Tack vare lilla Boel Gerell, recensent på Sydsvenskan såg jag denna. Efter hennes lyriska skrivelse om Becket x2 på Bastionen förlorade hon sin trovärdighet i mina ögon, den var helkass.
Boels recension av Möss och människor
Då hon i stort sett knycklade ihop denna underbara uppsättning till skit, vilket hon har helt fel om, var hon ens där?
"Resultatet blir frustrerat och ojämnt, en uppsättning full av begåvade insatser och goda uppslag men utan urkraften som gjort många av Moomsteaterns föreställningar så minnesvärda. Här har man prioriterat att spela teater ”på riktigt” och går i behärskningens tecken miste om justsärarten [sic!] och drivet i de funktionshandikappade skådespelarnas insatser. "
Hon tror fullt och fast på att Moomsteatern existerar för att utvecklingsstörda ska genomgå en terapeutisk linje inom teatern. Hon har absolut inte läst vad teatern handlar om, står till och med på deras hemsida. Moomsteaterns FAQ
Jag har den åsikten efter föreställningen att den slår ut så väl Hippodromens, Intimans och alla andra teatrars slentrianmässiga upplägg med samma skådespelarpark som inte ändrar vare sig karaktär eller frisyr (tänker mest på Fredrik Gunnarsson och Göran Dyrssén), här får man en helhjärtad uppvisning på det mest naturliga vis.
Snabba scenbyten, inga "textutrop" som man hör var och varannan gång på de erkända forumen i Malmö. Skånska skådespelarna Jörgen Darfeldt, Anna Persson och Gunilla Ericsson skötte sig utmärkt, med tanke på deras dialekthandikapp. Förvisso kan det tyckas vara lite bondskt att låta arbetarna få en arbetarklassdialekt i likhet med engelskans cockneydialekt. Ja Lennie, och Slim pratar skånska men det gör Mae också och hon kommer från en fin familj, så det håller jag inte med om. Det är inte ofta man hör en skånsk röst inom den malmöitiska teaterscenen, senaste gången var "Marilynpassionen" på Intiman då Sissela Benn spelade Marilyn. När inte ens "Jenny från Hörby" spelades av en skånsk skådespelerska känns teatern fadd. För folket, nej för inflyttat folk norr om Skåne som inte platsar där de kom ifrån?
Min ordinering är att se detta välgenomtänkta drama med begåvade skådespelare för endast 200 kronor. Musiken, grafiken, rekvisitan, scendekoren, ja allt.
Neutralt:
Candy spelades av Niclas Lendemar en person med vissa funktionshinder men de hade fogat samman de bra då han hade blivit sparkad av en häst runt käkpartiet. "Du sluddrar, man hör inte vad du säger." Men kan "Häxjakten" ta in människor med gomspalt så...
Det var ett par utvecklingsstörda och funktionshindrade bland publiken. Trodde att de skulle avge fler ljud än de gjorde, det blev endast ett par brummanden.
Pågick i ca 1 h och 50 minuter utan paus.
Bordellscenen kändes lite vågad med Lynette Koyana som bordellmamman Miss Suzy och Jörgen Darfeldt som Slim grävde ner sig mellan hennes bröst. Dock väldigt realistiskt kan jag tänka mig.
Fanns det något negativt, ja?
En högtalare avgav ett lågt ljud när varken musik eller tal upptog ljudrummet.
Scenen var en aning för hög, lamporna vid scenkanten upptog lite för mycket av utrymmet.
Inga alkoholdrycker i baren!
