Demonavskräckande och bier

Mitt nyår började med en virre hemma, virre vad är det för jävla namn, hade jag fått bestämma skulle den kallas visse?

Fyllde också på farfars pålitliga plunta som jag vid varje påfyllning förundras över hur mycket den rymmer. Whiskyn Glengoyne fick ännu en gång göra en tapper tappning, till en början gillade jag inte så värst mycket men nu efter en tids vanebildning har den smickrat min gom. Dessutom dracks Grönstedts cognac och ett förglömligt vitt vin, Glengoyne tvangs hoppa in och visa vem stod högst upp vid flera tillfällen.

Promenaden hemifrån sträckte sig vidare till bankomaten vid konserthuset och vem ser jag inte då där? Lindy Larsson!

"Lindy?", sa jag och pekade på honom.
"Ja, vad är det?", sa Lindy i sin ungdomliga klädsel: mössa, sportjacka, mp3-spelare och gymnastikskor.
"Du var bra i Carmen, jättebra!", sa jag.
"Jaså, tack, när var du där?", sa Lindy lite undrande. Nu i efterhand förstod jag att det var en kuggfråga.
"På genrepet", svarade jag.
"Jaha, tack ska du ha", sa Lindy.
"Nu ska jag inte störa mer, det var allt jag ville säga", sa jag.
"Nej det är ingen fara", sa Lindy.

Därefter visade jag en gång till att jag inte ville uppta hans tid mer och bredde snabbt ut armarna i midjehöjd för att kungöra att pratstunden var över. Han stoppade in sina öronsnäckor i öronen igen.

Stack in mitt fula ansikte på Mascot och ställde mig bakom en inavlad alban med gangstermentalitet. Den kavajutrustade albanen beställde en drink och av någon anledning lät den sig dröjas och då började också hans kompis klydda till det.

"Ey, beställ en sån till mig också idiot, kom igen!", sa den kortklippte albanen till sin kavajkompis.
"Ja, vänta Hashim", sa kavajkillen.

Tittade på Hashim för att visa mitt grova missnöje över den höga ljudnivån han var en direkt orsak till.

"Är allt bra mannen?", sa Hashim och spärrade ögonen på mig i ett försök att testa mig.
"Ja, visst är det", sa jag i neutral samtalston för att visa att man kan uppträda civiliserat.
"Ok, gott nytt år", sa Hashim i en mer förlägen hållning.
"Ja, detsamma, gott nytt", sa jag.
"Ok, ha det bra", sa Hashim varpå han klappade mig vid ryggslutet.

Fortfarande väntade jag på min Newcastle Brown Ale bakom den andra albanen, han flashade sina penningar och hade framme mycket mer än vad som skulle behöva täcka utgiften. Snyltaren Hashim fick slutligen sin snikdrink, han lirkade sig förbi mig tog ut sin ensamma portionssnus och snärtade till den mot bardiskens lågdel. Förstod att det var en provokation till mot min person då han var noggrann med att hans armbåge skulle stöta till mig vid snärttillfället. Lät det vara och kunde därmed bespara mig blodiga knytnävar bestänkta av torftigt albanblod.

Satt vid uteserveringen och drack min bier. Tog fram en cigarr, Punch som kostade 79 kronor och påbörjade en lång smakfull rökning, den varade i över en timme. När klockan närmade sig tolvslaget började skjutningen bli hätskare, de drog sig inte för att skjuta hejvilt i marknivå på Möllevångstorget. Vid ett tillfälle kom en raket väldigt nära mig och sprängdes så att klustret stänktes på mig och min rock fick två hål av de varma kulorna. Svenskarna höll sig undan medan blattarna tog fram sina hemmagjorda krutbomber och våldförde sig på de flesta öron som befann sig vid platsen. Såg att Hashim rumsterade en cykel av märket Yosemite i färd att utföra valfritt illdåd, en persisk man återbördade den till sin plats.

Drack en till bier sedan fick det nya året vara så jävla nytt det ville.