Ogillar det oskäliga skämtet Timbuktu

Blev så arg när jag såg honom dra ner ett god klädstil till marken genom att defekera och urinera på det och vidare att han vinner på sin ploj, lättsamhet och förlöjligande.

Läste att "Timbuktu" eller "Jason Diakité" som han också kallas men något jag tvivlar på är hans riktiga namn - båda personerna bakom namnen innehar en stor portion oäkthet stämplat på sig. Trots det blev han utsedd till Sveriges bäst välklädda man 2011. Som nybliven trettiosjuåring mottog han priset iförd en grå kostym med tillhörande väst, blå skjorta, fluga med vita prickar på röd botten och en hiskelig näsduk i bröstfickan. Med en plattfrisyr och lockar salivslickade nedåt pannan samt hans tangorabatt gör det hela till ett utstuderat spektakel. Något som inte passar på honom. Don efter person, någon?

Hur väljer man pristagare, egentligen? Är det enbart en uppsättning kläder som beräknas? En annan bild då han uppbar samma stil är från Klaffbron, september 2011. Nu har han ett ordnat kaos utan tillsatser som frisyr. Bytte sin blåa mot en vit skjorta. Däremot hade han likadan fluga, röd och vitprickig och matchande näsduk i bröstfickan, (osmakligt) och något som liknade en livrem (han säger säkert skärp), rött till färgen. Kostymen var ingen skön sak att se på. En brunblank kostym med tillhörande väst. För sig inget uppseendeväckande. I synergi med "Timbuktu" blir det så vedervärdigt att se på att man söker närmaste urgröpningsobjekt för att borttaga ögonen.

Skulle någon med liknande klädstil vinna hade jag hellre valt Måns Zelmerlöv som faktiskt kunde bära upp sin fluga under sina Allsångskvällar och som under övriga tider klär sig bra. På Jason - som till vardags gärna klär sig i klatschiga t-tröjor med slagfärdiga ord med kulturkavaj - börjar det som ett lätt kiv som i förstone är roligt men övergår till argsinthet när man förstår att han menar allvar.

Dessa så kallade "artister" med "go" och "schvungfulla" nödrim som stjälpmedel till att lägga fram sina "problem" och "tuffa" uppväxt måste alltid anspela på sin etniska härkomst och gärna försvarsattackera alla med hudfärgen som vapen.

Ständigt läser och hör man om hur man ska vinna tillbaka ungdomarna från ett liv i kriminalitet och lösdriveri genom att locka med: "Breakdance, grafitti, deejaying, rapping", alla missanpassade barn med utländsk härkomst är missförstådda, sprider det "Zlatanesquea" som något positivt. (Kass icke brytningsfri svenska fast man är född i Sverige är något att se upp till.) Kan inte också de få vanliga aktiviteter eller måste fördomarna spela in? Gillar alla låtsasmisärbarn färg på väggarna, svensk hiphop, dans på liten fyrkant, slanguttryck, solroskärnor, paprikachips, import-Coca, fotboll, att gå i grupp, hänga utanför bibliotek men aldrig gå in genom portarna, krossa glasrutor och så vidare? Jag ser det hela som en indelning där de förväntas gilla andra saker än jämnåriga med flera generationers anknytning till Sverige.

Timbuktu är heller ingen tadelfri förebild med sitt utsvävande liv. Därför ska han ej få tolkningsföreträde så fort det är svart, brunt eller en skymt av en mörk färgton någonstans. Ingen har gjort honom till företrädare för den mer färgrika människan då den inte är en homogen grupp utan utgörs av många stammar, klaner, religioner, språk, kultur och så vidare.


Några sista ord från Ronny Grosder:

Denna har hjälpt mig många gånger.