Bier och mat

Ja så var den årliga "festen" avklarad.

Trots mina små tveksamheter kring mitt deltagande blev det ändå att jag visade mig för att äta och dricka bland tråkiga människor. På grund av att jag inte hade tränat nämnvärt före det ankommande gillet minns jag inte så mycket.

Jag drack en pilsner på en sunkpub innan jag blev hämtad och drack två bier till på Pickwick. Plötsligt frågade någon av mina så kallade kollegor mig om vem jag tyckte var snygg och så vidare. Tittade runt och skulle precis avge svaret: ingen. Då såg jag en gammal vithårig före detta pubkompis och pekade på honom och sa: han. De trodde att jag skojade men jag gick fram och jag klappade honom på axeln och pratade en stund. Jag gjorde mycket för att få det att framstå som en raggningsuppgörelse.

På plats vid matbordet drack jag både bier, vin och snaps. Ännu en gång var Isterklumpen där och tog ifrån mig snapsen då jag hade för mycket fylle i mig. Åh ditt livsovärdiga röda fettmonster. Erinrar mig om att hon inte satt bredvid mig till en början men att hon gjorde det i slutet. Under en anekdot jag berättade inflikade hon om att jag såg bra ut. Minnet började haverera en timme efter att vi hade satt oss. Enligt utsago hade jag försökt prata omkull en personal. Letade febrilt efter nummer dagen efter, inget sådant hade utväxlats. Swing Inn nekade mig igen. Gick vidare till Centiliter och gram. Kollegan sa att jag hade pratat med tre thailändskor varav en himlade med ögonen när jag pratade. Har svårt att förstå varför jag gick på dessa eftersom jag i medvetet tillstånd inte tittar ens en gång på dem. Tråkigt att mitt undermedvetna rövknullar mig så fruktansvärt mycket. Har en svag bild av att ett bierglas glider ur näven på mig men att jag fortsätter att dansa. Hoppas att jag inte blev utkastad, stället är relativt bra.

På något vis hamnade jag på Etage och köpte fler bier enligt kontoutdraget. Vid den här tiden såg en kollegas kompis mig som jag tydligen hade druckit bier med en gång. Avskyr uttrycket festa när det som sker egentligen är så banalt. Han sa till min kollega att jag var dyngrak och det kommer jag inte att gå i polemik om. Igen uppkommer en bild om att jag dansar upp tre kaukasiska tjejer och en av dem log faktiskt mot mig. Därutöver hände inget. En smula innan allt detta tittade jag på filmen "Attack the block". Jag blev så tagen av den att jag pratade engelska med mockney-dialekt hela kvällen vad jag vet.

Nej mina fördämda tankar fick inte utlopp för vad jag trodde de ville därför blev det ingen uppsägningsfadäs på plats. Fy fan vad skitskönt att slippa dessa dönickar, i synnerhet hon som liknar en kvinnlig Hal från filmen Megamind. Vid ett vardagstillfälle gick hon - med händerna innanför tröjärmarna och knöt ihop mynningarna samt hade armarna tätt mot kroppen som vore det kallt och inte nog med det böjde hon lätt på nacken och gick fram så flickaktigt så flickaktig - stannade bakom mig och förde någon av sina gollumfingrar och kliade mig på nacken en sekund för att sedan gå vidare stanna upp igen och stå där och titta på mig. Äckel. Vet ärligt talat inte vad hon vill. Tanken om att hon skulle rida mig för femtio kilo sedan eller nu gör mig lika illamående.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Den hudsjuka människan berättade att hon har fem personer i sin telefonbok som hon kan ringa när hon vill och få sig ett knull från någon av dessa. Det betvivlar jag verkligen till den grad att jag kan ta gift på det.