Nu är man i här igen och i detta alltför kända tillstånd.
Varför kan jag inte hitta nöjen som undandrar sig det ekonomiska och känslomässiga? Det kostar för mycket att spela med så höga insatser. Jag känner att en ny fas av otillräcklighet börjar nu. I detta nu erfar jag att en kvinna som vill idka samlag med mig icke existerar. Endast tanken på att höra en kvinna spottviska lite olydigt i mitt öra om saker hon vill utföra med min hjälp gör mig än mer säker på att jag är så jävla långt från det i dag som det bara går. Sluta vara så förbannat svår!
Fakta:
Happy pancake har jag gått ur för det tredje gången eller så. Tiden jag investerar rättfärdigar inte slutresultatet på något vis. Allt som sker nu är något jag inte kommer att kunna stå för om sisådär fem, tio år. Jag vet att jag är på fel väg. Ändå kan jag inte anvisa mig på den rätta vägen. Om jag är fatalist är jag inte säker på. Däremot är det precis så sinnet upplever att det är. Som man ser sig själv i tredjepersonperspektiv och inte kan ändra en endaste jävla pixel trots vetskapen om följderna. Njut väl medan odygdaktig tid är för Ronny Grosder. Det är i sanning en mörk tid som hittills har skuggat 2012. En tredjedel har gått och tvivlen har redan hoppat fram.
Förhoppning:
I samma linje har jag en vakande person som har gett mig mod att genomgå en viss utom-karaktären-saker. Denna dag kommer att upprepa sig den tjugonionde april 2012. Under de föregående år och sammanträffanden har jag alltid haft mer än en gnutta känn på mutta tack vare denna modspridare! Jag vet att denna dag inte kommer att bli ett undantag då en reserverad och inte alltför återkommande tid ger en en känsla av episk och icke återkallelig tid.
Framtid:
Att jag kommer att stå med mina blodigt valkiga händer och en brusten penissträng. En tämlig lågoddsare, dessvärre. Men, om jag tillåts sväva ut med mina fantasier! En gyllene tid kantad av fettor och lovor samt tjugofalt mer av dessa. Något därstädes mellan dessa är min troliga punkt. Hur många gånger har man inte gått förbi en person och tänkt: "Är detta denna person jag kommer att gifta mig med?". Så många som nöjer sig med mindre i och med vetskapen om att man troligtvis inte kommer att hitta en bättre. Svårt att veta vem som ska få ens odelade hängivenhet. Jag gråter inför detta omöjliga val. Som den spelare jag är kan det bli svårt att välja rätt i rätt tid.
Fittighet:
Alla dessa jävla fittbärare som har ett självhävdelsebehov utöver det normala. FUCK ER!
Några sista ord från Ronny Grosder:
Ett sketchskämt:
Två män sitter i soffan. De tittar på film och pratar om att de är "hungriga".
Man 1: Jau e hungri.
Man 2: Jau osse.
Man 1: Va fan ska ve hau do?
Man 2: Åt helvete me di, den harra mannen ska forr fan hau kinesiskt i dau!
Man 1: Så det sarr du din javla penishållare?
Man 2: Ja, jau gjorde de just.
Man 1: Nej men va fan jau tror jau ska hau litta grekiskt, går de brau?
Man 2: Så fan hellor, do ska jau hau italienskt.
Man 1: Men de vettu du vel for fan att jau inte toll!?
Man 2: Ska ve tau en kompromiss?
Man 1: Om vado?
Man 2: Ska ve tau thai?
Man 1: Darr satt den!
Vi ser de två männen stå och trycka i en buske vid pildammsparken medan de väntar på att en thailändsk kvinna ska uppenbara sig. Sedan hoppar de på henne och våldtar henne så jävla grovt att man kunde ha trott att hon hade genomlidit en sätesbjudning och spruckit ändå ut i låren.
Ett par extra från Ronny Grosder:
Jag är inte rasist men fy fan vad jag hatar svenskar.
onsdag 25 april 2012
fredag 20 april 2012
Skäms
Gummibandet har dragits ut en aning sedan jag skrev senast. Tid och rum.
Under en märklig kväll efter jobbet hade jag inga planer om ett stillatigande liv intill nästa arbetsdag. Det som hände efter mitt intagande av alkohol i hemmet var ren och oförfalskad dumhet. Som mina kära läsare vet sedan länge har jag en tendens att på något sätt alltid försämra mina chanser efter utträde som därefter blir avskräde. Oj vad jag pratar för mig själv nu och upprepar alla dialoger i förhoppning om att ändra det som har hänt. Nu kan jag inte bevista "Två krögare" eller "Bullen" på ett tag.
Jag drack min fulwhisky - "Hankey Bannister" en tisdag- eller onsdagkväll, (så närvarande var jag). Därefter började volymen på stereon höja sig själv i takt med min druckenhet. Efter en snabbdusch och ett taxisamtal var jag på väg till Gustav Adolfs torg. Så gör jag numera i stället för att säga att jag ska till Casino Cosmopol, jag går den lilla biten hellre på grund av att jag ogillar taxichaufförens låtsatsförlyckande. På Södergatan hämtade jag ut pengar och innan casinot tog jag en Newcastle på Fagans. Tråkigt nog dracks den inte under glädje eller dialog. Tittade ut över sällskapet och det jag såg var människor som var arbetare - men - skötsamma arbetare, det såg jag på dem. Efter en titt på toaletten stack jag vidare.
På casinot tvingades jag uppdatera mitt kort efter ett ett dåligt dirigerat kösystem. En människa bakom kassan satt och klonkade på sin dator utan en "Stängd kassa"-skylt. Där stod jag och väntade på min tur och såg mig förfaras av otaliga människor som hade en annan syn på detta svenska kösystem. Därefter förlorade jag en jävla massa pengar för att sedan förlustonanera på toaletten och spruta på golvet. Tack vare min nya idiottelefon kunde jag stödja denna på toalettpappershållaren och njuta av en syn som möjliggjorde ett härligt skott. Om inte mitt minne svek mig stack jag efter detta.
Under min berusning från casinots två överprissatta bier kände jag att mer behövdes. Eftersom "Bullen"(!) inte hade besökts på flera månader sa något att jag måste uppdatera mig där. Skrivet och gjort satt jag mig på barstolen trots dets oförmögenhet till ett bekvämligt sittande. En halvmörk Bernhard beställdes och jag drack den med behag. Efter en smula tid togs också bartenderns överskumsglas och hällde över till mitt. Jag pratade med Skougaard. Vi hade en stunds dialog om hans bok om Malmö och en fråga framlades av honom. "Vilken är din favoritdel?" Självklart hade jag läst denna och därefter kunnat delge honom om att den passagen om "Rosengårdskvinnan" var den mest intressanta eftersom han skulle ha följt upp detta reportage med ett återbesök men som omöjliggjordes i och med hennes död. Därefter kom en kvinna med sextiotre evighetssnurr till mig. Peter J Olsson kom ävenså bakom mig för att beställa. Jag tittade snett bakom honom och sa: "Oj, vad fint besök vi får idag".
För en start kändes det trevligt med ett samtal med en äldre kvinna som tyckte att jag var en välklädd och -friserad man som hon inte icke kunde förstå var självständig. Detta upprepades ett par gånger. Under de första (gångerna) tog jag hennes uttalande med en skopa salt, men sedan. Vi pratade, jag vet inte om vad. Hon körde en monolog och jag gjorde det jag var bäst på - lyssnade. Under ett par glimtar tyckte hon att jag borde berätta om vem jag var. Under min sista slurk och långt därefter (förstår inte varför "Bullens" personal inte serverade mig mer) berättade hon om att hon ska gå hem. I mitt druckna sinne säger jag "Vill du att jag ska följa dig hem?" Någonstans vet jag att hade den gentlemanna uppfattningen om att jag endast ville eskortera henne till entré- eller ytterdörren men på grund av mitt tillstånd kom inte detta fram i ljuset. Av en konstig anledning gick hon till Skougaard och därmed vände mig ryggen. Inte mycket återstod för mig än att att avspisa mig själv utan att säga hejdå.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Nu är P-Malmö på min dödslista.
Under en märklig kväll efter jobbet hade jag inga planer om ett stillatigande liv intill nästa arbetsdag. Det som hände efter mitt intagande av alkohol i hemmet var ren och oförfalskad dumhet. Som mina kära läsare vet sedan länge har jag en tendens att på något sätt alltid försämra mina chanser efter utträde som därefter blir avskräde. Oj vad jag pratar för mig själv nu och upprepar alla dialoger i förhoppning om att ändra det som har hänt. Nu kan jag inte bevista "Två krögare" eller "Bullen" på ett tag.
Jag drack min fulwhisky - "Hankey Bannister" en tisdag- eller onsdagkväll, (så närvarande var jag). Därefter började volymen på stereon höja sig själv i takt med min druckenhet. Efter en snabbdusch och ett taxisamtal var jag på väg till Gustav Adolfs torg. Så gör jag numera i stället för att säga att jag ska till Casino Cosmopol, jag går den lilla biten hellre på grund av att jag ogillar taxichaufförens låtsatsförlyckande. På Södergatan hämtade jag ut pengar och innan casinot tog jag en Newcastle på Fagans. Tråkigt nog dracks den inte under glädje eller dialog. Tittade ut över sällskapet och det jag såg var människor som var arbetare - men - skötsamma arbetare, det såg jag på dem. Efter en titt på toaletten stack jag vidare.
På casinot tvingades jag uppdatera mitt kort efter ett ett dåligt dirigerat kösystem. En människa bakom kassan satt och klonkade på sin dator utan en "Stängd kassa"-skylt. Där stod jag och väntade på min tur och såg mig förfaras av otaliga människor som hade en annan syn på detta svenska kösystem. Därefter förlorade jag en jävla massa pengar för att sedan förlustonanera på toaletten och spruta på golvet. Tack vare min nya idiottelefon kunde jag stödja denna på toalettpappershållaren och njuta av en syn som möjliggjorde ett härligt skott. Om inte mitt minne svek mig stack jag efter detta.
Under min berusning från casinots två överprissatta bier kände jag att mer behövdes. Eftersom "Bullen"(!) inte hade besökts på flera månader sa något att jag måste uppdatera mig där. Skrivet och gjort satt jag mig på barstolen trots dets oförmögenhet till ett bekvämligt sittande. En halvmörk Bernhard beställdes och jag drack den med behag. Efter en smula tid togs också bartenderns överskumsglas och hällde över till mitt. Jag pratade med Skougaard. Vi hade en stunds dialog om hans bok om Malmö och en fråga framlades av honom. "Vilken är din favoritdel?" Självklart hade jag läst denna och därefter kunnat delge honom om att den passagen om "Rosengårdskvinnan" var den mest intressanta eftersom han skulle ha följt upp detta reportage med ett återbesök men som omöjliggjordes i och med hennes död. Därefter kom en kvinna med sextiotre evighetssnurr till mig. Peter J Olsson kom ävenså bakom mig för att beställa. Jag tittade snett bakom honom och sa: "Oj, vad fint besök vi får idag".
För en start kändes det trevligt med ett samtal med en äldre kvinna som tyckte att jag var en välklädd och -friserad man som hon inte icke kunde förstå var självständig. Detta upprepades ett par gånger. Under de första (gångerna) tog jag hennes uttalande med en skopa salt, men sedan. Vi pratade, jag vet inte om vad. Hon körde en monolog och jag gjorde det jag var bäst på - lyssnade. Under ett par glimtar tyckte hon att jag borde berätta om vem jag var. Under min sista slurk och långt därefter (förstår inte varför "Bullens" personal inte serverade mig mer) berättade hon om att hon ska gå hem. I mitt druckna sinne säger jag "Vill du att jag ska följa dig hem?" Någonstans vet jag att hade den gentlemanna uppfattningen om att jag endast ville eskortera henne till entré- eller ytterdörren men på grund av mitt tillstånd kom inte detta fram i ljuset. Av en konstig anledning gick hon till Skougaard och därmed vände mig ryggen. Inte mycket återstod för mig än att att avspisa mig själv utan att säga hejdå.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Nu är P-Malmö på min dödslista.
söndag 8 april 2012
All right
Jag har tänkt.
Det som står och har hårdast stånd närmast hjärtat är denna form av icke-bekräftningsbar kärlek. Jag måste ändå ge spriten denna form av tanke då den har gett mig så mycket.
Jag är Ronny fucking Grosder och gillar ni inte det eller vad jag står för kan ni ta ert pick och pack samt låta mig stycka er dit, hälla på tändvätska och sätta fyr på skiten och tokrunka till spektaklet.
Skönt att kunna vara sin egen trots all propaganda som världen spyr över en. Vid några tillfällen har jag själv kommit på mig med att byta åsikt väldigt snabbt på grund av en stark röst eller annat som låter känslorna ta vid. Under en lång tid nu har jag legat hemma och tänkt. Tänkt över saker och ting, för och emot. Som vi vet ska man - om man är på riktigt - ha för- och motargument för saker och ting man tror på. Det räcker inte med: "Ja men asså, hallåååå. Halloumi äwr så jedra bra va för att jag sa det precis". Under denna tid har jag tänkt mycket på sannolikhet och vad den allt som oftast förväxlas med - fördom, eller inte. En fördom är det men vanligtvis inte en dålig sådan. Hur kan något vara dåligt då den oftast är en gällande sanning och når långt över de demokratiska femtio procenten? Plötsligt är majoriteten inte tillräckligt endast om en enda av åtta komma åtta miljoner motsäger en annars så bekräftande princip.
Vem skulle du helst vilja ha vid din sida under den postapokalyptiska tiden? Den till synes muskulöse mannen eller den andre tanige autisten med två centimeter synligt tandkött för att du inte vill vara fördomsfull? De här trevliga vardagsproblemen utgör endast ett tidsfördriv för er men snart kommer ni att få uppleva detta närmare livet och era barn. Hur hade det känts för er att se på när era barn blir totalt sönderkörda av mig - utan att gå in för mycket i detaljerna? Ni måste få en reell inblick oavsett om den är försenad och obsolet. Jag står gärna för den praktiska föreläsningen.
Vi har en tid kvar sedan kommer katastrofen som innebär en total omställning mot vad vi har i dag. En reformering vad gäller allt vi tar som oförstörbart i dag. Det som kommer att utlösa denna icke-återställnignsbara punkt kan vi vara samförstående om.
För övrigt har inte mitt liv genererat någon form av köttsligt umgänge. Ej heller har jag någon dejt inom snar framtid såvida hen inte är ett kadaver i en mörk snar framtid och inte har något att sätta emot. Min tid av ration tio liter för en dejt samt tjugo, trettio efteråt är förbi. Min nuvarande ynkedom kräver något annat att sätta in och jag kan bara vänta på evolutionen. Det livet jag lever nu är förklenande och säkert jättevärdigt mig men inget jag vill upprätthålla.
Åh, så jag hungrar och åter hungrar. Den enda mättnaden kommer av jakten.
Det som står och har hårdast stånd närmast hjärtat är denna form av icke-bekräftningsbar kärlek. Jag måste ändå ge spriten denna form av tanke då den har gett mig så mycket.
Jag är Ronny fucking Grosder och gillar ni inte det eller vad jag står för kan ni ta ert pick och pack samt låta mig stycka er dit, hälla på tändvätska och sätta fyr på skiten och tokrunka till spektaklet.
Skönt att kunna vara sin egen trots all propaganda som världen spyr över en. Vid några tillfällen har jag själv kommit på mig med att byta åsikt väldigt snabbt på grund av en stark röst eller annat som låter känslorna ta vid. Under en lång tid nu har jag legat hemma och tänkt. Tänkt över saker och ting, för och emot. Som vi vet ska man - om man är på riktigt - ha för- och motargument för saker och ting man tror på. Det räcker inte med: "Ja men asså, hallåååå. Halloumi äwr så jedra bra va för att jag sa det precis". Under denna tid har jag tänkt mycket på sannolikhet och vad den allt som oftast förväxlas med - fördom, eller inte. En fördom är det men vanligtvis inte en dålig sådan. Hur kan något vara dåligt då den oftast är en gällande sanning och når långt över de demokratiska femtio procenten? Plötsligt är majoriteten inte tillräckligt endast om en enda av åtta komma åtta miljoner motsäger en annars så bekräftande princip.
Vem skulle du helst vilja ha vid din sida under den postapokalyptiska tiden? Den till synes muskulöse mannen eller den andre tanige autisten med två centimeter synligt tandkött för att du inte vill vara fördomsfull? De här trevliga vardagsproblemen utgör endast ett tidsfördriv för er men snart kommer ni att få uppleva detta närmare livet och era barn. Hur hade det känts för er att se på när era barn blir totalt sönderkörda av mig - utan att gå in för mycket i detaljerna? Ni måste få en reell inblick oavsett om den är försenad och obsolet. Jag står gärna för den praktiska föreläsningen.
Vi har en tid kvar sedan kommer katastrofen som innebär en total omställning mot vad vi har i dag. En reformering vad gäller allt vi tar som oförstörbart i dag. Det som kommer att utlösa denna icke-återställnignsbara punkt kan vi vara samförstående om.
För övrigt har inte mitt liv genererat någon form av köttsligt umgänge. Ej heller har jag någon dejt inom snar framtid såvida hen inte är ett kadaver i en mörk snar framtid och inte har något att sätta emot. Min tid av ration tio liter för en dejt samt tjugo, trettio efteråt är förbi. Min nuvarande ynkedom kräver något annat att sätta in och jag kan bara vänta på evolutionen. Det livet jag lever nu är förklenande och säkert jättevärdigt mig men inget jag vill upprätthålla.
Åh, så jag hungrar och åter hungrar. Den enda mättnaden kommer av jakten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
