Den förlorade barnstrumpan

Jag gillar barn.

Nej, jag älskar dem.

Vilka underbara varelser.

Första gången jag träffade på dem var under min tid som vuxen. Dessvärre fick jag inte av mina föräldrar leka med barnen. Kanske det är det som har uppfyllt mig till brädden och som jag inte kan tömma. Kan ge mitt liv för de små fanskapen. Om jag får mitt först.

Det började med att jag tittade ut från fönstret. Många av de utomeuropeiska barnen lät sig hållas ganska fritt och orört. Jag gör ingen skillnad på barn och barn men de var mer tillgängliga. Deras lätta sätt att handskas med världen, ovetandes om vad livet egentligen innebär.

Jag bjöd in en liten pojke på åtta år i min boning. Han var nyfiken och jag gav honom skäl för hans tankar. Han visade mig en fotbollsbild. Jag visade honom min kuk. Den gången då jag gned kuken mellan hans strumpa och foten var något av det bästa. Tänk dig att du vaknar upp en minut innan utsatt alarmtimme fullt utvilad och att du sedan får en avsugning av din käresta. Så var det för mig. Tyget och huden mot min lem, han njöt han också. Varför ska barns sexualitet döljas och göras till något ofint? Så småningom kommer allt att ändras. Får rumpnissarna och de samtyckande våldssexualutövarna sitt så jag kan banne mig få mitt. För jävelen. Barn är ett begrepp skapat av myndigheterna och jag är inte den som låter mig styras av slumpartade benämningar.

Åter till min lilla soldat. Det är inte ofta jag kan hålla mig då mitt styva ollon nuddar ankeln efter att jag har hållt uppe strumpan så att jag kan föra in den. Så mycket jobb innan det händer och så kan det vara slut på några få sekunder. Nej. Jag har lärt mig att hållas och gör det med en mycket större belöning i slutändan. När jag väl är inne mellan mina två absoluta favoriter rör jag mig inte längre. Bara finns till och tittar på min partner i ögonen och känner att nivån höjs. Då får jag tampas med att styra mitt välbehag. En väldig känslovåg trycks mot mig och jag kan välja mellan att ta emot eller värja mig mot denna. Vill jag ha snabbmat eller en fullvärdig lagad kost? Hans fina bomullstrumpa värmer mig. Nu fick jag fatt i en normal pojke som inte lever på råkost, hans fot är varm och jag njuter fullt ut.

Han säger inget, inte jag heller. Sedan jag följde honom från lekplatsen sade vi inget till varandra. Han var införstådd med det hela. Älskar honom ännu mer för det.

Mitt kukblod pumpar och jag kämpar med att hålla tillbaka. Vill inte dra mig tillbaka för då blir det som en miniförlust. Tänker på mina vårtor i näsregionen och hur jag ska bekämpa dessa. Vackert är det inte även om det ger mig karaktär, fulkaraktär. Kanske jag ska torka ut de?

Behåller mitt lugn och min kuk kvar där den ska vara. Så, jävla, skönt. Ingen musik, inga ljud över huvudtaget. Bara vi och denna gemensamma upplevelse. Detta kan pågå i flera timmar utan att det känns som en väntan, endast uppbyggnad.

Precis innan min planerade brisering drar han sig ur och låter strumpan bli kvar på min sorgliga kuk som kärlekspresenten som lämnas tillbaka.

Jag måste hitta strumpans ägare.