2011 - 2012

Hur ska man summera 2011?

Blev lämnad av megäran.
Det var året som jag drack som aldrig förr har gjorts i mitt sketna liv.
Ekonomin tog stryk från flera håll.
Var ute nästan alla dagar i veckan. Ingen dag diskriminerades.
Bakfullhet och röda ögon var en vanlig syn.
Drack hemma väldigt ofta och på jobbet.
En del obsceniteter företogs.
Män flockades kring mig.
0 kvinnor.

2012, vilket föremål ska du gumpknulla mig med?

Ogärna är ett milt ord för hur jag känner när jag skriver att jag inte vill se 2011 repriseras. Jag ska göra allt av min återstående makt och tillskansa ännu mer kraft till att mota alla hemskheter. Livet består tyvärr inte endast av att kunna avvärja allsköns tråkigheter. Nej enligt den rådande världsmodellen måste man hitta en partner att hålla hand med genom den onödiga smärtan. Också jag är förgiftad av detta söta prat. Elva återstående månader förbehållet uppstyrning. Just nu ser jag en gnutta hopp, det kan ändras med tiden. Snart är jag tillbaka med en ny harang om hur allt är piss i munnen och ingen vill ha mig med mera. Däremot är det en för stunden liten positiv person som vill säga sitt men överröstas av den negativa pöbeln. Han får en smula tid till att tala sedan kommer han att lynchas.

Jag måste komma tillrätta med legeringen i kroppen och låta den smältas ned för att sedan komma tillbaka som en renare och starkare människa. Mina planer är således:

Vill inte skriva att jag kommer att sluta dricka, därför gör jag inte det. 2012 kommer också i fortsättningen att bjuda på små, ovärdiga, hemma-, stora, ute-, sunk-, tråkiga, snedfyllor. Det räcker med att jag har lyckats fimpa och kastat snusdosan. Att vara hemma och inte göra något av långsiktigt värde gör att glädjen i dessa kortvariga ämnen avtar efter en tid.

Männen måste bort, hur?
Det kan vara givande att prata med dessa korvkompisar. Anledningen till varför jag pratar med män är för att det är lätt för mig och jag känner mig säker. Vi knyter an tämligen snabbt. Att de sedan har andra planer för mig är inget jag kan göra något åt. Därför måste jag börja prata med kvinnor jag egentligen inte har ett intresse av. Jag vet att det inte behöver vara något nyskapande eller revolutionerande man behöver säga. Det är intresset som ska bäras fram och så länge det inte är allför äckliga ordbärare tror jag det går vederbörande till mötes. Blygd framför blyghet ska vara mitt motto för tjugohundratolv.

Var ska jag hitta villiga slidväggar?
Nätet är inget som har gett mig vad jag har stoppat in. Det innebär fler och större fyllor då jag måste ha dessa nödvändiga medel till att utveckla orden för de eftertraktade kvinnorna. ABF-kurser har företagits. Likaså engagemang rörande humanitär verksamhet. Dessa har ej heller hjälpt mig. Men hur mycket störde man sig inte på "Gråben och Hjulben" och hur Gråben aldrig förfinade sina fällor och tekniker? Jag får inte förkasta använda förslag. Är det något jag har missat, isåfall vad? Kan jag ändra något och därmed råda över en fittbärare utan direkta monetära förflyttningar i samband med sexakten? Frågan jag inte bör ställa mig är: Hade jag som förälder velat ha mig själv som svärson? Då kommer det aldrig gå.

Nej mycket har egentligen inte ändrat sig i Ronny Grosders universa.

När ekonomin har kommit på stadig grund (det vill säga när jag inte har hunnit supa upp allt), ska jag uppdatera min klädpark och kanske dessförinnan ändra min kroppsform. Något jag inte vill men måste i en fördömande och kall omgivning. Fungerar inget av detta måste nog en styck munhåla hyras, för ett köp är det inte. Är jag riktigt dålig kanske också en fetta. Om mitt tillstånd är åt helvete blir det sketan. Jag gillar inte ens det hålet men hade villigt offrat min olust inför det till förmån för mitt välmående när det kommer till att förnedra kvinnosläktet.