Bier och hat

Skånetrafiken befäster sin plats på min lista.

Jag väntade, väntade och väntade på ett svar från deras, troligtvis överbelastade personal. Icke. Jag är argtrött på deras arrogans. Så blir det i en tämligen konkurrensfri verksamhet och med i det närmaste kartellbildningar. För vem känner en omedelbar skillnad i uppvaktning av dessa så kallade konkurrerande bolag? Än så länge vet jag inte hur jag med större medel ska ta mig an besten Skånetrafiken.

Till en början kommer jag att basunera ut skillnaden i pris för Jojo-kortet som inte kommer konsumenten till dels. Jojo-kortet kostar rent för mycket att ladda. Något är väldigt fel om jag kan gå till sju elva-affären och handla ett nytt kort av en fysisk person i en fysisk butik och veta att de också ska ha sin rättmätiga del. I stället för att blidka kunden som gör lejonparten av jobbet genom att ladda kortet digitalt kör Skånetrafiken upp knytnäven med hånleende. Fortfarande ska de ha tvåhundra kronor för att jag som konsument hjälper till. Hädanefter ska jag enbart köpa nya kort på Pressbyrån eller Seven eleven och sedan spärra kort lite slumpartat allteftersom jag inhandlar nya. Eftersom spärrningen är gratis och man får ett nytt kort hemskickat. Skånetrafiken, ni har fått, om inte mäktig så väl en jobbig, envis, äcklig, fiende driven av hat. Att det är lättare med mindre och tätare höjningar när de inte behöver stegra med en krona varenda gång gör mig också förbannad.

Går åt sidan från mitt hat för Skånetrafiken till mitt kvinnohat.

Stod hemma en söndagkväll och kände att jag ville lite ut. Det blev en sjutimmarspubrunda och möte med en del människor. Män. Började försiktigt med två bier på Metro efter att Gallia inte hade några lediga sittplatser. Inget höll mig kvar på Metro. En skäggvanprydd man trettioårsåldern satt vid bardisken och ondgjorde sig över allt han läste i tidningen. Folket som går dit, jag undantagen, ska vara så jävliga trendiga men ändå ha någon sorts laissez fairez-attityd och pekfinger mot etablissemanget. Plastmänniskor med konstgjorda ideal och fuskbyggda åsikter. Drar mig för att gå dit.

Det blev två snabba på Brogatan. Brogatans eget spöke, den fetlagda mannen med det vitkrulliga burret satt ensam men jag ignorerade honom aktivt genom att vända honom ryggen. På toaletten lämnade jag en porrtidning: Aktuellt med tillhörande DVD. Skrev "Från Ronny Grosder" och la den bakom toalettlocket och hoppades att mottagaren skulle låta sig väl smaka. En mobilpratande man störde mig därför gick jag vidare till Bullen där inga sådana manicker tillåts. Kom i samspråk med ett par och därför blev det två bier samt ett glas rosé och kanske något till. Trots ett meningsfullt utbyte ville jag ha något annat. Tackade mina vänner för stunden och gick till "The Bishops Arms". Köpte en London pride och satte mig bredvid en man som verkade ensam. Maskinoperatören på arbetsresa var jättetrevlig och rolig och vi hade det så skojsigt. Ja det var så skojsigt att när puben stängde gick vi till hans hotell och lobbyn för att ta en eller två bier till. Tackar honom för att han inte hade tankar på sodomi. Han sa:

"Bara så du vet är jag inte homosexuell".
"Nej det är bra, inte jag heller", sa jag.

Vi drack bier som han bjöd på. Ständigt dessa män som bjuder mig på bier, jag är inte ett bierluder.
Fick hans visitkort men kommer inte ihåg varför. Ville han ha sällskap den återstående veckan eller hur var det? Spelade han gentleman, dubbelspelade han, var han falsk? Jag vet inte. Vad jag vet är att dagen som mötte mig därpå var av en obarmhärtig natur.

Sju bier

Spenderade min morgon genom att stiga upp och duscha och därefter brygga lite kaffe. Hällde upp brygden i en kopp och spetsade till det med whisky - Lauders Whisky - en billig historia utan årgång. Inte så gott som jag hade hoppats men drickbart var det. Det blev ytterligare en kopp kaffe och ett glas whisky men denna gång var för sig. Nöjd med mitt tilltag och mätt på whisky - som jag inte kan dricka hur som helst - öppnade jag en liten bier i stället.

Eftersom man hade rivstartat morgonen på det viset vill man inte å det bestämdaste låta ruset gå till spillo och bara plana ut. Förruttnelseprocessen avstannade då jag gick ut till Två krögare "Bullen" på storgatan. Ingen rolig historia alls, det begynte inte bra.

"Jag vill ha den största bier ni har", sa jag.
"Jaha, då får det bli en halvliters", sa bartendern.

En halvliter var det största de kunde frambringa och jag lät mitt missnöje visa sig när jag blev tilldelad en halvliter bier. Satte mig vid baren och smällde fram en bok, mitt bordssällskap såg inte så gentila ut. Som det teatertillhåll Bullen är såg jag Lars-Göran Ragnarsson från Malmö(Stockholms) Stadsteaters ensemble, han kan inte agera och han pratade rikssvenska precis som alla fånarna gör i den gruppen. Inget mer för mig på detta stället när jag märkte hur baren fylkades och jag blev ideligen antastad från olika håll av beställande kunder, tog min bok och gick.

Ville ge Fagans på Per Weijersgatan ett försök då jag aldrig har varit där en längre tid än för att se att det är för fullt och skränigt, nu var inte klockan mer än 17 så jag gav den en chans. Ja! På plats såg jag endast ätande gäster sitta i sin gemenskap och mysa, det ville inte jag. Bieren blev en Newcastle och jag satte mig vid en av platserna som vätte ut mot restauranggolvet och skådade ut ditåt. Drack ofantligt snabbt och min kropp sa ifrån om att gå på toa, vilket beviljades.

Pissar på Fagans


Efter mitt nidingsdåd gick jag lugnt vidare på gågatan till Ölkaféet. Två Carlsberg Hof blev det här där jag satt längst in mot väggen på den upphöjda delen. Tittade på konstverken som hängde på väggarna och fastnade för den som fanns precis ovanför mig, en tavla utan titel och gjord av Joakim Wester....någonting, begrundade den länge och väl. Först tänkte jag att nej detta är bara arty-farty men efter att ha sett och kanske förstått den djupare delen av den ändrade jag uppfattning. Återstoden av tiden tittade jag bortåt en brunhyltad kvinna som satt några meter på motsatt sida från mig, hon såg bra ut. Sista slurken var drucken och jag reste på mig för att gå till nästa ställe.

Visste inte var min person ville vara så jag promenerade österut. Stannade utanför Volym en stund för att släppa väder, hade problem med detta under hela kvällen. Efter avyttringen av gaser beledsagades det av en klick nog så fast att jag visste att det inte var mer gaser, jag gick in! Direkt in på toa, turen gav mig en ledig plats trots att puben i övrigt var talrik. Lät det allra värsta passera och tvingades avbryta resterande avfall som var på väg ut, ville inte ge andra en orsak att ha mig som samtalsämne. Stannade inte längre på grund av den väldigt upptagna bardisken och gaybartendern som verkade ha allt för mycket att göra för att bistå mig med en enkel bier, det fina folket beställer drinkar.

Nobes, varför inte. En gång har jag varit där men då endast för en lättbier, nu skulle annat drickas. Samma barpersonal som då för ett par år sedan, den manhaftiga kvinnan som ser så jävla sur ut men ibland kan låta ett leende springa ut över munnen. En kaffe till en början vilken dracks på stående fot, inte så smart att dricka laxerande för det kom ytterligare en följeslagare som jag lyckades bekämpa och den återtog sin köplats, tack och lov. Mina fördomar om Nobes gick inte helt i uppfyllelse, till skillnad från stamgästerna såg jag ungt folk, dock mest tatuerade rockabilly-idioter som tror att rocken lever. Nu var det dags för bier, Hof igen och nu endast för trettiofem kronor, hurra! Fick syn på en söt ung kvinna i långt ondulerat hår som såg alldeles utmärkt ut. Satte mig ett bord längre ifrån henne och hennes sällskap och tittade lite om vartannat. När hon gick och rökte gjorde jag detsamma i tron om att det skulle främja mitt uppsåt. Tände min cigarett och verkade allmänt loj och kall, hon pratade med sin tjejkompis men jag ville inte närma mig eftersom jag var den ensamme och jag borde vara den närmade inte närmande. En BMW med en blatte inom sig (vad annars) gjorde parkeringen alldeles för omständlig när han körde fram, körde bak och till slut backade in på trottaren för att parkera snett. Ett annat sällskap bredvid mig kommenterade det och jag också, BMW-blatten gick ut.

"Så kan du inte väl inte parkera?", sa mannen bredvid mig med grånad hockeyfrilla på klingande göteborgska.
"Så parkerar en gangster", sa blatten av okänd härkomst på sann blatteskånska.

Tjejen hade gått in men jag konversationvåldtogs av göteborgaren och tvingades vara artig och prata med honom, nåja jag pratade iallafall med någon, sedan gick jag också in efter att ha skyndat på cigarettrökandet.

Nobes


Samtalsnivån var hög och med min andra bier på stället tog jag fram min mp3-spelare och petade in snäckorna i öronen och överröstade kakofonin, läste i min kära bok därefter gick jag.

Trodde att jag hade mer i mig men jag fick se mig slagen och köpte bröd från bageriet Donau, sedan inväntade jag bussen. Vid länsstyrelsen steg ett par på bussen och för första gången såg jag de två spänna säkerhetsbältet om sig, aldrig förr har jag skådat det. Hemma tillreddes en macka eller två och det fick vara nog.