Skäms

Gummibandet har dragits ut en aning sedan jag skrev senast. Tid och rum.

Under en märklig kväll efter jobbet hade jag inga planer om ett stillatigande liv intill nästa arbetsdag. Det som hände efter mitt intagande av alkohol i hemmet var ren och oförfalskad dumhet. Som mina kära läsare vet sedan länge har jag en tendens att på något sätt alltid försämra mina chanser efter utträde som därefter blir avskräde. Oj vad jag pratar för mig själv nu och upprepar alla dialoger i förhoppning om att ändra det som har hänt. Nu kan jag inte bevista "Två krögare" eller "Bullen" på ett tag.

Jag drack min fulwhisky - "Hankey Bannister" en tisdag- eller onsdagkväll, (så närvarande var jag). Därefter började volymen på stereon höja sig själv i takt med min druckenhet. Efter en snabbdusch och ett taxisamtal var jag på väg till Gustav Adolfs torg. Så gör jag numera i stället för att säga att jag ska till Casino Cosmopol, jag går den lilla biten hellre på grund av att jag ogillar taxichaufförens låtsatsförlyckande. På Södergatan hämtade jag ut pengar och innan casinot tog jag en Newcastle på Fagans. Tråkigt nog dracks den inte under glädje eller dialog. Tittade ut över sällskapet och det jag såg var människor som var arbetare - men - skötsamma arbetare, det såg jag på dem. Efter en titt på toaletten stack jag vidare.

På casinot tvingades jag uppdatera mitt kort efter ett ett dåligt dirigerat kösystem. En människa bakom kassan satt och klonkade på sin dator utan en "Stängd kassa"-skylt. Där stod jag och väntade på min tur och såg mig förfaras av otaliga människor som hade en annan syn på detta svenska kösystem. Därefter förlorade jag en jävla massa pengar för att sedan förlustonanera på toaletten och spruta på golvet. Tack vare min nya idiottelefon kunde jag stödja denna på toalettpappershållaren och njuta av en syn som möjliggjorde ett härligt skott. Om inte mitt minne svek mig stack jag efter detta.

Under min berusning från casinots två överprissatta bier kände jag att mer behövdes. Eftersom "Bullen"(!) inte hade besökts på flera månader sa något att jag måste uppdatera mig där. Skrivet och gjort satt jag mig på barstolen trots dets oförmögenhet till ett bekvämligt sittande. En halvmörk Bernhard beställdes och jag drack den med behag. Efter en smula tid togs också bartenderns överskumsglas och hällde över till mitt. Jag pratade med Skougaard. Vi hade en stunds dialog om hans bok om Malmö och en fråga framlades av honom. "Vilken är din favoritdel?" Självklart hade jag läst denna och därefter kunnat delge honom om att den passagen om "Rosengårdskvinnan" var den mest intressanta eftersom han skulle ha följt upp detta reportage med ett återbesök men som omöjliggjordes i och med hennes död. Därefter kom en kvinna med sextiotre evighetssnurr till mig. Peter J Olsson kom ävenså bakom mig för att beställa. Jag tittade snett bakom honom och sa: "Oj, vad fint besök vi får idag".

För en start kändes det trevligt med ett samtal med en äldre kvinna som tyckte att jag var en välklädd och -friserad man som hon inte icke kunde förstå var självständig. Detta upprepades ett par gånger. Under de första (gångerna) tog jag hennes uttalande med en skopa salt, men sedan. Vi pratade, jag vet inte om vad. Hon körde en monolog och jag gjorde det jag var bäst på - lyssnade. Under ett par glimtar tyckte hon att jag borde berätta om vem jag var. Under min sista slurk och långt därefter (förstår inte varför "Bullens" personal inte serverade mig mer) berättade hon om att hon ska gå hem. I mitt druckna sinne säger jag "Vill du att jag ska följa dig hem?" Någonstans vet jag att hade den gentlemanna uppfattningen om att jag endast ville eskortera henne till entré- eller ytterdörren men på grund av mitt tillstånd kom inte detta fram i ljuset. Av en konstig anledning gick hon till Skougaard och därmed vände mig ryggen. Inte mycket återstod för mig än att att avspisa mig själv utan att säga hejdå.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Nu är P-Malmö på min dödslista.