Ja visst var man ute igår.

Lapidariskt:
Köpte en lösfitta, provade den.
Hedmanska gården hade elektroniskt, Czechpoint serverade men kösystemet var korrupt, jag stack.
Drack en pint på Paddys under minuten.
Ställde mig i kön till KB, väntade i tjugofem minuter innan insläpp.
Vid 02:30 blev det Vogon Variety till 04:00.
Taxi hem med hjälp av Ahmed Abdul-Hamid Rashied Al-Kaaby, fick till och med röka i bilen.
Lösfittan fick ställa upp igen.
Sömn.

Vilken jävla kväll och natt och inte gjorde den självkänslan starkare. Kände mig uttittad från stund ett till slutet. Utåt sett nonchalerade jag skratten och pekfingrarna men jag visste att hoppet denna afton redan var nedgjort, tråkigt. Frän lukt briserade när bieren hade marinerat bajskorvarna i ett antal timmar.

Några bra saker jag har eller ska ordna med:
* Har stoppat en kondom i plånboken för att förlika mig med tanken om att det kan lyckas.
* Försöker jobba på min människokontakt på klubbarna. Jag är rädd för att titta på fel personer i ögonen och vill undvika de fulaste, för jag vet hur det känns att bli nobbad.
* Ska köpa nya kläder för att få en kick, förhoppningsvis på rätt väg.
* Bli positivare och bara ha goda fördomar om människor, svårt.

Några dåliga saker som har hänt:
* Köpte en lösfitta, ett stort tecken på resignation.
* Alltjämt dålig sinnesstämning, går inte att tvätta bort så lätt.
* Trött på utelivet och att inget händer.
* Planlöshet, negativism och bittherhet fyller oftast utrymmet.

Är det verkligen så illa som det låter, både ja och nej, mest ja? Helt abrupt är man inte eftertraktad längre och folk flyr från mig. Vad är det som jag gör fel om de först visar intresse och sedan bara klipper kontakten? Jag vill förstå fastän det inte är en skön sanning. Här våndas man kanske utan att behöva det, finns det verkligen något för mig i framtiden?

Nu måste det bli ändring, när annars? Jag tror den framtida Ronny kommer att högakta den forne för att han gjorde grovjobbet i dåtiden. Man har sig själv att straffa, men världen är i sanning en svår motståndare. Överraska mig positivt, ge mig något bra, lys upp vägen framför mina fötter, led mig, ta mig och skydda om än för en liten tid.

I vissa perioder blir jag så argt ledsen på grund av vanmakten och svårigheten att göra sig fri från den. Uppgivet hoppas jag att en kvinna kommer till min räddning, sådana fantasimissfoster dras jag med. Det är inte samlaget i sig som är det viktiga för mig. Det förbundet är en akt när kärleksorden inte räcker till och kroppsspråket tar vid. En berlinhora som sa innan akten när hon smekte mitt bröst: "You are so hot!" Det gjorde mig så glad att jag fick orgasm i hjärnan. Hade man kunnat betala någon för att de på ett så genuint sätt som möjligt hade lovordat och gett komplimanger skulle jag betalat för den tjänsten, det är så viktigt, viktigare än sex.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Ibland finns det små små, väldigt små ljuspunkter. Fick en vag känsla av att en kvinnlig bartender brydde sig om mig, i vilken omfattning vet jag inte. Hon ville försäkra sig om min citronvatten smakade bra. Det var inte orden som var kritiska utan framförandet.