Utekväll

I ett någorlunda lystet tillstånd bestämde jag mig för att ge det en chans och var helt öppen för det ointräffade. Hade skitit och ätit och avslutat med en slurk whisky. Skånetrafikens båda automater fungerade som vanligt inte, alltid är det något, de har skött det illa.

Green Lion Inn har en vackert påkostad inredning redo att bestå tidens gång. Personalen däremot är allt annat än påkostat, inte ovanligt att man kan stå framför bardisken i vanmakt bara för att se de ställa upp glas, dona med drinkar eller annat, starkt underbemannade. Vid en symmetrisk nittiogradig vinklad bardisk som är ca tio till femton meter lång stod endast en personal igår som betjänade kunderna, de andra ignorerade besökarna och ansåg annat vara viktigare. Den fule äldre mannen med tjocka glasögon liknade en uthyrd från Samhall, undra om inte vettiga enkla människor hade gjort sig bättre. Först blev det en Hobgoblin från handpumpat fat och det är självklart en av fördelarna, har provat flaskbieren men fat ger ungefär femton till tjugo procent mer smak. Ville inte var snål när lönen hade kommit in och allt så en Delirium Tremens beställdes. Har besökt den famösa puben med samma namn i Göteborg men då beställdes ingen, just då kanske jag inte visste att det var en biersort. För 190 kronor var 75-centilitersflaskan i lergodsimitation min att bruka som jag ville. Kvinnan i baren korkade av den och smaken den var mjuk, mousserande och jäsig. Inte helt värd pengarna men jag ångrar absolut inte inköpet.

Kom faktiskt - läs och häpna - i samspråk med en kvinna. Tyvärr för min och kanske också hennes del var hon överårig och hade begynt degeneringsfasen i kraftiga mått. Försökte vara så trevlig som möjligt utan att sälja mig, den avvägningen är svår. Min svaghet är att mina värderingar inte ändras av alkoholhaltiga drycker, snarare ger den mig ett bättre fokus, önskar att jag också kunde få uppleva lite minnesluckor.

The Bishops Arms var nästa mål. Drack en svart kopp mycket gott kaffe, riktigt gott kaffe, ja en av de tio bästa i mitt liv. Bieren som dracks var London Pride i pintstorlek, det ska det vara. Toaletterna gillade jag, särskilt den sinnrika anordningen med toalettpappret, i stället för att treva efter den JÄVLA FLIKEN som man oftast får göra på de massiva rullarna kunde man lugnt och fint ta färdiga ark från automaten, toppbetyg. Blev så glad att jag inte pissade i papperskorgen, jo jag försökte men fotpedalen fungerade inte.

Jag och kvällen var inte färdiga med varandra, tänkte ge Etage en chans till. Kön var för lång, säkert en tjugo meter och det hade jag inget intresse av att stå där och bli inföst. Breeze har jag i hela mitt enfaldiga liv inte tittat närmare på, det blev det. 120 kronor i inträde och då ingick garderobsavgiften. Vakten bedyrade att Housemusiken var av god kvalitet och utan sång, endast rytmer. Den kuken lurade mig, vilket skit de spelade.

Började min vandring genom de båda dansgolven, lika kassa, det stora spelade flera "hits" enligt det svenska folket och det andra en sorts elektronisk pop. Och bieren, låt mig inte skriva om den, en Falcon på flaska kostade 68 kronor, sådana priser får inte existera om inträdet är högt. Bröt av med citronvatten vilket jag fick reda på båda gångerna inte ska beställas som citronvatten utan man ska säga isvatten med citron. En fet gubbe blev arg på mig av en för mig okänd anledning, "Ah men säg det då!" Kunde inte tala i mer klarspråk tyckte jag. Av den kvinnliga kontakten såg jag blickar, troligtvis med avsmak, två tjejer tisslade med varandra, skrattade, tittade på mig, skrattade. En annan höjde min armbåge när jag var i färd med att dricka vattnet, visste inte vad hon ville. Trots det dansade jag som om allt var glömt i en takt som ingen tycktes hänga med i. En bier blev ytterligare, sen kände jag att timmen var slagen, då var klockan lite över 02:00 (03:00). Ville hitta vakten och säga honom ett och annat, är de klonade? Alla vakter är tunnhåriga män trettiofem- till fyrtiofemårsåldern med rakad skalle, lyckades inte finna hans ansikte men jag gav ett par vakter ilskna blickar.

Nej inte denna gång heller.

Under färden hemåt såg den pågående anläggningen av parken bakom Entré, park med flera etager och effektbelysning som det så fint heter. Pissade på hänglåset för att visa mitt missnöje, hoppas arbetarna får en stark urinlukt som en härlig start på måndagsmorgonen.

Retro

Det blev en tur in till staden och Stortorget, var mycket intresserad av att se den på nära håll. Vilken styggelse! Den förintar Rådhusets naturliga glans och prakt genom att förpesta sikten rakt framifrån. Ta bort den, utrota den, bränn ner den, vält den och så vidare.

Gick vidare ner till "Bullen" eller Två Krögare som den egentligen heter, orkade inte vara experimentell så en Carlsberg Hof beställdes utan större tvekan. Ställde mig vid den enda lediga platsen - ett ståbord - och blev ideligen knuffad av förbipasserande på grund av det trånga utrymmet som tilldelades mig. För övrigt var det en hög ljudvolym med alla personer i övre medelåldern som babblade. Tom Ahlsell var där som vanligt, förmodligen hans nya favoritställe.

För tidigt ute som vanligt, då plötsligt utropade den vänstra hälen att den hade skoskav. I takt med inre lidande var jag tvungen att gå för att tiden skulle flytta sig. Promenerade förbi Johanneskyrkan, de brukar ha Nattkyrka på fredagar men då var klockan redan efter 22 och mässan och andakten stod näst på tur, ej intressant för mig. Blir arbetarna aldrig färdiga med kyrkjäveln?

Satte fart mot Möllevångstorget för att sitta på deras parkbänkar. I min väg ser jag ett gäng utländska ungdomar som sparkar på en tiolitersplastdunk mellan sig och ut på gatan. Efter ett tag hör jag också i bakgrunden glas som krossas, det är Malmö i dag. Varför ser man inga utländska tjejgäng i den muslimska tron ute på gatorna i Malmö på kvällen? Var är feministernas kamp mot förtrycket? Bränn slöjan. På bänken rökte jag ett par cigaretter av det billigaste märket och bakom mig tutade utländska herrar i bilar, en precis bakom mig hade på den typiska blattetechnon i bilen med fönsterna nedvevade. Hörde ett par burnouts också.

På plats vid Retro, äntligen. Ned till dansgolvet meddetsamma, det har jag inga problem med. Svenskarna kom inte förrän efter en och en halv timme och ackompanjerade mig. Jag är rätt ful så bieren flödade, det dracks fyra Hof. Många människor trängdes i den bordsbelamrade lokalen. Stack hem vid 02:20 och gick upp vid 07:59 och körde med bilen för att handla mat. Aftonbladets promillekontroll visade att det skulle ta mig 13 timmar för att komma under promillegränsen. Ignorerade dess utfall och kände mig väldigt säker.

I dag ska jag in till Green Lion Inn för ett par bier.

Nederlag för Ronny Grosder på maninnafronten ännu en gång.