En fortsättning

En färsk månad att våldföra sig på.

Fy faen vad jag har nyttjat fleshlighten! Jag kan icke med ord beskriva hur mycket den har betytt för mig! Skönt! Glidmedel i lejonpart men fy faen vad gött! Den har känslan men allt runtenkring har den icke. Jag saknar halspussarna, lårsmekningarna och alla dessa köttryck.

Ha överseende min eufori till trots. Det är svårt att hålla tillbaka glädje eller förestundande sådan. I andra fall enkom i tanken kan jag avfyra en mening som jag icke i vanliga skulle ha gjort enbart för att jag har tänkt att jag ska dricka samma kväll. Denna själsomgärdande tanke gör mitt nutida liv mer levnadsbart och njutningsfullt. Som när man är till brädden full av glädje att man icke vet var man skall göra av det att det blint avfyras åt alla håll och gestaltas i olika former.

Men som Henry Ford sa, jag parafraserar: "Jag vill bara ha två händer men måste anställa en hel människa". Så känner jag om kvinnor. Det finns bara ett hål samt en liten yta omkring och ett stenkast in som jag vill skära ut men jag måste ingå i detta jävla företag i vad det innebär att skaffa denna fittbärare.

Kom till mig och se att jag är den alltsamme.

Tyvärr kommer jag aldrig att ändras. Jag är och förblir Ronny Grosder. Kvinnorna som gäckar mig och räcker mig tåvecken bör avvecklas. Det jag behöver är en ung och fräsch fitta. Jag saknar dessa intellektuella enmansarméer. Varför ska jag som man slå dig med häpnad? Gör någonting eget ditt jävla fittspån! Har du inget att komma med bör du raka fittan med en osthyvel och aldrig stoppa dig.

 Jag har sett en massa olikfärgade kvinnor och än har jag slutat förundras. Att jag inte har blivit tillfrågad eller avhyst gör mig frågandes. De som har sett mig skulle ha gjort något av dessa påståenden. Men icke. I stället har jag förblivit en gycklare av allra lägsta sort. En sådan som måste arbeta i det tysta.  Jag älskar er alla oavsett hudfärg, personligheten är skillnaden.

Sedan jag såg att ni är av de allra lägsta sorter har jag inget mer att förevisa er. Ni bör dö utan att ha mött mig och blivit tillkännagivna mitt intellekt och värme. Jag önskar er en kall död.

Ibland trängtar jag efter denna enda frivilliga kärlek för mig. Jag  kan stirra nätter igenom enkom för att gå igenom alla stunder som vi kunde ha haft. Det är hennes fel och rätt. Låt mig icke beslås av detta!

 Var vänlig och berör mig vackert. Nästa gång vi ses är inte på dansgolvet utan på valfritt vardagssammanhang.


Några sista ord från Ronny Grosder:

Fick en del blickar på Lilla Torg idag men jag tvekar inför att fördela dessa inom det positiva.