Ni svårbefruktade vik er åt sidan era beräknande känslohandlare. Jag välter era bord likt dessa prånglares i templet.
Hur svårt ska det vara? Jag har försökt med alla sorter och ändå står ni kvar på samma plats. Är det inte fel på mig så är det situationen, Att jag inte lyckades klaffa er menstruationscykels fyrtioandra icke-flytningsluktande på den andra onsdagen i det tredje decenniet. SKIT NER ER!
Nu har jag kommit till denna punkt att jag kan förbise brister. Om det nu beror på försämrad syn, hörsel, krav, eller desperation - vet jag inte. Kan inte ni också då komma mig åtminstone till tredjedelen av sträckan?
Tro inte att jag står och runkar på samma ställe tills ni dyker upp. Jag har en del annat för mig. Alltid berikar jag mig under arbetsdagens gång så att jag vid arbetsdagens slut är en smula förbättrad. Jag vill inte drista mig till att vara en oslipad sak, onyttjad oskuld eller en oupptäckt planet. Men, kvinnor. Önskar ni mig för egen del men inte vågar bestämma utan låter det som ett flytande intresse för att vinna tid kan ni köra ett valfritt föremål i fettan, så länge det är anfäst med hullingar.
Mina kunder inom mitt arbetsliv visar mig uppskattning och i några fall mer än så. Däremot vågar jag inte ifrågasätta tolkningsförhållandet och håller mig i stället på den professionella sidan.
Sedan en beundransvärd tid tillbaka har jag inte frångått hemmets spritbestänkta vrår på ett gott tag. Jag kom underfund med att den enda anledningen till att jag gick ut för att köpa överprissatta alkoholvaror var för att jag måst rättfärdiga mitt handlande. Jag är alkoholist. Efter en tid fann jag hemmet vara en skön plats att göra sig god på. När jag bröt den barriären lärde jag känna mig en smula bättre - och sämre. Men det har sparat mig en massa utgifter och skinnat mig på en del goda samtal, det är inte alltid man kommer i samspråk med en jämlike. Innan var en tripp till Systembolaget en ärorik sak. Nu gör jag detta uppdrag som ett arbete jag inte gillar men måste ha. De har hänt att jag pustar och frustar av ren leda när jag radar upp dessa så kallade "kompisar" på rullbandet i hopp om att biträdet ska neka mig köpet. Det är min ömma penissträng.
Därefter uppstår tanken: Jag kan vara den jag vill. Det enda som krävs är att jag tror på det och inte nedslås av andras i förstone-tankar. Jag kan odla skägg till pitten. Jag kan tatuera ihjäl mig. Jag kan träna och bli snyggare än alla dessa runtenom mig. Jag kan läsa och bli mer intellektuell än aporna som distraherar mig. Jag kan göra vad fan jag vill helt enkelt. Men visst hade det varit roligare om det var något av värde? Att förena huliganism med läsefrukter. Det är så skönt på något vis. Som när man vid nyheternas sändning förstod deras ränkspel. Att det inte var mer avancerat än våra egna små problem - enkom uppförstorade till oigenkännlighet.
Dessvärre har en del svammel föregåtts till missmån för en del mer värda tankar. Jag beklagar.
Det jag nu vill frambära är inte en avart av lätt föregående tankar. Det tar en stor plats - denna näringsrika kost- det gör den verkligen. Jag ska nu beskriva vad jag vill ha av en riktig kvinna. Inget nedvärderande, ironiskt eller missvisande. Det jag vill ha är:
Trogen, klassisk skönhet, barnkär, älskvärd, det vill skriva att hon har allt jag vill ha för egen del men utan hennes specifika attribut
Några sista ord från Ronny Grosder:
Jag har analknullat mig med en stearinljusstake, i brist på annat.
För övrigt är Ebba Granath alltjämt en fitta.
fredag 31 augusti 2012
fredag 24 augusti 2012
Kärlek eller åtrå
Nästan glad.
Detta är inget litet steg. Kanske ett genererat meddelande men med tanke på dess klara personliga hävden bara kunde gälla min egen person gjorde det mig glad.
"Hej du skäggiga pojke som ligger på,
jag är en tjej som är rak på sak.
Jag läste din text och blev tvungen att skriva,
lät som en låt från min bästa skiva.
Vad är det du skriver... gillar du sprit?
Jag tycker mungbönepasta smakar skit.
Dina bilder säger mig varken bä eller bu,
men jag undrade faktiskt, vem är denna du.
Jag vill veta ditt brunsås recept,
berätta vad du har för dejting koncept.
Hur är man naturlig 2012 det är året,
som folk håller på och förlänger håret.
Mr Ronny är det något av allt jag faktiskt besitter idag,
är charmen min rockärm och mitt sanna jag!"
Kanske finns det ett program som framställer något sådant här utan att behöva lyfta en blygdläpp, vad vet jag? Jag svarade en smula ironiskt och med en hel jävla brödlimpa sarkastiskt. Svar väntas!
Utöver detta har icke mycket annat hänt inom min inavelssfär. Fortfarande densamme Ronny Grosder som dessförinnan beträdde denna besudlade jord. Hon var ingen snabbsvarare så jag låter detta vara oskrivet. Dessa beräkneliga dejtingoffer som måste låta en viss tid förlöpa innan de kan svara och billighetstiden inte är ett faktum.
Jag erinrar mig det faktumet då min förre stod i tamburen och jag var i färd med att gå:
"Vill du inte ha lite boppe?"
Hur hon stod där i hallen med sin korta klänning med den ena handen lätt dragandes på ena axelbandet och lät ena bröstet sig visas. Jag kommer ihåg att jag blev paff en stund för att sedan låta nervositeten ta kontroll och åka hem.
Åh vad jag egentligen ville ha men jag var för nervös att tillgodogöra mig detta då. Hon hade faktiskt perfekta bröst som jag tids nog fick stoppa kuken emellan. Jag sprang eftersom jag var så jävla skakis - bokstavligt talat- att jag inte kunde dricka ett glas vatten utan att det skallrade.
Nästa kväll meddelade hon mig:
"Jag hoppas att du inte blev rädd för mitt passionerade jag."
Samma kväll tog jag en taxi till stadsdelen Fridhem och gjorde upp med mina inre demoner. Jag satte på henne. Vi älskade och jag gillade henne verkligen för stunden.
"Jag vill sova hos dig", sa jag till henne. Hon tillät mig. Hur hon använde sin sarong för att täcka sitt underliv, än förstår jag icke varför. Men det var inte skönt. En del gånger sa jag helt apatiskt: "Jag är klar" eftersom det inte blev något stegrande. Hon frågade mig: "Har du någon sjukdom eller så?" Och jag svarade: "Inte vad jag vet".
Då jag fick ta henne utan kondom var den bästa känslan. Då vi båda tittade på varandra och erhöll en viss sorts ögonöppnare samt en ögonblicklig andhämtning. Det var skönt. Då njöt vi båda.
Innan den andra gången då vi skulle knulla (använder knulla eftersom det var med kondom) åt vi först på ett café vid Sankt Pauli-kyrkan. Hon gned sin bakdel mot mitt sköte medan hon helt lugnt diskuterade sitt menyval med biträdet. Jag bjöd henne på någon jävla kycklingbaguette sedan gick vi hem till henne och jag fick sätta på fittan.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Stör mig något enormt på Ronny Glimberg. Med sin dödsruna har han gjort mig till ett andrahandsval inom Google-sfären då man söker på Ronny G...
Detta är inget litet steg. Kanske ett genererat meddelande men med tanke på dess klara personliga hävden bara kunde gälla min egen person gjorde det mig glad.
"Hej du skäggiga pojke som ligger på,
jag är en tjej som är rak på sak.
Jag läste din text och blev tvungen att skriva,
lät som en låt från min bästa skiva.
Vad är det du skriver... gillar du sprit?
Jag tycker mungbönepasta smakar skit.
Dina bilder säger mig varken bä eller bu,
men jag undrade faktiskt, vem är denna du.
Jag vill veta ditt brunsås recept,
berätta vad du har för dejting koncept.
Hur är man naturlig 2012 det är året,
som folk håller på och förlänger håret.
Mr Ronny är det något av allt jag faktiskt besitter idag,
är charmen min rockärm och mitt sanna jag!"
Kanske finns det ett program som framställer något sådant här utan att behöva lyfta en blygdläpp, vad vet jag? Jag svarade en smula ironiskt och med en hel jävla brödlimpa sarkastiskt. Svar väntas!
Utöver detta har icke mycket annat hänt inom min inavelssfär. Fortfarande densamme Ronny Grosder som dessförinnan beträdde denna besudlade jord. Hon var ingen snabbsvarare så jag låter detta vara oskrivet. Dessa beräkneliga dejtingoffer som måste låta en viss tid förlöpa innan de kan svara och billighetstiden inte är ett faktum.
Jag erinrar mig det faktumet då min förre stod i tamburen och jag var i färd med att gå:
"Vill du inte ha lite boppe?"
Hur hon stod där i hallen med sin korta klänning med den ena handen lätt dragandes på ena axelbandet och lät ena bröstet sig visas. Jag kommer ihåg att jag blev paff en stund för att sedan låta nervositeten ta kontroll och åka hem.
Åh vad jag egentligen ville ha men jag var för nervös att tillgodogöra mig detta då. Hon hade faktiskt perfekta bröst som jag tids nog fick stoppa kuken emellan. Jag sprang eftersom jag var så jävla skakis - bokstavligt talat- att jag inte kunde dricka ett glas vatten utan att det skallrade.
Nästa kväll meddelade hon mig:
"Jag hoppas att du inte blev rädd för mitt passionerade jag."
Samma kväll tog jag en taxi till stadsdelen Fridhem och gjorde upp med mina inre demoner. Jag satte på henne. Vi älskade och jag gillade henne verkligen för stunden.
"Jag vill sova hos dig", sa jag till henne. Hon tillät mig. Hur hon använde sin sarong för att täcka sitt underliv, än förstår jag icke varför. Men det var inte skönt. En del gånger sa jag helt apatiskt: "Jag är klar" eftersom det inte blev något stegrande. Hon frågade mig: "Har du någon sjukdom eller så?" Och jag svarade: "Inte vad jag vet".
Då jag fick ta henne utan kondom var den bästa känslan. Då vi båda tittade på varandra och erhöll en viss sorts ögonöppnare samt en ögonblicklig andhämtning. Det var skönt. Då njöt vi båda.
Innan den andra gången då vi skulle knulla (använder knulla eftersom det var med kondom) åt vi först på ett café vid Sankt Pauli-kyrkan. Hon gned sin bakdel mot mitt sköte medan hon helt lugnt diskuterade sitt menyval med biträdet. Jag bjöd henne på någon jävla kycklingbaguette sedan gick vi hem till henne och jag fick sätta på fittan.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Stör mig något enormt på Ronny Glimberg. Med sin dödsruna har han gjort mig till ett andrahandsval inom Google-sfären då man söker på Ronny G...
torsdag 16 augusti 2012
Månadens utbräck
Ja. Jag har gjort en del misstag.
Men när jag får känslan av oövervinnelighet endast tack vare en vänlig gest gällande tillgång till det "hemliga" fotoalbumet eller en respons gör mitt så mycket enklare.
Dessvärre har dessa ärorika vaginor börjat en liten tilllställning som upprätthåller fadäsen av att frysa ut mig. Jag orkar snart inte mycket längre.
Under gårdagsnatten hade jag en sådan underbar dröm. Den som inte visar sig förrän ett solitt år har gått. Den påpekade mycket om mitt leverne men det som står sig fast är detta:
Tydligtvis har jag haft någon schism med en kvinna som inte vill ha med mig att göra fler gånger. På dansgolvet i en (låt oss skriva dystopisk stat) dansar HON och hennes syster. Jag går fram till henne men hon avböjer. På något sätt har jag gjort henne besviken. Detta låter jag inte vara ett faktum. I stället springer jag fram till henne och famnar tag om hennes svettiga svank - hon var på väg bort- hon likaså. Där förenas vi. Jag har vetskapen om att detta kommer att hålla intill mina döddagar. Hon fattar tag om min vätskedrivna rygg och vi finner varandra. Jag rankar denna dröm som en av mina absoluta favoriter. Kärlek. Jag tar tag om henne så som livet vore mig kärt. Vi kvarstår som ett par livet ut. Jag älskar dessa sorters kramar då man känner den andres ovilja att släppa taget om en.
Denna känsla jag erhöll går icke att beskriva i fullt utslag. Värmen jag fick, känslan av icke-återställningsbarhet och den oåterhållsamma kärleken. Den sortens drömmar gör faktiskt att jag förlänger mitt liv med åtskilliga dagar eftersom det på något sätt känt uppnåbart. Som jag troligtvis har skrivit dessförrinnan uppskattar jag det genuina framför det erotiskt efemära.
Samt att denna nytillvunna insikt om att man efter den erbarmliga skoltiden faktiskt kan återuppfinna sig själv. Jag kan vara den jag vill vara. Skit ner dig du åsiktshärskande idiot utan täckning. Skolan har satt sina spår. Man kan inte bara komma utan att ha ett manifest vid sidan om. Det är skillnad nu.
Jag ska visa er.
Det som jag har nu är något ni aldrig ens kan föreställa er i er ynkliga levedom. Vetskapen och auktoriteten att kunna ändra sin livsdom. Ni hycklare och basunerare, låtom se er falla! Jag högaktar ert fall. Dö.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Jag har en del kvar.
På en chattsida skrev jag:
"I am so drunk now I could eat out a ninety year olds vag right now." Vilket jag i stunden verkligen kände.
Men när jag får känslan av oövervinnelighet endast tack vare en vänlig gest gällande tillgång till det "hemliga" fotoalbumet eller en respons gör mitt så mycket enklare.
Dessvärre har dessa ärorika vaginor börjat en liten tilllställning som upprätthåller fadäsen av att frysa ut mig. Jag orkar snart inte mycket längre.
Under gårdagsnatten hade jag en sådan underbar dröm. Den som inte visar sig förrän ett solitt år har gått. Den påpekade mycket om mitt leverne men det som står sig fast är detta:
Tydligtvis har jag haft någon schism med en kvinna som inte vill ha med mig att göra fler gånger. På dansgolvet i en (låt oss skriva dystopisk stat) dansar HON och hennes syster. Jag går fram till henne men hon avböjer. På något sätt har jag gjort henne besviken. Detta låter jag inte vara ett faktum. I stället springer jag fram till henne och famnar tag om hennes svettiga svank - hon var på väg bort- hon likaså. Där förenas vi. Jag har vetskapen om att detta kommer att hålla intill mina döddagar. Hon fattar tag om min vätskedrivna rygg och vi finner varandra. Jag rankar denna dröm som en av mina absoluta favoriter. Kärlek. Jag tar tag om henne så som livet vore mig kärt. Vi kvarstår som ett par livet ut. Jag älskar dessa sorters kramar då man känner den andres ovilja att släppa taget om en.
Denna känsla jag erhöll går icke att beskriva i fullt utslag. Värmen jag fick, känslan av icke-återställningsbarhet och den oåterhållsamma kärleken. Den sortens drömmar gör faktiskt att jag förlänger mitt liv med åtskilliga dagar eftersom det på något sätt känt uppnåbart. Som jag troligtvis har skrivit dessförrinnan uppskattar jag det genuina framför det erotiskt efemära.
Samt att denna nytillvunna insikt om att man efter den erbarmliga skoltiden faktiskt kan återuppfinna sig själv. Jag kan vara den jag vill vara. Skit ner dig du åsiktshärskande idiot utan täckning. Skolan har satt sina spår. Man kan inte bara komma utan att ha ett manifest vid sidan om. Det är skillnad nu.
Jag ska visa er.
Det som jag har nu är något ni aldrig ens kan föreställa er i er ynkliga levedom. Vetskapen och auktoriteten att kunna ändra sin livsdom. Ni hycklare och basunerare, låtom se er falla! Jag högaktar ert fall. Dö.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Jag har en del kvar.
På en chattsida skrev jag:
"I am so drunk now I could eat out a ninety year olds vag right now." Vilket jag i stunden verkligen kände.
lördag 11 augusti 2012
En fortsättning
En färsk månad att våldföra sig på.
Fy faen vad jag har nyttjat fleshlighten! Jag kan icke med ord beskriva hur mycket den har betytt för mig! Skönt! Glidmedel i lejonpart men fy faen vad gött! Den har känslan men allt runtenkring har den icke. Jag saknar halspussarna, lårsmekningarna och alla dessa köttryck.
Ha överseende min eufori till trots. Det är svårt att hålla tillbaka glädje eller förestundande sådan. I andra fall enkom i tanken kan jag avfyra en mening som jag icke i vanliga skulle ha gjort enbart för att jag har tänkt att jag ska dricka samma kväll. Denna själsomgärdande tanke gör mitt nutida liv mer levnadsbart och njutningsfullt. Som när man är till brädden full av glädje att man icke vet var man skall göra av det att det blint avfyras åt alla håll och gestaltas i olika former.
Men som Henry Ford sa, jag parafraserar: "Jag vill bara ha två händer men måste anställa en hel människa". Så känner jag om kvinnor. Det finns bara ett hål samt en liten yta omkring och ett stenkast in som jag vill skära ut men jag måste ingå i detta jävla företag i vad det innebär att skaffa denna fittbärare.
Kom till mig och se att jag är den alltsamme.
Tyvärr kommer jag aldrig att ändras. Jag är och förblir Ronny Grosder. Kvinnorna som gäckar mig och räcker mig tåvecken bör avvecklas. Det jag behöver är en ung och fräsch fitta. Jag saknar dessa intellektuella enmansarméer. Varför ska jag som man slå dig med häpnad? Gör någonting eget ditt jävla fittspån! Har du inget att komma med bör du raka fittan med en osthyvel och aldrig stoppa dig.
Jag har sett en massa olikfärgade kvinnor och än har jag slutat förundras. Att jag inte har blivit tillfrågad eller avhyst gör mig frågandes. De som har sett mig skulle ha gjort något av dessa påståenden. Men icke. I stället har jag förblivit en gycklare av allra lägsta sort. En sådan som måste arbeta i det tysta. Jag älskar er alla oavsett hudfärg, personligheten är skillnaden.
Sedan jag såg att ni är av de allra lägsta sorter har jag inget mer att förevisa er. Ni bör dö utan att ha mött mig och blivit tillkännagivna mitt intellekt och värme. Jag önskar er en kall död.
Ibland trängtar jag efter denna enda frivilliga kärlek för mig. Jag kan stirra nätter igenom enkom för att gå igenom alla stunder som vi kunde ha haft. Det är hennes fel och rätt. Låt mig icke beslås av detta!
Var vänlig och berör mig vackert. Nästa gång vi ses är inte på dansgolvet utan på valfritt vardagssammanhang.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Fick en del blickar på Lilla Torg idag men jag tvekar inför att fördela dessa inom det positiva.
Fy faen vad jag har nyttjat fleshlighten! Jag kan icke med ord beskriva hur mycket den har betytt för mig! Skönt! Glidmedel i lejonpart men fy faen vad gött! Den har känslan men allt runtenkring har den icke. Jag saknar halspussarna, lårsmekningarna och alla dessa köttryck.
Ha överseende min eufori till trots. Det är svårt att hålla tillbaka glädje eller förestundande sådan. I andra fall enkom i tanken kan jag avfyra en mening som jag icke i vanliga skulle ha gjort enbart för att jag har tänkt att jag ska dricka samma kväll. Denna själsomgärdande tanke gör mitt nutida liv mer levnadsbart och njutningsfullt. Som när man är till brädden full av glädje att man icke vet var man skall göra av det att det blint avfyras åt alla håll och gestaltas i olika former.
Men som Henry Ford sa, jag parafraserar: "Jag vill bara ha två händer men måste anställa en hel människa". Så känner jag om kvinnor. Det finns bara ett hål samt en liten yta omkring och ett stenkast in som jag vill skära ut men jag måste ingå i detta jävla företag i vad det innebär att skaffa denna fittbärare.
Kom till mig och se att jag är den alltsamme.
Tyvärr kommer jag aldrig att ändras. Jag är och förblir Ronny Grosder. Kvinnorna som gäckar mig och räcker mig tåvecken bör avvecklas. Det jag behöver är en ung och fräsch fitta. Jag saknar dessa intellektuella enmansarméer. Varför ska jag som man slå dig med häpnad? Gör någonting eget ditt jävla fittspån! Har du inget att komma med bör du raka fittan med en osthyvel och aldrig stoppa dig.
Jag har sett en massa olikfärgade kvinnor och än har jag slutat förundras. Att jag inte har blivit tillfrågad eller avhyst gör mig frågandes. De som har sett mig skulle ha gjort något av dessa påståenden. Men icke. I stället har jag förblivit en gycklare av allra lägsta sort. En sådan som måste arbeta i det tysta. Jag älskar er alla oavsett hudfärg, personligheten är skillnaden.
Sedan jag såg att ni är av de allra lägsta sorter har jag inget mer att förevisa er. Ni bör dö utan att ha mött mig och blivit tillkännagivna mitt intellekt och värme. Jag önskar er en kall död.
Ibland trängtar jag efter denna enda frivilliga kärlek för mig. Jag kan stirra nätter igenom enkom för att gå igenom alla stunder som vi kunde ha haft. Det är hennes fel och rätt. Låt mig icke beslås av detta!
Var vänlig och berör mig vackert. Nästa gång vi ses är inte på dansgolvet utan på valfritt vardagssammanhang.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Fick en del blickar på Lilla Torg idag men jag tvekar inför att fördela dessa inom det positiva.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
