Så utled

Välkommen tillbaka ångest, är du här för att stanna?

Trodde att jag var på rätt väg men ack nej. Alltid är det något som ska ta emot. Ytterst sällan om inte aldrig förekommer dessa stunder då man känner att man är oövervinnelig. Mina så kallade planer gick om intet. Det jag trodde skulle fungera, fungerade icke. Det jag inte trodde skulle fungera, fungerade icke. Jag är inte ute efter att bli körd i en rullebör men lite medvind och nedförsbacke hade inte skadat nu.

Om framtiden kan jag endast med stor säkerhet gå i garant för de närmaste dagarna, ej mer. Det är verkligen inte lätt att ha vattenstämpeln på sig om att man anses vara kufisk och osnygg. Trots mina självutlämnande upptåg kring Lilla torg har inte en endaste själ burit intresse eller ens en fråga till mig, ej heller män. Hur kan det vara så svårt att få kontakt än mer att ge stock? Man hör om dessa människor som får krypa på varenda helg, en annan klarar inte överhuvudtaget storhelgerna. Nu går mina funderingar kring om man skulle lämna skutan för ett tag. Det som talar emot det är att det känns som att jag är väldigt nära. Aldrig kommer jag anpassa mig till en slaskfitta i någon större utsträckning!

Om inte saker och ting ändrar karaktär måste något drastiskt ske. Än vet jag inte vad.

Nu har jag äntligen valt sida i den här tråkiga affären vilket olyckligtvis går under projektnamnet: Mitt liv. Inte förrän nu har jag avregistrerat mig från alla möjliga håll att se på mig i skrattretande syften, inga fler dejtingsidor. Inga fler tillmälen så som:

"Kul o c dej!"
"Tack ska du ha du vänliga själ!"
"Nej asså ja menade att du var rolig o se på. Tack för skrattet. Ha ha."

För att fira mitt avståndstagande körde jag ett lösfitterunk med glidmedel och full styrka på vibratorn till en "Barely legal"-film, kvinnan hette Stracy. Helt oförhappandes när jag kom andades jag fram två stötar och jag njöt - om än kort. Dessvärre orkade jag inte med en längre session. Ibland går det att njuta med sig själv och alla sorger och bekymmer existerar inte under en kort stund. Sedan min granne troligtvis såg mig onanera genom den öppna balkongdörren och reflektionen på tv-apparaten gör jag numera detta med stängd dörr.

Nu ska jag bygga upp mig på egna villkor och inte enligt någon annans ritning.

Katastrofdejt - till viss del

Jag hade stora förhoppningar när det gällde mitt möte med denna vamp, senare våp.

Träffade vulgot på happy pancake och brevledes verkade allting så jävla bra. Vi skickade massvis av förtroliga mejl om allehanda ting. Bland annat frågade hon mig om mina fem favoritdofter, vilka var: Bröd, morgon, viol, en ny bok och bier. Innan hon kom hade jag hunnit dra i mig en carlsberg hof, två london pride, en whisky soda och en dubbel whisky soda. Allt inom loppet av trettiofem minuter. Tacka vet jag min spådom om vad som komma skulle för jag skulle intet ha gjort något annorlunda! På bilden hon stod bakom såg jag en normalviktig kvinna men i verkligheten mötte i stället någon som verkade ha ätit upp henne. En groteskt stor köttklump hälsade på mig och jag svarade henne så artigt jag kunde. På The Green Lion Inn drack vi och pratade ända till cirka 22:34 och i och med att det var en torsdag bad jag henne om att vi skulle ta en sista bier på The Bishops Arms.

Så gjorde vi!
Där slog det slint.
Efter alla mina inköp hade slagit till märkte jag av en viss omdömeskanthuggning. Plötsligt fick jag tankar om att jag ville hångla upp henne helt apropå men det gjorde jag inte. Som surrogat gick jag på toa och pissade. Där fick jag en ovansänd lust att börja runka, vilket jag gjorde... Försökte tappert i fem minuter men jag lyckades inte! Vet inte varför den känslan överkom mig men kanske för att jag inte skulle hamna i "knulla en tjockis för att du är kåt-fällan". Trots att jag inte klarade av att resa pålen och på det komma blev det inget med svullot. Fast jag ångrar att jag gav henne en kindpuss på slutet. Vad som sades den sista timmen är som ett töcken.

Djungelfittan skulle höra av sig förra veckan men har inte sett eller hört något av henne. Ensamheten består.