Fregatten

Skönt med en stundande helgdag som inte det allerminsta påminner om ens lappsjuka.

För att glömma det åkte jag till Fregatten vid värnhem. De måste vara minst sagt nöjda då de står som ensam pub i Malmö med maritimt tema efter Cutty Sarks ledsamma sorti. Tyvärr blev det inget pianospelande den här gången eftersom den 78-åriga italienaren förmodligen hade lagts in på sjukhus. Enligt personalen ringer han alltid in om han inte kan komma och det hade han inte gjort. Antingen det eller så är han död. Han hade tidigare spelat på Via veneto i tio år. Mitt bästa minne av honom är när han ackompanjerar P-O.  

Videofilmen är tagen 2010-02-20.

Åh, P-O!
När jag träffade honom först innan han presenterade sig motvilligt trodde jag att han skulle heta Bernhard eller något liknande, men icke! När vi inledde ett samtal var han så bitter och skrattlös och allt var skit och mer därtill. Men vad som jag trodde var en dialog blev en av hans föreställningar, han höll låda. Han berättade om att en: "Misantrop det är en...", så glömde han bort sig och man fick inte avbryta honom då han tänkte. Jag väntade en bra stund innan han återupptog: "En misantrop, det är, det är en bitter romantiker". Vidare sa han att han skulle hoppa ut framför tåget på Burlövs station den tjugonde april 2010. Detta gjordes inte. Under en av hans vistelser på Fregattens uteservering hade han en bok vars titel löd något så här: "Vad man gör om man har liten kuk".

Näst senaste gången jag såg honom var under Malmöfestivalen 2011 läsandes en bok vid en busshållplats på Gustav Adolfs torg. Då hade han löpt amok! Nu hade han gottat in sig i bohemstilen och ett hårsvall med allt vad en tunnhårig kunde uppbåda fanns ned till axlarna. Skägget hade en längd och tjocklek värdig en taliban. En månad senare såg jag honom pratandes med två väldigt unga kvinnor på Davidshallsgatan. Fortfarande utan en uppryckning i ansiktsregionen.

Åter till mitt senaste besök. Jag drack och köpte olika bier utefter kvällen led. Bredvid mig satt en ung polska i början av de tjugo och en äldre svensk framtung herre runt de sextio. De verkade vara ett par, ville inte prata med någon av de.

Till min räddning kom ett svenskt par i fyrtioårsåldern. Vi löste korsord tillsammans och hade det mysigt, allt medan Melodifestivalen spelades upp på televisionsapparaten bakom Roman. Vi hade ett gott utbyte och till sist utbrast kvinnan: "Jag har en son som är tjugofem, jag hoppas att han blir exakt som du när han blir lika gammal som dig". Lite rörd blev jag. De ska ta över Grottan senare detta år.

Men sedan kom Eve! Ewe eller vad fan han heter. Om det är ett kortnamn för Evert vet jag inte, måste fråga honom. Denna man! Han är en gudom i jeansklädsel! Han kom, han beställde rödvin för nittio kronor till två unga tjejer och han bar upp sitt jeanstyg med viss värdighet. Han har varit arbetslös i ett år nu och inte ser det bättre ut. Men med sin frisyr hämtad från 70-/80-talet kan han nog få en nostalgisk kvinna på fall. Han har ett välkammat över axeln-hår i ljus och brun nyans.

Tack för att ni finns Fregatten! Jag gillar att komma in till er och känna mig som vem som helst utan att behöva gå i svaromål för just detta. Det är så uppfriskande att komma in ert anspråkslösa blåshål och beställa en bier så pretentionslöst. Räkna med mig i ert framtida samarbete.


Några sista ord från Ronny Grosder:

Mitt efterlängtade kort från Skånetrafiken anlände! Med ett saldo som inte översteg en tia fick jag ett brev skickat till mig. I den fanns ett papper med information, ett nytt kort med tillhörande plastficka och ett utskrivet kvitto. Allt detta uppskattar jag har kostat en nätt liten summa om en person har tvingats göra sig det omaket. Inte nog med det ska jag skicka det returnerbara kuvertet och fortsätta denna kostbara strid. I pengar och tid för Skånetrafiken. Tid och känslor för mig.