Återhämtning

Under ett mycket svagt ögonblick till musik av Roxette i "The Sweet Hello, The Sad Goodbye" blev jag tvungen att återuppväcka saker som borde ha bestått dött.

Därför blev det till att skaka liv i mitt återstående och sälja ut till vemhelst som vill eller stannar upp för att ens betänka ett köp. En tid var jag rädd. Jo, jag var rädd eftersom i boken "Spelet" läste jag om att man inte ska gå till samma ställe då man känns igen och därmed inte framstår som lika attraktiv. Så tänkte jag också, ända tills en man sa till mig (jag parafraserar): "Men om di kan görra so darr borte so måtte det betyda att di osse är darr varenda kvällning". Det tog en tidssnutt innan jag hade lyckats bearbeta vad denna hela människa med endast en kvarts hjärnhalva sa. Därefter tog jag mig till allt detta och prisade honom för hans raka verklighet.

Nu börjar livet efter impulsen. Dessvärre har jag kvar min daterade presentation men jag ska framställa en ny text som får varenda vagina i Villervalla att bli våt.

Sedan vill jag framhålla att jag faktiskt fick ett sällskap av två utbytesstudenter på ett högt ansett hotell under förra veckoslutet. Under min sittning såg jag dessa varelser och som en ovansänd uppmaning reste jag mig upp när de var i färd med att gå ut från lokalen - förbi mitt jaktpass. Jag kommer inte ihåg vad jag sa men dessa två stannade och jag bjöd de på bier - Erdinger. Vi hade ett jättetrevligt samtal om ditten och datten dock inte patten. En av dessa den "fula" men som ändå hade ett okonstlat leende och verkade uppskatta min närvaro var med på noterna. Den andra var desto mer tillbakadragen och verkade se genom min fasad. Vi samtalade på engelska och skrattade och hade oss men till slut gick de och när det var för sent att tillskansa sig telefonnummer var de redan utom ögonhåll. Jag hade sprungit efter rakt i onödan. Är det sant, har jag det inom mig? Väntar det bara på att få komma ut?

 Såg Behrang Miri på Moriskan. Han verkade ha gjort platsen till sitt personliga audiensrum. Mestadelen av tiden gick han runt där i sin turkosa keps, rutiga skjorta och turkosa skor i väntan på folk som känner igen honom och tvunget ska kramas. Att han skulle få en plats i Svenska Akademien gör mig först skrattkittlig men sedan gör det mig ärkeförbannad.

Åter till dejtingsmörjan. Någonstans vet jag att jag är redo men att det kräver en start av ett kraftigare slag. Tittade på filmen "We bought a zoo" och det som sägs där att det endast behövs tjugo sekunders mod - stämmer, säkert. Felet jag gör att jag uppbådar all energi till att nog om länge gå fram till denna som jag länge har följt med ögonen. Det är klart som brännvin att slaget blir hårdare om ett nekande svar efterföljer den modiga handlingen!

Detta måste följas upp och förhoppningsvis med bravur. Trots en del snedsteg - som blev snedsprång och som till sist blev raketfärder snett bakåt - ska jag fullfölja detta, till en viss gräns.

Rehabiliterad - en resumé

Tvångssamlag. Månader. Smärta. Liv. Uppväxt. Förlorad. Minnen. Slev. Misshandel. Skola. Mobbing. Smärta. Indoktrinerad. Tro. Roligt. Falskt. Föräldramöte. Badkar. Incest. Flytt. Nedtryckt. Förhoppning. Fortsättning. Ångest. Identitetskris. Utbrytning. Frihet. Spel. Bra. Vänner. Ovänner. Minnesförlust. Tåg. Slag. Våldtäkt. Förgjord. Upptäckt. Godhet. Omtanke. Vänskap. Arbete. Sexövergrepp. Skuldkänslor. Utsatt. Liknöjd. Fruktan. Ointresse. Mirjam. Svartsjuka. Fiende. Känslor. Konkurrens. Vinst. Fördel. Man. Analsex. Avsugning. Inställsam. Kuk. Mottaglig. Obehagligt. Gammal. Nära. Lismar. Uträknande. Kvinna. Hat. Spricka. Decennium. Död. Övertagande. Makt. Livsöden. Gudskomplex. Hämnd. Bestämmer. Rasera. Återta. Ljuvligt. Provar. Älskar. Utökar. Njutning. Skönt. Äganderätt. Samvetslös. Decennium. Tillfredsställelse. Effektiviserar. Vällust. Överflöd. Kval. Utnyttjar. Uppfyllelse. Tillbaka. Smakar. Gillar. Arbete. Kunder. Rykte. Störst. Behövd. Maninna. Hämndgirig. Otäckt. Vaksam. Rovlysten. Levnadshat. Decennium. Eskalerar. Övermått. Aktion. Batalj. Rättvisa. Slut. Liddo. Fyra. Anna. Dubbel. Nyfödd. Trippel. Oåterhållsamma. Dubbeldöd. Eftertanke. Avborstning. Kontinuitet. Ensam. Oälskad. Söker. Längtar. Försöker. Känslolös. Självskada. Smärtlindring. Otillräckligt. Tankegångar. Glömmer. Svält. Livlösa. Ruttet. Olidligt. Utbrott. Försök. Blod. Misslyckas. Avbrott. Ut. Ensamhet. Dricker. Utblottad. Säljer. Utstår. Självbefläckelse. Tom. Degraderad. Viljelös. Grubblar. Pokulerar. Nöd. Lidande. Omhändertagande. Fängelse. Obetalt. Decennium. Samma. Underdånig. Vanmakt. Gammal. Oönskad. Ogillar. Otrevligt. Pojke. Undervisar. Sover. Vanställd. Könlös. Ofullkomlig. Söker. Uppdragning. Ond. Religion. Utrota. Bestraffa. Bränna. Nedslå. Förstörelse. Vidskepelse. Mördar. Torterar. Fårakläder. Ointelligenta. Formbara. Massan. Systematisk. Destruktiv. Tillintetgör. Upprättelse. Nöjd. Arbetsam. Upptäckt. Vägg. Tystnad. Intighet.

Söndagstankar

Att gå på syndarens väg.

Onekligen har jag de senaste veckorna förnimmat desto fler tankar. Dessa har gått runt sedan dess. Denna jävla framtid. Under några stunder sitter jag där och vill uträtta saker av större och mindre betydelse, bara de tar mig framåt på rätt väg. Min utveckling har i flera fall stagnerat och i ännu fler kastats tillbaka. Hur göra? Frågorna har ställts oftare än de har kunnat besvaras. Vad vill jag med mitt tilldelade och sedermera framstöpta sunkliv?


Jag vet ärligt skrivet inte vem jag är längre.

När jag ser dessa slumpmässiga parrelationer går jag i taket. Ännu mer när de kryper varandra närmare och gör allt så skimrande okritiserbart. Varför kan inte jag också ha det så? Jag börjar undra när jag analyserar och kommer fram till att jag är bättre men ändå inte.

Oj, vad jag avskyr halva priset-varor som har gått över datumet men fortfarande lever under falsk lapp. Har märkt att jag har börjat självcensurera mig alltmer, något jag bör arbeta på.

I normala fall skulle jag prisa mig själv och min levnadsstandard i jämförelse. Men vem vill vara lycklig, i jämförelse med någon annan i stället för att inneha en fristående lycka? När jag tänker på mig själv ser jag en perfektionist som gärna vill lägga till det där lilla extra men som gör att det blir så jävla fel att man gör vad som helst för att få det som det var innan man skulle göra allt så mycket bättre.

Människovärde
Många tror att detta är oantastligt, det är det inte. Man måste lära sig att skilja på alla de egenskaper som utgör människovärdet. En levande sak som har gjort resan genom fittan ska leva. Efter denna eskapad är det föräldrarna, vederbörande själv och därefter staten som bestämmer vilket det andra värdet består av. Är så förbannat trött på dessa som påstår att alla är lika mycket värda. Nej det är vi inte din utopistavsugare. Kom hit så ska jag rövknulla dig till sans och stenålder.

Under mina utgångar har jag sett vilka människor som finns enbart för att upprätthålla en form av existens. Nu senast på The Square Side träffade jag en desillusionerad man vid namn Admir som påstod sig ha tre restauranger i New York. Han var så där allmänt trevligt hotfull. När han gick för att pissfontänera stack jag som ett jehu. Det är inte de jag vill ha i mitt liv men som jag i min position ska vara glad för att få mig till dels. Fler ensamvargsutfärder har gjorts och alla slutade ungefär så bitter olyckligt.

 Den senaste tiden har jag i förhoppning om ett bättre slutläge tankat mig med omåttliga mängder alkohol under väldigt kort tid i tron om att uppnå en annan slags dimension. Så har icke gjorts. I stället blir det irrfärder, tidiga inläggningar, diffusa framträdanden och sammanfattningsvis ett stort jävla töcken. Nej det blir inte bättre att dricka så fort du kan, detta vet jag nu. Min formel har icke fullfärdigats ännu men kommer kanske göra det snart. Jag har uppfattat mig själv som att jag vill vara kär nu. Letar frenetiskt efter någon eller något som kan ta tillvara på min inneboende kärlek. Oj vad jag vill ge och ge. Något som är värre än en otacksam mottagare är en ovillig sådan.  Flickor, tjejer, kvinnor, damer, sliddjur, andra klassens medborgare, blödande missfoster, ologiska saker - ni vet inte vad fan ni missar. Kommer detta att bestå, dras min position närmare en handlingsvillig sådan och jag kan inte svara för hur det kommer att sluta. Är detta hets mot folkgrupp?

Några sista ord från Ronny Grosder:

Ni har inte sett det sista av mig Malmö.