Det ljusa har avtagit

Ni svårbefruktade vik er åt sidan era beräknande känslohandlare. Jag välter era bord likt dessa prånglares i templet.

Hur svårt ska det vara? Jag har försökt med alla sorter och ändå står ni kvar på samma plats. Är det inte fel på mig så är det situationen, Att jag inte lyckades klaffa er menstruationscykels fyrtioandra icke-flytningsluktande på den andra onsdagen i det tredje decenniet. SKIT NER ER!

Nu har jag kommit till denna punkt att jag kan förbise brister. Om det nu beror på försämrad syn, hörsel, krav, eller desperation - vet jag inte. Kan inte ni också då komma mig åtminstone till tredjedelen av sträckan? 

Tro inte att jag står och runkar på samma ställe tills ni dyker upp. Jag har en del annat för mig. Alltid berikar jag mig under arbetsdagens gång så att jag vid arbetsdagens slut är en smula förbättrad. Jag vill inte drista mig till att vara en oslipad sak, onyttjad oskuld eller en oupptäckt planet. Men, kvinnor. Önskar ni mig för egen del men inte vågar bestämma utan låter det som ett flytande intresse för att vinna tid kan ni köra ett valfritt föremål i fettan, så länge det är anfäst med hullingar.

Mina kunder inom mitt arbetsliv visar mig uppskattning och i några fall mer än så. Däremot vågar jag inte ifrågasätta tolkningsförhållandet och håller mig i stället på den professionella sidan.

Sedan en beundransvärd tid tillbaka har jag inte frångått hemmets spritbestänkta vrår på ett gott tag. Jag kom underfund med att den enda anledningen till att jag gick ut för att köpa överprissatta alkoholvaror var för att jag måst rättfärdiga mitt handlande. Jag är alkoholist. Efter en tid fann jag hemmet vara en skön plats att göra sig god på. När jag bröt den barriären lärde jag känna mig en smula bättre - och sämre. Men det har sparat mig en massa utgifter och skinnat mig på en del goda samtal, det är inte alltid man kommer i samspråk med en jämlike. Innan var en tripp till Systembolaget en ärorik sak. Nu gör jag detta uppdrag som ett arbete jag inte gillar men måste ha. De har hänt att jag pustar och frustar av ren leda när jag radar upp dessa så kallade "kompisar" på rullbandet i hopp om att biträdet ska neka mig köpet. Det är min ömma penissträng.

Därefter uppstår tanken: Jag kan vara den jag vill. Det enda som krävs är att jag tror på det och inte nedslås av andras i förstone-tankar. Jag kan odla skägg till pitten. Jag kan tatuera ihjäl mig. Jag kan träna och bli snyggare än alla dessa runtenom mig. Jag kan läsa och bli mer intellektuell än aporna som distraherar mig. Jag kan göra vad fan jag vill helt enkelt. Men visst hade det varit roligare om det var något av värde? Att förena huliganism med läsefrukter. Det är så skönt på något vis. Som när man vid nyheternas sändning förstod deras ränkspel. Att det inte var mer avancerat än våra egna små problem - enkom uppförstorade till oigenkännlighet.

Dessvärre har en del svammel föregåtts till missmån för en del mer värda tankar. Jag beklagar.

Det jag nu vill frambära är inte en avart av lätt föregående tankar.  Det tar en stor plats - denna näringsrika kost- det gör den verkligen. Jag ska nu beskriva vad jag vill ha av en riktig kvinna. Inget nedvärderande, ironiskt eller missvisande. Det jag vill ha är:

Trogen, klassisk skönhet, barnkär, älskvärd, det vill skriva att hon har allt jag vill ha för egen del men utan hennes specifika attribut

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag har analknullat mig med en stearinljusstake, i brist på annat.

För övrigt är Ebba Granath alltjämt en fitta.