Fylld afton och natt

In biero veritas.
Genom det tomma bierglaset ser jag vad människor egentligen är, bekyttade offer.

Min tanke nu var att jag skulle få smutsa ned kuken rejält - jag är inte rädd för att skita ner mig - så blev det inte. Ett val är ett avståndstagande från allt det andra. Ständigt ska man se de som redan är utvalda och påminnas om sitt eget spetälskeliknande tillstånd. Ge mig en bekräftelse, några ord som inte kan misstolkas. Ta mig åtminstone under en prövotid.

På väg till den kollektiva trafiken ångade det till i byxan och jag tvingades spänna rumpan tills ett alternativ visade sig. Malmö Centralstation får väldigt gärna gå omkull, tio kronor för ett toalettbesök, nej tack. En bit därifrån vid The Bishops arms drack jag en bier under en minut och steg upp för att avlämna bikt. Det fortlöpte bra och jag fick ut det mesta som var ljudligt innan andra gäster kom in. Två kvinnor pratade högljutt.

Toalettsnack


En mindre sträcka betogs och till Paddys på Kalendegatan. Drack min bier i naturlig takt denna gång medan jag tittade på kön som tilltog alltmer, klockan var 19:27. Den konstnadsfria teatertillställningen lockade många. 19:50 går jag ut och tänder en cigarett och ställer mig, nu började väntandet och kedjerökandet. I den tiotals meter långa kön rökte jag cigarett efter cigarett utan att många steg förflyttades framåt. Efter ca 15 cigaretter och femtio minuters väntan kom den dreadlockiga publikvärden med sitt äckliga hånleende och pålyste att innergården hade blivit fullt men att vi gärna fick komma en annan dag, jo jag tackar. Kön var fortfarande mycket lång.
Läs detta här Malmö Stadsteater:
Jag ska kötta hela ert jävla etablissemang. Nu får det banne mig vara slut med den här publikkontakten. Ni ska få ångra sättet på vilket ni behandlar er publik. Styr människoflödet genom att prissätta entréavgiften annars kommer det slusk och slödder. Informera alla i kön vad som gäller. Räkna människor och avsätt en gräns så att inte en hel jävla massa står och ser fula ut.

Pickwick pub
Drack bieren snabbt på Pickwick pub. Det var quiz night och det var jag inte intresserad av.

Nöjesutbudet var tunt och jag tvingades gå ända till Carib Kreol där jag pratade med en neger. Han hette Max, kom från Ecuador och var trevlig. Vi pratade en stund men det blev endast en bier, sedan vidare.

Kan inte påstå att jag smäktade efter Babel men så blev det. För sextio kronor fick jag vara med och leka. Studenter är illaluktande odjur, introverta, för självmedvetna och jävligt tråkiga. På dansgolvet kunde jag ta ut svängarna rejält och jag skrattade åt min lyteskomiska dans. Jag dansade till Hip hop och andra livstärande musikgenrer.

På Babels lilla dansgolv


Från att jag kom vid 21:30 till 00:00 hade jag hela dansgolvet för eget bruk och kunde göra efter eget skön. Studenter glodde men det sket jag fullkomligt i, läs ett ämne i social kompetens för bövelen. Det blev tre eller fyra bier, efter bieren drack jag först två vatten, av egen fri vilja. Sedan när jag ville ha bier igen fick jag det inte. Först nekade persiskan mig. Gick och dansade sedan ville jag ha en bier då nekade polsksvenskan mig det. Överförmynderi, jag hade inga problem med dansstegen, förutom att jag tappade mobiltelefon i golvet och den uppdelades om tre, ej heller tafsade jag, betedde mig burdust eller annat som kan uppfattas som fylleri.

På Babels stora dansgolv


Här var det lite bättre men som vanligt osar det illa också här. Ögonrunkare i legio. Någon tjej förmodar jag ställde sig framför mig och dansade (som vanligt...) men jag bevärdigade ej denna audiens, med min ignorans viftade jag bort denna företeelse. Vid 01:15 lämnade jag Babel och tog en taxi hem, Hamid från Afghanistan körde mig.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jobb Mat Sömn Bier
Mat Sömn Bier
Sömn Bier
Bier
Bier
Bier