Utekväll

I ett någorlunda lystet tillstånd bestämde jag mig för att ge det en chans och var helt öppen för det ointräffade. Hade skitit och ätit och avslutat med en slurk whisky. Skånetrafikens båda automater fungerade som vanligt inte, alltid är det något, de har skött det illa.

Green Lion Inn har en vackert påkostad inredning redo att bestå tidens gång. Personalen däremot är allt annat än påkostat, inte ovanligt att man kan stå framför bardisken i vanmakt bara för att se de ställa upp glas, dona med drinkar eller annat, starkt underbemannade. Vid en symmetrisk nittiogradig vinklad bardisk som är ca tio till femton meter lång stod endast en personal igår som betjänade kunderna, de andra ignorerade besökarna och ansåg annat vara viktigare. Den fule äldre mannen med tjocka glasögon liknade en uthyrd från Samhall, undra om inte vettiga enkla människor hade gjort sig bättre. Först blev det en Hobgoblin från handpumpat fat och det är självklart en av fördelarna, har provat flaskbieren men fat ger ungefär femton till tjugo procent mer smak. Ville inte var snål när lönen hade kommit in och allt så en Delirium Tremens beställdes. Har besökt den famösa puben med samma namn i Göteborg men då beställdes ingen, just då kanske jag inte visste att det var en biersort. För 190 kronor var 75-centilitersflaskan i lergodsimitation min att bruka som jag ville. Kvinnan i baren korkade av den och smaken den var mjuk, mousserande och jäsig. Inte helt värd pengarna men jag ångrar absolut inte inköpet.

Kom faktiskt - läs och häpna - i samspråk med en kvinna. Tyvärr för min och kanske också hennes del var hon överårig och hade begynt degeneringsfasen i kraftiga mått. Försökte vara så trevlig som möjligt utan att sälja mig, den avvägningen är svår. Min svaghet är att mina värderingar inte ändras av alkoholhaltiga drycker, snarare ger den mig ett bättre fokus, önskar att jag också kunde få uppleva lite minnesluckor.

The Bishops Arms var nästa mål. Drack en svart kopp mycket gott kaffe, riktigt gott kaffe, ja en av de tio bästa i mitt liv. Bieren som dracks var London Pride i pintstorlek, det ska det vara. Toaletterna gillade jag, särskilt den sinnrika anordningen med toalettpappret, i stället för att treva efter den JÄVLA FLIKEN som man oftast får göra på de massiva rullarna kunde man lugnt och fint ta färdiga ark från automaten, toppbetyg. Blev så glad att jag inte pissade i papperskorgen, jo jag försökte men fotpedalen fungerade inte.

Jag och kvällen var inte färdiga med varandra, tänkte ge Etage en chans till. Kön var för lång, säkert en tjugo meter och det hade jag inget intresse av att stå där och bli inföst. Breeze har jag i hela mitt enfaldiga liv inte tittat närmare på, det blev det. 120 kronor i inträde och då ingick garderobsavgiften. Vakten bedyrade att Housemusiken var av god kvalitet och utan sång, endast rytmer. Den kuken lurade mig, vilket skit de spelade.

Började min vandring genom de båda dansgolven, lika kassa, det stora spelade flera "hits" enligt det svenska folket och det andra en sorts elektronisk pop. Och bieren, låt mig inte skriva om den, en Falcon på flaska kostade 68 kronor, sådana priser får inte existera om inträdet är högt. Bröt av med citronvatten vilket jag fick reda på båda gångerna inte ska beställas som citronvatten utan man ska säga isvatten med citron. En fet gubbe blev arg på mig av en för mig okänd anledning, "Ah men säg det då!" Kunde inte tala i mer klarspråk tyckte jag. Av den kvinnliga kontakten såg jag blickar, troligtvis med avsmak, två tjejer tisslade med varandra, skrattade, tittade på mig, skrattade. En annan höjde min armbåge när jag var i färd med att dricka vattnet, visste inte vad hon ville. Trots det dansade jag som om allt var glömt i en takt som ingen tycktes hänga med i. En bier blev ytterligare, sen kände jag att timmen var slagen, då var klockan lite över 02:00 (03:00). Ville hitta vakten och säga honom ett och annat, är de klonade? Alla vakter är tunnhåriga män trettiofem- till fyrtiofemårsåldern med rakad skalle, lyckades inte finna hans ansikte men jag gav ett par vakter ilskna blickar.

Nej inte denna gång heller.

Under färden hemåt såg den pågående anläggningen av parken bakom Entré, park med flera etager och effektbelysning som det så fint heter. Pissade på hänglåset för att visa mitt missnöje, hoppas arbetarna får en stark urinlukt som en härlig start på måndagsmorgonen.