Nästa vecka blir högintressant

I en tid av svårmod vrider jag mig allt oftare i smärta.

Men nu har jag två dejter till nästa vecka som ska avverkas. Jag har fått fortsatt förtroende från djungelfittan som skickade ett rekognoscerings-sms i fredags: "Hej Ronny! Hoppas du har d bra! Vi får ses nästa vecka!" Svarade ungefär i samma maner. Tack vare det känner jag mig lite säkrare med henne. Sen har vi den andra - trettioåttaåringen.

Hon fick jag kontakt på ett väldigt udda vis, genom en gemensam bekant. Har inte lyckats luska ut hur hon ser ut med hjälp av hennes namn så det blir en tvättäkta blinddejt. Vi pratades för en tid sedan och hon verkade alltmer positiv till en tete á tete någonstans i Malmö. Mötet kommer att ske någon gång i slutet av nästa vecka!

På torsdag kommer jag att gå på en intervju för projektet: "I Malmö möts vi!". En tant kommer att fråga ut mig om min person, intressen och dylikt för att vid ett senare skede matcha mig en blatte. Hoppas på att jag inte får en ointresserad sak att lära upp, det är det värsta jag vet. Gärna en skön slöjbeklädd kvinna som vill mer än att prata.


Lapidariskt om fredagen, natten till lördagen.

I väntan på bussen står jag ovanför en gång- och cykelbro varpå en femtonårig till synes juggebrud vinkar till mig under det korta ögonblicket jag kan se henne genom skyddsgallret. Kände inte henne.
Drack fem, sex bier innan jag anlände till T.G.I Fridays för att shoppa två bier och sedan bar det iväg till det kolonnförsedda dansgolvet. En tjejgrupp verkade ha otroligt kul över att jag dansade och hade det trevligt, ingen i sällskapet vågade möta upp mig. Tyvärr kom två tjejer två gånger under min danssejour. De frågade som vanligt om jag hade det roligt och jag svarade väldigt intetsägande och cyniskt på deras fantasilösa frågor. Trotsade allas blickar och agerade aktivt på att ha kul för mig själv.

Prins Bernhard
De hade hämtat sig från attacken och jag klev in och avklädde mig och steg genast in med föresatsen att dansa. Det blev dans på alla golv, mest på det stora. Här var det inte många som uttryckte sitt ogillande förutom en grupp på övre däck som skulle ha så jävla kul på min bekostnad. Hemgång.

Lördagen trodde jag skulle förtecknas i nyktheretens tecken men så blev det inte. Efter att ha smuttat på en whisky tillstack jag mig själv flera glas rött vin, bier och ännu mer whisky.

Söndagen trodde jag skulle förtecknas i nykterhetens tecken men så blev det inte. Efter att ha tagit fram ett glas och hällt i Gordon´s London dry gin och lite tonic blev det senare till att börja på cognac.


Uppdatering 20110523

Har under dagen skickat flera sms till denna trettioåttaåring och till slut har vi bestämt oss för att träffas på söndagen denna vecka! Det blir på ett ställe vid Triangeln.

Stod och velade inför beslutet om jag skulle ringa eller skicka sms till djungelfittan. Jag ringde. Eftersom jag ogillar väntetiden som måste dras ut på tog jag en rövare och pratade med henne i stället. När en del småprat hade avverkats frågade jag henne rätt ut om hon verkligen ville träffas igen så att det inte var en barmhärtighetshandling från hennes sida. Hon sa ja. Vad jag vet kommer detta att ske på fredag eller lördag, söndagen är jag som skrivet upptagen!

Det går

Smaken är som baken. Där en ser en fast och välformad sak ser en annan bara ett brunt skräckinjagande brunhål.

Nu lever jag i limbo. På något vis har träden jag planterade äntligen börjat blomma, kanske det blir frukt i år. På något konstigt vis känns det bra fastän jag egentligen inte har något direkt att glädjas över. Jag kastade ut en avvisbar fras och nu ska jag våndas i flera timmar, om jag ens får ett svar. Kvinnan jag skrev till har gett god respons, frågan har hängt i luften men nu sköt jag iväg den.

I förstone tyckte jag hennes profilbild utstrålade en sådan härlig svenskhet och godlynthet, som en ung Liv Ullman. Sedan dess har många ord kastats fram och tillbaka och då har ett svagt relationsband skapats, allt starkare från min sida, vad jag kan uttyda kanske hon också. Därefter använde jag mig av Google och dess utmärkta tjänst, tack vare en del personliga detaljer kunde jag forska vidare med hjälp av det. Nu har jag en bild av henne på skrivbordet och plötsligt känns allt så underbart, en sorts draghjälp. Hon är ett antal år äldre men det löser vi, som en konditor sa till mig när jag skulle betala 51 kronor för en kaffe och bakelse och det fattades 50 öre.

Som en paulusomvändelse har jag lagt av bitterheten, för en tid. Det kommer alltid finnas en tid för att vara bitter igen. Men nu vill jag ha henne nära och viska hjärtkittlande ord i hennes öra. Ta hennes kropp i besittning och med det förtroendet vårda varje kvadratcentimeter som vore det en årlig ära att vidröra den punkten. Så ömt som möjligt ta henne om axlarna med mina valkiga handflator och läppja halsen med stor medvetenhet.

Tyvärr kommer detta inte att hända men tanken kan ingen ta ifrån mig såvida jag inte berövas livet. Sanningen ligger närmare att jag kommer att skriva ett inlägg i bitterhetens tecken kort efter nederlaget. Däremot kan jag inte hjälpa att le en stund och för ett slag göra upp massvis av möjliga positiva händelseförlopp och planer, min minut av himlen.

Ja hon har en del skavanker men de förflyttades åt sidan i samma stund som orden hon förmedlade var till mig och tiden hon har nyttjat var till mig, enkom mig. Då hon ställer frågor och till och med kan vara intresserad av mitt leverne kan jag inte annat än att omfamna hela hennes bit och inte skrota något mer därtill. Den största känslan ligger ändå i att hon är nåbar, jag kan få henne om Fabrikören vill att det ska bli så.

Tänk om. Det är vad som flugit runt de senaste timmarna då jag aktiv har valt inte göra något givande utan strövar runt och tar mig an småsaker. Jag vill byta ut illvilja till medglädje. Livsilska till livsglädje. Misantropi till filantropi. Bittherhet till kärlek. Detta är den bästa hittills av alla jag på något vis har kommunicerat med och jag är rädd.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag såg en kvinna iförd en vit slöja, lila tröja, svarta byxor och vita skor snava på en kullersten på Stortorget 15:14 den 31/7. Ingen kom till hennes undsättning och jag vrålskrattade inombords och log långt efteråt.