Katastrofdejt - till viss del

Jag hade stora förhoppningar när det gällde mitt möte med denna vamp, senare våp.

Träffade vulgot på happy pancake och brevledes verkade allting så jävla bra. Vi skickade massvis av förtroliga mejl om allehanda ting. Bland annat frågade hon mig om mina fem favoritdofter, vilka var: Bröd, morgon, viol, en ny bok och bier. Innan hon kom hade jag hunnit dra i mig en carlsberg hof, två london pride, en whisky soda och en dubbel whisky soda. Allt inom loppet av trettiofem minuter. Tacka vet jag min spådom om vad som komma skulle för jag skulle intet ha gjort något annorlunda! På bilden hon stod bakom såg jag en normalviktig kvinna men i verkligheten mötte i stället någon som verkade ha ätit upp henne. En groteskt stor köttklump hälsade på mig och jag svarade henne så artigt jag kunde. På The Green Lion Inn drack vi och pratade ända till cirka 22:34 och i och med att det var en torsdag bad jag henne om att vi skulle ta en sista bier på The Bishops Arms.

Så gjorde vi!
Där slog det slint.
Efter alla mina inköp hade slagit till märkte jag av en viss omdömeskanthuggning. Plötsligt fick jag tankar om att jag ville hångla upp henne helt apropå men det gjorde jag inte. Som surrogat gick jag på toa och pissade. Där fick jag en ovansänd lust att börja runka, vilket jag gjorde... Försökte tappert i fem minuter men jag lyckades inte! Vet inte varför den känslan överkom mig men kanske för att jag inte skulle hamna i "knulla en tjockis för att du är kåt-fällan". Trots att jag inte klarade av att resa pålen och på det komma blev det inget med svullot. Fast jag ångrar att jag gav henne en kindpuss på slutet. Vad som sades den sista timmen är som ett töcken.

Djungelfittan skulle höra av sig förra veckan men har inte sett eller hört något av henne. Ensamheten består.