Absurdism

Hej.
Hej.
Gillar du körsbär?
Nej det har aldrig frestat mig.
Du kan ju göra sylt eller saft av dem.
Jag sa precis att jag inte gillade dem.
Nej du behöver inte tycka om dem för att göra sylt eller saft av dem.
Det har du rätt i, men vad är det då för mening att göra det.
Till mig.
Till dig?
Ja till mig.
Jag känner inte dig.
Är jag skrämmande?
Inte det minsta bara lite kuslig.
Ja ja, erbjudandet står fast.
Vad trevligt hur länge då?
Tills de är otjänliga och inte kan användas till någonting alls.
Jaha, men nej.
Hur kan du neka denna korg fylld till brädden av smaskiga körsbär?
Nu upprepar jag mig, det kanske är nödvändigt eftersom du inte har förstått, jag gillar inte körsbär.
Nehej men du kan ju göra sprit eller te av dem, vill du inte det?
Det har jag inte tänkt på, tanken att endast vidröra de slabbiga små bären gör mig illamående.
Är det ett nej?
Hur ska jag uttrycka det, vem är du?
Det är jag som har en korg med körsbär.
Jaha, då är jag den som inte vill ha dem.
Visste du att i vissa kulturer bestraffas människor som refuserar gåvor?
Nej men vad konstigt, hur går de tillväga då?
Först gör de så här.
Det gjorde ont, du kan inte slå mig utan förvarning.
Ok, nu slår jag.
Nu slog du min mage, tillåt mig att vila mig en sekund.
En.
Aj.
En.
Ah.
En.
Huh.
En.
Mmpf.
En.
Ok, vänta.
En.
Sluta lite.
En.
Bara.
Var det något du ville ha sagt?
Ja jag tar körsbären.
Så glad jag blir, varsågod.
Fina saker.
Du skulle göra något bra av dem inte kasta på mig.
För min del kan de inte göra bättre nytta än vad de gör nu.
Du är skyldig mig en ny uppsättning kläder, de här är helt förstörda.
Har du hört att i vissa kulturer går de omkring nakna när kläderna är för smutsiga?
Den informationen har jag inte fått, så bra!
Ska du inte ta av dig strumporna också?
Strumporna smutsades inte ner.
Det ser en aning egendomligt ut om du ska behålla strumporna.
Vad ska jag göra med kläderna?
Bränn dem.
Jag har inga tändstickor.
Jag har.
Jag har ingen tändvätska.
Här har du.
Det blev en fin eld.
Ja det värmer gott.
Var jobbar du någonstans?
Med välgörenhet.
Så det säger du?
Ja.
Välgörenhet?
Ja.
Ideell välgörenhet?
Nej.
Så du tjänar bra med pengar?
Mer än jag kan göra av med.
Och du är nöjd?
Ja.
Vill du ha lite?
Jo tack, det har man ju inte lager precis.
Varsågod.
Tack så hjärtligt.
Men var ska du stoppa pengarna i nu när du inte har några fickor?
Mycket bra fråga, jag får hålla det i handen så länge.
Det finns tjuvar som stryker förbi här.
Oj det visste jag inte.
Använd korgen.
Nej det kan jag inte då missfärgas pengarna.
Stoppa dem på ett säkert ställe.
Då får det bli munnen.
Nu kan du inte prata.
Det har du alldeles rätt i.
Vilka alternativ kvarstår då?
Vänd dig om.
Är du färdig?
Snart.
Nu då?
Du kan vända dig om igen.
Pengarna är borta.
Ja.
Var är de?
Har du mycket tro?
Jag vet inte.
Det har jag.
Jag gillar inte bokstäver.
Hatar du dem?
Ja.
Varför?
Titta på dem.
Var?
Här.
Du skriver bra.
Vad tycker du?
Inget jag har tänkt på.
Ser du inte det fula?
Nej faktiskt inte.
Du är ful.
Jag har aldrig sett mig själv.
Titta här.
Vad fult du ritar.
Nej.
Är det verkligen jag?
Så ser du ut på riktigt.
Hur kan jag lita på dig och din teckning?
Du får ta mig på mitt ord.
Var är ditt ord?
Här.
Oj, du har tatuerat in ord på kroppen, ska jag ta dig där?
Ja för då vet du att jag talar sanning.
Nu gör jag det.
Gör det.
Så.
Lite till.
Ok.
Bara några gånger till.
Räcker det?
Jag säger stopp.
Nu har det gått två minuter.
Jag kommer att säga stopp när tiden är inne.
Ok, då fortsätter jag.
Stopp.
Det visste jag inte att man måste ta någon på ordet så länge.
Nu måste du lita på mig.
Det har du rätt i för jag har tagit dig på ditt ord.
Jag är törstig.
Vi går och köper något att dricka.
Var då?
Här borta.
Denna.
Ja, kan du betala?
Tyvärr, jag gav dig alla mina pengar.
Då måste vi lämna tillbaka drickorna.
Kan inte du betala?
Vill du ursäkta mig ett slag jag kommer snart tillbaka?
Hur gick det?
Det spolades bort.
Jaha vad ska vi göra då?
Gillar du körsbärssaft?
Du är äcklig.
Tack.
Nej, att vara äcklig är inget bra.
Hur dåligt är det då?
Kommer du ihåg teckningen?
Ja.
Den var inte sann, egentligen är du mycket fulare.
Men jag tog dig på ordet.
Du måste ta mig på ordet igen.
Är det så reglerna är, det visste jag inte?
Ja, nu måste vi gå hem till mig.