Jag ville se Malmö Arenas innanmäte och köpte på mig en biljett för att vila ögonen på en hockeymatch som skulle hållas klockan 19:00. 17:55 tog jag bussen till Södervärn för att därifrån ta 85:an till arenan, den skulle avgå 18:19. På hållplatsen stod inget om 85:ans förehavanden, endast 84:ans. Jag började bli tveksam till om detta var korrekt plats att stå vid när klockan började närma sig 18:25. Antingen hade den avgått eller blivit försenad och därför gick jag vidare på Södra förstadsgatan för att leta upp en taxi. Röker cigaretter i ett tjuvaktigt tempo och förbannar denna stadens taxikultur när man tvingas ringa bolaget i stället för att kunna hejda den på gatan, jag gör ingetdera. Nej jag struntar i detta och de tvåhundrafemtio kronorna jag betalade för biljetten. Vid korsningen John Ericssons väg/Södra förstadsgatan/Ystadvägen seglar nämnd buss förbi mig. Röker fler cigaretter och går mot Coop Forum eftersom jag är på tok för tidig till nattklubbarnas välde. Tar en långpromenad i den allt annat än smeksamma vinden och snöflingorna, efter en lång väntan kan jag infinna mig på Inkonst 23:30.
Betalade de fittsura 120 kronorna och var beredd att skyffla in ytterkläderna till garderobiären men hon hänvisade mig till en annan garderobiär längre in i lokalen, hon ville att den skulle fyllas innan hon kunde tänka sig att ta emot fler. Investerade i en 1664 Kronenbourg och det blev tre eller fyra stycken till inom loppet av en timme och en kvart. Två medelfula tjugoåriga uppmärksamhetsluder verkade prata om mig, det kan vara till stor del intolkat av mig, trotsade deras indirekta försök till anknytning och ignorerade de väldigt aktivt.
23:34
Den underbettsförsedda plattevändaren var härmed tillbaka och dansade till sin bitvis kuksugaraktiga musik med en känsla jag icke kan förstå varför han dansade. Satte mig i skinnsoffan då två svarta kom förbi mig, de måste ha gått fel, svartkonstmusiken fanns i andra rummet.
23:37
I lokalen var det idel svarta och svartälskande människor som lyssnade till denna styggelse de kallar musik. De stod i en ring runt dansgolvet och bara tittade på de svarta på scen.
Går ut för att röka cirka två minuter efter att den bättre bemedlade av ludren har gått för att göra detsamma. Ställer mig avsides men hon pratar i telefon och ger inte mig sitt erkännande, halva kvarstår av cigaretten och jag måste slänga den eftersom jag börjar darra hejdlöst. Kände likadant inomhus och visste inte om det var en antågande sjukdom eller sockersänka, men nu var det totalt okontrollerbart.
00:54
Efter att ha dansat för att kamouflera min likartade fallandesjuka och lyssnat till underbettets ständiga inbäddning av Tarzanvrålet för den gången man till slut får nog gick jag.
Till Crown!
Hämtar först ut pengar vid Konserthuset så att jag kan finansiera fler bier och inträdespriset. I kön står unga blattar med slitna pass. Jag träder in utan problem, betalar hundra kronor och går upp de två våningarna till platsen och hänger av mig kläderna, återigen.
01:15
Med en Falcon Export i näven går jag ned på dansgolvet för att skända mig själv, mina ideal och hela min person. En blatte verkar otroligt förbrödringsglad då han sträcker fram handen till mig, möter honom på halva vägen och knyter an, kvar står jag oförstående över vad detta ska betyda och undrar varför detta egentligen skedde. Tjejerna är mellan sjutton och tjugotvå och fastän de har de yngres gratisskönhet tack vare åldern står de sig jävligt slätt.
01:49
Bieren gav ett enormt utslag och jag nödgades beställa ett glas citronvatten. Vet inte om det är mig det är fel på, jag sa till personalen:
"Ett glas citronvatten".
"Vi har bara vanligt vatten med citron", sa den medelrynkiga barpersonalen.
"Ja, det går bra", sa jag.
Vilken är den korrekta termen för att beställa ett vanligt glas jävla vatten med isbitar och en citronskiva? Jag vet fortfarande inte.
Hade skrivit några stödord i mobiltelefonen:
"Bara åta vanligt vatten med citron." Vet ej vad åta ska stå för här.
Efter att ha druckit mitt CITRONVATTEN och ätit upp skivan med skal och allt gick de miste om mig då jag tog mina saker och stack.
Några sista ord från Ronny Grosder:
I morse handlade jag på Netto, tjejen i kassan var inte särdeles fysiskt begåvad men jag kände en attraktion från hennes sida riktat mot mig.
söndag 31 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
Tisdagswhisky
Lyssnade på Skånepartiets närradio större delen av dagen eftersom all annan skräp som finns i radiovågorna gör mig illa berörd. Kalla mig gärna indoktrinerad men det Herslow säger är för det mesta onekligen sant, han upplyste mig om vad man skulle lyssna efter och då är det inte särdeles svårt att ta till sig det som gick en fullkomligt förbi innan. Har inte mycket till övers för de andra radiopratarna då de inte är lika insatta i politiken och de agerar mest som sällskapsdamer och -herrar till de pratsjuka personerna som ringer in. "Katja från Peru" var ett jävla sprucket glas, hon har varit här sedan 80-talet men pratar inte brytningsfri svenska efter alla dessa år av "integration". Det är bara Carl P Herslow som kan tala lite nyanserat även om det också kan gå på repetitionsfraser ibland, Bengt borde hoppa in i stället för att bli uppringd. Skånepartiet-Micke ringde in idag till Laila och var synnerligen uppjagad som vanligt. Ettrig som han är snabbpratar han med tydlig känsla i sina monologer. Jag skrattade högt och någon tittade på mig av förvåning, han pratade om energiproduktion och när han levde sig in i sin roll sa han: "Ål och kolja" i stället för olja och kol, en exakt felsägning som Gunnar Hökmark en gång lyckades med.
Fast det är ändå bättre än Radio SMF i Trelleborg, när jag befann i närheten och kunde vrida in stationen stod konstant skratt som tema för dagen. De är helt otroliga, en hälsningsradio av rika mått. De ska hälsa till alla de känner, till kaffestugan, till radiopratarna och alla andra, ring personligen till de ni vill hälsa till era djävulska tidssparare.
En erotisk dröm just innan väckarklockan ringde gjorde mig väldigt förbryllad. En renrakad man - utom huvudet - låg inoljad på golvet i vad som såg ut som antingen tajta badbyxor eller ett lika tajt tygstycke med en knut på sidan. På golvet låg han ned med sina cirka fem kilo i övervikt med en bra solbränna och smekte sig. Bredvid stod jag upp och runkade av bara fan, ja jävlar i mitt hjärta vad jag försökte och jag tänkte att jag ville spruta ned den här mannen eftersom jag aldrig hade gjort det tidigare. Men kuken ville inte, den var halvslak och bemödade sig inte resas, får hoppas att det är friskhetstecken då jag inte tänker på sådant i icke-drömskt tillstånd.
Några sista ord från Ronny Grosder:
En gång juckade jag på ett löstagbart soffarmstöd.
Jag har ollat en tjejs svarta dunjacka.
Jag har onanerat i samma rum som en sovande person.
Jag har runkat till en damtennismatch.
Fast det är ändå bättre än Radio SMF i Trelleborg, när jag befann i närheten och kunde vrida in stationen stod konstant skratt som tema för dagen. De är helt otroliga, en hälsningsradio av rika mått. De ska hälsa till alla de känner, till kaffestugan, till radiopratarna och alla andra, ring personligen till de ni vill hälsa till era djävulska tidssparare.
En erotisk dröm just innan väckarklockan ringde gjorde mig väldigt förbryllad. En renrakad man - utom huvudet - låg inoljad på golvet i vad som såg ut som antingen tajta badbyxor eller ett lika tajt tygstycke med en knut på sidan. På golvet låg han ned med sina cirka fem kilo i övervikt med en bra solbränna och smekte sig. Bredvid stod jag upp och runkade av bara fan, ja jävlar i mitt hjärta vad jag försökte och jag tänkte att jag ville spruta ned den här mannen eftersom jag aldrig hade gjort det tidigare. Men kuken ville inte, den var halvslak och bemödade sig inte resas, får hoppas att det är friskhetstecken då jag inte tänker på sådant i icke-drömskt tillstånd.
Några sista ord från Ronny Grosder:
En gång juckade jag på ett löstagbart soffarmstöd.
Jag har ollat en tjejs svarta dunjacka.
Jag har onanerat i samma rum som en sovande person.
Jag har runkat till en damtennismatch.
söndag 24 januari 2010
Lördag- och söndagsfylle
En ny och orörd lördag och söndag stod framför mina fötter.
Först stod två enormt tråkiga hemmafester högst upp på listan, min törst efter bränne gjorde att jag tvingade mig ut vid 19-tiden. Whiskynivån sjönk efter mitt utträde. Den första "festen" går inte att beskriva i positiva ordalag. Det bjöds inte på snacks, sprit, bier, mat, bra musik eller annat som kostar, utrymmet var det enda som erbjöds. Är förvånad att det inte togs betalt för mitt toalettbesök eller slitaget när jag vandrade på trägolvet. Tiden jag spenderade i tortyrkammaren fördrevs genom att dricka Mariestads julbrygd med den obehagliga alkoholhalten av 3,5 procent.
Nästa "fest" var i ett kollektiv och det pågick någonstans på bergsgatan mittemot affären Time. Denna avart av olika slags människor gjorde mig sjuklig men tiden var min fiende eftersom Swing Inn inte öppnade förrän 23:00. Människomötena var i köket av alla ställen trots att vardagsrummet innehade en utmärkt kapacitet. Gästfriheten var däremot av ett bättre slag, här kunde man - om man ville - äta chips, (tyvärr bantar jag), senare bjöds det också på rött vin. En utländsk dj spelade intellektuell smörja som inte passar sig om man vill dansa.
Överhörde två personer, den ene hade tipsat om en bok vederbörande själv inte hade läst. Den andre lämnade tillbaka den utan att ha läst färdigt den. Sinnessvaga människor!
Kände inte en själ på stället och man var i stort sett jävligt utsatt. Någon gång vid 22:50 tog jag på mig mina ytterkläder och skor och gick men inte utan att göra ett nidingsdåd. Stal en vänstersko av märket Converse från kollektivjävlarna för att göra min ståndpunkt klar, kastade den i grön soptunna längre ned på bergsgatan.
Fyra Mariestads julbrygd och ett glas rött senare.
Swing Inn! Tänkte jag då, nu är "Swing Inn..." närmare sanningen.
Betalade för mig och efter att som traditionen kräver irrat omkring tills man åtminstone vet var man befinner sig beställde jag en bier. Träffade ovanligt många människor man kände sen gammalt och ett par stycken som jag inte hade sett på över tio år.
00:24
Bestämde att det skulle dansas och så blev det. Rörde på mig och oförhappandes stod en kvinna av äldre slag framför mig, hon ville att jag skulle dansa enligt hennes premisser och koreograferade handgripligen mina armar. Sådant egenmäktigt förfarande uppskattades inte av mig och jag återgick därmed till vad jag gjorde innan förövaren anlände. Nej men det är klart att dansmästaren kom fram igen och lekte med mig som vore jag en docka. Nu lät jag det vara för att blidka henne och dansade som hennes sinnesvärld föreskrev. Gick in till karaokerummet för att se vad medelsvenskar gör när de tror sig ha roligt. Några skrattade åt mig för att jag på grund av en olyckshändelse råkade vidröra en kvinnas knä med min bakdel. Tittade i låttextpärmen för att se om det fanns något jag kunde tänka mig framföra, det avslogs snabbt men om det blir en nästa gång kanske Haddaways "What is Love" får en ny dimension i egenskap av mig.
02:30
Också då såg jag knarkludret, hon såg glad ut, kanske hon hade fått en del kuk uppkörd inom sig på toaletten några minuter tidigare så att hon kan skramla ihop till sina silar. Kvinnorna var av mindre bra karaktär och det knöts inga nya kontakter, nästa helg måste det bli en helt annan klubbmiljö. Enligt mina kvitton köpte jag bier: 00:11, 00:29, 00:53, och 02:14, det måste ha blivit en kvittolös första och sista bier också. Hem kom jag sedermera i ett tillstånd som jag är alltför van vid.
Först stod två enormt tråkiga hemmafester högst upp på listan, min törst efter bränne gjorde att jag tvingade mig ut vid 19-tiden. Whiskynivån sjönk efter mitt utträde. Den första "festen" går inte att beskriva i positiva ordalag. Det bjöds inte på snacks, sprit, bier, mat, bra musik eller annat som kostar, utrymmet var det enda som erbjöds. Är förvånad att det inte togs betalt för mitt toalettbesök eller slitaget när jag vandrade på trägolvet. Tiden jag spenderade i tortyrkammaren fördrevs genom att dricka Mariestads julbrygd med den obehagliga alkoholhalten av 3,5 procent.
Nästa "fest" var i ett kollektiv och det pågick någonstans på bergsgatan mittemot affären Time. Denna avart av olika slags människor gjorde mig sjuklig men tiden var min fiende eftersom Swing Inn inte öppnade förrän 23:00. Människomötena var i köket av alla ställen trots att vardagsrummet innehade en utmärkt kapacitet. Gästfriheten var däremot av ett bättre slag, här kunde man - om man ville - äta chips, (tyvärr bantar jag), senare bjöds det också på rött vin. En utländsk dj spelade intellektuell smörja som inte passar sig om man vill dansa.
Överhörde två personer, den ene hade tipsat om en bok vederbörande själv inte hade läst. Den andre lämnade tillbaka den utan att ha läst färdigt den. Sinnessvaga människor!
Kände inte en själ på stället och man var i stort sett jävligt utsatt. Någon gång vid 22:50 tog jag på mig mina ytterkläder och skor och gick men inte utan att göra ett nidingsdåd. Stal en vänstersko av märket Converse från kollektivjävlarna för att göra min ståndpunkt klar, kastade den i grön soptunna längre ned på bergsgatan.
Fyra Mariestads julbrygd och ett glas rött senare.
Swing Inn! Tänkte jag då, nu är "Swing Inn..." närmare sanningen.
Betalade för mig och efter att som traditionen kräver irrat omkring tills man åtminstone vet var man befinner sig beställde jag en bier. Träffade ovanligt många människor man kände sen gammalt och ett par stycken som jag inte hade sett på över tio år.
00:24
Bestämde att det skulle dansas och så blev det. Rörde på mig och oförhappandes stod en kvinna av äldre slag framför mig, hon ville att jag skulle dansa enligt hennes premisser och koreograferade handgripligen mina armar. Sådant egenmäktigt förfarande uppskattades inte av mig och jag återgick därmed till vad jag gjorde innan förövaren anlände. Nej men det är klart att dansmästaren kom fram igen och lekte med mig som vore jag en docka. Nu lät jag det vara för att blidka henne och dansade som hennes sinnesvärld föreskrev. Gick in till karaokerummet för att se vad medelsvenskar gör när de tror sig ha roligt. Några skrattade åt mig för att jag på grund av en olyckshändelse råkade vidröra en kvinnas knä med min bakdel. Tittade i låttextpärmen för att se om det fanns något jag kunde tänka mig framföra, det avslogs snabbt men om det blir en nästa gång kanske Haddaways "What is Love" får en ny dimension i egenskap av mig.
02:30
Också då såg jag knarkludret, hon såg glad ut, kanske hon hade fått en del kuk uppkörd inom sig på toaletten några minuter tidigare så att hon kan skramla ihop till sina silar. Kvinnorna var av mindre bra karaktär och det knöts inga nya kontakter, nästa helg måste det bli en helt annan klubbmiljö. Enligt mina kvitton köpte jag bier: 00:11, 00:29, 00:53, och 02:14, det måste ha blivit en kvittolös första och sista bier också. Hem kom jag sedermera i ett tillstånd som jag är alltför van vid.
fredag 22 januari 2010
Onsdag- och torsdagsbier
Under onsdagen beordrade min kropp mig att masa sig ut och begå fylleri.
Skulle ha struntat i den uppmaningen, kunde lika gärna stannat hemma och fortsatt mitt whiskydrickande och runkat i stället. Första anhalten blev Carib Kreol på Möllevången. Negern bakom disken förstod inte vad man ville ha, jag beställde en pint bier men han insisterade på att endast tappa upp fyrtio centiliter. Satte mig ned och tittade på folket som omgav mig och sa till mig själv: "Vad fan gör jag här? Vad i helvete gör jag här?" Den frågan kunde jag inte besvara, drack orimligt kvickt för att bege från detta multikultiäckel. Hämtade ut pengar för att finansiera ytterligare bier på Gallia. Också denna gång ställer jag mig den väldigt angelägna frågan om varför jag envisas med att gå dit när jag vet utkommen. Väntade artigt på att få köpa en Baron Trenck av den maguppblåsta personalen vid namn Matilda, den gravida dvärgen med fet hy, egendomlig dialekt och härkomst och tatueringen på nacken som lyder: "Buddha" gör mig illamående.
Tänkte att detta fick räcka, hade inte mer att vänta. Men när jag tittade på busstiderna från södervärn bestämde jag mig för att gå ned för bergsgatan. Med allt hopp undansopat skymtar jag en klubb vid namn "Spacelab" på Vinylbaren, jag går in. Trodde att man skulle lyssna till underbara tongångar men det jag fick var Alexander Hofman (S.P.O.C.K) och Johan Billing (Diskodiktator) prata i och med att de hade anordnat en frågesportstävling. Jisses, men jag höll ut.
Två Hof gjorde mig bra i ordning och Depeche Mode-frossan gjorde inga underverk i byxan så jag tog bussen från spångatan och accepterade mina förluster. Rökandes vid busshållplatsen kommer två tjejer fram till mig, en med skånsk dialekt och en med utomskånsk:
"Har 130:an gått än?", frågar den ene.
"Nej då, den har inte gått?", säger jag.
"Har du väntat länge?", frågar någon.
"Nja, ett par fyra minuter", säger jag.
"Ok", säger någon av tjejerna.
"Bussen går från södervärn och detta är den första hållplatsen efter den så den borde inte vara försenad", tillägger jag.
Det kan vara bieren, min intolkningsförmåga eller någon sorts romantisering men jag bedyrar att tjejen som hoppade på bussen (den andre var bara sällskap till bussen) log mot mig när vi mötte varandras blickar. Jag stred inom mig och vägde för- och nackdelar, till sist insåg jag att det var för sent att göra något konstruktivt av det korta uppstådda samförståndet.
Torsdag
Drack en bier på feministstället Metro vid möllevångstorget och tittade på byxkvinnorna. Verkligen tomma människor utan egen vilja, folket klädde sig i samma stil och det kändes att det inte var en slumpartad sak att de höll till där. För övrigt kan den rödhåriga barpersonalen stånga sig blodig, det hade inte rört mig i ryggen. Ragatan lägger växeln och kvittot på bardisken fastän man i god tid sträcker fram handen så att hon kan lägga dem där, men icke. Jazzen i bakgrunden gjorde mig inte långlivad där inne, vidare till Nya Tröls.
Dörrvakten, troligtvis av bosniskt ursprung släppte förbi mig och i entrérummet bjöds det på vitt vin i små plastbägare. Nya Tröls firade sitt femårsjubileum och de var frikostiga med mat och dryck tack vare sponsorerna som tillhandahöll bieren. Brydde mig inte om maten för att ge bieren all möjlighet att lägga sig och nyttja utrymmet. De flesta kvinnor såg ut som om de hade dragits bakom en bil flera mil, anskrämliga, vanvårdade och självmisshandlade kroppar. Totalt dracks det sex eller sju bier av olika slag genom kvällen, det gav en sprudlande stråle.
Visst kan man tycka: Jag har fått gratis bier hur understår jag mig att betala tillbaka på detta sätt? Det var ett svårt beslut men det är därför jag finns och vem ska annars ta de svåra besluten? Det var mitt ställningstagande för kvinnornas bitterhet och fotografens undvillighet att fotografera mig, han tog ur alla vinklar utom just de jag befann mig i. Sedan blev det mingelbingo och för en summa av fem kronor kunde man vara med, det ville inte jag, ofrivilligt nog blev man som person ändå indragen. Jag nöjde mig och vandrade hemåt, tills jag hittade en cykel jag kunde stjäla och cyklade hem på den.
Det var en blå Monark som tyvärr pyste ut luft från bakslangen, men jag kom hem i tid. För att inte andra skulle ta del av den skruvade jag av ventilerna och slängde dem.
Några sista ord från Ronny Grosder:
En man sa till mig: "Berätta något roligt".
"Jag har ingen flickvän", svarade jag.
"Det var inte roligt, det var bara sorgligt", sa mannen.
Skulle ha struntat i den uppmaningen, kunde lika gärna stannat hemma och fortsatt mitt whiskydrickande och runkat i stället. Första anhalten blev Carib Kreol på Möllevången. Negern bakom disken förstod inte vad man ville ha, jag beställde en pint bier men han insisterade på att endast tappa upp fyrtio centiliter. Satte mig ned och tittade på folket som omgav mig och sa till mig själv: "Vad fan gör jag här? Vad i helvete gör jag här?" Den frågan kunde jag inte besvara, drack orimligt kvickt för att bege från detta multikultiäckel. Hämtade ut pengar för att finansiera ytterligare bier på Gallia. Också denna gång ställer jag mig den väldigt angelägna frågan om varför jag envisas med att gå dit när jag vet utkommen. Väntade artigt på att få köpa en Baron Trenck av den maguppblåsta personalen vid namn Matilda, den gravida dvärgen med fet hy, egendomlig dialekt och härkomst och tatueringen på nacken som lyder: "Buddha" gör mig illamående.
Tänkte att detta fick räcka, hade inte mer att vänta. Men när jag tittade på busstiderna från södervärn bestämde jag mig för att gå ned för bergsgatan. Med allt hopp undansopat skymtar jag en klubb vid namn "Spacelab" på Vinylbaren, jag går in. Trodde att man skulle lyssna till underbara tongångar men det jag fick var Alexander Hofman (S.P.O.C.K) och Johan Billing (Diskodiktator) prata i och med att de hade anordnat en frågesportstävling. Jisses, men jag höll ut.
Två Hof gjorde mig bra i ordning och Depeche Mode-frossan gjorde inga underverk i byxan så jag tog bussen från spångatan och accepterade mina förluster. Rökandes vid busshållplatsen kommer två tjejer fram till mig, en med skånsk dialekt och en med utomskånsk:
"Har 130:an gått än?", frågar den ene.
"Nej då, den har inte gått?", säger jag.
"Har du väntat länge?", frågar någon.
"Nja, ett par fyra minuter", säger jag.
"Ok", säger någon av tjejerna.
"Bussen går från södervärn och detta är den första hållplatsen efter den så den borde inte vara försenad", tillägger jag.
Det kan vara bieren, min intolkningsförmåga eller någon sorts romantisering men jag bedyrar att tjejen som hoppade på bussen (den andre var bara sällskap till bussen) log mot mig när vi mötte varandras blickar. Jag stred inom mig och vägde för- och nackdelar, till sist insåg jag att det var för sent att göra något konstruktivt av det korta uppstådda samförståndet.
Torsdag
Drack en bier på feministstället Metro vid möllevångstorget och tittade på byxkvinnorna. Verkligen tomma människor utan egen vilja, folket klädde sig i samma stil och det kändes att det inte var en slumpartad sak att de höll till där. För övrigt kan den rödhåriga barpersonalen stånga sig blodig, det hade inte rört mig i ryggen. Ragatan lägger växeln och kvittot på bardisken fastän man i god tid sträcker fram handen så att hon kan lägga dem där, men icke. Jazzen i bakgrunden gjorde mig inte långlivad där inne, vidare till Nya Tröls.
Dörrvakten, troligtvis av bosniskt ursprung släppte förbi mig och i entrérummet bjöds det på vitt vin i små plastbägare. Nya Tröls firade sitt femårsjubileum och de var frikostiga med mat och dryck tack vare sponsorerna som tillhandahöll bieren. Brydde mig inte om maten för att ge bieren all möjlighet att lägga sig och nyttja utrymmet. De flesta kvinnor såg ut som om de hade dragits bakom en bil flera mil, anskrämliga, vanvårdade och självmisshandlade kroppar. Totalt dracks det sex eller sju bier av olika slag genom kvällen, det gav en sprudlande stråle.
Visst kan man tycka: Jag har fått gratis bier hur understår jag mig att betala tillbaka på detta sätt? Det var ett svårt beslut men det är därför jag finns och vem ska annars ta de svåra besluten? Det var mitt ställningstagande för kvinnornas bitterhet och fotografens undvillighet att fotografera mig, han tog ur alla vinklar utom just de jag befann mig i. Sedan blev det mingelbingo och för en summa av fem kronor kunde man vara med, det ville inte jag, ofrivilligt nog blev man som person ändå indragen. Jag nöjde mig och vandrade hemåt, tills jag hittade en cykel jag kunde stjäla och cyklade hem på den.
Det var en blå Monark som tyvärr pyste ut luft från bakslangen, men jag kom hem i tid. För att inte andra skulle ta del av den skruvade jag av ventilerna och slängde dem.
Några sista ord från Ronny Grosder:
En man sa till mig: "Berätta något roligt".
"Jag har ingen flickvän", svarade jag.
"Det var inte roligt, det var bara sorgligt", sa mannen.
söndag 17 januari 2010
Bier och nöje
Jag drack fyra eller fem bier hemma och en ansenlig mängd whisky för att komma i lag till det som skulle ske kommande natt.
Runt midnatt var jag framme vid Hippodromens nattklubbslokal efter att ha gått från konserthuset, 00:03 betalade jag för garderobshanteringen och trädde in. Ingen tid utgöts på att gå omkring och vara nykter, jag köpte min spendrups från fat 00:03, sedan 00:47 och 01:35. Musiken tilltalade mig inte, detta visste jag på förhand och gav den en chans. Stället var knökfullt, mycket värdefull bier spilldes på väg genom trängseln till dj-båset.
Den korpulenta herren njöt av att tillfredsställa den stendumma publiken som beordrade svensktopphits ett i ett.
00:21
Stod och dansade väl synlig bredvid en bunke tjejer, en av dem tog mig lite på axeln. Fortsatte min dans utan att titta på henne, kort därefter ställer hon sig framför mig, lägger sina händer på mina axlar och dansar kort och vilt. Vet inte vad deras problem är, alla verkar ha förlorat talförmågan när det gäller att ta kontakt med mig. Är det tänkt att jag ska säga något? Fick ingen riktig titt på den ca 160 centimeter blonda odjuret men min magkänsla sa att det inte var lönt, ej heller ville jag förstärka hennes självförtroende.
Pissar på Hipp
Men en ny bier i handen ställde jag mig denna gång på den vänstra sidan av dj-båset och dansade bredvid ett jättefult par. Efter en stund var jag ensam igen på den några kvadratmeter stora utrymmet och vips så kommer en kvinna inhoppandes precis framför mig och börjar att dansa. Också denna varelse nändes inte säga ett jävla knyst, tittade på henne i ett par sekunder utan att själv uttala en enda stavelse. Mitt aldrig värmda intresse överfördes till henne och hon avyttrade sig när jag fortsatte att dansa och hade ögonen på annat håll. Kvinnan kan ha varit 170 centimeter lång, lite fräknig och tyvärr var hennes alldaglighet ett jävla gissel, nej tack.
Fler bier, mer dans men på annat håll. Tog mina ytterkläder vid 02-tiden för att ta mig någon annanstans, Swing Inn blev det. Vakten frågade om jag hade kavaj eller skjorta och jag kunde stolt visa upp det för honom. Snabbt in för bier och för att inhämta atmosfären och se vad natten utlovade. Enligt mina kvitton drack jag endast en bier på Swing Inn men det kan omöjligen stämma, minst två.
02:37
Nej inte helt fel med musiken. Promenerade till alla utrymmen för att se vilka som befann sig på plats. I efterhand kan man tycka att jag kanske skulle ha stannat på Hipp. Dansade som ett skadeskjutet djur med bieren på högtalaren som jag med jämna mellanrum tog stärkande från. En femtioårig kvinna går fram till mig och säger något ohörbart till mig medan hon ler, jag nickar och skrockar precis som om jag förstod vad hon sade. En grupp blattar om två killar och en tjej tycker att jag är intressant då de viskar till tjejen varpå de pekar på mig. Förbi mig kommer en colombiansk fitta som jag dansade med en gång på Harrys och som inte ville ha närmare kontakt med mig eftersom hon föredrog arabkuk. Kanske hon inte kände igen mig i och med min ansiktsförändring men jag ville inte ge henne nöjet att tro att jag fortfarande ville ha något med henne att skaffa. Lät knarkludret vara men jag såg henne vid ett par tillfällen till under natten.
03:36
Rörde på benen på det stora dansgolvet i samförstånd med de utstötta, bekvämlighetsfeta, koppärrade, nedgångna kvinnorna. Några sneglade på mig men ville inte ta kontakt. Såg en asiatiska som pratade med sina vänner och pekade på mig länge och väl med hela högerarmen utsträckt, fastän hon såg att jag såg att hon pekade fortsatte hon i hela fem sekunder. Den förmodade sydkoreanskan pratade med sina vänner igen och jag har för mig att de skrattade. Tydligen är jag ett stort jävla skämt. Min tid var räknad och efter att ha gått fel i denna byggnad i desperat behov av en planritningsaffisch uppsatt i alla rum fick jag med stor möda fram mitt garderobskvitto som hade gömt sig.
Ensam och nedgjord ännu en gång vandrade jag till busshållplatsen efter en kväll med många chanser men inga vinster.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Frågade en kvinna om tjejer gillar mörka män, det vete fan, sa hon.
Runt midnatt var jag framme vid Hippodromens nattklubbslokal efter att ha gått från konserthuset, 00:03 betalade jag för garderobshanteringen och trädde in. Ingen tid utgöts på att gå omkring och vara nykter, jag köpte min spendrups från fat 00:03, sedan 00:47 och 01:35. Musiken tilltalade mig inte, detta visste jag på förhand och gav den en chans. Stället var knökfullt, mycket värdefull bier spilldes på väg genom trängseln till dj-båset.
Den korpulenta herren njöt av att tillfredsställa den stendumma publiken som beordrade svensktopphits ett i ett.
00:21
Stod och dansade väl synlig bredvid en bunke tjejer, en av dem tog mig lite på axeln. Fortsatte min dans utan att titta på henne, kort därefter ställer hon sig framför mig, lägger sina händer på mina axlar och dansar kort och vilt. Vet inte vad deras problem är, alla verkar ha förlorat talförmågan när det gäller att ta kontakt med mig. Är det tänkt att jag ska säga något? Fick ingen riktig titt på den ca 160 centimeter blonda odjuret men min magkänsla sa att det inte var lönt, ej heller ville jag förstärka hennes självförtroende.
Pissar på Hipp
Men en ny bier i handen ställde jag mig denna gång på den vänstra sidan av dj-båset och dansade bredvid ett jättefult par. Efter en stund var jag ensam igen på den några kvadratmeter stora utrymmet och vips så kommer en kvinna inhoppandes precis framför mig och börjar att dansa. Också denna varelse nändes inte säga ett jävla knyst, tittade på henne i ett par sekunder utan att själv uttala en enda stavelse. Mitt aldrig värmda intresse överfördes till henne och hon avyttrade sig när jag fortsatte att dansa och hade ögonen på annat håll. Kvinnan kan ha varit 170 centimeter lång, lite fräknig och tyvärr var hennes alldaglighet ett jävla gissel, nej tack.
Fler bier, mer dans men på annat håll. Tog mina ytterkläder vid 02-tiden för att ta mig någon annanstans, Swing Inn blev det. Vakten frågade om jag hade kavaj eller skjorta och jag kunde stolt visa upp det för honom. Snabbt in för bier och för att inhämta atmosfären och se vad natten utlovade. Enligt mina kvitton drack jag endast en bier på Swing Inn men det kan omöjligen stämma, minst två.
02:37
Nej inte helt fel med musiken. Promenerade till alla utrymmen för att se vilka som befann sig på plats. I efterhand kan man tycka att jag kanske skulle ha stannat på Hipp. Dansade som ett skadeskjutet djur med bieren på högtalaren som jag med jämna mellanrum tog stärkande från. En femtioårig kvinna går fram till mig och säger något ohörbart till mig medan hon ler, jag nickar och skrockar precis som om jag förstod vad hon sade. En grupp blattar om två killar och en tjej tycker att jag är intressant då de viskar till tjejen varpå de pekar på mig. Förbi mig kommer en colombiansk fitta som jag dansade med en gång på Harrys och som inte ville ha närmare kontakt med mig eftersom hon föredrog arabkuk. Kanske hon inte kände igen mig i och med min ansiktsförändring men jag ville inte ge henne nöjet att tro att jag fortfarande ville ha något med henne att skaffa. Lät knarkludret vara men jag såg henne vid ett par tillfällen till under natten.
03:36
Rörde på benen på det stora dansgolvet i samförstånd med de utstötta, bekvämlighetsfeta, koppärrade, nedgångna kvinnorna. Några sneglade på mig men ville inte ta kontakt. Såg en asiatiska som pratade med sina vänner och pekade på mig länge och väl med hela högerarmen utsträckt, fastän hon såg att jag såg att hon pekade fortsatte hon i hela fem sekunder. Den förmodade sydkoreanskan pratade med sina vänner igen och jag har för mig att de skrattade. Tydligen är jag ett stort jävla skämt. Min tid var räknad och efter att ha gått fel i denna byggnad i desperat behov av en planritningsaffisch uppsatt i alla rum fick jag med stor möda fram mitt garderobskvitto som hade gömt sig.
Ensam och nedgjord ännu en gång vandrade jag till busshållplatsen efter en kväll med många chanser men inga vinster.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Frågade en kvinna om tjejer gillar mörka män, det vete fan, sa hon.
torsdag 14 januari 2010
Bier och tankar men ingen runk
Lovade mig själv en bier- och rökfri vardagsvecka men så blev det icke, det kan jag lätt bevisa även om jag hade fallit in i en medvetslöshet och vaknat åtta timmar senare.
Efter en räd på Systembolaget gick det inte att motstå denna underbara vätskenjutning särskilt länge, de hann kyla ned sig i en timme sen var det klippt. Oppigårds single hop smakade bra men inte i samband med snus eller rökning, de utgjorde en förfärlig kombination. Punk IPA smakades också, nu vet jag att IPA ej står högt i kurs hos mig, gillar inte den ljusa beska smaken. Etiketten är tyvärr av modernt snitt och alltför ungdomlig, hade inte köpt den om jag hade analyserat den där och då.
Tack vare min avhållsamhet har jag kunnat sova hela natten i en stöt och fått två goda drömminnen. Den första är jag placerad underst med min ådriga kuk inkörd i en fitta vars bärare kroppsligt sett var otroligt lik Selina från min Berlinresa (jag såg inte huvudet). Det mest otroliga var att händelseförloppet var exakt densamma, snabbt in, en frenetisk tvåsekundersfriktion och ett snabbt kom. Fort som fan till att avhysa avskrädet från mina boxershorts vilka var de absolut sista rena underkläderna, tack och lov fanns det en tvättid samma dag. Den andra drömmen innehöll en sensuellare karaktär, genom mina drömögon stod en mycket trevlig och enligt mig vacker tjej kanske runt tjugo och tittade på mig med allvarsam blick. Det var min idealkvinna, fysionomiskt, hennes andra egenskaper kan jag av naturliga orsaker inte redogöra. Var hon ett hopplock av allt det jag sett hos andra kvinnor och sammanfogat till just denna person, eller var hon en verklig kvinna upptagen till mitt undermetvetna och åskådliggjord inför mig? Kommer ihåg att jag tänkte att: Denna kvinna är jag kär i, hon vill jag ha intill mig till domens dag. Uppskattar hellre dessa sorters drömmar än de med sexuell handling, å andra sidan löser det kukhalandet vilket inte har behövts sen dess.
Ogillar människosorter som inte lämnar tillbaka böcker men framförallt de som inte läser dem. En man lånade en bok av mig som heter "Allt om öl" 2008-06-26 och till dags dato befinner den sig fortfarande på avvägar.
"Kan jag låna den efter du är färdig med den?", sa han.
"Jaså, gillar du den sortens böcker?", sa jag.
"Jo för fan jag gillar att läsa såna", sa han.
Antagligen inte tillräckligt, de första tre eller fyra månaderna var den inslängd i bilen utan ambitionen att läsa den. Sedan den försvann från bilen har den inte kommit till dess rättmätiga ägare, i sådana här lägen önskar man att Sharialagar hade existerat i Sverige.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Han som vann fem miljoner på Casino Cosmopol var tydligen heltoppad vid tillfället.
Snart dags att raka kukhåret och omgärdningen, det är nu en och en halv månad sedan, bättre att vara förberedd än att bli förbisedd.
Dricker min Newcastle Brown Ale, sen blir det till att jaga internetfitta.
Efter en räd på Systembolaget gick det inte att motstå denna underbara vätskenjutning särskilt länge, de hann kyla ned sig i en timme sen var det klippt. Oppigårds single hop smakade bra men inte i samband med snus eller rökning, de utgjorde en förfärlig kombination. Punk IPA smakades också, nu vet jag att IPA ej står högt i kurs hos mig, gillar inte den ljusa beska smaken. Etiketten är tyvärr av modernt snitt och alltför ungdomlig, hade inte köpt den om jag hade analyserat den där och då.
Tack vare min avhållsamhet har jag kunnat sova hela natten i en stöt och fått två goda drömminnen. Den första är jag placerad underst med min ådriga kuk inkörd i en fitta vars bärare kroppsligt sett var otroligt lik Selina från min Berlinresa (jag såg inte huvudet). Det mest otroliga var att händelseförloppet var exakt densamma, snabbt in, en frenetisk tvåsekundersfriktion och ett snabbt kom. Fort som fan till att avhysa avskrädet från mina boxershorts vilka var de absolut sista rena underkläderna, tack och lov fanns det en tvättid samma dag. Den andra drömmen innehöll en sensuellare karaktär, genom mina drömögon stod en mycket trevlig och enligt mig vacker tjej kanske runt tjugo och tittade på mig med allvarsam blick. Det var min idealkvinna, fysionomiskt, hennes andra egenskaper kan jag av naturliga orsaker inte redogöra. Var hon ett hopplock av allt det jag sett hos andra kvinnor och sammanfogat till just denna person, eller var hon en verklig kvinna upptagen till mitt undermetvetna och åskådliggjord inför mig? Kommer ihåg att jag tänkte att: Denna kvinna är jag kär i, hon vill jag ha intill mig till domens dag. Uppskattar hellre dessa sorters drömmar än de med sexuell handling, å andra sidan löser det kukhalandet vilket inte har behövts sen dess.
Ogillar människosorter som inte lämnar tillbaka böcker men framförallt de som inte läser dem. En man lånade en bok av mig som heter "Allt om öl" 2008-06-26 och till dags dato befinner den sig fortfarande på avvägar.
"Kan jag låna den efter du är färdig med den?", sa han.
"Jaså, gillar du den sortens böcker?", sa jag.
"Jo för fan jag gillar att läsa såna", sa han.
Antagligen inte tillräckligt, de första tre eller fyra månaderna var den inslängd i bilen utan ambitionen att läsa den. Sedan den försvann från bilen har den inte kommit till dess rättmätiga ägare, i sådana här lägen önskar man att Sharialagar hade existerat i Sverige.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Han som vann fem miljoner på Casino Cosmopol var tydligen heltoppad vid tillfället.
Snart dags att raka kukhåret och omgärdningen, det är nu en och en halv månad sedan, bättre att vara förberedd än att bli förbisedd.
Dricker min Newcastle Brown Ale, sen blir det till att jaga internetfitta.
söndag 10 januari 2010
Nätfitta
Efter en ymnig helg utan sexuella inslag eller skabrösa förslag tar Ronny Grosder en närmare titt på Köpenhamn och vad den omoraliska staden har att erbjuda.
Cassiopeiastars har två att erbjuda inom det område jag vill bli upplyst inom, interracial.
Juliet
Juliet var den bättre bemedlade av de två svarthyltade som fläker ut sig, visst vill man doppa kuken i den chokladmoussen.
Christel
En vit för sakens skull, man kan inte leva på experimentell föda alldeles för länge.
Köpenhamn har fler ställen som jag grundligt ska gå igenom, det är inte bara utförandet som är roligt, också jämförelsen, bildtittandet, faktakollen, ögonrunkandet innan man slutligen bestämmer sig.
Ångmaskiner utan ånga.
Happy pancake är skövlad, jag har vänt på varenda sten, luckrat, vaskat och försökt. Det visar på att det är dags att gå vidare, jag orkar inte vänta på att fler ska registrera sig och på det viset få ytterligare plausibla offer.
Skrev upp mig i rullorna på www.e-kontakt.se och bevare mig om inte en kvinna skrev ett mail till mig direkt.
Det är ingen skönhet men ett intresse är likväl ett intresse. Nu går det inte att läsa mailet eftersom att e-kontakt vill att man ska betala först, kanske jag gör det inom de närmsta dagarna, ett sådant gott tecken går ej att förkasta.
Cassiopeiastars har två att erbjuda inom det område jag vill bli upplyst inom, interracial.
Juliet
Juliet var den bättre bemedlade av de två svarthyltade som fläker ut sig, visst vill man doppa kuken i den chokladmoussen.
Christel
En vit för sakens skull, man kan inte leva på experimentell föda alldeles för länge.
Köpenhamn har fler ställen som jag grundligt ska gå igenom, det är inte bara utförandet som är roligt, också jämförelsen, bildtittandet, faktakollen, ögonrunkandet innan man slutligen bestämmer sig.
Ångmaskiner utan ånga.
Happy pancake är skövlad, jag har vänt på varenda sten, luckrat, vaskat och försökt. Det visar på att det är dags att gå vidare, jag orkar inte vänta på att fler ska registrera sig och på det viset få ytterligare plausibla offer.
Skrev upp mig i rullorna på www.e-kontakt.se och bevare mig om inte en kvinna skrev ett mail till mig direkt.
Det är ingen skönhet men ett intresse är likväl ett intresse. Nu går det inte att läsa mailet eftersom att e-kontakt vill att man ska betala först, kanske jag gör det inom de närmsta dagarna, ett sådant gott tecken går ej att förkasta.
onsdag 6 januari 2010
Happy pancake och bier
Ja så har man fallit in i gamla invanda mönster och blivit sig själv igen.
Har precis druckit två julbier och känner mig om inte oövervinnelig så ganska smärtresistant och god och glad. Men det hjälper inte. Happy pancake är för mig övermäktig, jag klarar det helt enkelt inte länge till, det är alltför oförnuftigt. Är enormt avundsjuk på dessa feta, halvfeta, mulliga, otäcka, sjuka kvinnor som lever gott med alla sina förfrågningar, mail, kommentarer och flirtar. De har fulla kornbodar medan jag inte ens kan leva från hand till mun eftersom jag inte får ett jävla piss i handen förutom kuk vilket i detta fall är dessbättre.
Vad har en fet, en ful och en snygg kvinna gemensamt?
Alla får de lika mycket respons.
Tjejer som jag tror mig stå över inkasserar högre ränta utifrån de fysiska attribut de besitter, inte går det ihop för min del. Kvinnan är och förblir bittrare än döden.
Nu ska jag inte fösa samman alla kvinnor och jämställa dem med den avfallshög de egentligen är, för några har faktiskt haft slumpen med sig och kontaktat mig. Några problem med dessa var att de är helt sönderblåsta i sin spräckliga skalle, fitta utan hjärna är som potatismos utan riven muskotnöt, det går att äta men den lilla kryddan gör väldigt mycket med tanke på dess ringa storlek vilket kan likställas med deras hjärnor. Ingen av de tre kunde föra en vettig diskussion skriftligt. Ingen av dem var snyggare än mig - fortfarande enligt min partiska åsikt - och ändå refuserade de mig indirekt genom sitt lösa intresse. Andra har inte bemödat sig att svara på mina unika meddelande enbart riktade till deras person och inte ett massutskick som jag har fått. Vad är det för fel på mig, ska man mellan raderna skriva ut sin kuklängd?
Frågan är om mitt läge kräver en omdirigering av mina digitala fotsteg, ska jag betala för att få tag på seriösa, utvecklade människor som inte har hoppat av grundskolan? En gång i tiden har jag betalat för det men då hade jag inte blommat ut vilket jag kan kosta på mig att säga att jag har nu. Ska låta tanken få växa till sig under dagarna och ta ett rejält övervägande. Aldrig har dessa datadejtingsidor resulterat i en dejt och jag måste så snabbt som möjligt få fatt i fitta med förbehåll, jag är ingen avfallskvarn.
Nu ska jag fortsätta mitt drickande med rejäl hårdsprit i form av whisky, Talisker 10-årig.
Har precis druckit två julbier och känner mig om inte oövervinnelig så ganska smärtresistant och god och glad. Men det hjälper inte. Happy pancake är för mig övermäktig, jag klarar det helt enkelt inte länge till, det är alltför oförnuftigt. Är enormt avundsjuk på dessa feta, halvfeta, mulliga, otäcka, sjuka kvinnor som lever gott med alla sina förfrågningar, mail, kommentarer och flirtar. De har fulla kornbodar medan jag inte ens kan leva från hand till mun eftersom jag inte får ett jävla piss i handen förutom kuk vilket i detta fall är dessbättre.
Vad har en fet, en ful och en snygg kvinna gemensamt?
Alla får de lika mycket respons.
Tjejer som jag tror mig stå över inkasserar högre ränta utifrån de fysiska attribut de besitter, inte går det ihop för min del. Kvinnan är och förblir bittrare än döden.
Nu ska jag inte fösa samman alla kvinnor och jämställa dem med den avfallshög de egentligen är, för några har faktiskt haft slumpen med sig och kontaktat mig. Några problem med dessa var att de är helt sönderblåsta i sin spräckliga skalle, fitta utan hjärna är som potatismos utan riven muskotnöt, det går att äta men den lilla kryddan gör väldigt mycket med tanke på dess ringa storlek vilket kan likställas med deras hjärnor. Ingen av de tre kunde föra en vettig diskussion skriftligt. Ingen av dem var snyggare än mig - fortfarande enligt min partiska åsikt - och ändå refuserade de mig indirekt genom sitt lösa intresse. Andra har inte bemödat sig att svara på mina unika meddelande enbart riktade till deras person och inte ett massutskick som jag har fått. Vad är det för fel på mig, ska man mellan raderna skriva ut sin kuklängd?
Frågan är om mitt läge kräver en omdirigering av mina digitala fotsteg, ska jag betala för att få tag på seriösa, utvecklade människor som inte har hoppat av grundskolan? En gång i tiden har jag betalat för det men då hade jag inte blommat ut vilket jag kan kosta på mig att säga att jag har nu. Ska låta tanken få växa till sig under dagarna och ta ett rejält övervägande. Aldrig har dessa datadejtingsidor resulterat i en dejt och jag måste så snabbt som möjligt få fatt i fitta med förbehåll, jag är ingen avfallskvarn.
Nu ska jag fortsätta mitt drickande med rejäl hårdsprit i form av whisky, Talisker 10-årig.
tisdag 5 januari 2010
Måndagsbier
På lördagskvällen tog jag mig ett antal friheter och drack fyra julbier för att hedra den sista egentligt lediga dagen innan söndagen behäftar mig med olustiga tankar. Lade mig inte förrän 03:00 och tvingade mig själv att alarmera klockan så att den skulle avge ljud vid 09:00, det fick vara mitt straff. Söndagen, natten till måndag var ingen sovhöjdare då jag vaknade ett par gånger och trodde mig veta saker och ting som jag vid tillfället tyckte skulle skrivas ned, meddetsamma, största delen av drömminnena försvinner efter fem minuter, övervägde det halvt innan jag somnade om.
Med de händelserna i kroppen såg det inte ut att bli någon bier alls under måndagen, men så blev det.
Fastän jag numera är halvhalt, en sträckning eller infektion i hälsenan, gick jag till Två krögare. På bussen på väg dit står ett barn framför mig och ska betala, hon lyckas inte riva av kvittot på ett korrekt sätt. När min betalning är utförd tar busschauffören kvittot och river av hennes från mitt och ber mig lämna det till flickan. I mitt stilla sinne undrade jag för en kort stund om jag var anställd av Skånetrafiken, nej det var jag inte och därför ska jag inte lämna något kvitto, däremot tog jag emot det för att visa mig artig.
Folket och sittplatserna tog ut varandra bra, det var varken fullt eller folktomt. Satte mig ned vid baren och fick argt vänta på att personalen skulle ta notis om mig. Till min räddning kom en vacker kvinna i fyrtiofemårsåldern med vad jag tror pagefrisyr, bredbågade glasögon, tjusiga läppar, en snidad näsa och spänstig kropp trots badringen vid magpartiet. Hon liknade Monica Bellucci, jag var fast, antar att hon är syster till den andra kvinnan med snarlikt utseende som också jobbar på Bullen, i jämförelse är hon inte alls på samma våglängd, en piratkopia, falskmyntare, lösfitta, cikoriakaffe etc. Beställde en Carlsberg Hof och tog som alltid fram boken jag vid den tidpunkten var inne på. Bredvid stod två kvinnor i övre medelåldern och pratade:
"Är det inte konstigt, du och jag är Tvillingar och så är våra mödrar Fiskarna?
"Ja".
Ja visst är det, jätteintressant. Den feta kvinnan närmast mig hittade på olika anledningar till att stryka mig på högersidan, först var det vinglaset, vaggningen och tappade mynt gjorde hon också. Kroppen äcklades av den belastade människan, varför satte jag mig här? En till Hof inköptes, kvitto lämnades inte men jag förlåter "Bellucci" för hon visade mig lite urringning när hon torkade av ett bord, tack!
Nästa ställe var Brogatan. Medelmåttiga människor med tillika utseenden, jag föraktar dem. Ville prova på något nytt i bierväg, Flying dog ale fastnade jag för. Vanligtvis måste man vänta åtskilliga minuter bara för att komma fram till bardisken, därefter måste man sätta sin tillit till personalen, drinkmänniskor måste dö, köp bier kontant istället. För många gånger har jag låtit de behandla mig så, varför känner man sig lycklig den stund då man blir serverad, det får inte vara på det viset?
Pissar på Brogatan
Det var mitt hat som rann ut och jag förbannade Brogatan för alla andra dagar då de har behandlat mig och andra så ignorant, med likgiltighet och respektlöshet. Bieren var god, ska dricka den så snart jag kan igen.
Nästa ställe att beträda mark på fick bli Carib Kreol eftersom Balthazar på samma gata hade stängt. Utanför står en anskrämlig ung kvinna och röker bort sin sedan länge obefintliga skönhet. Går in och med ens möts man av jazziga toner och man önskar sig bort från denna världsbit till förmån för vad som helst. Cruzcampo var slut, Norrlands guld var slut, till sist fick jag äntligen något de hade på lager: Starobrno. Den tar jag sa jag, då sticker människan ut i köket och gör Fabrikören vet vad, han låter mig våndas i hela fem minuter innan han betygar mig uppmärksamhet och tappar upp min bier, varför, vad gjorde han, ovetskapen tär?
Tittade runt på människorna, unga, fula, har inte stadgat sig i vuxenlivet och tror sig fortfarande kunna bemästra världen, vilka idioter. Två tjejer stod ut från mängden med en välbehövd fräschör som ökade snygghetsfaktorn med ett par promille eftersom resterande sextio- sjuttiotalet människor var otroligt alldagliga och rentav frånstötande. Såg åt deras håll men tyvärr lyckades jag inte tillskansa mig deras lika brinnande intresse.
Pissar på Carib Kreol
Som straff för den icke tilltalande musiken med den höga ljudnivån och torra bierfat gav jag dem lite att göra på toaletten. En ung tjej, knappt fyllda tjugo med en härlig stickad polokofta visade upp sig, säkert en mjuk ryska. Hon liknade Martyna från Solstollarna, Martyna var och är vad jag tänka mig fortfarande mycket attraktivare. Det som talade emot den unga damen var den lilla näsploppen av modell glitter, efter att jag hade sett den var jag förvånad att hon inte erbjöd mig sina tjänster, balthora.
Gallia, den sista utposten, återvändsgatan, kvart i tre-ragget, den har många namn. Sasja jobbade där då, mannen som äger Gallia har en förkärlek till att anställa mindre begåvade unga tjejer, mannen i fråga är en småländsk, koppärrig, rödnäsig, korpulent, smutsig herre med grisögon kort vitt stubb och stor näsa. Three towns dracks och efter en vinst på Jack Vegas-maskinen blev det hemgång och nedläggning 00:50, uppstigning 06:10.
Med de händelserna i kroppen såg det inte ut att bli någon bier alls under måndagen, men så blev det.
Fastän jag numera är halvhalt, en sträckning eller infektion i hälsenan, gick jag till Två krögare. På bussen på väg dit står ett barn framför mig och ska betala, hon lyckas inte riva av kvittot på ett korrekt sätt. När min betalning är utförd tar busschauffören kvittot och river av hennes från mitt och ber mig lämna det till flickan. I mitt stilla sinne undrade jag för en kort stund om jag var anställd av Skånetrafiken, nej det var jag inte och därför ska jag inte lämna något kvitto, däremot tog jag emot det för att visa mig artig.
Folket och sittplatserna tog ut varandra bra, det var varken fullt eller folktomt. Satte mig ned vid baren och fick argt vänta på att personalen skulle ta notis om mig. Till min räddning kom en vacker kvinna i fyrtiofemårsåldern med vad jag tror pagefrisyr, bredbågade glasögon, tjusiga läppar, en snidad näsa och spänstig kropp trots badringen vid magpartiet. Hon liknade Monica Bellucci, jag var fast, antar att hon är syster till den andra kvinnan med snarlikt utseende som också jobbar på Bullen, i jämförelse är hon inte alls på samma våglängd, en piratkopia, falskmyntare, lösfitta, cikoriakaffe etc. Beställde en Carlsberg Hof och tog som alltid fram boken jag vid den tidpunkten var inne på. Bredvid stod två kvinnor i övre medelåldern och pratade:
"Är det inte konstigt, du och jag är Tvillingar och så är våra mödrar Fiskarna?
"Ja".
Ja visst är det, jätteintressant. Den feta kvinnan närmast mig hittade på olika anledningar till att stryka mig på högersidan, först var det vinglaset, vaggningen och tappade mynt gjorde hon också. Kroppen äcklades av den belastade människan, varför satte jag mig här? En till Hof inköptes, kvitto lämnades inte men jag förlåter "Bellucci" för hon visade mig lite urringning när hon torkade av ett bord, tack!
Nästa ställe var Brogatan. Medelmåttiga människor med tillika utseenden, jag föraktar dem. Ville prova på något nytt i bierväg, Flying dog ale fastnade jag för. Vanligtvis måste man vänta åtskilliga minuter bara för att komma fram till bardisken, därefter måste man sätta sin tillit till personalen, drinkmänniskor måste dö, köp bier kontant istället. För många gånger har jag låtit de behandla mig så, varför känner man sig lycklig den stund då man blir serverad, det får inte vara på det viset?
Pissar på Brogatan
Det var mitt hat som rann ut och jag förbannade Brogatan för alla andra dagar då de har behandlat mig och andra så ignorant, med likgiltighet och respektlöshet. Bieren var god, ska dricka den så snart jag kan igen.
Nästa ställe att beträda mark på fick bli Carib Kreol eftersom Balthazar på samma gata hade stängt. Utanför står en anskrämlig ung kvinna och röker bort sin sedan länge obefintliga skönhet. Går in och med ens möts man av jazziga toner och man önskar sig bort från denna världsbit till förmån för vad som helst. Cruzcampo var slut, Norrlands guld var slut, till sist fick jag äntligen något de hade på lager: Starobrno. Den tar jag sa jag, då sticker människan ut i köket och gör Fabrikören vet vad, han låter mig våndas i hela fem minuter innan han betygar mig uppmärksamhet och tappar upp min bier, varför, vad gjorde han, ovetskapen tär?
Tittade runt på människorna, unga, fula, har inte stadgat sig i vuxenlivet och tror sig fortfarande kunna bemästra världen, vilka idioter. Två tjejer stod ut från mängden med en välbehövd fräschör som ökade snygghetsfaktorn med ett par promille eftersom resterande sextio- sjuttiotalet människor var otroligt alldagliga och rentav frånstötande. Såg åt deras håll men tyvärr lyckades jag inte tillskansa mig deras lika brinnande intresse.
Pissar på Carib Kreol
Som straff för den icke tilltalande musiken med den höga ljudnivån och torra bierfat gav jag dem lite att göra på toaletten. En ung tjej, knappt fyllda tjugo med en härlig stickad polokofta visade upp sig, säkert en mjuk ryska. Hon liknade Martyna från Solstollarna, Martyna var och är vad jag tänka mig fortfarande mycket attraktivare. Det som talade emot den unga damen var den lilla näsploppen av modell glitter, efter att jag hade sett den var jag förvånad att hon inte erbjöd mig sina tjänster, balthora.
Gallia, den sista utposten, återvändsgatan, kvart i tre-ragget, den har många namn. Sasja jobbade där då, mannen som äger Gallia har en förkärlek till att anställa mindre begåvade unga tjejer, mannen i fråga är en småländsk, koppärrig, rödnäsig, korpulent, smutsig herre med grisögon kort vitt stubb och stor näsa. Three towns dracks och efter en vinst på Jack Vegas-maskinen blev det hemgång och nedläggning 00:50, uppstigning 06:10.
söndag 3 januari 2010
Absurdism
Hej.
Hej.
Gillar du körsbär?
Nej det har aldrig frestat mig.
Du kan ju göra sylt eller saft av dem.
Jag sa precis att jag inte gillade dem.
Nej du behöver inte tycka om dem för att göra sylt eller saft av dem.
Det har du rätt i, men vad är det då för mening att göra det.
Till mig.
Till dig?
Ja till mig.
Jag känner inte dig.
Är jag skrämmande?
Inte det minsta bara lite kuslig.
Ja ja, erbjudandet står fast.
Vad trevligt hur länge då?
Tills de är otjänliga och inte kan användas till någonting alls.
Jaha, men nej.
Hur kan du neka denna korg fylld till brädden av smaskiga körsbär?
Nu upprepar jag mig, det kanske är nödvändigt eftersom du inte har förstått, jag gillar inte körsbär.
Nehej men du kan ju göra sprit eller te av dem, vill du inte det?
Det har jag inte tänkt på, tanken att endast vidröra de slabbiga små bären gör mig illamående.
Är det ett nej?
Hur ska jag uttrycka det, vem är du?
Det är jag som har en korg med körsbär.
Jaha, då är jag den som inte vill ha dem.
Visste du att i vissa kulturer bestraffas människor som refuserar gåvor?
Nej men vad konstigt, hur går de tillväga då?
Först gör de så här.
Det gjorde ont, du kan inte slå mig utan förvarning.
Ok, nu slår jag.
Nu slog du min mage, tillåt mig att vila mig en sekund.
En.
Aj.
En.
Ah.
En.
Huh.
En.
Mmpf.
En.
Ok, vänta.
En.
Sluta lite.
En.
Bara.
Var det något du ville ha sagt?
Ja jag tar körsbären.
Så glad jag blir, varsågod.
Fina saker.
Du skulle göra något bra av dem inte kasta på mig.
För min del kan de inte göra bättre nytta än vad de gör nu.
Du är skyldig mig en ny uppsättning kläder, de här är helt förstörda.
Har du hört att i vissa kulturer går de omkring nakna när kläderna är för smutsiga?
Den informationen har jag inte fått, så bra!
Ska du inte ta av dig strumporna också?
Strumporna smutsades inte ner.
Det ser en aning egendomligt ut om du ska behålla strumporna.
Vad ska jag göra med kläderna?
Bränn dem.
Jag har inga tändstickor.
Jag har.
Jag har ingen tändvätska.
Här har du.
Det blev en fin eld.
Ja det värmer gott.
Var jobbar du någonstans?
Med välgörenhet.
Så det säger du?
Ja.
Välgörenhet?
Ja.
Ideell välgörenhet?
Nej.
Så du tjänar bra med pengar?
Mer än jag kan göra av med.
Och du är nöjd?
Ja.
Vill du ha lite?
Jo tack, det har man ju inte lager precis.
Varsågod.
Tack så hjärtligt.
Men var ska du stoppa pengarna i nu när du inte har några fickor?
Mycket bra fråga, jag får hålla det i handen så länge.
Det finns tjuvar som stryker förbi här.
Oj det visste jag inte.
Använd korgen.
Nej det kan jag inte då missfärgas pengarna.
Stoppa dem på ett säkert ställe.
Då får det bli munnen.
Nu kan du inte prata.
Det har du alldeles rätt i.
Vilka alternativ kvarstår då?
Vänd dig om.
Är du färdig?
Snart.
Nu då?
Du kan vända dig om igen.
Pengarna är borta.
Ja.
Var är de?
Har du mycket tro?
Jag vet inte.
Det har jag.
Jag gillar inte bokstäver.
Hatar du dem?
Ja.
Varför?
Titta på dem.
Var?
Här.
Du skriver bra.
Vad tycker du?
Inget jag har tänkt på.
Ser du inte det fula?
Nej faktiskt inte.
Du är ful.
Jag har aldrig sett mig själv.
Titta här.
Vad fult du ritar.
Nej.
Är det verkligen jag?
Så ser du ut på riktigt.
Hur kan jag lita på dig och din teckning?
Du får ta mig på mitt ord.
Var är ditt ord?
Här.
Oj, du har tatuerat in ord på kroppen, ska jag ta dig där?
Ja för då vet du att jag talar sanning.
Nu gör jag det.
Gör det.
Så.
Lite till.
Ok.
Bara några gånger till.
Räcker det?
Jag säger stopp.
Nu har det gått två minuter.
Jag kommer att säga stopp när tiden är inne.
Ok, då fortsätter jag.
Stopp.
Det visste jag inte att man måste ta någon på ordet så länge.
Nu måste du lita på mig.
Det har du rätt i för jag har tagit dig på ditt ord.
Jag är törstig.
Vi går och köper något att dricka.
Var då?
Här borta.
Denna.
Ja, kan du betala?
Tyvärr, jag gav dig alla mina pengar.
Då måste vi lämna tillbaka drickorna.
Kan inte du betala?
Vill du ursäkta mig ett slag jag kommer snart tillbaka?
Hur gick det?
Det spolades bort.
Jaha vad ska vi göra då?
Gillar du körsbärssaft?
Du är äcklig.
Tack.
Nej, att vara äcklig är inget bra.
Hur dåligt är det då?
Kommer du ihåg teckningen?
Ja.
Den var inte sann, egentligen är du mycket fulare.
Men jag tog dig på ordet.
Du måste ta mig på ordet igen.
Är det så reglerna är, det visste jag inte?
Ja, nu måste vi gå hem till mig.
Hej.
Gillar du körsbär?
Nej det har aldrig frestat mig.
Du kan ju göra sylt eller saft av dem.
Jag sa precis att jag inte gillade dem.
Nej du behöver inte tycka om dem för att göra sylt eller saft av dem.
Det har du rätt i, men vad är det då för mening att göra det.
Till mig.
Till dig?
Ja till mig.
Jag känner inte dig.
Är jag skrämmande?
Inte det minsta bara lite kuslig.
Ja ja, erbjudandet står fast.
Vad trevligt hur länge då?
Tills de är otjänliga och inte kan användas till någonting alls.
Jaha, men nej.
Hur kan du neka denna korg fylld till brädden av smaskiga körsbär?
Nu upprepar jag mig, det kanske är nödvändigt eftersom du inte har förstått, jag gillar inte körsbär.
Nehej men du kan ju göra sprit eller te av dem, vill du inte det?
Det har jag inte tänkt på, tanken att endast vidröra de slabbiga små bären gör mig illamående.
Är det ett nej?
Hur ska jag uttrycka det, vem är du?
Det är jag som har en korg med körsbär.
Jaha, då är jag den som inte vill ha dem.
Visste du att i vissa kulturer bestraffas människor som refuserar gåvor?
Nej men vad konstigt, hur går de tillväga då?
Först gör de så här.
Det gjorde ont, du kan inte slå mig utan förvarning.
Ok, nu slår jag.
Nu slog du min mage, tillåt mig att vila mig en sekund.
En.
Aj.
En.
Ah.
En.
Huh.
En.
Mmpf.
En.
Ok, vänta.
En.
Sluta lite.
En.
Bara.
Var det något du ville ha sagt?
Ja jag tar körsbären.
Så glad jag blir, varsågod.
Fina saker.
Du skulle göra något bra av dem inte kasta på mig.
För min del kan de inte göra bättre nytta än vad de gör nu.
Du är skyldig mig en ny uppsättning kläder, de här är helt förstörda.
Har du hört att i vissa kulturer går de omkring nakna när kläderna är för smutsiga?
Den informationen har jag inte fått, så bra!
Ska du inte ta av dig strumporna också?
Strumporna smutsades inte ner.
Det ser en aning egendomligt ut om du ska behålla strumporna.
Vad ska jag göra med kläderna?
Bränn dem.
Jag har inga tändstickor.
Jag har.
Jag har ingen tändvätska.
Här har du.
Det blev en fin eld.
Ja det värmer gott.
Var jobbar du någonstans?
Med välgörenhet.
Så det säger du?
Ja.
Välgörenhet?
Ja.
Ideell välgörenhet?
Nej.
Så du tjänar bra med pengar?
Mer än jag kan göra av med.
Och du är nöjd?
Ja.
Vill du ha lite?
Jo tack, det har man ju inte lager precis.
Varsågod.
Tack så hjärtligt.
Men var ska du stoppa pengarna i nu när du inte har några fickor?
Mycket bra fråga, jag får hålla det i handen så länge.
Det finns tjuvar som stryker förbi här.
Oj det visste jag inte.
Använd korgen.
Nej det kan jag inte då missfärgas pengarna.
Stoppa dem på ett säkert ställe.
Då får det bli munnen.
Nu kan du inte prata.
Det har du alldeles rätt i.
Vilka alternativ kvarstår då?
Vänd dig om.
Är du färdig?
Snart.
Nu då?
Du kan vända dig om igen.
Pengarna är borta.
Ja.
Var är de?
Har du mycket tro?
Jag vet inte.
Det har jag.
Jag gillar inte bokstäver.
Hatar du dem?
Ja.
Varför?
Titta på dem.
Var?
Här.
Du skriver bra.
Vad tycker du?
Inget jag har tänkt på.
Ser du inte det fula?
Nej faktiskt inte.
Du är ful.
Jag har aldrig sett mig själv.
Titta här.
Vad fult du ritar.
Nej.
Är det verkligen jag?
Så ser du ut på riktigt.
Hur kan jag lita på dig och din teckning?
Du får ta mig på mitt ord.
Var är ditt ord?
Här.
Oj, du har tatuerat in ord på kroppen, ska jag ta dig där?
Ja för då vet du att jag talar sanning.
Nu gör jag det.
Gör det.
Så.
Lite till.
Ok.
Bara några gånger till.
Räcker det?
Jag säger stopp.
Nu har det gått två minuter.
Jag kommer att säga stopp när tiden är inne.
Ok, då fortsätter jag.
Stopp.
Det visste jag inte att man måste ta någon på ordet så länge.
Nu måste du lita på mig.
Det har du rätt i för jag har tagit dig på ditt ord.
Jag är törstig.
Vi går och köper något att dricka.
Var då?
Här borta.
Denna.
Ja, kan du betala?
Tyvärr, jag gav dig alla mina pengar.
Då måste vi lämna tillbaka drickorna.
Kan inte du betala?
Vill du ursäkta mig ett slag jag kommer snart tillbaka?
Hur gick det?
Det spolades bort.
Jaha vad ska vi göra då?
Gillar du körsbärssaft?
Du är äcklig.
Tack.
Nej, att vara äcklig är inget bra.
Hur dåligt är det då?
Kommer du ihåg teckningen?
Ja.
Den var inte sann, egentligen är du mycket fulare.
Men jag tog dig på ordet.
Du måste ta mig på ordet igen.
Är det så reglerna är, det visste jag inte?
Ja, nu måste vi gå hem till mig.
fredag 1 januari 2010
Demonavskräckande och bier
Mitt nyår började med en virre hemma, virre vad är det för jävla namn, hade jag fått bestämma skulle den kallas visse?
Fyllde också på farfars pålitliga plunta som jag vid varje påfyllning förundras över hur mycket den rymmer. Whiskyn Glengoyne fick ännu en gång göra en tapper tappning, till en början gillade jag inte så värst mycket men nu efter en tids vanebildning har den smickrat min gom. Dessutom dracks Grönstedts cognac och ett förglömligt vitt vin, Glengoyne tvangs hoppa in och visa vem stod högst upp vid flera tillfällen.
Promenaden hemifrån sträckte sig vidare till bankomaten vid konserthuset och vem ser jag inte då där? Lindy Larsson!
"Lindy?", sa jag och pekade på honom.
"Ja, vad är det?", sa Lindy i sin ungdomliga klädsel: mössa, sportjacka, mp3-spelare och gymnastikskor.
"Du var bra i Carmen, jättebra!", sa jag.
"Jaså, tack, när var du där?", sa Lindy lite undrande. Nu i efterhand förstod jag att det var en kuggfråga.
"På genrepet", svarade jag.
"Jaha, tack ska du ha", sa Lindy.
"Nu ska jag inte störa mer, det var allt jag ville säga", sa jag.
"Nej det är ingen fara", sa Lindy.
Därefter visade jag en gång till att jag inte ville uppta hans tid mer och bredde snabbt ut armarna i midjehöjd för att kungöra att pratstunden var över. Han stoppade in sina öronsnäckor i öronen igen.
Stack in mitt fula ansikte på Mascot och ställde mig bakom en inavlad alban med gangstermentalitet. Den kavajutrustade albanen beställde en drink och av någon anledning lät den sig dröjas och då började också hans kompis klydda till det.
"Ey, beställ en sån till mig också idiot, kom igen!", sa den kortklippte albanen till sin kavajkompis.
"Ja, vänta Hashim", sa kavajkillen.
Tittade på Hashim för att visa mitt grova missnöje över den höga ljudnivån han var en direkt orsak till.
"Är allt bra mannen?", sa Hashim och spärrade ögonen på mig i ett försök att testa mig.
"Ja, visst är det", sa jag i neutral samtalston för att visa att man kan uppträda civiliserat.
"Ok, gott nytt år", sa Hashim i en mer förlägen hållning.
"Ja, detsamma, gott nytt", sa jag.
"Ok, ha det bra", sa Hashim varpå han klappade mig vid ryggslutet.
Fortfarande väntade jag på min Newcastle Brown Ale bakom den andra albanen, han flashade sina penningar och hade framme mycket mer än vad som skulle behöva täcka utgiften. Snyltaren Hashim fick slutligen sin snikdrink, han lirkade sig förbi mig tog ut sin ensamma portionssnus och snärtade till den mot bardiskens lågdel. Förstod att det var en provokation till mot min person då han var noggrann med att hans armbåge skulle stöta till mig vid snärttillfället. Lät det vara och kunde därmed bespara mig blodiga knytnävar bestänkta av torftigt albanblod.
Satt vid uteserveringen och drack min bier. Tog fram en cigarr, Punch som kostade 79 kronor och påbörjade en lång smakfull rökning, den varade i över en timme. När klockan närmade sig tolvslaget började skjutningen bli hätskare, de drog sig inte för att skjuta hejvilt i marknivå på Möllevångstorget. Vid ett tillfälle kom en raket väldigt nära mig och sprängdes så att klustret stänktes på mig och min rock fick två hål av de varma kulorna. Svenskarna höll sig undan medan blattarna tog fram sina hemmagjorda krutbomber och våldförde sig på de flesta öron som befann sig vid platsen. Såg att Hashim rumsterade en cykel av märket Yosemite i färd att utföra valfritt illdåd, en persisk man återbördade den till sin plats.
Drack en till bier sedan fick det nya året vara så jävla nytt det ville.
Fyllde också på farfars pålitliga plunta som jag vid varje påfyllning förundras över hur mycket den rymmer. Whiskyn Glengoyne fick ännu en gång göra en tapper tappning, till en början gillade jag inte så värst mycket men nu efter en tids vanebildning har den smickrat min gom. Dessutom dracks Grönstedts cognac och ett förglömligt vitt vin, Glengoyne tvangs hoppa in och visa vem stod högst upp vid flera tillfällen.
Promenaden hemifrån sträckte sig vidare till bankomaten vid konserthuset och vem ser jag inte då där? Lindy Larsson!
"Lindy?", sa jag och pekade på honom.
"Ja, vad är det?", sa Lindy i sin ungdomliga klädsel: mössa, sportjacka, mp3-spelare och gymnastikskor.
"Du var bra i Carmen, jättebra!", sa jag.
"Jaså, tack, när var du där?", sa Lindy lite undrande. Nu i efterhand förstod jag att det var en kuggfråga.
"På genrepet", svarade jag.
"Jaha, tack ska du ha", sa Lindy.
"Nu ska jag inte störa mer, det var allt jag ville säga", sa jag.
"Nej det är ingen fara", sa Lindy.
Därefter visade jag en gång till att jag inte ville uppta hans tid mer och bredde snabbt ut armarna i midjehöjd för att kungöra att pratstunden var över. Han stoppade in sina öronsnäckor i öronen igen.
Stack in mitt fula ansikte på Mascot och ställde mig bakom en inavlad alban med gangstermentalitet. Den kavajutrustade albanen beställde en drink och av någon anledning lät den sig dröjas och då började också hans kompis klydda till det.
"Ey, beställ en sån till mig också idiot, kom igen!", sa den kortklippte albanen till sin kavajkompis.
"Ja, vänta Hashim", sa kavajkillen.
Tittade på Hashim för att visa mitt grova missnöje över den höga ljudnivån han var en direkt orsak till.
"Är allt bra mannen?", sa Hashim och spärrade ögonen på mig i ett försök att testa mig.
"Ja, visst är det", sa jag i neutral samtalston för att visa att man kan uppträda civiliserat.
"Ok, gott nytt år", sa Hashim i en mer förlägen hållning.
"Ja, detsamma, gott nytt", sa jag.
"Ok, ha det bra", sa Hashim varpå han klappade mig vid ryggslutet.
Fortfarande väntade jag på min Newcastle Brown Ale bakom den andra albanen, han flashade sina penningar och hade framme mycket mer än vad som skulle behöva täcka utgiften. Snyltaren Hashim fick slutligen sin snikdrink, han lirkade sig förbi mig tog ut sin ensamma portionssnus och snärtade till den mot bardiskens lågdel. Förstod att det var en provokation till mot min person då han var noggrann med att hans armbåge skulle stöta till mig vid snärttillfället. Lät det vara och kunde därmed bespara mig blodiga knytnävar bestänkta av torftigt albanblod.
Satt vid uteserveringen och drack min bier. Tog fram en cigarr, Punch som kostade 79 kronor och påbörjade en lång smakfull rökning, den varade i över en timme. När klockan närmade sig tolvslaget började skjutningen bli hätskare, de drog sig inte för att skjuta hejvilt i marknivå på Möllevångstorget. Vid ett tillfälle kom en raket väldigt nära mig och sprängdes så att klustret stänktes på mig och min rock fick två hål av de varma kulorna. Svenskarna höll sig undan medan blattarna tog fram sina hemmagjorda krutbomber och våldförde sig på de flesta öron som befann sig vid platsen. Såg att Hashim rumsterade en cykel av märket Yosemite i färd att utföra valfritt illdåd, en persisk man återbördade den till sin plats.
Drack en till bier sedan fick det nya året vara så jävla nytt det ville.
Önskningar
Det nya året och decenniet har precis tagit sin början i denna tidszon.
2009 var för mig ett skitår, ja de elva första månaderna. Nu vill jag ha en balanserad tillväxt under 2010 och inte så svajigt som det har varit hittills. Jag vill utvecklas som individ och hitta nya saker samt befästa redan funna glädjestunder.
Några saker i rangordning:
Mer fitta, föredragsvis utan direkt betalning
Flytta någon annanstans
Mer bier
Skärmflyga
Läsa fler böcker än föregående år, 86 stycken 2009.
Äta på en fin restaurang
Bättre ekonomi
Banta
Träna
Färre runk
2009 var för mig ett skitår, ja de elva första månaderna. Nu vill jag ha en balanserad tillväxt under 2010 och inte så svajigt som det har varit hittills. Jag vill utvecklas som individ och hitta nya saker samt befästa redan funna glädjestunder.
Några saker i rangordning:
Mer fitta, föredragsvis utan direkt betalning
Flytta någon annanstans
Mer bier
Skärmflyga
Läsa fler böcker än föregående år, 86 stycken 2009.
Äta på en fin restaurang
Bättre ekonomi
Banta
Träna
Färre runk
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
