Det var bäst att vara ute i god tid för lite köpefitta. Visst har man varit lite bekyttad när man har stått utanför Grottan och Taboo, i slutändan blev det ändå ingen lösfitta.
Det blir Swebus express med start från Malmö svävarterminal 20:30 och framme i Berlin åtta timmar senare. Sen blir det fitta för hela den förvärvade slanten, fy fan vad gott. Nåja, det blir också lite kultur däremellan, klubb- och pubkultur i största mån men också finkultur som är mer allmänt vedertaget och accepterat. Nu har jag låst mig fast med den ekonomiska faktorn och kan fortfarande dra mig ur men det ska jag inte.
Fitta ska det bli i alla dess utformningar, inga rövhål tack i alla dess betydelser. Målet är fastslaget och utgången oviss men målat med grova penseldrag. Är öppensinnad för allt som kan tänkas hända, varför inte en trevlig tyska på puben eller klubben, där kan man vara inkognito. Nervös är man en liten bit. Kommer man få upp den när det gäller, kommer man för tidigt, får man njutning, blir man avvisad av en hora, blir penisen avskuren, får man en sjukdom, blir penisen utskrattad, blir det en samverkan, kommer man att göra det?
fredag 30 oktober 2009
Ingen utekväll
Nej för att finansiera min förestående sexresa kräver min ekonomi ett nytt hål i livremmen att sikta sig mot. På sin höjd blir det ett par bier utan riktig dans, jag är deprimerad. Jag ska jobba lördag och söndag, på det viset tjänar jag pengar samtidigt som jag sparar de, tack vare utebliven utgång, mellan tusen och tvåtusen.
Har handlat på systembolaget och det blev en brokig blandning: Mariestad, Innis & Gunn, Nils Oscar, Karlovacko, Hobgoblin och Three Towns.
Ska man runka innan man går till en prostituerad eller kanske dricka ett par supar så att man får ut det mesta av sin betalda tid? Har inte bestämt tillvägagångssätt än men en månad till att överleva ska jag kunna klara av. Det blir en bussresa dit från Svävarterminalen med Swebus för en billig peng, hotellrummet kommer att kosta 350 kronor per natt. Skökorna tar 50 euro och klubben tar 80 euro för inträdet, då ingår buffé och en eller flera alkoholfria drinkar.
Är otroligt spänd. Försöker gå ned i vikt så att tempelhororna kan få det lite bättre på jobbet, visst önskar man att de skulle säga: Vad gör du här? Det vet jag att de inte kommer att göra, det inser jag själv, en skev självbild har jag däremot inte.
Såg en naken kvinna i dag. Hon visade sig bakom ett frostat glas ganska nära fönstret så att konturerna kunde ses. Hon var mellan 50 och 60 med mycket lite fett och fasta bröst, jag blev kåt.
Har handlat på systembolaget och det blev en brokig blandning: Mariestad, Innis & Gunn, Nils Oscar, Karlovacko, Hobgoblin och Three Towns.
Ska man runka innan man går till en prostituerad eller kanske dricka ett par supar så att man får ut det mesta av sin betalda tid? Har inte bestämt tillvägagångssätt än men en månad till att överleva ska jag kunna klara av. Det blir en bussresa dit från Svävarterminalen med Swebus för en billig peng, hotellrummet kommer att kosta 350 kronor per natt. Skökorna tar 50 euro och klubben tar 80 euro för inträdet, då ingår buffé och en eller flera alkoholfria drinkar.
Är otroligt spänd. Försöker gå ned i vikt så att tempelhororna kan få det lite bättre på jobbet, visst önskar man att de skulle säga: Vad gör du här? Det vet jag att de inte kommer att göra, det inser jag själv, en skev självbild har jag däremot inte.
Såg en naken kvinna i dag. Hon visade sig bakom ett frostat glas ganska nära fönstret så att konturerna kunde ses. Hon var mellan 50 och 60 med mycket lite fett och fasta bröst, jag blev kåt.
Carolikyrkan
Kyrkan från 1880 ska säljas, det visste jag sedan innan.
Den är i väldigt dåligt skick och Svenska kyrkan har allt annat än velat ta tag i renoveringsbiten. I stället har de valt ut kyrkor som ska ingå i deras visioner, nyligen fixade, S:t Petri och S:t Johannes. Sydsvenskan skriver att det är fastighetsägaren av Caroli city som Svenska kyrkan har ett färdigt köpeavtal, och det sedan en månad tillbaka.
Med alltfler som viker för den andliga eller spirituella biten hjälper inte populiseringsförsöken längre än modets nycker.
torsdag 29 oktober 2009
Välkomna nästan allihopa
Programmet gick i UR igår 19:30 och ska sändas i totalt sju avsnitt.
Det senast visade har titeln ''När förlät vi Bert Karlsson?'' Två programledare ska fråga ut olika personer och låtsasgräva rent journalistiskt. Men det fungerar inte. Vad det blir i stället är ensidigt, amatörmässiga utfrågare, klippning till deras fördel och en så uppenbar rävjakt. Doreen Månsson och Musse Hasselvall gör ett dåligt intryck, hon är inte svenska, han har ett svenskt namn men ser absolut inte svensk ut.
Intervjun med Bert Karlsson var riktigt genant, Berts mobil ringde flera gånger, Musse läste upp flera citat där Bert hade uttalat sig "främlingsfientligt". Det ordet använder de frekvent. Tydligen ska man nyttja ordet till sin bristningsgräns. I Sverige får man inte vara invandringskritisk, en stor skillnad gentemot att vara invandrarfientlig. Bara i går läste jag i Kvällsposten om tre mobilrån som skedde under tisdagskvällen, det är inte svenskar som utför dessa dåd och det vet vi alla. Avsnittet visade en stark ton som jag tror kommer att låta likadant genom hela stycket. De spelade upp ett filmklipp då Bert drar ett negerskämt. Sedan gick Musse hem till sin tidigare granne som är somalier och han i sin tur åmar sig.
I vanlig ordning ska alla oliktänkande inom landets gränser skjutas i sank, Sverigedemokraterna får särskilt en kanonad. Vänstervridet, onyanserat och försköning av invandrare som en alltigenom heltrevlig grupp av hederliga "svenska" människor. Min förhoppning är att nästkommande program visare en annan sida av saken. Men så länge som man svärtar ner Sverige med att ta med Per Engdahl som en bot Sverige måste tvätta sin smutsiga byk från kommer det inte att gå. Ska den lilla regionen i norr rättfärdiga sin fornstora nationalism som alltmer suddas bort med att öppna stora famnen? När till och med Ayaan Hirsi Ali skriver i sin bok "En fri röst : min självbiografi" att Kanada eller Sverige är de lättaste länderna att komma in i måste det vara ett problem. När taxichauffören i Eqypten berättar om att han sparar ihop pengar för att resa till Sverige för ett bättre liv - är det ett problem. Malmö har blivit exakt så som politikerna vill ha det, ska spårvägen tänkas lösa det? Nej, något drastiskt måste till.
Den endaste anledningen för detta program var att få fram vad de ville, inte att undersöka och få andras sida av saken, propagandamaskinen rullar fortfarande överallt i statlig och kommersiell media. P1 skulle diskutera om varför slöjan är så skrämmande i dag, behöver inte ens lyssna för jag vet exakt vad som ska komma fram, det är bestämt på förhand. Malmö Högskola har gjort en undersökning om att kvinnor med slöja utsätts för övergrepp, ännu ett exempel. De känner sig så uttittade om de går i "svenska" områden till exempel Limhamn och andra stadsdelar befolkade med genuina svenskar. Jag som trodde att alla på Rosengård var svenskar det pumpar ju all media ut att de är, inte nu längre, när det inte passar sig.
Vad Sverige behöver eller måste ha är en före detta muslimsk kvinna i likhet med Nederländernas Ayaan Hirsi Ali som kan destruera Islam till oigenkännlighet. För som det är får bara en neger kalla en annan neger, ett bög får bara kalla andra bögar, en blatte får bara kalla en annan blatte och så vidare i all oändlighet. Kan media avvisa en tidigare rättrogen muslim som har bra argument?
Vi har regeringens helgardering i form av Nyamko Sabuni. Hon kommer från Burundi men jag tvivlar på att hon har varit muslim. I Burundi är majoriteten katoliker och endast tio procent är muslimer. Av Sveriges 4,5% muslimer borde ändå en och annan avhoppare träda fram, visst inte? I min värld existerar avhopp överallt, varför inte inom islam? Kan det vara förknippat med ett så intimt förhållande mellan privat- och religionslivet? Skulle en kvinna bryta sig ur mister hon familj, släkt, vänner, ja i stort sett hela sitt kontaktnät i ett svep. Till och med i det mest obskyra religioner eller sekter är avhopp och uteslutning ett välkänt fenomen. Betyder det då att islam är en perfekt religion?
Det senast visade har titeln ''När förlät vi Bert Karlsson?'' Två programledare ska fråga ut olika personer och låtsasgräva rent journalistiskt. Men det fungerar inte. Vad det blir i stället är ensidigt, amatörmässiga utfrågare, klippning till deras fördel och en så uppenbar rävjakt. Doreen Månsson och Musse Hasselvall gör ett dåligt intryck, hon är inte svenska, han har ett svenskt namn men ser absolut inte svensk ut.
Intervjun med Bert Karlsson var riktigt genant, Berts mobil ringde flera gånger, Musse läste upp flera citat där Bert hade uttalat sig "främlingsfientligt". Det ordet använder de frekvent. Tydligen ska man nyttja ordet till sin bristningsgräns. I Sverige får man inte vara invandringskritisk, en stor skillnad gentemot att vara invandrarfientlig. Bara i går läste jag i Kvällsposten om tre mobilrån som skedde under tisdagskvällen, det är inte svenskar som utför dessa dåd och det vet vi alla. Avsnittet visade en stark ton som jag tror kommer att låta likadant genom hela stycket. De spelade upp ett filmklipp då Bert drar ett negerskämt. Sedan gick Musse hem till sin tidigare granne som är somalier och han i sin tur åmar sig.
I vanlig ordning ska alla oliktänkande inom landets gränser skjutas i sank, Sverigedemokraterna får särskilt en kanonad. Vänstervridet, onyanserat och försköning av invandrare som en alltigenom heltrevlig grupp av hederliga "svenska" människor. Min förhoppning är att nästkommande program visare en annan sida av saken. Men så länge som man svärtar ner Sverige med att ta med Per Engdahl som en bot Sverige måste tvätta sin smutsiga byk från kommer det inte att gå. Ska den lilla regionen i norr rättfärdiga sin fornstora nationalism som alltmer suddas bort med att öppna stora famnen? När till och med Ayaan Hirsi Ali skriver i sin bok "En fri röst : min självbiografi" att Kanada eller Sverige är de lättaste länderna att komma in i måste det vara ett problem. När taxichauffören i Eqypten berättar om att han sparar ihop pengar för att resa till Sverige för ett bättre liv - är det ett problem. Malmö har blivit exakt så som politikerna vill ha det, ska spårvägen tänkas lösa det? Nej, något drastiskt måste till.
Den endaste anledningen för detta program var att få fram vad de ville, inte att undersöka och få andras sida av saken, propagandamaskinen rullar fortfarande överallt i statlig och kommersiell media. P1 skulle diskutera om varför slöjan är så skrämmande i dag, behöver inte ens lyssna för jag vet exakt vad som ska komma fram, det är bestämt på förhand. Malmö Högskola har gjort en undersökning om att kvinnor med slöja utsätts för övergrepp, ännu ett exempel. De känner sig så uttittade om de går i "svenska" områden till exempel Limhamn och andra stadsdelar befolkade med genuina svenskar. Jag som trodde att alla på Rosengård var svenskar det pumpar ju all media ut att de är, inte nu längre, när det inte passar sig.
Vad Sverige behöver eller måste ha är en före detta muslimsk kvinna i likhet med Nederländernas Ayaan Hirsi Ali som kan destruera Islam till oigenkännlighet. För som det är får bara en neger kalla en annan neger, ett bög får bara kalla andra bögar, en blatte får bara kalla en annan blatte och så vidare i all oändlighet. Kan media avvisa en tidigare rättrogen muslim som har bra argument?
Vi har regeringens helgardering i form av Nyamko Sabuni. Hon kommer från Burundi men jag tvivlar på att hon har varit muslim. I Burundi är majoriteten katoliker och endast tio procent är muslimer. Av Sveriges 4,5% muslimer borde ändå en och annan avhoppare träda fram, visst inte? I min värld existerar avhopp överallt, varför inte inom islam? Kan det vara förknippat med ett så intimt förhållande mellan privat- och religionslivet? Skulle en kvinna bryta sig ur mister hon familj, släkt, vänner, ja i stort sett hela sitt kontaktnät i ett svep. Till och med i det mest obskyra religioner eller sekter är avhopp och uteslutning ett välkänt fenomen. Betyder det då att islam är en perfekt religion?
tisdag 27 oktober 2009
Mr Peak - forskningsstudie
Jag var en av de 1000 slumpvis utvalda män mellan 18 och 28 i Malmö och Uppsala under Fas 1. När jag fick hem brevet tvekade jag inte en sekund, klart att man ska bidra med sin kropp.
De ska undersöka om varför benskörhet uppstår, vilka faktorer spelar roll: arv och miljö, ärftlighet, omgivning? Hoppades att jag inte har problem med det, fettet man bär på måste hjälpa lite tycker man.
In på sjukhusområdet till ingång 23 för att lämna sitt urinprov och frågeformuläret med de mest skiftande frågor. Trodde att väntetiden skulle vara längre än den gjorde då jag kom en kvart tidigare, hann precis ta upp boken och läsa ett par rader innan min ledsagare tog mig.
Först fick jag sitta ner och kavla upp vänsterärmen och hon tog ett blodprov och fyllde flera kärl. Tråkigt men nu skulle man upp på vågen, ingen rolig historia alls, exkluderar resultatet sedan fick jag ställa mig mot en vägg och blev måttagen.
Nu började det bli desto roligare. Hon bad mig ta av mig kläder och metallföremål, lämnade mig en kort stund för att inte bevittna avklädningsprocessen vilken kan vara nog så genant, också ensam. Hon tog fram måttbandet och mätte kuken på mig, nej, men runt magen, handleder, ben, stuss och annat. Därefter lade hon mig på en bädd och mätningen av ben-, muskel- och fettmassan påbörjades med en så kallad DEXA-teknik runt ryggen, höfter och hela kroppen manövrerade den stora apparaten sig förbi. Ett par stillaliggande positioner gjordes innan man kunde kalla sig klar, härligt att vila sig.
Nu ville hon bli av med mig och överförde mig till en annan kvinna som testade min greppstyrka, höger frambensstyrka, hur högt man kunde hoppa och balans. Balanstestet skulle utföras på en kvadratiskt skumgummimatta i måtten 300 x 300 millimeter med ett ben, händerna på midjan och det icke aktiva benet vilandes på det andra. Sedan kom det jobbiga, man skulle sluta ögonen och hålla sig på mattan utan att vifta eller på annat sätt parera sig ur svårigheterna. Eftersom jag är högerbent lyckades jag bättre på det benet och som mest fick jag fyrtiofem sekunder.
Styrkekvinnan ville inte ha mig mer och föste över mig på den förra. Nu satt jag ner efter att ha tagit av mig strumpan och rullat upp byxbenet, hon sprutade alkohol på min fot. Placerade min fot i en apparat som med hjälp av ultraljud skulle utläsa en för mig okänd faktor.
Till den avslutande delen var ett prov i mänsklig stillhet. Perifer datortomografi av under och underben. I rullstolen fick man sitta medan manicken arbetade sig så sakta med att skanna av de båda lemmarna.
Ingen kompensation fick man, bara sitt resultat.
De ska undersöka om varför benskörhet uppstår, vilka faktorer spelar roll: arv och miljö, ärftlighet, omgivning? Hoppades att jag inte har problem med det, fettet man bär på måste hjälpa lite tycker man.
In på sjukhusområdet till ingång 23 för att lämna sitt urinprov och frågeformuläret med de mest skiftande frågor. Trodde att väntetiden skulle vara längre än den gjorde då jag kom en kvart tidigare, hann precis ta upp boken och läsa ett par rader innan min ledsagare tog mig.
Först fick jag sitta ner och kavla upp vänsterärmen och hon tog ett blodprov och fyllde flera kärl. Tråkigt men nu skulle man upp på vågen, ingen rolig historia alls, exkluderar resultatet sedan fick jag ställa mig mot en vägg och blev måttagen.
Nu började det bli desto roligare. Hon bad mig ta av mig kläder och metallföremål, lämnade mig en kort stund för att inte bevittna avklädningsprocessen vilken kan vara nog så genant, också ensam. Hon tog fram måttbandet och mätte kuken på mig, nej, men runt magen, handleder, ben, stuss och annat. Därefter lade hon mig på en bädd och mätningen av ben-, muskel- och fettmassan påbörjades med en så kallad DEXA-teknik runt ryggen, höfter och hela kroppen manövrerade den stora apparaten sig förbi. Ett par stillaliggande positioner gjordes innan man kunde kalla sig klar, härligt att vila sig.
Nu ville hon bli av med mig och överförde mig till en annan kvinna som testade min greppstyrka, höger frambensstyrka, hur högt man kunde hoppa och balans. Balanstestet skulle utföras på en kvadratiskt skumgummimatta i måtten 300 x 300 millimeter med ett ben, händerna på midjan och det icke aktiva benet vilandes på det andra. Sedan kom det jobbiga, man skulle sluta ögonen och hålla sig på mattan utan att vifta eller på annat sätt parera sig ur svårigheterna. Eftersom jag är högerbent lyckades jag bättre på det benet och som mest fick jag fyrtiofem sekunder.
Styrkekvinnan ville inte ha mig mer och föste över mig på den förra. Nu satt jag ner efter att ha tagit av mig strumpan och rullat upp byxbenet, hon sprutade alkohol på min fot. Placerade min fot i en apparat som med hjälp av ultraljud skulle utläsa en för mig okänd faktor.
Till den avslutande delen var ett prov i mänsklig stillhet. Perifer datortomografi av under och underben. I rullstolen fick man sitta medan manicken arbetade sig så sakta med att skanna av de båda lemmarna.
Ingen kompensation fick man, bara sitt resultat.
Bier och Houllebecq
Det blev en avslutande läsningssession med en härlig sövande ljudmatta i bakgrunden.
Har länge velat läsa någonting honom tack vare hans oräddhet inför vad som anses inte behandlingsbart och vad som ska vara fint. Jag blev inte besviken. Vad han tar upp är viktigt - dels för att den är ständigt aktuell och för att jag själv står beredd att göra en sådan resa - nyttjande av prostituerade och sexpolitiken. Är det rätt att betala för sex? I dagens värld har penetrationssex blivit en lättvariant av kärlek, kyssar och smek är intimare.
Vad hans karaktär Michel gör är att åka på en charterresa till Thailand för att komma ifrån sin faders död. Sex blir för honom en naturlig del och han gör ingen stor sak av det hela. Beskrivningarna är träffande och det är inte utan att man får en resning under vissa passager, hög klass på erotiken.
Ska sexturister förbjudas beroende av vilket land man kommer från? Norge har gjort det och snart också Sverige, vilket hån. Då är det bäst att passa på innan en desillusionerad politiker sätter stopp för det. Under detta år ska jag bevista minst en bordell, väst- eller östeuropa är klara favoriter. Finns det inte så borde sexcharter existera.
Kommer Islam se sig besegrade av kapitalismen?
Med detta i tankarna vill jag ha bier, och det i mängder. Trots att det var måndag kände jag för att ta en promenad hemifrån med ett stulet paraply som skydd mot regnet. På en olinjerad gång- och cykelbana höll jag mig långt inne på vänster sida längst bort från bilvägbanan. En tuff cyklist ville testa mig och väjde endast ett par meter innan förmodad kollision. Hade han gjort som "de gudomliga vindarna" skulle jag bränt på honom, ja jävlar i mitt hjärta vad han skulle ha fått mottaga slag och sparkar. Promenaden tog en knapp timme till Entré, där beställdes en stor svart kaffe utan socker på Wayne´s. Egendomligt nog kände jag mig än tröttare efter den.
Nej, det fick räcka, nu behövdes en sunkpub för en traditionell bier. Fregatten var närmast, och så blev det. Puben med den så omaskerade utstrålningen med ständigt belamrade Jack Vegas-maskiner och samma folk framför bardisken sittandes. Inredningen är i klassisk sjöfartsinredning, mycket sämre än Cutty Sark på Limhamn, den har åtminstone känsla. Förtöjningslinor och åror hänger från taket med icke-väl valda attiraljer i samma tema utplacerade. Toalettlåset fungerar inte vilket är ett måste om man ska frekventera ett ställe. Nåja, en Lobkowicz dracks och som blivande nöjd gick jag vidare till Broderstugan ett par hundra meter bort. Gillar Broderstugan för de har Cruzcampo, en skön spansk bier som jag inte har sett serveras någon annanstans. Green Lion Inn nästa, ja den också. Första gången jag kommer dit under en trög vardag, vilket olikt ansikte jag beskådade. Nästa folktomt och stämningen som infann sig under föregående helg fanns inte. En Duvel i 75-centilitersstorlek köptes ändå och gick ner, sedan gick jag.
Har länge velat läsa någonting honom tack vare hans oräddhet inför vad som anses inte behandlingsbart och vad som ska vara fint. Jag blev inte besviken. Vad han tar upp är viktigt - dels för att den är ständigt aktuell och för att jag själv står beredd att göra en sådan resa - nyttjande av prostituerade och sexpolitiken. Är det rätt att betala för sex? I dagens värld har penetrationssex blivit en lättvariant av kärlek, kyssar och smek är intimare.
Vad hans karaktär Michel gör är att åka på en charterresa till Thailand för att komma ifrån sin faders död. Sex blir för honom en naturlig del och han gör ingen stor sak av det hela. Beskrivningarna är träffande och det är inte utan att man får en resning under vissa passager, hög klass på erotiken.
Ska sexturister förbjudas beroende av vilket land man kommer från? Norge har gjort det och snart också Sverige, vilket hån. Då är det bäst att passa på innan en desillusionerad politiker sätter stopp för det. Under detta år ska jag bevista minst en bordell, väst- eller östeuropa är klara favoriter. Finns det inte så borde sexcharter existera.
Kommer Islam se sig besegrade av kapitalismen?
Med detta i tankarna vill jag ha bier, och det i mängder. Trots att det var måndag kände jag för att ta en promenad hemifrån med ett stulet paraply som skydd mot regnet. På en olinjerad gång- och cykelbana höll jag mig långt inne på vänster sida längst bort från bilvägbanan. En tuff cyklist ville testa mig och väjde endast ett par meter innan förmodad kollision. Hade han gjort som "de gudomliga vindarna" skulle jag bränt på honom, ja jävlar i mitt hjärta vad han skulle ha fått mottaga slag och sparkar. Promenaden tog en knapp timme till Entré, där beställdes en stor svart kaffe utan socker på Wayne´s. Egendomligt nog kände jag mig än tröttare efter den.
Nej, det fick räcka, nu behövdes en sunkpub för en traditionell bier. Fregatten var närmast, och så blev det. Puben med den så omaskerade utstrålningen med ständigt belamrade Jack Vegas-maskiner och samma folk framför bardisken sittandes. Inredningen är i klassisk sjöfartsinredning, mycket sämre än Cutty Sark på Limhamn, den har åtminstone känsla. Förtöjningslinor och åror hänger från taket med icke-väl valda attiraljer i samma tema utplacerade. Toalettlåset fungerar inte vilket är ett måste om man ska frekventera ett ställe. Nåja, en Lobkowicz dracks och som blivande nöjd gick jag vidare till Broderstugan ett par hundra meter bort. Gillar Broderstugan för de har Cruzcampo, en skön spansk bier som jag inte har sett serveras någon annanstans. Green Lion Inn nästa, ja den också. Första gången jag kommer dit under en trög vardag, vilket olikt ansikte jag beskådade. Nästa folktomt och stämningen som infann sig under föregående helg fanns inte. En Duvel i 75-centilitersstorlek köptes ändå och gick ner, sedan gick jag.
söndag 25 oktober 2009
Utekväll
I ett någorlunda lystet tillstånd bestämde jag mig för att ge det en chans och var helt öppen för det ointräffade. Hade skitit och ätit och avslutat med en slurk whisky. Skånetrafikens båda automater fungerade som vanligt inte, alltid är det något, de har skött det illa.
Green Lion Inn har en vackert påkostad inredning redo att bestå tidens gång. Personalen däremot är allt annat än påkostat, inte ovanligt att man kan stå framför bardisken i vanmakt bara för att se de ställa upp glas, dona med drinkar eller annat, starkt underbemannade. Vid en symmetrisk nittiogradig vinklad bardisk som är ca tio till femton meter lång stod endast en personal igår som betjänade kunderna, de andra ignorerade besökarna och ansåg annat vara viktigare. Den fule äldre mannen med tjocka glasögon liknade en uthyrd från Samhall, undra om inte vettiga enkla människor hade gjort sig bättre. Först blev det en Hobgoblin från handpumpat fat och det är självklart en av fördelarna, har provat flaskbieren men fat ger ungefär femton till tjugo procent mer smak. Ville inte var snål när lönen hade kommit in och allt så en Delirium Tremens beställdes. Har besökt den famösa puben med samma namn i Göteborg men då beställdes ingen, just då kanske jag inte visste att det var en biersort. För 190 kronor var 75-centilitersflaskan i lergodsimitation min att bruka som jag ville. Kvinnan i baren korkade av den och smaken den var mjuk, mousserande och jäsig. Inte helt värd pengarna men jag ångrar absolut inte inköpet.
Kom faktiskt - läs och häpna - i samspråk med en kvinna. Tyvärr för min och kanske också hennes del var hon överårig och hade begynt degeneringsfasen i kraftiga mått. Försökte vara så trevlig som möjligt utan att sälja mig, den avvägningen är svår. Min svaghet är att mina värderingar inte ändras av alkoholhaltiga drycker, snarare ger den mig ett bättre fokus, önskar att jag också kunde få uppleva lite minnesluckor.
The Bishops Arms var nästa mål. Drack en svart kopp mycket gott kaffe, riktigt gott kaffe, ja en av de tio bästa i mitt liv. Bieren som dracks var London Pride i pintstorlek, det ska det vara. Toaletterna gillade jag, särskilt den sinnrika anordningen med toalettpappret, i stället för att treva efter den JÄVLA FLIKEN som man oftast får göra på de massiva rullarna kunde man lugnt och fint ta färdiga ark från automaten, toppbetyg. Blev så glad att jag inte pissade i papperskorgen, jo jag försökte men fotpedalen fungerade inte.
Jag och kvällen var inte färdiga med varandra, tänkte ge Etage en chans till. Kön var för lång, säkert en tjugo meter och det hade jag inget intresse av att stå där och bli inföst. Breeze har jag i hela mitt enfaldiga liv inte tittat närmare på, det blev det. 120 kronor i inträde och då ingick garderobsavgiften. Vakten bedyrade att Housemusiken var av god kvalitet och utan sång, endast rytmer. Den kuken lurade mig, vilket skit de spelade.
Började min vandring genom de båda dansgolven, lika kassa, det stora spelade flera "hits" enligt det svenska folket och det andra en sorts elektronisk pop. Och bieren, låt mig inte skriva om den, en Falcon på flaska kostade 68 kronor, sådana priser får inte existera om inträdet är högt. Bröt av med citronvatten vilket jag fick reda på båda gångerna inte ska beställas som citronvatten utan man ska säga isvatten med citron. En fet gubbe blev arg på mig av en för mig okänd anledning, "Ah men säg det då!" Kunde inte tala i mer klarspråk tyckte jag. Av den kvinnliga kontakten såg jag blickar, troligtvis med avsmak, två tjejer tisslade med varandra, skrattade, tittade på mig, skrattade. En annan höjde min armbåge när jag var i färd med att dricka vattnet, visste inte vad hon ville. Trots det dansade jag som om allt var glömt i en takt som ingen tycktes hänga med i. En bier blev ytterligare, sen kände jag att timmen var slagen, då var klockan lite över 02:00 (03:00). Ville hitta vakten och säga honom ett och annat, är de klonade? Alla vakter är tunnhåriga män trettiofem- till fyrtiofemårsåldern med rakad skalle, lyckades inte finna hans ansikte men jag gav ett par vakter ilskna blickar.
Nej inte denna gång heller.
Under färden hemåt såg den pågående anläggningen av parken bakom Entré, park med flera etager och effektbelysning som det så fint heter. Pissade på hänglåset för att visa mitt missnöje, hoppas arbetarna får en stark urinlukt som en härlig start på måndagsmorgonen.
Green Lion Inn har en vackert påkostad inredning redo att bestå tidens gång. Personalen däremot är allt annat än påkostat, inte ovanligt att man kan stå framför bardisken i vanmakt bara för att se de ställa upp glas, dona med drinkar eller annat, starkt underbemannade. Vid en symmetrisk nittiogradig vinklad bardisk som är ca tio till femton meter lång stod endast en personal igår som betjänade kunderna, de andra ignorerade besökarna och ansåg annat vara viktigare. Den fule äldre mannen med tjocka glasögon liknade en uthyrd från Samhall, undra om inte vettiga enkla människor hade gjort sig bättre. Först blev det en Hobgoblin från handpumpat fat och det är självklart en av fördelarna, har provat flaskbieren men fat ger ungefär femton till tjugo procent mer smak. Ville inte var snål när lönen hade kommit in och allt så en Delirium Tremens beställdes. Har besökt den famösa puben med samma namn i Göteborg men då beställdes ingen, just då kanske jag inte visste att det var en biersort. För 190 kronor var 75-centilitersflaskan i lergodsimitation min att bruka som jag ville. Kvinnan i baren korkade av den och smaken den var mjuk, mousserande och jäsig. Inte helt värd pengarna men jag ångrar absolut inte inköpet.
Kom faktiskt - läs och häpna - i samspråk med en kvinna. Tyvärr för min och kanske också hennes del var hon överårig och hade begynt degeneringsfasen i kraftiga mått. Försökte vara så trevlig som möjligt utan att sälja mig, den avvägningen är svår. Min svaghet är att mina värderingar inte ändras av alkoholhaltiga drycker, snarare ger den mig ett bättre fokus, önskar att jag också kunde få uppleva lite minnesluckor.
The Bishops Arms var nästa mål. Drack en svart kopp mycket gott kaffe, riktigt gott kaffe, ja en av de tio bästa i mitt liv. Bieren som dracks var London Pride i pintstorlek, det ska det vara. Toaletterna gillade jag, särskilt den sinnrika anordningen med toalettpappret, i stället för att treva efter den JÄVLA FLIKEN som man oftast får göra på de massiva rullarna kunde man lugnt och fint ta färdiga ark från automaten, toppbetyg. Blev så glad att jag inte pissade i papperskorgen, jo jag försökte men fotpedalen fungerade inte.
Jag och kvällen var inte färdiga med varandra, tänkte ge Etage en chans till. Kön var för lång, säkert en tjugo meter och det hade jag inget intresse av att stå där och bli inföst. Breeze har jag i hela mitt enfaldiga liv inte tittat närmare på, det blev det. 120 kronor i inträde och då ingick garderobsavgiften. Vakten bedyrade att Housemusiken var av god kvalitet och utan sång, endast rytmer. Den kuken lurade mig, vilket skit de spelade.
Började min vandring genom de båda dansgolven, lika kassa, det stora spelade flera "hits" enligt det svenska folket och det andra en sorts elektronisk pop. Och bieren, låt mig inte skriva om den, en Falcon på flaska kostade 68 kronor, sådana priser får inte existera om inträdet är högt. Bröt av med citronvatten vilket jag fick reda på båda gångerna inte ska beställas som citronvatten utan man ska säga isvatten med citron. En fet gubbe blev arg på mig av en för mig okänd anledning, "Ah men säg det då!" Kunde inte tala i mer klarspråk tyckte jag. Av den kvinnliga kontakten såg jag blickar, troligtvis med avsmak, två tjejer tisslade med varandra, skrattade, tittade på mig, skrattade. En annan höjde min armbåge när jag var i färd med att dricka vattnet, visste inte vad hon ville. Trots det dansade jag som om allt var glömt i en takt som ingen tycktes hänga med i. En bier blev ytterligare, sen kände jag att timmen var slagen, då var klockan lite över 02:00 (03:00). Ville hitta vakten och säga honom ett och annat, är de klonade? Alla vakter är tunnhåriga män trettiofem- till fyrtiofemårsåldern med rakad skalle, lyckades inte finna hans ansikte men jag gav ett par vakter ilskna blickar.
Nej inte denna gång heller.
Under färden hemåt såg den pågående anläggningen av parken bakom Entré, park med flera etager och effektbelysning som det så fint heter. Pissade på hänglåset för att visa mitt missnöje, hoppas arbetarna får en stark urinlukt som en härlig start på måndagsmorgonen.
lördag 24 oktober 2009
Retro
Det blev en tur in till staden och Stortorget, var mycket intresserad av att se den på nära håll. Vilken styggelse! Den förintar Rådhusets naturliga glans och prakt genom att förpesta sikten rakt framifrån. Ta bort den, utrota den, bränn ner den, vält den och så vidare.
Gick vidare ner till "Bullen" eller Två Krögare som den egentligen heter, orkade inte vara experimentell så en Carlsberg Hof beställdes utan större tvekan. Ställde mig vid den enda lediga platsen - ett ståbord - och blev ideligen knuffad av förbipasserande på grund av det trånga utrymmet som tilldelades mig. För övrigt var det en hög ljudvolym med alla personer i övre medelåldern som babblade. Tom Ahlsell var där som vanligt, förmodligen hans nya favoritställe.
För tidigt ute som vanligt, då plötsligt utropade den vänstra hälen att den hade skoskav. I takt med inre lidande var jag tvungen att gå för att tiden skulle flytta sig. Promenerade förbi Johanneskyrkan, de brukar ha Nattkyrka på fredagar men då var klockan redan efter 22 och mässan och andakten stod näst på tur, ej intressant för mig. Blir arbetarna aldrig färdiga med kyrkjäveln?
Satte fart mot Möllevångstorget för att sitta på deras parkbänkar. I min väg ser jag ett gäng utländska ungdomar som sparkar på en tiolitersplastdunk mellan sig och ut på gatan. Efter ett tag hör jag också i bakgrunden glas som krossas, det är Malmö i dag. Varför ser man inga utländska tjejgäng i den muslimska tron ute på gatorna i Malmö på kvällen? Var är feministernas kamp mot förtrycket? Bränn slöjan. På bänken rökte jag ett par cigaretter av det billigaste märket och bakom mig tutade utländska herrar i bilar, en precis bakom mig hade på den typiska blattetechnon i bilen med fönsterna nedvevade. Hörde ett par burnouts också.
På plats vid Retro, äntligen. Ned till dansgolvet meddetsamma, det har jag inga problem med. Svenskarna kom inte förrän efter en och en halv timme och ackompanjerade mig. Jag är rätt ful så bieren flödade, det dracks fyra Hof. Många människor trängdes i den bordsbelamrade lokalen. Stack hem vid 02:20 och gick upp vid 07:59 och körde med bilen för att handla mat. Aftonbladets promillekontroll visade att det skulle ta mig 13 timmar för att komma under promillegränsen. Ignorerade dess utfall och kände mig väldigt säker.
I dag ska jag in till Green Lion Inn för ett par bier.
Nederlag för Ronny Grosder på maninnafronten ännu en gång.
Gick vidare ner till "Bullen" eller Två Krögare som den egentligen heter, orkade inte vara experimentell så en Carlsberg Hof beställdes utan större tvekan. Ställde mig vid den enda lediga platsen - ett ståbord - och blev ideligen knuffad av förbipasserande på grund av det trånga utrymmet som tilldelades mig. För övrigt var det en hög ljudvolym med alla personer i övre medelåldern som babblade. Tom Ahlsell var där som vanligt, förmodligen hans nya favoritställe.
För tidigt ute som vanligt, då plötsligt utropade den vänstra hälen att den hade skoskav. I takt med inre lidande var jag tvungen att gå för att tiden skulle flytta sig. Promenerade förbi Johanneskyrkan, de brukar ha Nattkyrka på fredagar men då var klockan redan efter 22 och mässan och andakten stod näst på tur, ej intressant för mig. Blir arbetarna aldrig färdiga med kyrkjäveln?
Satte fart mot Möllevångstorget för att sitta på deras parkbänkar. I min väg ser jag ett gäng utländska ungdomar som sparkar på en tiolitersplastdunk mellan sig och ut på gatan. Efter ett tag hör jag också i bakgrunden glas som krossas, det är Malmö i dag. Varför ser man inga utländska tjejgäng i den muslimska tron ute på gatorna i Malmö på kvällen? Var är feministernas kamp mot förtrycket? Bränn slöjan. På bänken rökte jag ett par cigaretter av det billigaste märket och bakom mig tutade utländska herrar i bilar, en precis bakom mig hade på den typiska blattetechnon i bilen med fönsterna nedvevade. Hörde ett par burnouts också.
På plats vid Retro, äntligen. Ned till dansgolvet meddetsamma, det har jag inga problem med. Svenskarna kom inte förrän efter en och en halv timme och ackompanjerade mig. Jag är rätt ful så bieren flödade, det dracks fyra Hof. Många människor trängdes i den bordsbelamrade lokalen. Stack hem vid 02:20 och gick upp vid 07:59 och körde med bilen för att handla mat. Aftonbladets promillekontroll visade att det skulle ta mig 13 timmar för att komma under promillegränsen. Ignorerade dess utfall och kände mig väldigt säker.
I dag ska jag in till Green Lion Inn för ett par bier.
Nederlag för Ronny Grosder på maninnafronten ännu en gång.
fredag 23 oktober 2009
Agnes Grey och Retro
Titta på henne, vilken het en. Den viktorianska kvinnan hade jag så gärna gett lite kärlek, hon var yngst av författarinnorna och dog också först. Ogillar i allra högsta grad sådana livsöden när skickliga och talangfulla människor viker av vägen för att aldrig mer återkomma. Tänker tillbaka på sådana händelser ibland och då produceras inre tårar.
Berättelsen är i självbiografisk anda eller åtminstone bitar av självupplevda saker med många referenser till Bibeln och poesi. Agnes vill bli guvernant för att tjäna in lite lovor till sin familj där fadern har skuldsatt sig och hon vill lätta på hans och familjens börda. Hon kommer till sitt första ställe hos en köpmannafamilj men sakerna går inte hennes väg. Styrkan i boken är hur hon med små medel kan beskriva sina innersta tankar utan att det låter konstlat. Till slut älskar man Agnes Grey - helt omöjligt att inte göra det - och man vill att det ska gå bra för henne. Hon är den rationella, anspråkslösa och förnuftiga människan i boken men det räcker inte alltid till, människor hindrar henne.
Till i kväll blir det ett par bier (som Sten Broman vill att det ska sägas, jag älskar dig Sten Broman) ute i stora staden. Tänkte antasta lite intet ont anande fittor. Den delen brukar jag ha problem med.
Missade den förra sessionen men det ska bli bättring annars kommer jag snart att antingen skära av kuken eller sexturista. Nu är jag oroad inför min framtid som en sund människa då mina tankar ofta leds åt det mörka och nedvärderande.
torsdag 22 oktober 2009
Skånepartiets närradio 90,2
Skånepartiet
Under morgonen brukar jag lyssna på detta underbara program som lyfter fram den vanliga människan och inte stelopererade radiomänniskor. Ebba Granath borde inte få existera på Radio Malmöhus, nej hon borde inte få existera alls. "Jag är 33 år gammal och kommer ursprungligen från Kristianstad, men bor sedan några år i Malmö." Detta tror jag inte på, har lyssnat på henne när hon nedsolkade Radio Kristianstad, men att hon uppger att hon kommer därifrån är ett djupt oroande skämt. På senare tid har rikssvensktalande våldtagit vår rättmätiga plats, Björn Alverfeldt var en pajas, karriärkuk, skönt att han har flytt fältet. Lokalradio - nej - Skånepartiets närradio är lokalradio.
I dag ringde en man som hette Mihajlovic in och pratade med Herslow. Han kommer från Makedonien och flyttade hit 1983.
Han berättade att han fick saker kastade på sig vid Rosengård, bespottad vid Abdos och fick tillmälen i ett bibliotek, oprovocerat enligt hans utsago. Nu till överraskningen - av muslimer - enligt hans uppfattning. Han hade själv en muslimsk vän som han numera inte var på så god fot med, men han hade definitivt inget emot honom eller muslimer i sin helhet. På biblioteket tänkte han läsa dagstidningen under en lugn stund, det fick han inte. In kommer ett gäng muslimer och pratar högt. Han åberopar att detta är en läsesal och ska hedras, de hörsammar inte. Till svar får han ett "fuck you" och Mihajlovic replikerar med samma fras. Det är ingen kamelmarknad, sa han, det ska vara tyst.
Andra intressanta och roliga återkommande inringare är : Benny, Bengt, Gert, Birgit, Micke och många fler. Alla är genuint roliga att lyssna på och hur trevliga som helst.
Herslow brukar släppa in alla telefoninringare i sändning direkt utan censur och det blir många tysta samtal och ett och annat glåpord. En man med utländsk brytning gör det till en vana. Några gånger har han sagt: "Jag seka kenolla alla medlemmer i Skonepartiet" eller "Han som ringde innan vad hette han, Micke, ja han är bök". Det är bara bra att han får komma till tals och gräva sig själv ännu djupare, Herslow gör helt rätt.
Gert hade någon tvist med Horst. När Laila sa att han skulle ringa in i morgon till Horst, då sa Gert: "Nej han har föst undan mig". Tyckte så synd om Gert för han låter så trevlig. Han bor på Oxie och hemtjänsten vill inte rulla honom till parkeringen åttio meter bort. Det är ingen som vill hjälpa honom.
Laila Fernholm, en kvinna i dryga sjuttioårsåldern har en så otroligt sexig röst att jag går i byxan varje gång jag hör henne. Försökte googla fram en bild på henne men den generositen nändes inte herr Google med.
Pariserhjulet på Stortorget
Då ska Malmö få ett till, under en period av fyra månader ska den förfula Malmö, till vilken nytta? Här skriver Sydblaskan om denna onödiga utrymmestjuv. Ett torg är till för människorna. För att vara ett stortorg ska yta finnas - onyttjad. Där finns i dag redan en kiosk som rosengårdsborna gärna får bränna ner och en väl tilltagen parkering. Nu ska de uppta den lilla mark som återstår, och det i fyra månader. Säkert är det Ilmar Reepalu som har ställt till det, kommunalrådet i Malmö som inte pratar skånska, det ska vara uppnäsiska.
Det är allaredan rent åt Häljarp, kan man inte få se Stortorget som det ska se ut innan de gör om det till något som inte passar in? Det ska vara tidlöst med element från den klassiska arkitekturen och inte någon broiler från universitet som leker med människors tillvaro. Vackra byggnader som Rådhuset och Apoteket Lejonet ska inte behöva genomlida en så obehaglig tillvaro. Var det detta malmöborna ville ha?
onsdag 21 oktober 2009
Bio och bier
Efter jobbet fick jag en spontanidé om att jag skulle se filmen Up!, snabbt blev det till att skita och sedan duscha. Med knapp nöd hann jag med bussen, inte tid att gå annars skulle jag gärna gjort det men den sena föreställning runt 21 blir dålig planering. Som vanligt dabbade SF sig. Först genom att biomaterna upphörde att fungera - vilket de gör säkert 30% de gånger jag har varit där - och därefter var den ingen bild under reklamen, sedan kom bilden och då var där inget ljud. Dåligt, mycket dåligt. Jag älskar Teliareklamen när Jonathan Rhys-Meyers kysser Parminder Nagra i scenen från Bend it like Beckham.
Alltnog, filmen gjorde sig bra i 3D, den sökte inte till sig effekterna, i stället infogades de som en naturlig del av utvecklingen. Coraline tyckte jag var ett utmärkt exempel på en film som tar tekniken till en helt annan nivå än dessa andra effektsökare. Vid några tillfällen var jag nära till tårar och nära skratt, filmen berörde mig.
Snabbt ut från salongen, först som alltid, det blev Broderstugan och en Cruzcampo där. Vidare och två Carlsberg Hof. Ännu en förflyttning med en Three Towns som avslutning.
Ronny Grosder 0 - Kvinnor 1
Upp 05:45.
Alltnog, filmen gjorde sig bra i 3D, den sökte inte till sig effekterna, i stället infogades de som en naturlig del av utvecklingen. Coraline tyckte jag var ett utmärkt exempel på en film som tar tekniken till en helt annan nivå än dessa andra effektsökare. Vid några tillfällen var jag nära till tårar och nära skratt, filmen berörde mig.
Snabbt ut från salongen, först som alltid, det blev Broderstugan och en Cruzcampo där. Vidare och två Carlsberg Hof. Ännu en förflyttning med en Three Towns som avslutning.
Ronny Grosder 0 - Kvinnor 1
Upp 05:45.
tisdag 20 oktober 2009
Bokrecension - "En lättfotad kvinna"
Avslutade denna berättelse på en toalett efter att ha ätit torkade fikon plockade någonstans runt Adriatiska havet. Paketerad av plockaren själv med lagerblad instoppade i påsen. Väldigt gott och inte alls bara till jul som svenskarna tycker.
Jag har mycket länge varit intresserad av äldre människors sexualitet. Det var därför jag såg "Wolke neun" och därför jag köpte Jane Juskas bok på Adlibris höstrea. Också en av anledningarna till att jag dras till pornografiska filmer med äldre kvinnors medverkan, hemskt gärna över de sextio.
I Jane Juskas självbiografiska verk har hon levt ett tämligen kärlekslöst liv gentemot män och sin egen kropp fram till sextiosex års ålder. Då som av en nyck lägger hon in en kontaktannons i tidningen "The New York review of Books".
"Innan jag fyller 67 - i mars nästa år - vill jag ha massor med sex med en man jag tycker om. Om du vill prata innan funkar Trollope för mig."
Hann inte längre än halvvägs innan jag måste titta efter hur hon såg ut. Precis så fårig i ansiktet var hon med den typiska vit-amerikanska utseendet. Men, hon har karaktär och grace som jag mer än gärna skulle vilja stoppa pitten i, för hon är ljuvligt rosa.
Uppväxten var strikt och granskad av föräldrarna vilka var konservativa och hade en mening om allt som rörde Jane. Hon är född 1933 så hennes uppfostran är kanske inte det mest överraskande i det hela. Vad gäller hennes "problem" kändes de vaga för mig och jag kunde inte sympatisera med henne.
Breven strömmar in och totalt får hon över sextio svar som hon övermodigt kan sortera i tre högar efter behag: Ja, kanske, nej. Sex blir det, i massor? Det får jag ändå skriva fast hon inte är särskilt bra på att beskriva sina sexuella akter. Lejonparten av boken skildrar händelserna som ledde henne till denna punkt i livet då hon ville ta ett språng. Men visst, hon suger av lite, onanerar, sväljer sperma, blir torr i slemhinnorna men sådant finns det salvor och glidkräm för.
Min förhoppning är att dra lärdom av detta och själv få tillskansa mig en person som henne. Ljuspunkter finns vilket framställs i boken.
söndag 18 oktober 2009
Bokrecension - Medinas juvel
Har någon undgått hallåt om "Medinas juvel" av Sherry Jones?
Random Books tyckte den var så brännhet att de slängde bort den meddetsamma för att undvika kontroverser. Här i Sverige ville inget etablerat och välrenommerat förlag heller ge ut den. I slutändan gjorde Earbooks ett undantag och gav ut den i pappersform till skillnad från deras normala utgivning.
Varför? Den är högst okontroversiell.
Aisha bint Abi Bakr bortlovas vid sex års ålder till Muhammed när hon fortfarande leker med dockor och annat skröfs. Hon gifter sig vid nio och gör sig hemmastadd hos Muhammed. Äktenskapet fullbordas när hon får sin menstruation.
Men vad gör Sherry Jones? Hon skönmålar allt! Aisha älskar Muhammed och hon gör sig snygg och vill så gärna puckla på honom. Muhammed i sin tur är en rättvis man som spenderar nätterna i sina hustrurs rum i tur och ordning. Han upphöjer kvinnan och utmålas som en sann humanist. Rena propagandan. Författarinnan bestämde sig för att göra fullbordandet till en kärleksakt med bådas goda viljor. Aisha är då mellan fjorton och femton år gammal, plötsligt är det inte så illa längre. Muhammed var väldigt omtänksam och mild under samlaget och Aisha hade det så skönt så skönt. Vilken smörja.
Intressant ändå att hon skriver om när Muhammed får en gudasänd uppenbarelse och faller till marken i spasmer eller i ett epileptiskt anfall och bestämmer att vanliga icke profetiska män endast får ha upp till fyra fruar, beroende av om man kan försörja dem. Profeten får däremot ha så många han vill, tolv blir det.
Bokrecension - "När religionen blir ond"
"När religionen blir ond" av Charles Kimball.
Religion, ett ständigt återkommande element som formar människor och därigenom andra människor liv. Beroende på var du är född, vilka föräldrar du har, landets största religion och så vidare. Många saker bestämmer innan du har själv har möjlighet att göra detsamma. Utan tvekan är föräldrarnas delaktighet i det hela i princip de första drejarna som kommer till att forma ens tänkande innan man själv hinner göra det.
Författaren är själv baptist, en anledning till att ta det här med en stor portion kritiskt tänkande. Han tar upp judendomen, kristendomen och islam i stora delar och lite av buddhism, hinduism och sekter. Sekterna kunde han gott ha underlåtit sig att skriva om, å andra sidan kan jag förstå varför han tog med det. Karismatiska ledare kan med sitt ljuva tal förblinda och förtrolla sökande människor som letar efter svar och tror sig finna det hos denne person. Aum Shinrikyo med Shoko Asahara börjar smått, får fler och fler anhängare, misslyckas att komma in i den politiska världen med sitt parti vilket så småningom utmynnar i utsläppet av sarin i Tokyos tunnelbana.
Eller Jim Jones som levde likt essérna eller i en anda av kommunismen och missledde flera människor. De flydde sedermera till Guyana och grundade staden Jonestown vilket briserade i ett massjälvmord.
Det är en form av extremism vilket Kimball menar att Islam likaså är en fredlig religion, det är bara det att en grupp tolkare handplockar ut olika suror för sitt ändamål. För Kimball vurmar särskilt för Islam i och med att han fördömer Muhammeds giftermål med Aisha som pedofili. Det var kanske vanligt då men om man besitter en sanning ska den inte vara tidlös? Jesus gick inte till några tempelhoror, stenade folk eller utförde andra vanligt förekommande omoraliska eller oetiska saker. Han gifte sig inte ens även om bröllopet i Kanaan kan ha varit hans eget.
Men, han nämner också att religionsfrihet innebär friheten att själv välja. Får barnen det i dag? Jag fick inte det. Oftast förordar de heliga böckerna att man ska undervisa sina barn om gud och leda in dem på den rätta vägen. Kan religion då existera i ett modernt samhälle när den uppenbarligen bryter mot den fria viljan?
Hur många kommer ihåg den 11 september 2001? Hur många kommer ihåg den 11 mars 2002?
I den heliga staden Mecka som har ett anseende att bibehålla bröt en brand ut i en skola. Brandmännen kom som sig bör. Det var inte någon fråga om stenkastning, de fick bara inte komma in och rädda de återstående. Varför? Religiösa vakter stod utanför för att bevara flickornas heder, de kunde vara oanständigt klädda, hemska tanke. Femton flickor dog.
En upplysande bok om än mycket material om Israel/Palestina och deras fejd. Varför låter de inte de ockuperade områden bli en del av Israel? Just nu finns uppgår de israeliska araberna till siffran 20 % i staten Israel. Om palestinierna hade införlivats skulle grundorsaken till varför staten bildades gå förlorad och då vara en islamstyrd icke-demokrati till följd av demokrati. Hur många demokratiska Islamistiska länder finns det? Författaren då han skrev den - 2002 - trodde då att Iran gick en ljusare framtid till mötes, nu vet vi hur det ligger till.
Vad han vill ha sagt med allt detta är att religionen inte är ond men att små utväxter svärtar ner de andra "dygdiga" religionerna. Det håller jag inte med om.
Till sist rekommenderar jag den ändå, till trots.
Möss och människor - Moomsteatern
Tack vare lilla Boel Gerell, recensent på Sydsvenskan såg jag denna. Efter hennes lyriska skrivelse om Becket x2 på Bastionen förlorade hon sin trovärdighet i mina ögon, den var helkass.
Boels recension av Möss och människor
Då hon i stort sett knycklade ihop denna underbara uppsättning till skit, vilket hon har helt fel om, var hon ens där?
"Resultatet blir frustrerat och ojämnt, en uppsättning full av begåvade insatser och goda uppslag men utan urkraften som gjort många av Moomsteaterns föreställningar så minnesvärda. Här har man prioriterat att spela teater ”på riktigt” och går i behärskningens tecken miste om justsärarten [sic!] och drivet i de funktionshandikappade skådespelarnas insatser. "
Hon tror fullt och fast på att Moomsteatern existerar för att utvecklingsstörda ska genomgå en terapeutisk linje inom teatern. Hon har absolut inte läst vad teatern handlar om, står till och med på deras hemsida. Moomsteaterns FAQ
Jag har den åsikten efter föreställningen att den slår ut så väl Hippodromens, Intimans och alla andra teatrars slentrianmässiga upplägg med samma skådespelarpark som inte ändrar vare sig karaktär eller frisyr (tänker mest på Fredrik Gunnarsson och Göran Dyrssén), här får man en helhjärtad uppvisning på det mest naturliga vis.
Snabba scenbyten, inga "textutrop" som man hör var och varannan gång på de erkända forumen i Malmö. Skånska skådespelarna Jörgen Darfeldt, Anna Persson och Gunilla Ericsson skötte sig utmärkt, med tanke på deras dialekthandikapp. Förvisso kan det tyckas vara lite bondskt att låta arbetarna få en arbetarklassdialekt i likhet med engelskans cockneydialekt. Ja Lennie, och Slim pratar skånska men det gör Mae också och hon kommer från en fin familj, så det håller jag inte med om. Det är inte ofta man hör en skånsk röst inom den malmöitiska teaterscenen, senaste gången var "Marilynpassionen" på Intiman då Sissela Benn spelade Marilyn. När inte ens "Jenny från Hörby" spelades av en skånsk skådespelerska känns teatern fadd. För folket, nej för inflyttat folk norr om Skåne som inte platsar där de kom ifrån?
Min ordinering är att se detta välgenomtänkta drama med begåvade skådespelare för endast 200 kronor. Musiken, grafiken, rekvisitan, scendekoren, ja allt.
Neutralt:
Candy spelades av Niclas Lendemar en person med vissa funktionshinder men de hade fogat samman de bra då han hade blivit sparkad av en häst runt käkpartiet. "Du sluddrar, man hör inte vad du säger." Men kan "Häxjakten" ta in människor med gomspalt så...
Det var ett par utvecklingsstörda och funktionshindrade bland publiken. Trodde att de skulle avge fler ljud än de gjorde, det blev endast ett par brummanden.
Pågick i ca 1 h och 50 minuter utan paus.
Bordellscenen kändes lite vågad med Lynette Koyana som bordellmamman Miss Suzy och Jörgen Darfeldt som Slim grävde ner sig mellan hennes bröst. Dock väldigt realistiskt kan jag tänka mig.
Fanns det något negativt, ja?
En högtalare avgav ett lågt ljud när varken musik eller tal upptog ljudrummet.
Scenen var en aning för hög, lamporna vid scenkanten upptog lite för mycket av utrymmet.
Inga alkoholdrycker i baren!
lördag 17 oktober 2009
Etage
Jag nyttjade kollektivtrafiken för att ta mig till Stortorget, däremellan togs det ut pengar och köptes cigaretter. Skulle ha vänt på min lekamen och sprungit tillbaka.
En öl i ett fjuttigt fyrtiocentilitersglas blev det på Centiliter & Gram, stället hade inte vaknat så återstoden av väntetiden blev ett minihelvete, kallt var det också.
Alltnog, in på Etage lite efter 23, vilket visade sig vara ett uppenbart misstag. Jag är aldrig så säker vad det gäller när malmöborna tar sig till nattklubbarna, klockan slog 00:30 innan de alkoholbemängda svenskarna kom. Innan dess hade jag dansat sen inträdet och det pågick ända till slutet. Musiken var alltför mjuk och inkonsekvent för att senare räta på ryggen ett bra tag tills smååterfallen kom. Avvikande sång ska inte finnas i dansmusik, den ska vara ett med musiken. Fyra öl drack jag, till trots. Några killar kom fram till mig, varför vet jag inte, inte alls sugen på att kela med pittar. Den absolut sista ölen på stället hade jag fått syn på en trevlig tjej som jag kunde tänka mig att undersöka djupare. En kraftsamling behövdes till att gå fram till henne. Tror inte hon hörde vad jag sa men hon la sig till med en icke missförståelig min som meddelade att hon kände en enorm avsmak inför mig. Försökte ta det på rätt sätt, i stället gick jag till Malmö central bara för att få reda på att de hade utgått. Promenaden tog en timme och tjugo minuter hem, hittade en tjugolapp till och med. Hemresan var ingen jävla sparesa. Tankarna flöt ihop, gick med nedsänkt huvud mestadels av vägen, självmordstankar infann sig och det blev allt annat än en angenäm tillvaro. Funderade just då om jag skulle ringa in mig själv till psyket, kasta mig framför en bil, hänga mig hemma eller ta bilen och köra in i en vägg. Hade inte promenaden tagit den tid den gjorde kanske det åtminstone hade inträffat ett försök.
För att sopa väck smörjan tänker jag bevista Moomsteatern och se Möss och människor idag.
fredag 16 oktober 2009
Och vadå?
Kristna finns det gott om men verkligt kristna relativt få. Visst är de människor de också bara lite mindre värda.
Mina föräldrar lärde mig inte att tomten fanns för de var med i en sekt och utan val var jag de också utan att jag visste det. Nåväl, i stället fick jag reda på att gud (skriver ej med stort g) fanns och jag blev så lärd att jag själv trodde på att det var jag själv som trodde på det.
I vuxen ålder tog jag reda på saker och ting, utvecklade egna frivilliga tankar och beslutade mig för att inte tro på en vidskepelse. Mycket hellre hade jag blivit itutad om tomten, skillnaden mellan icke-kristna och kristna föräldrar är att de aldrig hoppar ur en garderob och skriker: "Nej jag bara skojade han finns inte!"
Artikel
Mina föräldrar lärde mig inte att tomten fanns för de var med i en sekt och utan val var jag de också utan att jag visste det. Nåväl, i stället fick jag reda på att gud (skriver ej med stort g) fanns och jag blev så lärd att jag själv trodde på att det var jag själv som trodde på det.
I vuxen ålder tog jag reda på saker och ting, utvecklade egna frivilliga tankar och beslutade mig för att inte tro på en vidskepelse. Mycket hellre hade jag blivit itutad om tomten, skillnaden mellan icke-kristna och kristna föräldrar är att de aldrig hoppar ur en garderob och skriker: "Nej jag bara skojade han finns inte!"
Artikel
Äh vad fan, det har väl alla gjort?
Ja det är lika bra att erkänna för vem har inte gjort det?
Jag har skitrunkat.
Detta hände för okänt antal år sedan på ett utedass i ett sommarstugeområde. Klockan var mellan 06 och 07 en varm sommarmorgon, daggen blänkte så vackert i solskenet. Dörren var naturligtvis öppen så att man hade ett fint sceneri att titta på. Där satt jag och krystade på en hög av bajs och kiss och plötsligt när jag själv höll på med mitt ändamål fick jag en så stark lust eller bättre skrivet en befallning från min kropp. Inte kunde jag neka, nej det gick helt enkelt inte. Där drog jag fram slangen och gav mig en dubbeldos av njutning.
En av mina käraste minnen, vem kunde tro att det skulle bli det, allraminst jag?
Jag har skitrunkat.
Detta hände för okänt antal år sedan på ett utedass i ett sommarstugeområde. Klockan var mellan 06 och 07 en varm sommarmorgon, daggen blänkte så vackert i solskenet. Dörren var naturligtvis öppen så att man hade ett fint sceneri att titta på. Där satt jag och krystade på en hög av bajs och kiss och plötsligt när jag själv höll på med mitt ändamål fick jag en så stark lust eller bättre skrivet en befallning från min kropp. Inte kunde jag neka, nej det gick helt enkelt inte. Där drog jag fram slangen och gav mig en dubbeldos av njutning.
En av mina käraste minnen, vem kunde tro att det skulle bli det, allraminst jag?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
