar/pokuleringar. Kopparsticket i den otäcka formen av en liten rultig indiska gör flera bakåtvolter i mina mardrömmar, de värsta är de som uppkommer när jag är vaken. Då vet jag att de är äkta föreställningar.

Kör mig bort dit där jag inte känner ett endaste dugg. Snabbt som en höna skiter död.

Gör mig till den som tar det som är bra och den som avvisar varje försök till att dra ner mig i den sörja jag just nu befinner mig i,

En pojke är jag, en pojke utan råd och tillrättaläggning. På denna stig kantad av droger, alkohol och dåliga val fortsätter jag min bana.

Tråkigt sett har jag gått in i en svår period igen. Lägenheten är ostädad sedan fyra månader tillbaka, letargisk inför det mesta, allt känns meningslöst. Orkar inte att röja ett hinder i min väg som gör mina senare färder lättare enkom för att jag är så jävla fet. Skaparen, sug min hårdhet.

Kusan i Ragusa.

Ännu en post där Ronny förbannar världen över sin egen fulhet. Försöker göra det till en fullgod anledning till att hata alla. Nej. Nu har jag blivit så pass gammal att jag kan ställa saker på sin spets. Nu är det endast min korgföreståndarinna som ska få däng.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Svårt att tro men jag har blivit rimmad.

En sjuklig förhelg

Detta började en torsdag kväll.

En nästintill orörd vodka påbörjades och avslutades direkt efter jobbet. Min sinnesställning till det positiva hade ökat. Ett par linor amfetamin hade intagits.

Ett snabbt toalettbesök för skitning och duschning. 

Taxi till Square side! Klockan var vid 23-tiden, en torsdag.

Detta kommer jag ångra. 

Stegade in på halvtrappan. Beställde en bier medan en manlig gäst höll på att pocka på min uppmärksamhet. Han var väldigt säker på sin sak. Betackade mig. Har inget emot maskulin bekräftelse men han var för på. Kan ta gift på att detta är för femte gången på samma ställe.

Satte mig i en av lädersofforna och smuttade på min Tuborg. Samspråkade med en man som till utseeendet såg ut att vara intellektuell. Barbögen kom ännu en gång och gned sig mot min vänstra sida i tron om att detta skulle göra allt bättre. Tvingades avvisa honom med bestämdhet.

Den intellektuelle stack och jag var gräsänkling ett tag. Eric från USA kom!

En cirka 58-årig man med fett, stripigt hår samt begynnande flint. Han hade en gitarr som han spelade på. Vi pratade, eller jag lyssnade. Han tyckte att jag liknade Clark Kent med mina glasögon och mitt bakåtkammade hår. Hela kvällen igenom anmärkte han på mina starka underarmar, glasögon och hår, inte utan viss beundran. Jobbig man, stundom aggressiv, utan reson.

Beställde en whisky och bier till min sittekompis, samma till mig. Personalen var en smula avhållsam innan jag berättade att detta var till två personer.

Vi drack och pratade och innan det var kvälls var vi plötsligt ute och i behov av bier och taxi. Det var jag, indiska Fia, Eric och Robert. Vet inte inte hur jag träffade Fia. En tjock indisk kvinna i 38-årsåldern, säkert en femton, tjugo kilos övervikt på sina 1,60. Balthazar hade stängt så vi tog en taxi och bad om att köpa folkbier någonstans. Till slut hittades detta på Shell, Holma. Två sexpack, 3,5 inhandlades. Robert hade redan tagit därifrån. Jag, indiska Fia och Eric till indiska Fias etta på Lorensborg.

Vi drack. Fia ställde fram lite snacks. Vi fick röka inomhus. Fia tyckte mina armband var snygga. Hon använde det som ett medel till att röra mig och skapa en kontakt.

Klockan blev, 03, 04, 05 innan Eric påbörjade sin hemresa.

Hånglade upp henne och avklädningen var ett faktum. Var egentligen inte särskilt sugen, halvhård.  Oskyddat.

Hennes fettfront stoppade mig från att göra sköna glidrörelser och istället tappade jag kuken flera gånger. Varpå indiskan kverulerade: "Gå inte så långt". Försökte öka min position men hennes kroppshydda verkade inte kunna framställa detta. Benen gick inte att lyfta. Hon fick hjälpa mig in hela tiden då jag inte kunde hitta rätt valk.

"Inte så långt", klagade hon. Jo tack, försök hålla ett skön rörelse på 1 centimeter.

Slickade henne tre gånger och hon sög av mig. Det gav inget. Fy fan vad skulle jag ner där och göra?

När jag trodde att jag var på väg att komma viskade jag till henne: "Får jag komma i dig?"
Det fick jag.

Gick inte. Till sist var jag tvungen att runka av mig själv och när jag kom på hennes bastanta mage klagade hon igen: "Inte på mig!"

Tydligen var det ok inne i hennes fettfitta men inte på fetmagen. Mycket konstigt.

Torkade upp skiten på mina ölindränkta kläder. Hade stött till en ölburk innan som marinerade min klädhop. Torkade upp sperman med mina kalsonger och t-shirt, slängde de i hennes hushållsopor. Gick hem utan kalsonger och t-shirt med i övrigt våta och illaluktande kläder.

06:15 tog jag en taxi hem och hann precis att duscha och byta om till arbetskläder innan 07:00.


Några sista ord från Ronny Grosder:

Var i Stockholm med ett par juggar. Snortade kokain på en flyer med hjälp av en Astrid 05:30 en lördagmorgon i en svarttaxi.

En kväll i Malmö

Hallå!

Drog ett par linor amfetamin.

Jag har haft en sådan växande lusta att göra bort mig i Malmö centrum ett tag nu. Det började med att ett bord hade bokats på Årstiderna i Kockska huset för en pinne.

Efter att värdinnan tittat på fel dag för min bokning och till sist hittat rätt efter ett tillrättavisande från en underordnad kollega om att värdinnan haft fel dag uppe på datorn, fick jag mig bordet tillvisat. Hon ber Andreas ledsaga mig till bordet, ett tvåmannabord bredvid ett av tegelvalvens baser.
Ett glas champagne beställs medan jag synar menyn. Andreas är en rödlätt och äppelkindad ung man med en viss krökt rygg och en aningens mullighet.

Innan det matiga introduceras vill jag ha en radda drickbara varianter på mitt ensamma bord. Det blir en nubbe bäsk, en bier, en flaska vatten samt vinet som tillhör förrätten. Ganymeden lägger fram en del brödaktiga saker, de två olika smörsorterna finns redan på bordet.

Mitt val görs och jag väntar väldigt enkelt tack vare de underbara takvalven i mitt synfält. Före min egentliga förrätt kommer en amuse-boche in, utom den beställda menyn, det vill skriva en smakstartare som restaurangen och kocken bestämmer. På en sked med ett böjt skaft vilandes på tallriken får jag veta att det är tupp med krasse och andra smakkombinationer. Jag tar skeden vackert i mun och låter allt blanda sig i hålan, allt på en gång. Slutar tänka och lever i stunden, så gott var det.

Den panchettainlindade ankleverterrinen kommer kort därefter. Det serveras på ett stycke trä med skivad äpple- och körsbärskompott, höstblad samt kryddbröd. Mycket njutningsfullt! Ber senare om en ersättare för min torra bierflaska.

Sjötunga Walewska. Jag trodde att det skulle vara mer när den kostade 475 kronor, icke! Andreas serverar mig detta från en vagn snett bakom mig. Han lägger upp duchessepotatisen, havsdjuren och grönsakerna, ser väldigt sjuttiotal ut, förlegat. Såsskålen får jag själv råda över, tack gode icke-Gud, för det behövdes. Rätten är så överskattad att jag måst hälla över all kräm för att göra den ätduglig. Får ett passande vin, enligt personalen, till huvudrätten.

Till min lättnad försvann den manlige servitören efter detta. Istället fick jag Caroline!

Hon var en väldigt tillmötesgående Helsingborgskvinna i 45-årsåldern men numera boendes på Bunkeflo. Jag njöt. Tittade på henne flertalet gånger eftersom jag inte hade någon bok eller mobil uppe. Alla gäster välkomnades med ett leende och ett glatt: Välkommen! Hon hade riktig koll på allt och alla.

Caroline kommer till mitt bord och jag ber om dessertmenyn.

Hon rekommenderar jivarasufflé med havtornsorbet och vallmoflarn samt det tillhörade dessertvinet på 10 centiliter. Märker att hon spritter upp och känner sig gladare i min närvaro.

"Hade jag inte arbetat nu så hade jag satt mig mittemot dig nu, det är precis det valet jag hade gjort", säger Caroline.

Äter efterrätten och dricker mitt vin medan jag ler i mjugg. Tittar på Caroline då hon vandrar omkring till de andra borden. En tillvaratagen kvinna med anletet och kroppen i behåll.

Säger till henne då hon kommer: " Det är så härligt att höra en skånsk röst i restaurangvärlden, du är verkligen vass på detta". Hon svarade: " Jag har hållt på med detta i 30 år så det är ingen konst".

Caroline vet precis hur långt kommen jag är och svassar förbi då jag är färdig. Berättar om att jag är född på Limhamn och hon vill att vi ska ta en fika eftersom vi bor så nära varandra. "Det är ändrat nu", sa jag, utan någon avoghet. "Jaså, det är ändrat", sa Caroline ungefär som om jag hade frånstött henne. Till mitt försvar sa jag att Limhamn endast var min födelseplats och inte mitt boställe.

Som sista tar jag en kopp kaffe och en av Carolines rekommendationer vad gällde cognacen. Dricker mitt kaffe och avec, hon erbjuder mig en påtår, en aningens senlagt, kanske hon ville markera något.

Utan att förhasta mig och göra mig besvärlig tar jag också en whisky-soda. Caroline levererar.

Därefter skils vi åt men inte utan att jag ger gänget 120 procent i dricks. Går och pissar och drar några linor till sen sticker jag.

En ramlösa och en bier på Centiliter och gram. 
En mörkhyllt man frågar mig om var Moosehead bar ligger. Till höger, i mitten tillägger jag. Inget annat hände.

21:46
Vidare till Drumbar. En London Pride och en Davidoff, en London Pride till efter cigarren.

Gick ut till atriet och satte mig vid ett ledigt tvåmannabord. Kommer i samspråk med ett danskt par, man och kvinna, hon ville gärna prova min cigarr, det fick hon. Vi pratar lite. Vid sidan om sitter ett manligt arabvänskapspar och danskan vill så gärna ge honom ett smakprov av min Davidoff. Cigaretter och cigarrer smakar så förhöjt under amfetaminruset.

Under denna tid vill det danska paret ha med mig på en fest de skulle till samt att det manliga arabiska vänskapsparet vill konvertera mig till islam. Nekar danskarna, ger araben mitt nummer men svarar inte nästa dag. För mycket på en gång.

23:54
Går en sväng till Skeppsbron och fortsätter min kväll inom Pieplow-konsortiet. Dricker en cava och lite bier. En jugoslav med en tomteluva ger mig hela hans livshistoria om hur han är ett offer för det svenska samhället och hans skitliv, tråkigt.

01:05

Förflyttar mig till Mattssons musikpub på Göran Olsgatan. Underligt nog ger de mig tillträde, för en liten summa av hundra kronor. Befäster mig i baren med en mycket blyg man i fyrtioårsåldern. Frågar om han har fått kvinns ikväll men han svarar bara nervöst. Försöker dansa med de rynkiga kvinnorna men ingen vill. Får ett korthugget svar av en: "Vad gör du här, du hör inte riktigt hemma här?" Står kvar i min ensamhet.

Ville bara ha lite skoj och dansa kasedans, till och med detta nekade de mig för att jag inte var en av deras egna.

Sent:

Avslutar på en jugoslavisk svartklubb på Industrigatan där jag dricker bier eftersom de inte hade något annat. Köper ett silverarmband av en stammis.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Än har jag inte gett upp.