Bier och hat

Skånetrafiken befäster sin plats på min lista.

Jag väntade, väntade och väntade på ett svar från deras, troligtvis överbelastade personal. Icke. Jag är argtrött på deras arrogans. Så blir det i en tämligen konkurrensfri verksamhet och med i det närmaste kartellbildningar. För vem känner en omedelbar skillnad i uppvaktning av dessa så kallade konkurrerande bolag? Än så länge vet jag inte hur jag med större medel ska ta mig an besten Skånetrafiken.

Till en början kommer jag att basunera ut skillnaden i pris för Jojo-kortet som inte kommer konsumenten till dels. Jojo-kortet kostar rent för mycket att ladda. Något är väldigt fel om jag kan gå till sju elva-affären och handla ett nytt kort av en fysisk person i en fysisk butik och veta att de också ska ha sin rättmätiga del. I stället för att blidka kunden som gör lejonparten av jobbet genom att ladda kortet digitalt kör Skånetrafiken upp knytnäven med hånleende. Fortfarande ska de ha tvåhundra kronor för att jag som konsument hjälper till. Hädanefter ska jag enbart köpa nya kort på Pressbyrån eller Seven eleven och sedan spärra kort lite slumpartat allteftersom jag inhandlar nya. Eftersom spärrningen är gratis och man får ett nytt kort hemskickat. Skånetrafiken, ni har fått, om inte mäktig så väl en jobbig, envis, äcklig, fiende driven av hat. Att det är lättare med mindre och tätare höjningar när de inte behöver stegra med en krona varenda gång gör mig också förbannad.

Går åt sidan från mitt hat för Skånetrafiken till mitt kvinnohat.

Stod hemma en söndagkväll och kände att jag ville lite ut. Det blev en sjutimmarspubrunda och möte med en del människor. Män. Började försiktigt med två bier på Metro efter att Gallia inte hade några lediga sittplatser. Inget höll mig kvar på Metro. En skäggvanprydd man trettioårsåldern satt vid bardisken och ondgjorde sig över allt han läste i tidningen. Folket som går dit, jag undantagen, ska vara så jävliga trendiga men ändå ha någon sorts laissez fairez-attityd och pekfinger mot etablissemanget. Plastmänniskor med konstgjorda ideal och fuskbyggda åsikter. Drar mig för att gå dit.

Det blev två snabba på Brogatan. Brogatans eget spöke, den fetlagda mannen med det vitkrulliga burret satt ensam men jag ignorerade honom aktivt genom att vända honom ryggen. På toaletten lämnade jag en porrtidning: Aktuellt med tillhörande DVD. Skrev "Från Ronny Grosder" och la den bakom toalettlocket och hoppades att mottagaren skulle låta sig väl smaka. En mobilpratande man störde mig därför gick jag vidare till Bullen där inga sådana manicker tillåts. Kom i samspråk med ett par och därför blev det två bier samt ett glas rosé och kanske något till. Trots ett meningsfullt utbyte ville jag ha något annat. Tackade mina vänner för stunden och gick till "The Bishops Arms". Köpte en London pride och satte mig bredvid en man som verkade ensam. Maskinoperatören på arbetsresa var jättetrevlig och rolig och vi hade det så skojsigt. Ja det var så skojsigt att när puben stängde gick vi till hans hotell och lobbyn för att ta en eller två bier till. Tackar honom för att han inte hade tankar på sodomi. Han sa:

"Bara så du vet är jag inte homosexuell".
"Nej det är bra, inte jag heller", sa jag.

Vi drack bier som han bjöd på. Ständigt dessa män som bjuder mig på bier, jag är inte ett bierluder.
Fick hans visitkort men kommer inte ihåg varför. Ville han ha sällskap den återstående veckan eller hur var det? Spelade han gentleman, dubbelspelade han, var han falsk? Jag vet inte. Vad jag vet är att dagen som mötte mig därpå var av en obarmhärtig natur.