Vår verksamhet ligger högst upp, på fjärde våningen i ett nedslitet hus nära järnvägen. Området är oattraktivt och full av tecken på negligering från staden, de måste ha glömt oss. Till min stora fördel hyr jag lokalen billigt och undgår onödvändig uppmärksamhet. Huset är inklämt mellan två större byggnader, ointressant fasad med inslag av undermåligt arbete. En gång i tiden hade vi stuprör och åskledare hela vägen ner nu är de kapade tre meter från marken. Porten var vacker att se på förr innan den deformerades efter flertalet uppbrytningar, glaset kunde man se i genom för länge sedan. Vår största värdehöjare är att vi har en hiss om man vågar sig dit in. Inarbetad smuts sedan årtionden tillbaka, tobakslukt med visst inslag av urin och bajs är exakt vad det doftar. Nänns man nyttja brandtrappan väntas en än värre resa, alldeles som hissen fast i längre format, den är låst in till mig. Mina våningsgrannar ser jag inte ofta, de gör säkert något olagligt. Porttelefonen är det första och enda hindret. Man anger namnet på den nyttjade personen och det namn man angav förra gången. Är man ny ska två gamla kunder gå i god för en. Deras senaste egennamn och nyttjade personer, inga omvägar. De flesta är trogna återkommande kunder, återväxten är endast en eller två nya ansikten per år. Stiger man ur hissen möts man av mig bakom skrivbordet under dåliga ljusförhållanden. I väntrummet står några soffor, en två- och en tresitsare. Bredvid tvåsitssoffan står ett avlastningsbord med ett par årsgamla tidningar på, naturligtvis också katalogen med alla våra tillgängliga personer. Bakom mig löper en lång korridor vilken vanpryds av en ännu fulare sak, en orange heltäckningsmatta. Rummen är enkelt inredda med likadan matta som i korridoren. Ett medvetet val, kunderna ska inte stanna här längre än nödvändigt.
”Har du en ny idag, en ny inget annat, då vänder jag på klacken!?” Det säger en åldrad man till mig med stort allvar och hög röst. Håret har sedan länge förjagats från sin hållning under den förmodade löpningen. Svettdropparna förkunnar om det och den vita kavajärmens uppslag basunerar ut det, den är våt och smutsig långt in. Slipsen är instoppad mellan fjärde och femte skjortknappen. Kommer på mig själv med att småskratta åt hans entusiasm som överbrygger allt annat. Situationen ter sig förhållandevis komisk med tanke på hans säkra sätt att utmåla vad han vill ha, i dag är det hans tur att lysa. Jag kallar mig glädjeförmedlare av alla dess slag. Jag är föreståndaren och nu ska jag bistå min trogna kund.
”Hallå och välkommen, en ny säger du? Vi fick faktiskt in en från Rumänien för två dagar sedan, det första intrycket lovar gott. Hon sägs vara oskuld så om du vill ha henne får då lov att betala extra. Du får delge vad du är intresserad av och sedan kan vi diskutera priset.”
”Jo, jag vet inte riktigt, får jag tänka lite?”, säger han med lite utdragning av ordet vet.
”Jodå, sätt dig där och titta igenom katalogen.” Pekar mot den osedvanligt fula soffan och bordet, kan inte sätta fingret på vad det är, den är bara ful. Mannen lägger sig ned placerar händerna på bröstet och sluter ögonen, han kan redan den utantill. Antagligen visualiserar han sig igenom sina föregående glädjeyttringar. Mannen hoppar upp ur sin stoiska hållning. Kan inte hjälpa mig själv, jag hoppar också till.
”Nu har jag det!”, säger han med en triumferande min. ”Det blir rumänskan, men”, säger han och drar ut på det, ”Sköna Eva också, ge mig dem.”
”Ett vist val, du vet kanske att hon är till åren kommen, njut av henne, mycket troligt att det är sista gången.”
Varskor min medarbetare Mirjam om det förestående. Hon förbereder rummen åt våra tillfälliga gäster.
”Varför välja en när man kan ha två, däremot ska det bara betalas för ett hål, ett hål inget annat? Jag må vara liberal men där tar det alldeles stopp.”
Han står och stampar på golvet som ett barn med handen utsträckt i väntan på karamellen. Nu börjar han visst bli arg, bäst att avsluta affären.
”Vad ska jag skriva in dig som idag?” frågar jag honom.
”Vi tar Bergsten, nej Strömhall låter bättre i munnen det kommer jag ihåg.” Han lägger upp en ansenlig summa pengar på disken, ovillig att komma överens, bara komma till så fort som möjligt. Skriver in honom som Strömhall och leder honom vidare till rummet han ska spendera sin tid i.
”Rum åtta var det ja, varsågod.” Fullt koncentrerad på trekanten fortsätter han in, ivern sjunger om honom. Han smäller igen dörren, för stressad och uppjagad att stänga den lugnt och sansat. Mitt ansikte får en stark vindstöt.
Går tillbaka till min plats, stöter på Mirjam. Pratar med henne om vädret, erbjuder mig att laga lite kaffe, hon avböjer bestämt. Den kvinnan kommer jag aldrig att förstå mig på. Hon är fullt arbetsduglig men hennes likgiltighet, aldrig har ett leende sprungit över hennes läppar. Är glad att hon är så ful, annars hade jag tagit illa vid mig. Hon kan inte vara längre än en meter och sextiofem centimeter, säkert en tjugo kilo för mycket. En hel del tilltänkta försköningar täcker ansiktet men ett utedass förblir ett utedass även om det målas och underhålls. Hon är fyllig överallt, fastän hennes bröst inte har hängt med. Kan inte säga att hon bär ballasten bra, den gruppen tillhör hon inte för hon saknar värdighet. Jag gillar inte henne, nej jag känner till och med avsmak när jag ser henne leva.
En normal arbetsdag kommer tre, fyra kunder in. Vi erbjuder allt. Har någon en ovanlig faiblesse försöker vi att tillmötesgå kunden tills han blir nöjd. Nej det är ingen hemlighet, alla våra kunder är män. Inget är för stort eller för litet för oss, vi antar allt. Alla sorters människor hälsas med enorm kärlek av oss. Vi tar ingen hänsyn till om det är en arbetslös eller en högt ansedd person. Telefonen ringer.
”Hej har ni ett rum ledigt från och med i morgon till och med lördag?” Vi driver verksamheten som ett vandrarhem, ibland ringer folk. Vi har endast den obligatoriska delen i företagsdelen, ingen övrig reklam. Jag säger nej, beklagar mig, allt är fullbokat, lägger på. Avskräcks de inte av min underrättelse förväntas de göra det vid ankomsten till huset. Stöter fram tiden genom att läsa en bok om en kvinna som inte gillar sex, tiden går ännu saktare. Telefonen ringer igen. ”Björckstedt, Tillgivna Torsten.” Släpper upp honom.
In stegar en till synes hederlig man. Trenchcoat, portfölj, kostym med väst och en slips som härleder till oxblod. Renrakad med ett styng av rakvatten som hinner ifatt när han stannar framför mig. Han kan vara i fyrtiofemårsåldern. Jag frågar aldrig varför de är här, aldrig. Mitt samvete är redan hårt ansatt.
”Hej Björckstedt”, hälsar jag honom i all vänlighet.
”God dag, hur är det med dig?”
”Jo tack, det går vet du, själv?”
”Kuken har varit i friläge för länge, nu måste den i växel. En dag till och jag kreverar. Onani är endast en förhalning, ett surrogat, nu är jag tillbaka för den riktiga föreställningen.”
Språket passade honom inte alls. En stor diskrepans från hans i övrigt värdiga klädsel, gångstil, hygien och hållning. Som en besprutad frukt, glansig och fin. Man tror att den kommer att vara välsmakande, första tuggan förråder den, inte alls som den man plockar själv.
”Vad får det vara i dag?” frågar jag.
”En kall öl, varm mat och ett ljummet rövhål. Förstår att du inte kan erbjuda de övriga grejerna lika professionellt så jag nöjer mig med en av manligt kön, precis som förra gången. Ett rövhål, inget mer. Samsund är namnet för dagen, pengarna har du här.”
Alltid samma rättframhet. Skriver in honom, meddelar Mirjam.
”Sätt dig så länge”, säger jag och förevisar honom de anskrämliga sofforna.
”Nej tack”, säger han medan han sneglar på sofforna, ”jag står.”
Hedersamt står han under tiden och uppfyller sitt ord. Samma position som innan, inte en min, ingen känsloyttring överhuvudtaget. Fem minuter går, Mirjam kommer och släpper in honom till ett av alla våra glädjerum.
Inte alla men flertalet av våra underlydande kräver ett par dagars vila efter en eller två gånger. Även en åker måste ligga i träda. Särskilt de manliga kräver sin återhämtning efter hårda tag. Ett par tränger in utan att hjälpa till att utvidga hålet med ett finger, sedan två, tre och därefter det stora. Vi ser genom fingrarna på det. Kondom är obligatoriskt, utom med två stycken: Svarta Sara och Goda Gunnar. Som sagt tillgodoser vi alla våra kunder. Vill någon som redan har det svårt gå loss på dem ska de få det. Det är en mänsklig rättighet. Jag ska personligen se ett färskt friskhetsintyg var tredje månad från alla kunder. Nya kunder ska visa det omedelbart. Prostitution må kännas smutsigt för många, i varje fall behöver det inte skötas som det. Kan inte en vanlig människa få en stunds verklighetsflykt från en bister levnadstillvaro, ja då vill jag inte leva i en sådan samhällsordning? Går och hämtar en kopp i flera övermått starkt kaffe. Gott som alltid, ingen mjölk, inget socker endast ren svart brygd. Lutar mig mot min stol köpt från en plats där priset är det bästa med hela affären. Strömhall går ut, hör skrik från rummet vars dörr inte har stängs ordentligt, det får Mirjam ta hand om. Samsund är kvar i zonen. Känd för sina timslånga förspel med snabbt avslut. Han lägger upp taktiken i timmar för att endast på ett par minuter ödelägga skådeplatsen. Strömhall viner förbi mig, känner återigen drag på hela kroppen.
”Sköna Eva är kass och åldersstigen, rumänskan däremot. Ho ho hoo, där har du en fin sak. Får jag föreslå ett namn? Ljuva Livia är enligt mig det mest passande namnet.”
Det säger han utan att invänta mitt svar. Kunden bestämmer, skriver in henne som Ljuva Livia, så får det bli. Madalina har äntligen fått en landsmaninna.
Återgår till min bok. Kvinnan gillar inte sex nu heller tvåhundra sidor in med det dubbla kvar. Slänger den med full kraft så att bladen spretar och svischar ända fram till slaget mot väggen. Den dunsar och hamnar bakom soffan. Inte intresserad av att läsa när hon äter, sover, inte suger av någon, inte får upp den i analen, inte någon form av sex, feministisk gallimatias. Var köpte jag den här smörjan? Om jag minns rätt så var det Mirjam som gav mig den, hon sade att det var den bästa boken hon hade läst. Tycker innerligt synd om den människan som har en sådan snedvriden uppfattning om vad som är bra. Jag gråter tyst för mig själv över hennes missuppfattning.
Två timmar har gått. Han är fortfarande kvar, mångt längre än vanligt. En slö dag, vi har öppet fyra timmar till. Ber Mirjam höra efter om något är på tok. Hon lägger örat mot dörren, hon hör skrammel. Portföljen, vad fan hade han i portföljen?
”Gå åt sidan Mirjam.” Öppnar dörren sakta. ”Samsund!”, utbrister jag.
Torsten ligger rörelseoförmögen i sängens mitt fastgjord med hand- och fotbojor. Samsund ligger ovanpå honom med kuken långt nedkörd i halsen därav ljudfrånvaron, penisroten är det enda som syns. Spya rinner nedför kinden i takt med införingen.
”Du får fem minuter till att avsluta det.” Stänger dörren går ut och sätter mig, samlar orden och tankarna.
Han kommer ut till mig nästan oberörd.
”Du gick över gränsen, det är en principsak du skulle ha delgett mig vad du skulle göra! Oacceptabelt är vad det är vet du! Du får inte göra så mer om du inte har vår tillåtelse, inte en chans!”, säger jag i en myndigare ton än jag i vanliga fall förmår. ”Det är mitt levebröd”.
Nu såg jag att han förlorade den säkra hållningen under mitt orerande, ryggen krökte sig, axlarna sänkte sig, ansiktet förlorade all sin muskulatur. Det är jag som bestämmer, utnyttjar de min godhet förpassas de till de oinvigda, uteslutna, avfällingarna. Han ger mig en svag nick.
”Det ska inte hända igen, jag lovar bot och bättring” säger Samsund med uppriktig framtoning.
Han går till hissen och in i den. Vänder sig inte om för att möta min blick. Beroende människor, så lätt det är att hålla kvar dem. Man måste berätta för mig eller Mirjam om vad man tänker göra så att inte något går illa. Jag har dem i min hand och kan när som helst krossa deras liv. Vi har kameror på rummen. Inspelningen hamnar på min dator och sparas till oöverskådlig framtid. Min säkerhet och livsuppehållare. Allt kan gå fel, ingen är säker, mitt arbete gör det inte bättre. Väntar ytterligare en timme. Funderar på att stänga.
Mycket riktigt stänger jag för i dag. Mirjam servar våra städslade, frågar om det är något de vill ha och lagar deras mat. Hennes rum är tvåan som ligger mittemot min som är ettan. Borstar tänderna med valfri billig tandkräm, sköljer inte munnen, använder tandtråd endast när jag ätit kött. Sätter mig på toastolen för att bajsa. Kommer på att jag inte har något att läsa, tandkrämsämnena intresserar mig föga efter alla genomläsningar, jag kan de utantill. Torkar mig hastigt ifall en tidig ankomst har utropats. Drar snabbt upp byxorna och springer till mottagningsrummet. Släpar ut soffan och greppar tag i fördärvet. Intar min plats återigen. Som den sista godisbiten, i förstone oätlig men efter ett tag får en annan skepnad och - plötsligt när den ligger där ensam utan jämförelse - äts med alla forna löften som bortblåsta. Vill inte läsa men jag har bajs kvar som måste ut, vänsterbenet somnar. Har jag olyckan att gå upp vid fel tillfälle väntar mig en nästintill outhärdlig smärtträning. Känner den sista klicken långsamt glida ned, samtidigt pissar jag ut reserverna, då vet jag att det är klart. Varför finns det inga dikter eller lovsånger om att skita, det som är så skönt? Det borde någon göra. Slår ett öga ner i toalettstolen när jag reser mig så att jag kan se vad jag har producerat innan jag torkar mig och pappret täcker dagens värv. Skrynklar arken, lutar mig lätt framåt, torkar mig och skådar det numera fläckvis bruna pappret. Luktar förstulet på pappret efter första dragningen fastän jag är ensam, först är alltid bäst. Nöjd med mig själv och betydligt lättare slänger jag återigen boken mot mottagningsrummet. Ut från toaletten äntrar jag sängen. Räknar tills sömnen infaller, hinner tänka på vad dagen har gett mig.
Nästa dag vaknar jag med lakanet alldeles tillskrynklat och att kudden har absorberat blod, antagligen näsblod. Mycket ofta slår jag upp ögonen till det tillståndet när jag upplever livet som svåruthärdligt med rika mått. Något fönster har jag inte på mitt rum, inget som är i bruk. Alla är igenskruvade med stålgaller och helt oöppningsbara, inte ens mitt vågar jag hålla oskyddat. Här kan man inte lämna något alternativ åt rubbade personer som ser asfalt som ett trevligt underlag, den saken korrigerade jag efter ett fall för nio år sedan. En dement man på ungefär sextiotre år skulle visa ”Som en Saga” att han visst hade varit fallskärmsjägare i ungdomen. Senioren var så övertygad att han tog med sig ”Som en Saga” i förevisningen. Det är den bästa förklaring jag har kunnat uttänka från bildmaterialet. Försynt lät jag föra bort dem till spåret för att ge dem ett värdigt avslut. I skydd av natten satt jag på en upphöjning med en termos kall öl och bevittnade tragiska livsöden som officiellt upphörde.
Mirjam kommer in, fnyser åt mig och avlämnar överbliven frukost från morgonens mål. Inte alltid hon gör det, misstänker att hon slänger det när hon inte känner för att vara givmild. Hon släpper brickan när den är en decimeter från mig, plattan faller med fördel åt höger och mjölken och tallriken med filmjölk och kanel med äppelmos hamnar på sniskan. Snabbt för jag handflatan och räddar så mycket jag kan. Hon smygnjuter av detta. Jag har sett följderna av hennes sätt att arrangera olyckshändelser förut. Bland annat hällt över gammal mjölk i nya mjölkpaket, spetsat min havregrynsgröt med avbrutna tandpetarspetsar, gett mig vatten som har legat i rören hela natten utan att låta det passera och ibland ligger inte min tandborste på samma plats som jag lade den senast, bland mycket annat. Jag vet uppriktigt sagt inte vilket budskap hon vill framföra, vad hon tror sig uppnå med det. På grund av det har jag tvingats memorera, dubbelkolla, trippelkolla, sova med ett öga öppet, bli min egen munskänk och leva med en allt större osäkerhet i kroppen, förnimmelsen av att alltid tro sig ha glömt något. Min teori är att hon inte gillar sitt arbete men samtidigt inte kan eller vill ta avskedsbeslutet själv i förhoppning om att jag till slut ska explodera och i ursinne frige henne från sitt betungande jobb.
Efter att ha ätit frukosten med stor omsorg - sil och förstoringsglas – går jag ut för att stå till potentiella kunders förfogande. Knappt har jag hunnit sätta mig förrän Mirjam lägger en lapp framför mig: ”En kund redan inne hos Eva. Pengar mottagna. Kollat pärmen.” I mycket liten text nästan dold för ögat står det: ”Du vet inte vad jag gjorde med frukosten.” Varför gör hon detta? Jag märkte inget, vilka tillvägagångssätt har hon nu upptäckt? Huvudet tjocknar inombords, ögonen tappar fokus, kroppsfuktigheten stiger, rummet förlorar fäste. Till mig kommer lösningen utan att behöva grunna på det, jag vet vad det var. Hur kunde jag inte känna igen smaken, nu efteråt är den starkare än någonsin? Det bruna var inte omrörd kanel, det luktade kanel, tillräckligt för att lura mig. Jag har ätit Mirjams bajsvätska eller någon annans, använd som en vanlig blandningssticka. I fumlig fart sliter jag upp toalettdörren vilket får handtaget att deformera väggen. Sprutar ut orenheten i en hastighet som hade gjort vilken brandpost som helst avundsjuk. Vräker ur mig allt som finns inuti mig tills magen spänner för mycket och konstaterar att det är slut. Utmattad och med ett beklagande läte för att förstärka min olycka tar jag tag i handduken och torkar av mig tårarna och svetten. Sköljer munnen med kallt vatten, gurglar och spottar ut. Blundar ögonen, sänker ner huvudet och dricker direkt från blandaren för att återställa balansen. Har jag något i skåpet som kan neutralisera den oönskade bismaken, tar tag i något, vad som helst? Det visar sig vara raklödder, sprutar tills munnen inte kan ta emot mer för att få bort den korrumperade smaken som har fått fäste. Aldrig mer, aldrig mer ska jag låta den fördärvade kvinnan tillaga ett endaste mål mat till mig igen. Vad har jag gjort för att förtjäna detta svårburna ok? Lägg inte mer smärta härtill. I ett tillstånd oförmögen att göra något stänger jag in mig i mitt rum för obestämd tid.
Sängkläderna är genomvåta, fortfarande har jag kläderna på mig i tron om att det ska gå över. Jag vet att det kommer att vara mycket skönare utan plaggen, ändå förmår jag inte ta av mig dem. Den lilla ansträngningen det kräver är precis i överkant av vad jag klarar av i mitt nuvarande skick. Bajs, jag har ätit bajs, avskräde. Ligger orörlig i flera timmar. Snyftar för mig själv och upprepar orden: ”Vad har jag gjort för att förtjäna detta?” Gråter tills jag inte har krafter kvar att upprätthålla min sorg, tårarna har torkat på kinden. Den torkade ögonvätskan har dragit ihop huden på kinderna. Andas hastigt med magen ut i näsan för att trappa upp utpressandet av fördämd inre smärta, en tröttande syssla som till slut leder mig in i påtvingad sömn.
”De har klagat på Eva igen”, säger Mirjam.
”Vem är det?” frågar jag sömndrucket.
”Herr Bossesson säger att hon inte var värd pengarna.”
Hur kan hon vara så oberörd inför det faktum att hon har misshandlat mig? Jag kan icke förstå det.
”Du, varför väckte du mig, kunde du inte ta det beslutet själv?”
”Han vill ha tillbaka pengarna, ska han få det?
”Ja ge honom det han vill ha och kompensation.
Hon går ut utan att ha svarat på mina frågor.
Vad roligt att alla problem anhopar sig nu, tack gode fabrikör. Upp och hoppa din löjeväckande odugling, vi måste tänka, Mirjam får vänta en kort stund till. Två dagar i sträck har Eva fått dåliga betyg från mina trevliga kunder, det håller inte, jag har ett gott rykte att bevara. Spatserar runt i en cirkel på två meter i diameter med hjärnan fullt arbetande. Fittan är slapp, analt går det an men munnen är hon inte lika len i, de har rätt, mina kunder tycker inte det är tillräckligt, Hon har tappat sin attraktionsförmåga och spänst. Jag kan inte behålla henne särskilt länge till. I vanliga fall säljer jag henne vidare till ett mindre renommerat tillhåll. I detta ögonblick känner jag för att straffa någon och jag vet att Mirjam håller av henne mer än de andra. Nu har jag hittat ett bra ingångsläge till en hämndaktion, vilken välsignelse! En våg av oförorenad glädje passerar min kropp och jag skakar till.
Det är dags att ta ett öppenhjärtigt snack med Eva. Efter dagens sista kund går jag in till hennes rum för en dialog. Den nonchalanta människan sover, väcker henne på ett högst oförsiktigt sätt.
”Vakna din jävla subba, på tiden att vi får detta ur världen!”
Ger henne ett hårdare än väntat tillslag med handens baksida på kinden, hon vrider sig lite och gnuggar mot tillslagsplatsen. Allt hat jag har inom mig mot Mirjam brister ut i denna stund mot Eva.
”Svara nu, inga undanflykter för allt i världen!”
Inte ett knyst från hennes sida, hon tänker ignorera mig till bristningsgränsen. Hade det inte varit nog så ler hon faktiskt mot mig, ja hon ler. Det är för övermäktigt jag klarar det inte.
”Du ska ut din slappfitta, var bryr jag mig inte!.”
Min ilska växer för varje ord i takt med utgjutelsen av okvädinsorden.
”Sista gången du har arbetat för mig, vill någon annan ha dig ska du vara jävligt tacksam. Din anställningsintervju och arbetsprov måste vara superb och dina förestående knipövningar måste vara gudomliga men hos mig är det slut.”
Ger henne en sista ond blick hotar med handen och skriker ljudligt.
”Slappfitta!”
Och en extra gång för att styrka min ståndpunkt. Vankar av och genom korridoren i ett par rundor. Springer in, ger henne ett knytnävsslag och ut igen. Hör henne gråta var jag än är på våningen. Mirjam tar hand om henne, drar ut Mirjam till korridoren.
”Rör henne inte. Bryr mig inte ett kungens skit vad du gör av henne, du får slänga henne, kväva, vad som helst bara hon inte är här. Det är din uppgift i kväll”, säger jag tydligt.
”Men lilla du det vet väl du bäst själv att det är ditt jobb. Såna grejer har du alltid fixat, allt det dära praktiska”, säger Mirjam på ett moderligt vis med huvudet på sned och den mest lena och tillgjorda röst. Hon tror att jag skojar med henne eftersom hon inte känner till vad som hände innan.
En kort sekund funderar jag på att ge henne en armbåge mot struphuvudet, snabbt dumpar jag den tanken. Hon har ett jobb som jag inte kan utannonsera i vanlig media.
”Ja jo men jag känner mig inte bra”, svarar jag.
”Du sköter ditt, det där du menar på ingår inte alls i mina arbetsuppgifter”, säger Mirjam.
Mirjam och jag har dansat runt det här många gånger, i slutändan är det ändå mannen som får gå ut med soporna. Återinträder i spåret längs med korridoren. Dags att börja källsortera, vi gör det skojigt som en sista hyllning. Vi ska celebrera Eva, på mitt vis.
I normala fall går jag inte ut alls om jag inte är tvungen. Nu kräver situationen detta för Mirjam vill det inte och över telefonen passar det sig inte. Fortfarande i en aggressiv stämning tar jag illa valda plagg, för det är det enda jag har. Senapsgula manchesterbyxor, en brun kortärmad skjorta med två svarta fläckar av jag vet inte vad. Kan inte bära strumpor då får jag ångest, någon gång har jag vetat varför. Vid flera tillfällen undrar jag vem jag egentligen är. Som skodon väljer jag ett par vita tofflor med nergångna klackar. Härligt att köra cabriolet. Ser ner på mina tår, snart dags att klippa naglarna, en vanlig människa hade tänkt detta för två månader sedan. Jag får helt enkelt låta bli att lufta fötterna i kväll, min sinnesstämning tillåter inte att min fotvård går före. Hade gärna burit ett par riktiga skor istället för tofflorna som inte döljer mina spruckna hälar. När ett visst stadium har passerats är det så ofantligt mycket som ska till för att göra en person presentabel igen, något som inte hinns med på en kvart, för min del torde inte ens ett år räcka. Petitesser har jag förminskat det till, ingen klagar, jag har ingen flickvän eller familj. Den enda jag har är Mirjam som jag närmast kan beskriva som en svärmor i ett och samma som en fru jag ligger i skilsmässa med. Tillräckligt, nu sticker jag.
Klampar in i hissen och trycker upp den.
”Var ska du så här sent?” frågar Mirjam.
Går ut genom aluminiumporten vänder mig om till vänster, sen höger och vänster igen. Var var det nu? Två år måste ha förlöpt sedan jag behövde vandra på denna stig. Min kropp stannar och får erfara en naturlig vind som klappar till mig och får håret att röra på sig lite, trots fettet. Mina ben tar mig tre kvarter bort till, det tar tjugofem minuter. På grund av mina för stora tofflor kan jag inte gå alltför snabbt, under tiden måste jag spänna tårna för att fastgöra tofflorna. Tror jag har brutit en eller flera tånaglar. Nu ser mina trötta ögon en ljussatt skylt med namnet ”Ölkylen” med den vitsiga sloganen undertill: ”Vi är inte bäst, men vi har öl!” Tittar in genom det stora fönstret för att snabbt få reda på om min kontakt är där inne. Kan inte se honom utifrån, då var det dags att arbeta. Väl inne kan jag inte undvika doften som jag genom mina kunder luktar fast i små doser, alkohol, svett och pungsvett vilket absolut inte får ställas in i samma kategori som den vanliga svetten. Sablar, han syns inte till här, kanske han är på toaletten? Beställer en lageröl och ett glas vitt vin och ber om ett tredje större glas. Smuttar på ölen, sväljer. Smuttar på vinet, sväljer. Smuttar på ölen, håller det kvar och smuttar på vinet. Perfekt. Häller ölen och vinet i en takt så att det tar slut samtidigt. Får en del blickar av vad jag antar är förvåning, mycket möjligt att det är något annat. Om det härrör från mina dryckesvanor eller klädsel är inget jag kommer att forska vidare i. Männen som är närvarande ser inte ut att vara vänligt inställda eller upplagda för konversation. Ölvinet friskar upp mitt sinne samt min torra strupe, det gör mig gott. Dricker en tredjedel och sneglar samtidigt mot toalettområdet, inte en själ. Smyger fram med glaset i handen i riktning mot faciliteterna, det visar grönt på båda. Ändå kan jag inte få ro i själen förrän jag är extremt säker. I rika mått av nyfikenhet drämmer jag upp den ena, ingen. Och den andra, vad som visas framför kan i bästa fall rekonstrueras men aldrig rättfärdigas i ord. Det mina ögon såg kan i kortast möjliga tecken beskrivas som en sexuell enmansakt med självspäkande förtecken. Han har trätt en kondom runt själv toalettborsten inte handtaget – halvvägs upp i ändan – och med en enorm frenesi behagar han sig. I vänstra handen håller han ett bivaxljus vilken han bränner könshår och låter stearinet falla ner på ollonet. Han ligger med fötterna upplagda på handfatet med ryggen spänd som en pilbåge och njuter, njuter i fulla drag. Den något fetlagde mannen tittar på mig i en vad jag förstår inviterande min. Särar lätt på läpparna, ryggar tillbaka, med det tackade jag för mig. Frågan om varför jag inte är ute så mycket besvarades långt ut marginalerna med denna oskärade levnadsbeskrivning. Tolerans är något som ska finnas i övermått däremot hindrar det inte mig från att känna olust inför denna stund. Allt är bilateralt. Be mig inte att omfamna en sådan livsåskådning än mindre personen om jag inte vill. I jehufart springer jag i den mån tofflorna klarar. Högra fotklädnaden lossnar och får en slungande effekt, tack och lov hamnar den på en tom yta. Går försiktigt fram för att återta mitt förlorade föremål, då hör jag en röst bakom mig.
”Du! Du där!”, säger mannen som sitter med en kompis. ”Vad fan håller du på med?” fortsätter han. Han dricker hastigt av den billiga ölen vilket förklarar varför jag ser en liten vattenström från mungipan vidare mot hakan och ner mot halsen under tröjan.
”Den kunde ha träffat mig eller min kompis”, hans kompis nickar instämmande och plirar med ögonen.
”Ja jo men det gjorde den ju inte, väl?”, trodde att jag kunde behålla min oberörda röst, det skärrande ljud som jag framstötte ingav ingen säkerhet.
”Hörru du du! Den kunde ha träffat mig, säger jag för i helvete! Kom hit”. Var i färd med att gå till baren.
”Kom hit! Jag säger det inte en endaste i helvete gång till säger jag!” Under den hotfulla upplevelsen är mina alternativ fåräknade, jag går fram med toffeln i handen.
”Där har du din töntaskit!” säger mannen som har pratat hela tiden efter att han stal min toffel och svingade den på min haka.
”Och här kommer en till”, säger den fram tills nu tystlåtne mannen som i ett huj står jämte mig och daskar sin pitt mot mitt lår.
”Jebbe, inget sånt här”, säger den pratglade mannen i besviken ton. ”Gå nu du har gjort vad du ska här”, säger den icke pittdaskande mannen till mig.
Fram tills nu har jag fått material i överflöd att bearbeta men mitt uppdrag är ännu inte slutfört. Återupptar mitt avbrutna färdmål - till baren. Människan som serverade mig ser smått lurig ut men i avsaknad av min kontakt får det bli han. Vinet han sålde till mig var av den allra billigaste sort med arom av lång förvaringstid i öppen förpackning.
”Meddela Liddo att det är dags. Han är inbjuden till fest och kan ta med sig vänner. Floden är uttorkad och otjänlig”. Därefter gick jag. Sedan tog jag av mig ena toffeln och sprang barfota hem.
Hur mycket kan en människa tåla? Mina episoder på puben var minst sagt absurda. Var den tystlåtne och mannen på toan samma person? Människor ser annorlunda ut när de är nakna. Hur hann i så fall klä på sig och sätta sig bredvid sin kompis? Vad hände egentligen, hur länge stod jag stilla, var jag paralyserad i ett par minuter? Sluta nu, förtär inte dig själv utan bit ihop och utgå härifrån. Förtörnad av motgångarna samt de högst vidriga händelserna tar jag min tillflykt till toaletten för att känna mig säker. Pappret är rullat, tar handen över röven nu men åh sådan tabbe effektuerades, dumma ör. I min hänförelse gick jag händelserna i förväg. Låter ljuset vara släckt under tiden jag sitter på toalettsitsen för en stillsam mörkterapi. Utlämnad i min ensamhet rycker tankarna förbi min barndom och hur denna plats alltid har varit en fristad för mig. Hur de skrek åt mig att öppna dörren annars skulle jag få ett kok stryk jag sent skulle glömma. Stannade mycket hellre inne och grät emedan jag tyckte synd om mig själv. Oälskad, tämligen osnygg och förorättad. Bättre nu med mina villkorskompisar - i detta fall kunderna - gillar i alla fall mig för min position. Lutar vänstra ansiktshalvan mot klosetten, blundar ögonen och låter kylan från porslinet florera vidare. Ställer mig upp. Ingen kan skada mig längre, jag är vuxen och inte underställd någon enskild person. Mitt nästa mål är skafferiet och kylskåpet. En speciell sak som jag upptäckte i tidig ålder och som alltid har följt med mig är min famösa honungsmacka. Till en början skär du upp önskat antal brödskivor, föredrar vitt. Bred på smör ända ut på kanterna i ett tjockt lager, helst fyrtioprocentig fetthalt. Honungen ska vara stel och precis bredbar inte tunnare än det. Täck smörgåsarna med honungen, ungefär två till tre millimeter. Applicera ett nytt lager smör, cirka fyra millimeter brett. Därefter en ny våning av honungen och avsluta med smöret. Den första tuggan ditt smaksinne möts av mottas med starkt jubel. I en nästintill godisfri miljö stimuleras idéerna. Som tillägg går det hur bra som helst att dricka ljus sirap. Kan inte honungs- och smörmackan hjälpa en, ja då är man ett offer som inte kan räddas.
”Att äta för mycket honung är inte bra.” Vilket ordspråk, det är i sanning enbart ett fullt logiskt resonemang. Sätter jag orden ”för mycket” framför ett ord jag vill behandla kan jag framställa miljoner sådana ordspråk med samma vishet i behållning.
Att äta för mycket grönsaker är inte bra. Att äta för mycket mintpastiller är inte bra. Att äta för mycket potatis är inte bra. För mycket, för mycket, det är så självklart att är det för mycket då är det det. För mycket är en abstrakt beskrivning på ett tillstånd som är individuellt avpassat efter smak och ork och kan inte utrönas förrän efter ätandet, visst kan man ha en uppfattning men aldrig med säkerhet veta. Du skulle ha tagit pengarna istället.
Innan nattens vila vill jag lägga en sista skvätt och spola ner. Effektiv som man är trycker jag ut knappen, drar ned gylfen och tar fram pitten för att när jag väl är framme omedelbart ska utföra ritualen. Mirjam är där. Inte ens nu ser jag henne le, det hade jag gjort. Min penis är under normallängd och säkert fyra gånger så liten i slakt läge. I stället för att le sitter hon och gör vem vet vad och dömer mig utan att lösa upp stämningen.
”Håll käften!” skriker jag utan att kunna formulera orden rätt och fastän hon inte har sagt något.
Diskhon nästa, där kan ingen förlöjliga mig. Sängen därefter, framstupa sidoläge är favoritpositionen. Lägger en sträng på vardera hörselpropp och stoppar in. Vaknar flera gånger under natten, spontangråter och –runkar, vid vissa tillfällen samtidigt.
En ny dag med nya risker att misslyckas med mina mål, har jag tur klarar jag av att äta. Slänger lakanet i tvättkorgen efter nattens syndaflod. Tar på mig kläderna, samma mundering som i går, håller säkert tre veckor till. Hygien för mig är en styggelse skapat av moderna företag i profitintresse. Förr klarade sig tandborsttillverkarna med att tillhandahålla samma modell i flera årtionden nu hetsar de varandra med att lansera nya utmanande produkter i forcerad takt. Tvålen har aldrig varit så bra som nu. Rakhyveln förbättras ständigt, ändå kan ingen överträffa barberarens kniv. Mycket skulle göras om jag levde upp till hygiennormativen, säkert fyrtiofem minuter varje dag. Min tid är inte dyrbar och många timmar förslösas på onödiga ting ibland enbart för att jag saknar framförhållningen att investera den på ett givande sätt. Gör en armhävning i tron om att det bibehåller musklerna och väcker kroppen inför arbetsdagen.
Endast femtiosex sekunder efter uppvaknandet står jag i tjänst. Petar snorkråkor som jag limmar under disken. Mirjam gör sig inte synlig, hon jobbar i det tysta och sköter det administrativa arbetet. Just på morgonen har hon fullt upp, många ska passas upp, hjälpas och skötas om. Den närmaste timmen tänker jag på varför man kan se på människor vad de arbetar med, vad de har för åsikt, livsfilosofi och ibland vad de heter. Precis som om de anpassar sig efter sitt yttre så att inte iakttagaren tar miste. Någon borde skriva en avhandling om det. Ber mig själv om en stunds tanketystnad, det får jag inte. En annan uppfattning jag har gått och filosoferat över är om smuts ligger i åskådarens tycke. Smuts är smuts för att det finns på ett ställe man ogärna ser det finnas vid, precis som ogräs. Därför är jag inte smutsig då jag inte har något ogillande gentemot min beläggning. Däremot kan en utomstående tycka att jag borde sättas i en tvättmaskin och skrubbas ren. Beroende på åsiksstyrkan kan parterna enas om sin delade syn eller frånskilja motståndaren livet. Fantiserar om Jesus födelse och frågar mig varför den aldrig avbildas.
Tar upp telefonen. ”Liddo”, säger han i den lugnaste ton, nästan sövande.
Jag ser Liddo som en stadig person som inte stupar vid första slaget. Hans metoder är hårda men nödvändiga. Hör att det knackas på dörren till brandtrappan. Glömde att han ogillar hissar. Klandrar mig att jag inte kom på det och meddetsamma bringar honom i dålig stämning. Vrider om nyckeln.
”Vad gott det ska bli, du peka inte den på mig den kan vara laddad”, säger Liddo. Riktar inte alls något på honom, tittar ner. Skymtar en lätt utbuktning, måste vara fantiserandet om födelsen. Skrattar insmickrande, bra att han inte tog illa vid sig.
”Välkommen in, ta den här vägen”, säger jag och vägleder dem.
Bakom Liddo står ytterligare tre personer. En svart man som jag inte känner igen. De andra två har jag sett förut, en är gammal och en är ung.
”Tack vi ska inte stanna så länge”, säger Liddo i myndig stämma.
”Sätt er ner så ska jag hämta citronvatten till er”, säger jag och går ut till köket.
Skivar snabbt en veckogammal citron, häller vatten i en bringare och serverar. Männen sitter alla rakryggade som om de vore redo för strid, väldigt alerta och sammanbitna. Räcker var och en ett glas, skakar lite. Liddo tar en snabb sipp och öppnar munnen.
”Jag fick meddelandet av Rille, vem gäller det?” frågar han.
”Ja jo det är Eva som är sist på turordningslistan, hon har under en längre tid inte betjänat våra kunder som sig bör. Såg tecken för två månader sedan men nu har det briserat utav bara den”.
”Tro det”, säger Liddo.
”Strax tillbaka, jag ska fixa till rummet åt er”, säger jag och ställer färden till rum femton, så långt borta som möjligt. Bredvid sängen fäller jag ut en enkel massagebänk, väldigt uppskattad vid sådana här evenemang, blå skinnimitation med vitt stålskelett. Lägger upp tänkbara hjälpmedel som utövarna kan idka sig av när de tröttnat på de vanliga tillvägagångssätten och vill ha det stora extra. Kopplar in två fläktar att svalka ned killarna med. Stänger fönstret, drar ned persiennerna och rullgardinen och drar för gardinerna. Ställer in två extra bringare med iskallt citronvatten. Nu ska allt vara klart, det fattas inget förutom huvudrollsinnehavaren och hennes bisittare. Börjar med att hämta in Eva. Mirjam.
”Mirjam, vad håller du på med?” frågar jag. Hon står med Eva på väg att ta henne med sig dit jag inte kan hitta henne. Kanske hon skulle iscensätta ett självmord för Evas räkning. Tittar mot fönstret, det har öppnats.
”Släpp henne”, säger jag.
”Det är inte rätt det du tänker göra”, säger Mirjam med dolt raseri.
”Du överlämnade fullmakten till mig så det ska du ha klart för dig, här bestämmer jag och det vet du även om du har tagit dig friheter.”
”Nej”.
”Jo”.
Nej ser jag henne forma med läpparna innan jag slår till henne i högra sidan av magen. Hon försöker skydda sig med hjälp av Eva, när det väl gäller står oftast principerna i ett hörn då situationen inte går att rädda utan offer. Nu slänger hon ifrån sig Eva utan att tänka på var hon landar så att hon kan använda alla sina lemmar, bryr hon sig inte alls? Hon greppar tag i mig - den bastanta kvinnan – och gör mig rörelselös.
”Nu har du trampat på mina tår”, säger Mirjam medan hon gnider sig mot mig och kysser mig överallt i ansiktet. Vet inte om det är ett straff eller om hon älskar mig.
”Kom nu, var med på det här, förstår du inte att jag har gillat hela tiden och du har avvisat mig utan att tänka på vad jag tycker och tänker?” säger Mirjam och skrockar, ett leende, hon menar allvar. ”Älskade han dig mer än mig?”
”Ja jo det beslutet har inte ändrats från min sida, jag är professionell. Vad gäller den sista frågan vet du bättre själv.”
”Du, professionell? Gillar du mig inte alls, inte det minsta?” Hon släpper vänsterhanden och för den nedåt och griper tag om byxöppningen, mellanhårt.
”Jag kan inte, snälla släpp mig.”
”Ge mig en puss, vi börjar med det”, samtidigt trycker hon hårdare med sin griparm. ”Alla gångerna han gick från mig till dig och till slut fanns han bara hos dig, var det det du ville?”
”Han var vuxen och bestämde själv, låt oss göra det här snabbt och få väck det en gång för alla”, säger jag i en försvarslös ton.
Hennes utandningar och ansiktet på nära håll försätter mig i dålig stämning. Hon putar starkt med läpparna och närmar mig utan att ge efter med vänsterhanden. Min chans har kommit. Skjuter också fram läpparna för att visa min goda vilja. Alldeles för torra för min del, inte länge till. Vi tittar på varandra, jag kan se att hon ler med ögonen, inte länge till. Jag spelar med och låter påskina att jag har gett efter, hon tror mig i och med att klorna rör på sig. Lägger huvudet på sned för att hon ska tro att jag vill mer än att pussas. I en av de sista stunderna innan vårt möte sker särar jag på läpparna, öppnar munnen och hugger tag runt hennes utbuktade läppar och klarar av att slita loss det jag hade föresatt mig efter flera ryck med huvudet. Spottar ut det fuktiga köttavfallet på golvet. Mirjam släpper allt och stapplar runt på golvet med sina blodgula tänder fullt synliga. Till sist faller hon, rakt ner på ändan. Där sitter hon med benen och armarna i kors i chocktillstånd och bara tittar på mig med stora ögon. Utan ånger tar jag två handbojor, en munkula och rep från skåpet. Lyfter upp henne på en stol, fäster munkulan innanför det sargade munpartiet, knäpper på handbojorna, snurrar repet flera varv om henne och stolen och avslutar med en oåtkomlig knop.
”Vi ska bara rulla lite nu”, säger jag.
För ut henne i korridoren mot rummet jag har datorn i. Fäller stolen mot golvet och lägger monitorn på sidan så att hon ska se, se vad som ska hända i rum nummer femton. Högtalarna placerar jag på ett avstånd så att hon ska höra vad som inträffar utan att kompromissa med ljudet.
”Varsågod”, säger jag medan jag slickar mig runt munnen och går.
Den lilla barnungen gör motstånd, så omoget. Vill inte slå henne så nära inpå föreställningen, det får räcka med ett par knip och en snabb skenkvävning. Bär in henne när hon är som svagast för att minska antalet motståndsförsök.
Joggar in till herrarna. ”Kom nu när tid är!”, utropar jag.
Alla fyra reser sig fort och följer mig. Hör några bakom mig diskutera om hur skönt det kommer att bli, vilken resa som ska genomföras som ingen drog kan jämställas med. De skämtar med varandra friskt och ger varandra knuffar som små pojkar. Med mig i täten går de andra två paren efter varandra som en procession till målet. Öppnar dörren och ställer mig bredvid öppningen och höjer handen för att visa riktningen.
”Varsågoda mina herrar, njut väl och spara inget till morgondagen”.
”Bra tack, vi hittar vägen från och med nu”, säger Liddo medan han tittar på Eva med uppspärrade ögon. ”Du får gärna titta på om du vill, inget som stör oss, eller hur grabbar?” säger han i en allt utom frågande ton och ger männen en befallande blick.
”Nej, nej”, mumlar de.
”Ja jo, om det nu inte stör er så kan jag tänka mig det för det var ett tag sedan”, säger jag och drar fingrarna genom håret och kliar skallen.
”Inte alls, sätt dig”, säger han, det är nästan bara Liddo som pratar.
”Då så grabbar, vi kan det här utantill, nu kör vi loss, alla ger allt”, fortsätter han.
Nu ser jag fyra män klä av sig. Den svarte också fast han behåller sin polotröja av ett outgrundligt skäl. De smeker sig själva till ett fullvärdigt penetrationsstånd. Liddo och den svarte kör ganska hårt i ett tempo som de inte kan hålla länge. Medan den äldre och den yngre endast lätt rullar ollonet. Munnen börjar bli torr eftersom jag vet alltför väl vad som kommer att hända efter uppvärmningen, det är den andra uppvärmningen som ska starta snart. Eva är helt orörd än även om några slänger ögat mot henne ibland. Gör en kraftansträngning att bli liten och gå efter ett glas vatten. Hinner knappt resa på mig innan Liddo ryter till.
”Sitt! Åskådare inte medverkande, se så gå och sätt dig” åtföljt av ett lätt viftande med vänstra handen.
Efter den oförtäckta och förtäckta hotelsen har jag inget annat alternativ än att göra just så. Det förbrukningsvaran och jag får se uppspelat för oss förvånar mig alltid. Som i en minutiöst repeterad dans ställer sig herrarna på ett led, först den svarte, den yngre, den äldre och sist Liddo. Även bakom stängda dörrar härskar hackordningen fastän de inte verkar lida av det. Liddo tränger in i den äldre som i sin tur tar den yngre, och han får den svarte på sin lott. Partiet varar tills siste man kommer. Händer rör sig överallt, omhuldningar, kyssar, halvmeter långa tungdragningar. Pågatåg har fått en helt ny innebörd. Inledningsfasen är inte ett försök i att göra den stundande parten svartsjuk, inte alls. De har ett väl beprövat recept och hon är kryddan de strör ut under kontrollerade former, jag förebrår dem inte.
”Kom nu, nu min son”, säger den äldre.
Liddo stoppar upp något i ändan, han är också på god väg.
”Ah”, hör jag den svarte utbrista, ganska korthugget. Han vrider sig nu i bästa mån för att underlätta nästa man, den yngre. Han tar tag om den svarte för att inte störa sin bakre inträngare och för honom framåt och till sig.
”Bra jobbat”, viskar han till den svarte medan vätskan forsar fram efter uttaget.
”Min son! Min son!”, pustar den gamle ut samtdigt som den återhållna utandningen.
Bara Liddo kvar. En kvick vändning av den äldre, sekunden senare är ansiktet beklätt. Vilket sceneri, är det världens ände? Det ringer från klädhögen. Liddo går till sin kavaj och tar upp mobiltelefonen.
”Ja, är tillfället gynnsamt? Vänta sjutton sekunder. Du!”, säger han och pekar på mig, ”öppna”.
Lyfter på baken och flyter fram. Hör de prata i bakgrunden.
”Vi ska få besök av en gäst. En riktig fräsching sägs det, precis kommen.”
Lyfter på luren och släpper in personen, det går inte att säga emot Liddo. En trolig dipsoman rör sig inåt, avhållen från alkoholen i detta högtidliga ögonblick för att fullborda sitt ärende. Ledsagar honom in och låter honom avleverera människan han bär på axeln. Handduken har lösgjorts från den burne, han är inte i bra kondition. Ögonen är stängda, inga tänder har han, håret är blött och flera blodfläckar förfular ansiktet. Vad ska de med honom till?
”Lägg honom bredvid Eva”, säger Liddo varefter han ger dipsomanen pengar och sprit. Jag parkerar mig igen och iakttar.
Det riktiga spelet startas.
Den svarte slickar den nyanlända ren, han kallar honom Set. Åldermannen, ynglingen och Liddo gör inga omvägar och klämmer in sig i de lediga hålen i Eva. Begriper inte hur de har så mycket krafter kvar, deras tröskel är utan tvivel väldigt mycket högre än så. Utan förbehåll och hänsyn till Evas fysiska hinder gör de sin entré. I stället för att låta henne ligga kvar på britsen tar de och placerar henne mellan sig, för att dela. Hon gråter, snoret rinner, skrikit hade hon också gjort om inte hon hade gått samma öde till mötes som Torsten. Hon bollas fram och tillbaka, upp och ner som vilken sandsäck som helst. Männen snirklar sig rutinmässigt förbi varandra så att ingen är i sämre position än den andra. Ungherren som har störst penis är stationerad i kloaköppningen. Brunröd sörja följer penisådringen in mot hans kropp och han gottar sig. Ett stort leende av vällust smyckar ansiktet. Min mage befinner sig däremot i olust. Jag gillar det inte men kan inte vid samma tillfälle slita synfältet därifrån. En sorts omedveten behagfull upplevelse som sinnet älskar men kroppen kämpar emot. Jag kan inte sluta titta. Vaginan är illröd, blod och skavningar har förorsakat det. Den svarte mannen smeker Set överallt med sin penis. Den grånade mannen biter på Evas nästintill platta bröst, bitar av köttet slits av. Köttslamsorna och blodet gör sällskap med det andra slasket. Ungtuppen byter från bakdelen och gör sällskap med den andre i munnen, kondomer är ett okänt begrepp för dem. I stort samförstånd klarar de av det också. I sju minuter ockuperar de munområdet sedan drar sig medinvaderaren ut och fortsätter i gumpen. Snart vet jag att nästa strategi kommer att bli mig övermäktig. Liddo drar sig ur vaginan och de slår bokstavligt talat sina påsar ihop. Han spottar i handen och gnider in kuken. De håller varandra om ryggen för att komma i fas. Den svarte lämnar Set en kort stund och tar över slidan, munknullaren hjälper honom. Min kropp börjar förlora mot sinnet. Kommer hon att hålla, hon måste brista snart? Eva skriker, någon trycker handflatan mot ansiktet och håller fast greppet. Ser mer blod komma och rinna längs med mellangården. Hålen har rämnat, nu är det bara en tidsfråga. Spyr upp en liten volym, förmår faktiskt hålla kvar och svälja det. Hoppas hon verkligen förtjänar det för nu finns det ingen chans att bege sig tillbaka. Bajs, sperma, svett, tårar, saliv och andra kroppsvätskor – mestadels blod – ligger i en allt större pöl på golvet. Mina ögonlock vill dölja det som förmedlas genom mina ögon. Bara lite till, det måste jag klara. Lugnar mig själv, vill inte vara likt en frossare som efter måltiden ångrar att han inte åt mer. Ber tyst själen att stilla min oro och rida ut stormen, vi får se om jag kan besvara det.
Männen stånkar sig varma och det rötterna förtäljer är att de är solida, så in i Häljarp. Armarna klänger sig fast runt om bipersonerna och det enda som håller upp köttstycket är trycket från tvåmannalagen. Det liknar gamla tiders nedslagning av pålar. Skillnaden är att det ena paret kör upp medan det andra håller kvar, så turas de om. Eva glimtas inte förbi kropparna. Hur är det fatt med henne? Ingen av karlarna har många uns överskottsfett, fullständigt fokuserade på uppgiften som fordrar absolut engagemang. Det måste tillstås den äldre mannen att han kan hålla de relativt yngres rytm utan problem. Gubben som höll handen för munnen på Eva för bort handen, hon skriker inte. Knuffarna blir allt kraftigare, hon lyfts till och med upp av de ett fåtal gånger. Jag vet inte om hon har svimmat eller stängt ögonen för sista gången. Nu tar alla åtta armarna tag i henne och reser Eva så högt upp att de är kvar i henne. Sedan kommer nedskjutet, galet hårt pressar de henne neråt. Flera dunsar hörs från magarna, trycket skapar åtskilliga skvättar. Urskillningslöst håller de igång tillvägagångssättet och förlänger fröjden i omänsklig tidrymd, endast bunden sina egna viljor och önskemål. Under en kort period av sinnessvaghet dristar jag mig att avbryta händelserna genom att springa in i klungan och röva bort henne och förlåta hennes illgärningar. Utan att behöva förklara mig närmare gjorde jag inte det av principiella skäl. Skär av det kött som är ruttet.
”Slaskfitta!” skriker jag ut som ett sista hatrop för att urskulda min del av vanärandet. Inte något manfolk ger mig ens så lite som en snegling som ett bevis på att de hörde mig. Fullt åtagande, inga halvmesyrer. Set vred sig lite, kan dock inte tro att det var mitt utrop som åstadkom det. Framför mig hoppar de fyra. Som en ros med utvikta blad uti kanterna. De skuttar sig runt i en cirkel, ryggarna har de lutat långt tillbaka medan armarna greppas stadigt och oförsiktigt runt Eva. Tre varv efteråt har de återgått till förutvarande läge. Förherrarna hjälper akterherrarna genom att bistå med de återstående lyften som behövs. De kommer och stannar kvar, nu är det de andras tur. De kommer och håller sig kvar. Ett långt tag står de stilla - fortfarande i henne - som en sista chans att begrunda förloppet, sedan reser de henne och drar sig undan. Eva faller häftigt ned på golvet och avger ett tungt vätskeplask. Hon lever inte.
Vilar synorganen från pjäsen och koncentrerar mig på tavlan som hänger i rummet. En enastående oljemålning med historiska personer inblandade. Jesus står bakom Muhammed som beskådar betraktaren i ett förvridet ansiktsuttryck och ser ut att ta emot frälsarens fullkomliga penis. Satan tittar stormförtjust på medan han gör något mycket skamligt med Aisha till Muhammeds dubbla förskräckelse. Gud står på andra sidan och befruktar Maria på traditionellt vis, en oerhörd välgjord tavla oavsett de uppdiktade gestalterna, den berör mig.
Tre dricker, en är allaredan drucken av begär. Inte ett endaste ord uttalas sinsemellan, allt är förutsagt. Penisarna är röda, tiden har ökat rejält nu. Liddo sa att det blott skulle ta en kort stund. Min inre klocka säger mig att drygt två timmar har förlöpt. Mättas de aldrig, Set står med nästa könummerlapp i handen? Eva ligger handlöst kvar som en redogörelse om vad som har tagit plats här. Hon var inte byggd för den sortens utövningar, den saken står klar. Offer för sin situation, inkapabel att ändra sin livsföring. Yttre omständigheter har avgjort saken utan deras inverkan. Alla har inte tur i tärningsspel. Petar mig i näsan, håller pekfingret på bra avstånd att bese sin snyltgäst, smular sönder den med tummen och pekfingret ut på mattan. Min beskaffenhet närmar sig brännpunkten i stora drag. Smygande kval breder ut sig inom mig. Set kan vänta sig samma behandling minus en styck sköte. De brukar vara hårdare mot sina könsfränder. I förutbestämd ordning går en fram, stöter in kuken i munnen för att salivera den. Stoppar raskt in den utan förbehåll i krysset. Det pågår tills vederbörande är nöjd. Uppmjukningsprocessen är bara en åtgärd för deras eget behag. Sedan kommer nästa, ynglingen. Set har redan börjat blöda, det bådar inte gott. Set skriker i en av de allra högsta tonarter, Liddo bryter mönstret och proppar in sin grova kuk. Efter att alla har gått i genom begynnelseakten vandrar de vidare till ett hetare område. Liddo står stadigt kvar på sin post, de tre andra rör sig bakåt. Först ungtuppen, efter honom kommer den svarte och sedan den äldre. Nytt material, det har jag inte sett innan. Innan var de alltid två och två, kan inte tro att det är sant. Trenne kukar i det lilla hålet, jag hör till och med hur huden sprättas upp och kringgår alla fysikaliska lagar. Det är inget hål längre utan är mer likt ett uppfläkt sår, de har skapat en vagina med uppslitna blygdläppar. Jag klarar det inte längre. Brunögat är allt utom just precis brunt, hur de kan våldföra sig på en orutinerad person som han förstår jag inte. Eva förtjänade åtminstone sin hudflängning, det är det jag intalar mig. Lite till, du kan ordna det, spyan ligger långt upp i halsen i väntan på en signal. Ska inte låta Mirjam vinna, om hon nu ser på detta ska jag vara närvarande och bevara mig stark. Nu begriper jag varför kvartetten håller sig i så god form, annars hade inte en trio klarat av att arbeta tillsammans i en och samma öppning. Två händer sträcker våldsamt ut Sets skinkor för att om möjligt frigöra mer utrymme och därmed uppnå större njutning, hålet tänjs ut till oigenkännlighet. Kan det vara skönt att trängas så pass mot varandras kukar? Äh, låt de ha sitt roliga, vem är jag att sätta mig till doms över deras sysselsättning? Ändå släpps inte medvetandet om att friktionen i själva verket till trettiofem procent genereras av de andra kukarna. En i mitten och de andra flankerar honom, stående i en för belägenheten värdig hållning. Mittenpersonen får cirka fem minuter på sig i centrumpositionen, den mest skonsamma platsen för stocken. Han måste avlägsna sig från platsen efter den tiden och byta av med endera höger- eller vänstermannen. De på kanterna tvingas vrida sina järnliknande rör vilket ser ut att göra otroligt ont. Det är detta det går ut på, man måste prata sig samman för att alla ska må bra under vistelsen, ge och ta. Medan ensemblen om tre håller ställningarna ser jag att Liddo har antagit en omild hållning där han står mitt framför Set, hans mage pumpar hårdare och verkar vara i plågsam andnöd. Gärningsmannen besväras inte alls av det utan forsätter på sin linje med att som andreman i storleksligan köra ned könsorganet långt ner i halsen tillsammans med pungen instoppad som Set automatiskt vill avvisa men med det på nytt stimulerar Liddo, också när mungiporna brister och ett par millimeter nystas upp. Han trycker på utan att någon del lämnar Sets mun, grabbarna där bak använder den outtömliga förrådskraften till att hjälpa till. I min stol har jag sjunkit ned i en ganska obekväm ställning, med armbågarna på låren och huvudet vilandes på händerna ser jag på i en sorts orolig förtjusning. Man kan inget annat än att se upp till de här erfarna männen som gör något de gillar och är bra på. Ändå känns det fel att ge sitt godkännande till detta när inte alla tycks uppskatta evenemanget. Hur har de fått tag i Set? Han ser inte alls frisk ut, med tanke på hans tillstånd har han antingen blivit hämtad direkt från gatan eller sjukhuset. Jag tror på det sistnämnda. Liddo vet men jag kommer absolut inte att fråga honom. I stället rensar han Sets struprör nitiskt och samvetsgrant. Han andas ännu häftigare nu, i synnerhet när Liddo trycker sin kropp mot hans ansikte. Min förhoppning är att han kommer att släppa taget, det händer inte. Set får kanske lite luft ändå. Sex minuter har sin gång, inget har förändrats. Den pålade varelsen ger ifrån sig ryck och ett sista kraftmotstånd, fyra mot en, det hjälper inte. Under en tvåminutersperiod har alla kommit. De kastar upp honom två meter i luften i riktning mot det som var Eva. Set landar på huvudet. Det blir ingen studs, tillslaget låter omisskänneligt som krossat skallben.
”Det var banne mig härligt, det får vi göra om”, säger Liddo med välbehag i rösten.
Alla går omkring - fortfarande uppladdade – som efter en match de har gjort bra ifrån sig och måste prata igenom alla händelser och vändningar. Den äldre slickar i sig vätskan som har förenat sig runt kropparna.
”Festen fortsätter hos mig”, säger Liddo. Han stoppar ner dem i en normalstor resväska
Så är livet på en spädbarnsbordell.
måndag 1 februari 2010
söndag 31 januari 2010
Bier på Inkonst och Crown
Jag ville se Malmö Arenas innanmäte och köpte på mig en biljett för att vila ögonen på en hockeymatch som skulle hållas klockan 19:00. 17:55 tog jag bussen till Södervärn för att därifrån ta 85:an till arenan, den skulle avgå 18:19. På hållplatsen stod inget om 85:ans förehavanden, endast 84:ans. Jag började bli tveksam till om detta var korrekt plats att stå vid när klockan började närma sig 18:25. Antingen hade den avgått eller blivit försenad och därför gick jag vidare på Södra förstadsgatan för att leta upp en taxi. Röker cigaretter i ett tjuvaktigt tempo och förbannar denna stadens taxikultur när man tvingas ringa bolaget i stället för att kunna hejda den på gatan, jag gör ingetdera. Nej jag struntar i detta och de tvåhundrafemtio kronorna jag betalade för biljetten. Vid korsningen John Ericssons väg/Södra förstadsgatan/Ystadvägen seglar nämnd buss förbi mig. Röker fler cigaretter och går mot Coop Forum eftersom jag är på tok för tidig till nattklubbarnas välde. Tar en långpromenad i den allt annat än smeksamma vinden och snöflingorna, efter en lång väntan kan jag infinna mig på Inkonst 23:30.
Betalade de fittsura 120 kronorna och var beredd att skyffla in ytterkläderna till garderobiären men hon hänvisade mig till en annan garderobiär längre in i lokalen, hon ville att den skulle fyllas innan hon kunde tänka sig att ta emot fler. Investerade i en 1664 Kronenbourg och det blev tre eller fyra stycken till inom loppet av en timme och en kvart. Två medelfula tjugoåriga uppmärksamhetsluder verkade prata om mig, det kan vara till stor del intolkat av mig, trotsade deras indirekta försök till anknytning och ignorerade de väldigt aktivt.
23:34
Den underbettsförsedda plattevändaren var härmed tillbaka och dansade till sin bitvis kuksugaraktiga musik med en känsla jag icke kan förstå varför han dansade. Satte mig i skinnsoffan då två svarta kom förbi mig, de måste ha gått fel, svartkonstmusiken fanns i andra rummet.
23:37
I lokalen var det idel svarta och svartälskande människor som lyssnade till denna styggelse de kallar musik. De stod i en ring runt dansgolvet och bara tittade på de svarta på scen.
Går ut för att röka cirka två minuter efter att den bättre bemedlade av ludren har gått för att göra detsamma. Ställer mig avsides men hon pratar i telefon och ger inte mig sitt erkännande, halva kvarstår av cigaretten och jag måste slänga den eftersom jag börjar darra hejdlöst. Kände likadant inomhus och visste inte om det var en antågande sjukdom eller sockersänka, men nu var det totalt okontrollerbart.
00:54
Efter att ha dansat för att kamouflera min likartade fallandesjuka och lyssnat till underbettets ständiga inbäddning av Tarzanvrålet för den gången man till slut får nog gick jag.
Till Crown!
Hämtar först ut pengar vid Konserthuset så att jag kan finansiera fler bier och inträdespriset. I kön står unga blattar med slitna pass. Jag träder in utan problem, betalar hundra kronor och går upp de två våningarna till platsen och hänger av mig kläderna, återigen.
01:15
Med en Falcon Export i näven går jag ned på dansgolvet för att skända mig själv, mina ideal och hela min person. En blatte verkar otroligt förbrödringsglad då han sträcker fram handen till mig, möter honom på halva vägen och knyter an, kvar står jag oförstående över vad detta ska betyda och undrar varför detta egentligen skedde. Tjejerna är mellan sjutton och tjugotvå och fastän de har de yngres gratisskönhet tack vare åldern står de sig jävligt slätt.
01:49
Bieren gav ett enormt utslag och jag nödgades beställa ett glas citronvatten. Vet inte om det är mig det är fel på, jag sa till personalen:
"Ett glas citronvatten".
"Vi har bara vanligt vatten med citron", sa den medelrynkiga barpersonalen.
"Ja, det går bra", sa jag.
Vilken är den korrekta termen för att beställa ett vanligt glas jävla vatten med isbitar och en citronskiva? Jag vet fortfarande inte.
Hade skrivit några stödord i mobiltelefonen:
"Bara åta vanligt vatten med citron." Vet ej vad åta ska stå för här.
Efter att ha druckit mitt CITRONVATTEN och ätit upp skivan med skal och allt gick de miste om mig då jag tog mina saker och stack.
Några sista ord från Ronny Grosder:
I morse handlade jag på Netto, tjejen i kassan var inte särdeles fysiskt begåvad men jag kände en attraktion från hennes sida riktat mot mig.
Betalade de fittsura 120 kronorna och var beredd att skyffla in ytterkläderna till garderobiären men hon hänvisade mig till en annan garderobiär längre in i lokalen, hon ville att den skulle fyllas innan hon kunde tänka sig att ta emot fler. Investerade i en 1664 Kronenbourg och det blev tre eller fyra stycken till inom loppet av en timme och en kvart. Två medelfula tjugoåriga uppmärksamhetsluder verkade prata om mig, det kan vara till stor del intolkat av mig, trotsade deras indirekta försök till anknytning och ignorerade de väldigt aktivt.
23:34
Den underbettsförsedda plattevändaren var härmed tillbaka och dansade till sin bitvis kuksugaraktiga musik med en känsla jag icke kan förstå varför han dansade. Satte mig i skinnsoffan då två svarta kom förbi mig, de måste ha gått fel, svartkonstmusiken fanns i andra rummet.
23:37
I lokalen var det idel svarta och svartälskande människor som lyssnade till denna styggelse de kallar musik. De stod i en ring runt dansgolvet och bara tittade på de svarta på scen.
Går ut för att röka cirka två minuter efter att den bättre bemedlade av ludren har gått för att göra detsamma. Ställer mig avsides men hon pratar i telefon och ger inte mig sitt erkännande, halva kvarstår av cigaretten och jag måste slänga den eftersom jag börjar darra hejdlöst. Kände likadant inomhus och visste inte om det var en antågande sjukdom eller sockersänka, men nu var det totalt okontrollerbart.
00:54
Efter att ha dansat för att kamouflera min likartade fallandesjuka och lyssnat till underbettets ständiga inbäddning av Tarzanvrålet för den gången man till slut får nog gick jag.
Till Crown!
Hämtar först ut pengar vid Konserthuset så att jag kan finansiera fler bier och inträdespriset. I kön står unga blattar med slitna pass. Jag träder in utan problem, betalar hundra kronor och går upp de två våningarna till platsen och hänger av mig kläderna, återigen.
01:15
Med en Falcon Export i näven går jag ned på dansgolvet för att skända mig själv, mina ideal och hela min person. En blatte verkar otroligt förbrödringsglad då han sträcker fram handen till mig, möter honom på halva vägen och knyter an, kvar står jag oförstående över vad detta ska betyda och undrar varför detta egentligen skedde. Tjejerna är mellan sjutton och tjugotvå och fastän de har de yngres gratisskönhet tack vare åldern står de sig jävligt slätt.
01:49
Bieren gav ett enormt utslag och jag nödgades beställa ett glas citronvatten. Vet inte om det är mig det är fel på, jag sa till personalen:
"Ett glas citronvatten".
"Vi har bara vanligt vatten med citron", sa den medelrynkiga barpersonalen.
"Ja, det går bra", sa jag.
Vilken är den korrekta termen för att beställa ett vanligt glas jävla vatten med isbitar och en citronskiva? Jag vet fortfarande inte.
Hade skrivit några stödord i mobiltelefonen:
"Bara åta vanligt vatten med citron." Vet ej vad åta ska stå för här.
Efter att ha druckit mitt CITRONVATTEN och ätit upp skivan med skal och allt gick de miste om mig då jag tog mina saker och stack.
Några sista ord från Ronny Grosder:
I morse handlade jag på Netto, tjejen i kassan var inte särdeles fysiskt begåvad men jag kände en attraktion från hennes sida riktat mot mig.
tisdag 26 januari 2010
Tisdagswhisky
Lyssnade på Skånepartiets närradio större delen av dagen eftersom all annan skräp som finns i radiovågorna gör mig illa berörd. Kalla mig gärna indoktrinerad men det Herslow säger är för det mesta onekligen sant, han upplyste mig om vad man skulle lyssna efter och då är det inte särdeles svårt att ta till sig det som gick en fullkomligt förbi innan. Har inte mycket till övers för de andra radiopratarna då de inte är lika insatta i politiken och de agerar mest som sällskapsdamer och -herrar till de pratsjuka personerna som ringer in. "Katja från Peru" var ett jävla sprucket glas, hon har varit här sedan 80-talet men pratar inte brytningsfri svenska efter alla dessa år av "integration". Det är bara Carl P Herslow som kan tala lite nyanserat även om det också kan gå på repetitionsfraser ibland, Bengt borde hoppa in i stället för att bli uppringd. Skånepartiet-Micke ringde in idag till Laila och var synnerligen uppjagad som vanligt. Ettrig som han är snabbpratar han med tydlig känsla i sina monologer. Jag skrattade högt och någon tittade på mig av förvåning, han pratade om energiproduktion och när han levde sig in i sin roll sa han: "Ål och kolja" i stället för olja och kol, en exakt felsägning som Gunnar Hökmark en gång lyckades med.
Fast det är ändå bättre än Radio SMF i Trelleborg, när jag befann i närheten och kunde vrida in stationen stod konstant skratt som tema för dagen. De är helt otroliga, en hälsningsradio av rika mått. De ska hälsa till alla de känner, till kaffestugan, till radiopratarna och alla andra, ring personligen till de ni vill hälsa till era djävulska tidssparare.
En erotisk dröm just innan väckarklockan ringde gjorde mig väldigt förbryllad. En renrakad man - utom huvudet - låg inoljad på golvet i vad som såg ut som antingen tajta badbyxor eller ett lika tajt tygstycke med en knut på sidan. På golvet låg han ned med sina cirka fem kilo i övervikt med en bra solbränna och smekte sig. Bredvid stod jag upp och runkade av bara fan, ja jävlar i mitt hjärta vad jag försökte och jag tänkte att jag ville spruta ned den här mannen eftersom jag aldrig hade gjort det tidigare. Men kuken ville inte, den var halvslak och bemödade sig inte resas, får hoppas att det är friskhetstecken då jag inte tänker på sådant i icke-drömskt tillstånd.
Några sista ord från Ronny Grosder:
En gång juckade jag på ett löstagbart soffarmstöd.
Jag har ollat en tjejs svarta dunjacka.
Jag har onanerat i samma rum som en sovande person.
Jag har runkat till en damtennismatch.
Fast det är ändå bättre än Radio SMF i Trelleborg, när jag befann i närheten och kunde vrida in stationen stod konstant skratt som tema för dagen. De är helt otroliga, en hälsningsradio av rika mått. De ska hälsa till alla de känner, till kaffestugan, till radiopratarna och alla andra, ring personligen till de ni vill hälsa till era djävulska tidssparare.
En erotisk dröm just innan väckarklockan ringde gjorde mig väldigt förbryllad. En renrakad man - utom huvudet - låg inoljad på golvet i vad som såg ut som antingen tajta badbyxor eller ett lika tajt tygstycke med en knut på sidan. På golvet låg han ned med sina cirka fem kilo i övervikt med en bra solbränna och smekte sig. Bredvid stod jag upp och runkade av bara fan, ja jävlar i mitt hjärta vad jag försökte och jag tänkte att jag ville spruta ned den här mannen eftersom jag aldrig hade gjort det tidigare. Men kuken ville inte, den var halvslak och bemödade sig inte resas, får hoppas att det är friskhetstecken då jag inte tänker på sådant i icke-drömskt tillstånd.
Några sista ord från Ronny Grosder:
En gång juckade jag på ett löstagbart soffarmstöd.
Jag har ollat en tjejs svarta dunjacka.
Jag har onanerat i samma rum som en sovande person.
Jag har runkat till en damtennismatch.
söndag 24 januari 2010
Lördag- och söndagsfylle
En ny och orörd lördag och söndag stod framför mina fötter.
Först stod två enormt tråkiga hemmafester högst upp på listan, min törst efter bränne gjorde att jag tvingade mig ut vid 19-tiden. Whiskynivån sjönk efter mitt utträde. Den första "festen" går inte att beskriva i positiva ordalag. Det bjöds inte på snacks, sprit, bier, mat, bra musik eller annat som kostar, utrymmet var det enda som erbjöds. Är förvånad att det inte togs betalt för mitt toalettbesök eller slitaget när jag vandrade på trägolvet. Tiden jag spenderade i tortyrkammaren fördrevs genom att dricka Mariestads julbrygd med den obehagliga alkoholhalten av 3,5 procent.
Nästa "fest" var i ett kollektiv och det pågick någonstans på bergsgatan mittemot affären Time. Denna avart av olika slags människor gjorde mig sjuklig men tiden var min fiende eftersom Swing Inn inte öppnade förrän 23:00. Människomötena var i köket av alla ställen trots att vardagsrummet innehade en utmärkt kapacitet. Gästfriheten var däremot av ett bättre slag, här kunde man - om man ville - äta chips, (tyvärr bantar jag), senare bjöds det också på rött vin. En utländsk dj spelade intellektuell smörja som inte passar sig om man vill dansa.
Överhörde två personer, den ene hade tipsat om en bok vederbörande själv inte hade läst. Den andre lämnade tillbaka den utan att ha läst färdigt den. Sinnessvaga människor!
Kände inte en själ på stället och man var i stort sett jävligt utsatt. Någon gång vid 22:50 tog jag på mig mina ytterkläder och skor och gick men inte utan att göra ett nidingsdåd. Stal en vänstersko av märket Converse från kollektivjävlarna för att göra min ståndpunkt klar, kastade den i grön soptunna längre ned på bergsgatan.
Fyra Mariestads julbrygd och ett glas rött senare.
Swing Inn! Tänkte jag då, nu är "Swing Inn..." närmare sanningen.
Betalade för mig och efter att som traditionen kräver irrat omkring tills man åtminstone vet var man befinner sig beställde jag en bier. Träffade ovanligt många människor man kände sen gammalt och ett par stycken som jag inte hade sett på över tio år.
00:24
Bestämde att det skulle dansas och så blev det. Rörde på mig och oförhappandes stod en kvinna av äldre slag framför mig, hon ville att jag skulle dansa enligt hennes premisser och koreograferade handgripligen mina armar. Sådant egenmäktigt förfarande uppskattades inte av mig och jag återgick därmed till vad jag gjorde innan förövaren anlände. Nej men det är klart att dansmästaren kom fram igen och lekte med mig som vore jag en docka. Nu lät jag det vara för att blidka henne och dansade som hennes sinnesvärld föreskrev. Gick in till karaokerummet för att se vad medelsvenskar gör när de tror sig ha roligt. Några skrattade åt mig för att jag på grund av en olyckshändelse råkade vidröra en kvinnas knä med min bakdel. Tittade i låttextpärmen för att se om det fanns något jag kunde tänka mig framföra, det avslogs snabbt men om det blir en nästa gång kanske Haddaways "What is Love" får en ny dimension i egenskap av mig.
02:30
Också då såg jag knarkludret, hon såg glad ut, kanske hon hade fått en del kuk uppkörd inom sig på toaletten några minuter tidigare så att hon kan skramla ihop till sina silar. Kvinnorna var av mindre bra karaktär och det knöts inga nya kontakter, nästa helg måste det bli en helt annan klubbmiljö. Enligt mina kvitton köpte jag bier: 00:11, 00:29, 00:53, och 02:14, det måste ha blivit en kvittolös första och sista bier också. Hem kom jag sedermera i ett tillstånd som jag är alltför van vid.
Först stod två enormt tråkiga hemmafester högst upp på listan, min törst efter bränne gjorde att jag tvingade mig ut vid 19-tiden. Whiskynivån sjönk efter mitt utträde. Den första "festen" går inte att beskriva i positiva ordalag. Det bjöds inte på snacks, sprit, bier, mat, bra musik eller annat som kostar, utrymmet var det enda som erbjöds. Är förvånad att det inte togs betalt för mitt toalettbesök eller slitaget när jag vandrade på trägolvet. Tiden jag spenderade i tortyrkammaren fördrevs genom att dricka Mariestads julbrygd med den obehagliga alkoholhalten av 3,5 procent.
Nästa "fest" var i ett kollektiv och det pågick någonstans på bergsgatan mittemot affären Time. Denna avart av olika slags människor gjorde mig sjuklig men tiden var min fiende eftersom Swing Inn inte öppnade förrän 23:00. Människomötena var i köket av alla ställen trots att vardagsrummet innehade en utmärkt kapacitet. Gästfriheten var däremot av ett bättre slag, här kunde man - om man ville - äta chips, (tyvärr bantar jag), senare bjöds det också på rött vin. En utländsk dj spelade intellektuell smörja som inte passar sig om man vill dansa.
Överhörde två personer, den ene hade tipsat om en bok vederbörande själv inte hade läst. Den andre lämnade tillbaka den utan att ha läst färdigt den. Sinnessvaga människor!
Kände inte en själ på stället och man var i stort sett jävligt utsatt. Någon gång vid 22:50 tog jag på mig mina ytterkläder och skor och gick men inte utan att göra ett nidingsdåd. Stal en vänstersko av märket Converse från kollektivjävlarna för att göra min ståndpunkt klar, kastade den i grön soptunna längre ned på bergsgatan.
Fyra Mariestads julbrygd och ett glas rött senare.
Swing Inn! Tänkte jag då, nu är "Swing Inn..." närmare sanningen.
Betalade för mig och efter att som traditionen kräver irrat omkring tills man åtminstone vet var man befinner sig beställde jag en bier. Träffade ovanligt många människor man kände sen gammalt och ett par stycken som jag inte hade sett på över tio år.
00:24
Bestämde att det skulle dansas och så blev det. Rörde på mig och oförhappandes stod en kvinna av äldre slag framför mig, hon ville att jag skulle dansa enligt hennes premisser och koreograferade handgripligen mina armar. Sådant egenmäktigt förfarande uppskattades inte av mig och jag återgick därmed till vad jag gjorde innan förövaren anlände. Nej men det är klart att dansmästaren kom fram igen och lekte med mig som vore jag en docka. Nu lät jag det vara för att blidka henne och dansade som hennes sinnesvärld föreskrev. Gick in till karaokerummet för att se vad medelsvenskar gör när de tror sig ha roligt. Några skrattade åt mig för att jag på grund av en olyckshändelse råkade vidröra en kvinnas knä med min bakdel. Tittade i låttextpärmen för att se om det fanns något jag kunde tänka mig framföra, det avslogs snabbt men om det blir en nästa gång kanske Haddaways "What is Love" får en ny dimension i egenskap av mig.
02:30
Också då såg jag knarkludret, hon såg glad ut, kanske hon hade fått en del kuk uppkörd inom sig på toaletten några minuter tidigare så att hon kan skramla ihop till sina silar. Kvinnorna var av mindre bra karaktär och det knöts inga nya kontakter, nästa helg måste det bli en helt annan klubbmiljö. Enligt mina kvitton köpte jag bier: 00:11, 00:29, 00:53, och 02:14, det måste ha blivit en kvittolös första och sista bier också. Hem kom jag sedermera i ett tillstånd som jag är alltför van vid.
fredag 22 januari 2010
Onsdag- och torsdagsbier
Under onsdagen beordrade min kropp mig att masa sig ut och begå fylleri.
Skulle ha struntat i den uppmaningen, kunde lika gärna stannat hemma och fortsatt mitt whiskydrickande och runkat i stället. Första anhalten blev Carib Kreol på Möllevången. Negern bakom disken förstod inte vad man ville ha, jag beställde en pint bier men han insisterade på att endast tappa upp fyrtio centiliter. Satte mig ned och tittade på folket som omgav mig och sa till mig själv: "Vad fan gör jag här? Vad i helvete gör jag här?" Den frågan kunde jag inte besvara, drack orimligt kvickt för att bege från detta multikultiäckel. Hämtade ut pengar för att finansiera ytterligare bier på Gallia. Också denna gång ställer jag mig den väldigt angelägna frågan om varför jag envisas med att gå dit när jag vet utkommen. Väntade artigt på att få köpa en Baron Trenck av den maguppblåsta personalen vid namn Matilda, den gravida dvärgen med fet hy, egendomlig dialekt och härkomst och tatueringen på nacken som lyder: "Buddha" gör mig illamående.
Tänkte att detta fick räcka, hade inte mer att vänta. Men när jag tittade på busstiderna från södervärn bestämde jag mig för att gå ned för bergsgatan. Med allt hopp undansopat skymtar jag en klubb vid namn "Spacelab" på Vinylbaren, jag går in. Trodde att man skulle lyssna till underbara tongångar men det jag fick var Alexander Hofman (S.P.O.C.K) och Johan Billing (Diskodiktator) prata i och med att de hade anordnat en frågesportstävling. Jisses, men jag höll ut.
Två Hof gjorde mig bra i ordning och Depeche Mode-frossan gjorde inga underverk i byxan så jag tog bussen från spångatan och accepterade mina förluster. Rökandes vid busshållplatsen kommer två tjejer fram till mig, en med skånsk dialekt och en med utomskånsk:
"Har 130:an gått än?", frågar den ene.
"Nej då, den har inte gått?", säger jag.
"Har du väntat länge?", frågar någon.
"Nja, ett par fyra minuter", säger jag.
"Ok", säger någon av tjejerna.
"Bussen går från södervärn och detta är den första hållplatsen efter den så den borde inte vara försenad", tillägger jag.
Det kan vara bieren, min intolkningsförmåga eller någon sorts romantisering men jag bedyrar att tjejen som hoppade på bussen (den andre var bara sällskap till bussen) log mot mig när vi mötte varandras blickar. Jag stred inom mig och vägde för- och nackdelar, till sist insåg jag att det var för sent att göra något konstruktivt av det korta uppstådda samförståndet.
Torsdag
Drack en bier på feministstället Metro vid möllevångstorget och tittade på byxkvinnorna. Verkligen tomma människor utan egen vilja, folket klädde sig i samma stil och det kändes att det inte var en slumpartad sak att de höll till där. För övrigt kan den rödhåriga barpersonalen stånga sig blodig, det hade inte rört mig i ryggen. Ragatan lägger växeln och kvittot på bardisken fastän man i god tid sträcker fram handen så att hon kan lägga dem där, men icke. Jazzen i bakgrunden gjorde mig inte långlivad där inne, vidare till Nya Tröls.
Dörrvakten, troligtvis av bosniskt ursprung släppte förbi mig och i entrérummet bjöds det på vitt vin i små plastbägare. Nya Tröls firade sitt femårsjubileum och de var frikostiga med mat och dryck tack vare sponsorerna som tillhandahöll bieren. Brydde mig inte om maten för att ge bieren all möjlighet att lägga sig och nyttja utrymmet. De flesta kvinnor såg ut som om de hade dragits bakom en bil flera mil, anskrämliga, vanvårdade och självmisshandlade kroppar. Totalt dracks det sex eller sju bier av olika slag genom kvällen, det gav en sprudlande stråle.
Visst kan man tycka: Jag har fått gratis bier hur understår jag mig att betala tillbaka på detta sätt? Det var ett svårt beslut men det är därför jag finns och vem ska annars ta de svåra besluten? Det var mitt ställningstagande för kvinnornas bitterhet och fotografens undvillighet att fotografera mig, han tog ur alla vinklar utom just de jag befann mig i. Sedan blev det mingelbingo och för en summa av fem kronor kunde man vara med, det ville inte jag, ofrivilligt nog blev man som person ändå indragen. Jag nöjde mig och vandrade hemåt, tills jag hittade en cykel jag kunde stjäla och cyklade hem på den.
Det var en blå Monark som tyvärr pyste ut luft från bakslangen, men jag kom hem i tid. För att inte andra skulle ta del av den skruvade jag av ventilerna och slängde dem.
Några sista ord från Ronny Grosder:
En man sa till mig: "Berätta något roligt".
"Jag har ingen flickvän", svarade jag.
"Det var inte roligt, det var bara sorgligt", sa mannen.
Skulle ha struntat i den uppmaningen, kunde lika gärna stannat hemma och fortsatt mitt whiskydrickande och runkat i stället. Första anhalten blev Carib Kreol på Möllevången. Negern bakom disken förstod inte vad man ville ha, jag beställde en pint bier men han insisterade på att endast tappa upp fyrtio centiliter. Satte mig ned och tittade på folket som omgav mig och sa till mig själv: "Vad fan gör jag här? Vad i helvete gör jag här?" Den frågan kunde jag inte besvara, drack orimligt kvickt för att bege från detta multikultiäckel. Hämtade ut pengar för att finansiera ytterligare bier på Gallia. Också denna gång ställer jag mig den väldigt angelägna frågan om varför jag envisas med att gå dit när jag vet utkommen. Väntade artigt på att få köpa en Baron Trenck av den maguppblåsta personalen vid namn Matilda, den gravida dvärgen med fet hy, egendomlig dialekt och härkomst och tatueringen på nacken som lyder: "Buddha" gör mig illamående.
Tänkte att detta fick räcka, hade inte mer att vänta. Men när jag tittade på busstiderna från södervärn bestämde jag mig för att gå ned för bergsgatan. Med allt hopp undansopat skymtar jag en klubb vid namn "Spacelab" på Vinylbaren, jag går in. Trodde att man skulle lyssna till underbara tongångar men det jag fick var Alexander Hofman (S.P.O.C.K) och Johan Billing (Diskodiktator) prata i och med att de hade anordnat en frågesportstävling. Jisses, men jag höll ut.
Två Hof gjorde mig bra i ordning och Depeche Mode-frossan gjorde inga underverk i byxan så jag tog bussen från spångatan och accepterade mina förluster. Rökandes vid busshållplatsen kommer två tjejer fram till mig, en med skånsk dialekt och en med utomskånsk:
"Har 130:an gått än?", frågar den ene.
"Nej då, den har inte gått?", säger jag.
"Har du väntat länge?", frågar någon.
"Nja, ett par fyra minuter", säger jag.
"Ok", säger någon av tjejerna.
"Bussen går från södervärn och detta är den första hållplatsen efter den så den borde inte vara försenad", tillägger jag.
Det kan vara bieren, min intolkningsförmåga eller någon sorts romantisering men jag bedyrar att tjejen som hoppade på bussen (den andre var bara sällskap till bussen) log mot mig när vi mötte varandras blickar. Jag stred inom mig och vägde för- och nackdelar, till sist insåg jag att det var för sent att göra något konstruktivt av det korta uppstådda samförståndet.
Torsdag
Drack en bier på feministstället Metro vid möllevångstorget och tittade på byxkvinnorna. Verkligen tomma människor utan egen vilja, folket klädde sig i samma stil och det kändes att det inte var en slumpartad sak att de höll till där. För övrigt kan den rödhåriga barpersonalen stånga sig blodig, det hade inte rört mig i ryggen. Ragatan lägger växeln och kvittot på bardisken fastän man i god tid sträcker fram handen så att hon kan lägga dem där, men icke. Jazzen i bakgrunden gjorde mig inte långlivad där inne, vidare till Nya Tröls.
Dörrvakten, troligtvis av bosniskt ursprung släppte förbi mig och i entrérummet bjöds det på vitt vin i små plastbägare. Nya Tröls firade sitt femårsjubileum och de var frikostiga med mat och dryck tack vare sponsorerna som tillhandahöll bieren. Brydde mig inte om maten för att ge bieren all möjlighet att lägga sig och nyttja utrymmet. De flesta kvinnor såg ut som om de hade dragits bakom en bil flera mil, anskrämliga, vanvårdade och självmisshandlade kroppar. Totalt dracks det sex eller sju bier av olika slag genom kvällen, det gav en sprudlande stråle.
Visst kan man tycka: Jag har fått gratis bier hur understår jag mig att betala tillbaka på detta sätt? Det var ett svårt beslut men det är därför jag finns och vem ska annars ta de svåra besluten? Det var mitt ställningstagande för kvinnornas bitterhet och fotografens undvillighet att fotografera mig, han tog ur alla vinklar utom just de jag befann mig i. Sedan blev det mingelbingo och för en summa av fem kronor kunde man vara med, det ville inte jag, ofrivilligt nog blev man som person ändå indragen. Jag nöjde mig och vandrade hemåt, tills jag hittade en cykel jag kunde stjäla och cyklade hem på den.
Det var en blå Monark som tyvärr pyste ut luft från bakslangen, men jag kom hem i tid. För att inte andra skulle ta del av den skruvade jag av ventilerna och slängde dem.
Några sista ord från Ronny Grosder:
En man sa till mig: "Berätta något roligt".
"Jag har ingen flickvän", svarade jag.
"Det var inte roligt, det var bara sorgligt", sa mannen.
söndag 17 januari 2010
Bier och nöje
Jag drack fyra eller fem bier hemma och en ansenlig mängd whisky för att komma i lag till det som skulle ske kommande natt.
Runt midnatt var jag framme vid Hippodromens nattklubbslokal efter att ha gått från konserthuset, 00:03 betalade jag för garderobshanteringen och trädde in. Ingen tid utgöts på att gå omkring och vara nykter, jag köpte min spendrups från fat 00:03, sedan 00:47 och 01:35. Musiken tilltalade mig inte, detta visste jag på förhand och gav den en chans. Stället var knökfullt, mycket värdefull bier spilldes på väg genom trängseln till dj-båset.
Den korpulenta herren njöt av att tillfredsställa den stendumma publiken som beordrade svensktopphits ett i ett.
00:21
Stod och dansade väl synlig bredvid en bunke tjejer, en av dem tog mig lite på axeln. Fortsatte min dans utan att titta på henne, kort därefter ställer hon sig framför mig, lägger sina händer på mina axlar och dansar kort och vilt. Vet inte vad deras problem är, alla verkar ha förlorat talförmågan när det gäller att ta kontakt med mig. Är det tänkt att jag ska säga något? Fick ingen riktig titt på den ca 160 centimeter blonda odjuret men min magkänsla sa att det inte var lönt, ej heller ville jag förstärka hennes självförtroende.
Pissar på Hipp
Men en ny bier i handen ställde jag mig denna gång på den vänstra sidan av dj-båset och dansade bredvid ett jättefult par. Efter en stund var jag ensam igen på den några kvadratmeter stora utrymmet och vips så kommer en kvinna inhoppandes precis framför mig och börjar att dansa. Också denna varelse nändes inte säga ett jävla knyst, tittade på henne i ett par sekunder utan att själv uttala en enda stavelse. Mitt aldrig värmda intresse överfördes till henne och hon avyttrade sig när jag fortsatte att dansa och hade ögonen på annat håll. Kvinnan kan ha varit 170 centimeter lång, lite fräknig och tyvärr var hennes alldaglighet ett jävla gissel, nej tack.
Fler bier, mer dans men på annat håll. Tog mina ytterkläder vid 02-tiden för att ta mig någon annanstans, Swing Inn blev det. Vakten frågade om jag hade kavaj eller skjorta och jag kunde stolt visa upp det för honom. Snabbt in för bier och för att inhämta atmosfären och se vad natten utlovade. Enligt mina kvitton drack jag endast en bier på Swing Inn men det kan omöjligen stämma, minst två.
02:37
Nej inte helt fel med musiken. Promenerade till alla utrymmen för att se vilka som befann sig på plats. I efterhand kan man tycka att jag kanske skulle ha stannat på Hipp. Dansade som ett skadeskjutet djur med bieren på högtalaren som jag med jämna mellanrum tog stärkande från. En femtioårig kvinna går fram till mig och säger något ohörbart till mig medan hon ler, jag nickar och skrockar precis som om jag förstod vad hon sade. En grupp blattar om två killar och en tjej tycker att jag är intressant då de viskar till tjejen varpå de pekar på mig. Förbi mig kommer en colombiansk fitta som jag dansade med en gång på Harrys och som inte ville ha närmare kontakt med mig eftersom hon föredrog arabkuk. Kanske hon inte kände igen mig i och med min ansiktsförändring men jag ville inte ge henne nöjet att tro att jag fortfarande ville ha något med henne att skaffa. Lät knarkludret vara men jag såg henne vid ett par tillfällen till under natten.
03:36
Rörde på benen på det stora dansgolvet i samförstånd med de utstötta, bekvämlighetsfeta, koppärrade, nedgångna kvinnorna. Några sneglade på mig men ville inte ta kontakt. Såg en asiatiska som pratade med sina vänner och pekade på mig länge och väl med hela högerarmen utsträckt, fastän hon såg att jag såg att hon pekade fortsatte hon i hela fem sekunder. Den förmodade sydkoreanskan pratade med sina vänner igen och jag har för mig att de skrattade. Tydligen är jag ett stort jävla skämt. Min tid var räknad och efter att ha gått fel i denna byggnad i desperat behov av en planritningsaffisch uppsatt i alla rum fick jag med stor möda fram mitt garderobskvitto som hade gömt sig.
Ensam och nedgjord ännu en gång vandrade jag till busshållplatsen efter en kväll med många chanser men inga vinster.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Frågade en kvinna om tjejer gillar mörka män, det vete fan, sa hon.
Runt midnatt var jag framme vid Hippodromens nattklubbslokal efter att ha gått från konserthuset, 00:03 betalade jag för garderobshanteringen och trädde in. Ingen tid utgöts på att gå omkring och vara nykter, jag köpte min spendrups från fat 00:03, sedan 00:47 och 01:35. Musiken tilltalade mig inte, detta visste jag på förhand och gav den en chans. Stället var knökfullt, mycket värdefull bier spilldes på väg genom trängseln till dj-båset.
Den korpulenta herren njöt av att tillfredsställa den stendumma publiken som beordrade svensktopphits ett i ett.
00:21
Stod och dansade väl synlig bredvid en bunke tjejer, en av dem tog mig lite på axeln. Fortsatte min dans utan att titta på henne, kort därefter ställer hon sig framför mig, lägger sina händer på mina axlar och dansar kort och vilt. Vet inte vad deras problem är, alla verkar ha förlorat talförmågan när det gäller att ta kontakt med mig. Är det tänkt att jag ska säga något? Fick ingen riktig titt på den ca 160 centimeter blonda odjuret men min magkänsla sa att det inte var lönt, ej heller ville jag förstärka hennes självförtroende.
Pissar på Hipp
Men en ny bier i handen ställde jag mig denna gång på den vänstra sidan av dj-båset och dansade bredvid ett jättefult par. Efter en stund var jag ensam igen på den några kvadratmeter stora utrymmet och vips så kommer en kvinna inhoppandes precis framför mig och börjar att dansa. Också denna varelse nändes inte säga ett jävla knyst, tittade på henne i ett par sekunder utan att själv uttala en enda stavelse. Mitt aldrig värmda intresse överfördes till henne och hon avyttrade sig när jag fortsatte att dansa och hade ögonen på annat håll. Kvinnan kan ha varit 170 centimeter lång, lite fräknig och tyvärr var hennes alldaglighet ett jävla gissel, nej tack.
Fler bier, mer dans men på annat håll. Tog mina ytterkläder vid 02-tiden för att ta mig någon annanstans, Swing Inn blev det. Vakten frågade om jag hade kavaj eller skjorta och jag kunde stolt visa upp det för honom. Snabbt in för bier och för att inhämta atmosfären och se vad natten utlovade. Enligt mina kvitton drack jag endast en bier på Swing Inn men det kan omöjligen stämma, minst två.
02:37
Nej inte helt fel med musiken. Promenerade till alla utrymmen för att se vilka som befann sig på plats. I efterhand kan man tycka att jag kanske skulle ha stannat på Hipp. Dansade som ett skadeskjutet djur med bieren på högtalaren som jag med jämna mellanrum tog stärkande från. En femtioårig kvinna går fram till mig och säger något ohörbart till mig medan hon ler, jag nickar och skrockar precis som om jag förstod vad hon sade. En grupp blattar om två killar och en tjej tycker att jag är intressant då de viskar till tjejen varpå de pekar på mig. Förbi mig kommer en colombiansk fitta som jag dansade med en gång på Harrys och som inte ville ha närmare kontakt med mig eftersom hon föredrog arabkuk. Kanske hon inte kände igen mig i och med min ansiktsförändring men jag ville inte ge henne nöjet att tro att jag fortfarande ville ha något med henne att skaffa. Lät knarkludret vara men jag såg henne vid ett par tillfällen till under natten.
03:36
Rörde på benen på det stora dansgolvet i samförstånd med de utstötta, bekvämlighetsfeta, koppärrade, nedgångna kvinnorna. Några sneglade på mig men ville inte ta kontakt. Såg en asiatiska som pratade med sina vänner och pekade på mig länge och väl med hela högerarmen utsträckt, fastän hon såg att jag såg att hon pekade fortsatte hon i hela fem sekunder. Den förmodade sydkoreanskan pratade med sina vänner igen och jag har för mig att de skrattade. Tydligen är jag ett stort jävla skämt. Min tid var räknad och efter att ha gått fel i denna byggnad i desperat behov av en planritningsaffisch uppsatt i alla rum fick jag med stor möda fram mitt garderobskvitto som hade gömt sig.
Ensam och nedgjord ännu en gång vandrade jag till busshållplatsen efter en kväll med många chanser men inga vinster.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Frågade en kvinna om tjejer gillar mörka män, det vete fan, sa hon.
torsdag 14 januari 2010
Bier och tankar men ingen runk
Lovade mig själv en bier- och rökfri vardagsvecka men så blev det icke, det kan jag lätt bevisa även om jag hade fallit in i en medvetslöshet och vaknat åtta timmar senare.
Efter en räd på Systembolaget gick det inte att motstå denna underbara vätskenjutning särskilt länge, de hann kyla ned sig i en timme sen var det klippt. Oppigårds single hop smakade bra men inte i samband med snus eller rökning, de utgjorde en förfärlig kombination. Punk IPA smakades också, nu vet jag att IPA ej står högt i kurs hos mig, gillar inte den ljusa beska smaken. Etiketten är tyvärr av modernt snitt och alltför ungdomlig, hade inte köpt den om jag hade analyserat den där och då.
Tack vare min avhållsamhet har jag kunnat sova hela natten i en stöt och fått två goda drömminnen. Den första är jag placerad underst med min ådriga kuk inkörd i en fitta vars bärare kroppsligt sett var otroligt lik Selina från min Berlinresa (jag såg inte huvudet). Det mest otroliga var att händelseförloppet var exakt densamma, snabbt in, en frenetisk tvåsekundersfriktion och ett snabbt kom. Fort som fan till att avhysa avskrädet från mina boxershorts vilka var de absolut sista rena underkläderna, tack och lov fanns det en tvättid samma dag. Den andra drömmen innehöll en sensuellare karaktär, genom mina drömögon stod en mycket trevlig och enligt mig vacker tjej kanske runt tjugo och tittade på mig med allvarsam blick. Det var min idealkvinna, fysionomiskt, hennes andra egenskaper kan jag av naturliga orsaker inte redogöra. Var hon ett hopplock av allt det jag sett hos andra kvinnor och sammanfogat till just denna person, eller var hon en verklig kvinna upptagen till mitt undermetvetna och åskådliggjord inför mig? Kommer ihåg att jag tänkte att: Denna kvinna är jag kär i, hon vill jag ha intill mig till domens dag. Uppskattar hellre dessa sorters drömmar än de med sexuell handling, å andra sidan löser det kukhalandet vilket inte har behövts sen dess.
Ogillar människosorter som inte lämnar tillbaka böcker men framförallt de som inte läser dem. En man lånade en bok av mig som heter "Allt om öl" 2008-06-26 och till dags dato befinner den sig fortfarande på avvägar.
"Kan jag låna den efter du är färdig med den?", sa han.
"Jaså, gillar du den sortens böcker?", sa jag.
"Jo för fan jag gillar att läsa såna", sa han.
Antagligen inte tillräckligt, de första tre eller fyra månaderna var den inslängd i bilen utan ambitionen att läsa den. Sedan den försvann från bilen har den inte kommit till dess rättmätiga ägare, i sådana här lägen önskar man att Sharialagar hade existerat i Sverige.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Han som vann fem miljoner på Casino Cosmopol var tydligen heltoppad vid tillfället.
Snart dags att raka kukhåret och omgärdningen, det är nu en och en halv månad sedan, bättre att vara förberedd än att bli förbisedd.
Dricker min Newcastle Brown Ale, sen blir det till att jaga internetfitta.
Efter en räd på Systembolaget gick det inte att motstå denna underbara vätskenjutning särskilt länge, de hann kyla ned sig i en timme sen var det klippt. Oppigårds single hop smakade bra men inte i samband med snus eller rökning, de utgjorde en förfärlig kombination. Punk IPA smakades också, nu vet jag att IPA ej står högt i kurs hos mig, gillar inte den ljusa beska smaken. Etiketten är tyvärr av modernt snitt och alltför ungdomlig, hade inte köpt den om jag hade analyserat den där och då.
Tack vare min avhållsamhet har jag kunnat sova hela natten i en stöt och fått två goda drömminnen. Den första är jag placerad underst med min ådriga kuk inkörd i en fitta vars bärare kroppsligt sett var otroligt lik Selina från min Berlinresa (jag såg inte huvudet). Det mest otroliga var att händelseförloppet var exakt densamma, snabbt in, en frenetisk tvåsekundersfriktion och ett snabbt kom. Fort som fan till att avhysa avskrädet från mina boxershorts vilka var de absolut sista rena underkläderna, tack och lov fanns det en tvättid samma dag. Den andra drömmen innehöll en sensuellare karaktär, genom mina drömögon stod en mycket trevlig och enligt mig vacker tjej kanske runt tjugo och tittade på mig med allvarsam blick. Det var min idealkvinna, fysionomiskt, hennes andra egenskaper kan jag av naturliga orsaker inte redogöra. Var hon ett hopplock av allt det jag sett hos andra kvinnor och sammanfogat till just denna person, eller var hon en verklig kvinna upptagen till mitt undermetvetna och åskådliggjord inför mig? Kommer ihåg att jag tänkte att: Denna kvinna är jag kär i, hon vill jag ha intill mig till domens dag. Uppskattar hellre dessa sorters drömmar än de med sexuell handling, å andra sidan löser det kukhalandet vilket inte har behövts sen dess.
Ogillar människosorter som inte lämnar tillbaka böcker men framförallt de som inte läser dem. En man lånade en bok av mig som heter "Allt om öl" 2008-06-26 och till dags dato befinner den sig fortfarande på avvägar.
"Kan jag låna den efter du är färdig med den?", sa han.
"Jaså, gillar du den sortens böcker?", sa jag.
"Jo för fan jag gillar att läsa såna", sa han.
Antagligen inte tillräckligt, de första tre eller fyra månaderna var den inslängd i bilen utan ambitionen att läsa den. Sedan den försvann från bilen har den inte kommit till dess rättmätiga ägare, i sådana här lägen önskar man att Sharialagar hade existerat i Sverige.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Han som vann fem miljoner på Casino Cosmopol var tydligen heltoppad vid tillfället.
Snart dags att raka kukhåret och omgärdningen, det är nu en och en halv månad sedan, bättre att vara förberedd än att bli förbisedd.
Dricker min Newcastle Brown Ale, sen blir det till att jaga internetfitta.
söndag 10 januari 2010
Nätfitta
Efter en ymnig helg utan sexuella inslag eller skabrösa förslag tar Ronny Grosder en närmare titt på Köpenhamn och vad den omoraliska staden har att erbjuda.
Cassiopeiastars har två att erbjuda inom det område jag vill bli upplyst inom, interracial.
Juliet
Juliet var den bättre bemedlade av de två svarthyltade som fläker ut sig, visst vill man doppa kuken i den chokladmoussen.
Christel
En vit för sakens skull, man kan inte leva på experimentell föda alldeles för länge.
Köpenhamn har fler ställen som jag grundligt ska gå igenom, det är inte bara utförandet som är roligt, också jämförelsen, bildtittandet, faktakollen, ögonrunkandet innan man slutligen bestämmer sig.
Ångmaskiner utan ånga.
Happy pancake är skövlad, jag har vänt på varenda sten, luckrat, vaskat och försökt. Det visar på att det är dags att gå vidare, jag orkar inte vänta på att fler ska registrera sig och på det viset få ytterligare plausibla offer.
Skrev upp mig i rullorna på www.e-kontakt.se och bevare mig om inte en kvinna skrev ett mail till mig direkt.
Det är ingen skönhet men ett intresse är likväl ett intresse. Nu går det inte att läsa mailet eftersom att e-kontakt vill att man ska betala först, kanske jag gör det inom de närmsta dagarna, ett sådant gott tecken går ej att förkasta.
Cassiopeiastars har två att erbjuda inom det område jag vill bli upplyst inom, interracial.
Juliet
Juliet var den bättre bemedlade av de två svarthyltade som fläker ut sig, visst vill man doppa kuken i den chokladmoussen.
Christel
En vit för sakens skull, man kan inte leva på experimentell föda alldeles för länge.
Köpenhamn har fler ställen som jag grundligt ska gå igenom, det är inte bara utförandet som är roligt, också jämförelsen, bildtittandet, faktakollen, ögonrunkandet innan man slutligen bestämmer sig.
Ångmaskiner utan ånga.
Happy pancake är skövlad, jag har vänt på varenda sten, luckrat, vaskat och försökt. Det visar på att det är dags att gå vidare, jag orkar inte vänta på att fler ska registrera sig och på det viset få ytterligare plausibla offer.
Skrev upp mig i rullorna på www.e-kontakt.se och bevare mig om inte en kvinna skrev ett mail till mig direkt.
Det är ingen skönhet men ett intresse är likväl ett intresse. Nu går det inte att läsa mailet eftersom att e-kontakt vill att man ska betala först, kanske jag gör det inom de närmsta dagarna, ett sådant gott tecken går ej att förkasta.
onsdag 6 januari 2010
Happy pancake och bier
Ja så har man fallit in i gamla invanda mönster och blivit sig själv igen.
Har precis druckit två julbier och känner mig om inte oövervinnelig så ganska smärtresistant och god och glad. Men det hjälper inte. Happy pancake är för mig övermäktig, jag klarar det helt enkelt inte länge till, det är alltför oförnuftigt. Är enormt avundsjuk på dessa feta, halvfeta, mulliga, otäcka, sjuka kvinnor som lever gott med alla sina förfrågningar, mail, kommentarer och flirtar. De har fulla kornbodar medan jag inte ens kan leva från hand till mun eftersom jag inte får ett jävla piss i handen förutom kuk vilket i detta fall är dessbättre.
Vad har en fet, en ful och en snygg kvinna gemensamt?
Alla får de lika mycket respons.
Tjejer som jag tror mig stå över inkasserar högre ränta utifrån de fysiska attribut de besitter, inte går det ihop för min del. Kvinnan är och förblir bittrare än döden.
Nu ska jag inte fösa samman alla kvinnor och jämställa dem med den avfallshög de egentligen är, för några har faktiskt haft slumpen med sig och kontaktat mig. Några problem med dessa var att de är helt sönderblåsta i sin spräckliga skalle, fitta utan hjärna är som potatismos utan riven muskotnöt, det går att äta men den lilla kryddan gör väldigt mycket med tanke på dess ringa storlek vilket kan likställas med deras hjärnor. Ingen av de tre kunde föra en vettig diskussion skriftligt. Ingen av dem var snyggare än mig - fortfarande enligt min partiska åsikt - och ändå refuserade de mig indirekt genom sitt lösa intresse. Andra har inte bemödat sig att svara på mina unika meddelande enbart riktade till deras person och inte ett massutskick som jag har fått. Vad är det för fel på mig, ska man mellan raderna skriva ut sin kuklängd?
Frågan är om mitt läge kräver en omdirigering av mina digitala fotsteg, ska jag betala för att få tag på seriösa, utvecklade människor som inte har hoppat av grundskolan? En gång i tiden har jag betalat för det men då hade jag inte blommat ut vilket jag kan kosta på mig att säga att jag har nu. Ska låta tanken få växa till sig under dagarna och ta ett rejält övervägande. Aldrig har dessa datadejtingsidor resulterat i en dejt och jag måste så snabbt som möjligt få fatt i fitta med förbehåll, jag är ingen avfallskvarn.
Nu ska jag fortsätta mitt drickande med rejäl hårdsprit i form av whisky, Talisker 10-årig.
Har precis druckit två julbier och känner mig om inte oövervinnelig så ganska smärtresistant och god och glad. Men det hjälper inte. Happy pancake är för mig övermäktig, jag klarar det helt enkelt inte länge till, det är alltför oförnuftigt. Är enormt avundsjuk på dessa feta, halvfeta, mulliga, otäcka, sjuka kvinnor som lever gott med alla sina förfrågningar, mail, kommentarer och flirtar. De har fulla kornbodar medan jag inte ens kan leva från hand till mun eftersom jag inte får ett jävla piss i handen förutom kuk vilket i detta fall är dessbättre.
Vad har en fet, en ful och en snygg kvinna gemensamt?
Alla får de lika mycket respons.
Tjejer som jag tror mig stå över inkasserar högre ränta utifrån de fysiska attribut de besitter, inte går det ihop för min del. Kvinnan är och förblir bittrare än döden.
Nu ska jag inte fösa samman alla kvinnor och jämställa dem med den avfallshög de egentligen är, för några har faktiskt haft slumpen med sig och kontaktat mig. Några problem med dessa var att de är helt sönderblåsta i sin spräckliga skalle, fitta utan hjärna är som potatismos utan riven muskotnöt, det går att äta men den lilla kryddan gör väldigt mycket med tanke på dess ringa storlek vilket kan likställas med deras hjärnor. Ingen av de tre kunde föra en vettig diskussion skriftligt. Ingen av dem var snyggare än mig - fortfarande enligt min partiska åsikt - och ändå refuserade de mig indirekt genom sitt lösa intresse. Andra har inte bemödat sig att svara på mina unika meddelande enbart riktade till deras person och inte ett massutskick som jag har fått. Vad är det för fel på mig, ska man mellan raderna skriva ut sin kuklängd?
Frågan är om mitt läge kräver en omdirigering av mina digitala fotsteg, ska jag betala för att få tag på seriösa, utvecklade människor som inte har hoppat av grundskolan? En gång i tiden har jag betalat för det men då hade jag inte blommat ut vilket jag kan kosta på mig att säga att jag har nu. Ska låta tanken få växa till sig under dagarna och ta ett rejält övervägande. Aldrig har dessa datadejtingsidor resulterat i en dejt och jag måste så snabbt som möjligt få fatt i fitta med förbehåll, jag är ingen avfallskvarn.
Nu ska jag fortsätta mitt drickande med rejäl hårdsprit i form av whisky, Talisker 10-årig.
tisdag 5 januari 2010
Måndagsbier
På lördagskvällen tog jag mig ett antal friheter och drack fyra julbier för att hedra den sista egentligt lediga dagen innan söndagen behäftar mig med olustiga tankar. Lade mig inte förrän 03:00 och tvingade mig själv att alarmera klockan så att den skulle avge ljud vid 09:00, det fick vara mitt straff. Söndagen, natten till måndag var ingen sovhöjdare då jag vaknade ett par gånger och trodde mig veta saker och ting som jag vid tillfället tyckte skulle skrivas ned, meddetsamma, största delen av drömminnena försvinner efter fem minuter, övervägde det halvt innan jag somnade om.
Med de händelserna i kroppen såg det inte ut att bli någon bier alls under måndagen, men så blev det.
Fastän jag numera är halvhalt, en sträckning eller infektion i hälsenan, gick jag till Två krögare. På bussen på väg dit står ett barn framför mig och ska betala, hon lyckas inte riva av kvittot på ett korrekt sätt. När min betalning är utförd tar busschauffören kvittot och river av hennes från mitt och ber mig lämna det till flickan. I mitt stilla sinne undrade jag för en kort stund om jag var anställd av Skånetrafiken, nej det var jag inte och därför ska jag inte lämna något kvitto, däremot tog jag emot det för att visa mig artig.
Folket och sittplatserna tog ut varandra bra, det var varken fullt eller folktomt. Satte mig ned vid baren och fick argt vänta på att personalen skulle ta notis om mig. Till min räddning kom en vacker kvinna i fyrtiofemårsåldern med vad jag tror pagefrisyr, bredbågade glasögon, tjusiga läppar, en snidad näsa och spänstig kropp trots badringen vid magpartiet. Hon liknade Monica Bellucci, jag var fast, antar att hon är syster till den andra kvinnan med snarlikt utseende som också jobbar på Bullen, i jämförelse är hon inte alls på samma våglängd, en piratkopia, falskmyntare, lösfitta, cikoriakaffe etc. Beställde en Carlsberg Hof och tog som alltid fram boken jag vid den tidpunkten var inne på. Bredvid stod två kvinnor i övre medelåldern och pratade:
"Är det inte konstigt, du och jag är Tvillingar och så är våra mödrar Fiskarna?
"Ja".
Ja visst är det, jätteintressant. Den feta kvinnan närmast mig hittade på olika anledningar till att stryka mig på högersidan, först var det vinglaset, vaggningen och tappade mynt gjorde hon också. Kroppen äcklades av den belastade människan, varför satte jag mig här? En till Hof inköptes, kvitto lämnades inte men jag förlåter "Bellucci" för hon visade mig lite urringning när hon torkade av ett bord, tack!
Nästa ställe var Brogatan. Medelmåttiga människor med tillika utseenden, jag föraktar dem. Ville prova på något nytt i bierväg, Flying dog ale fastnade jag för. Vanligtvis måste man vänta åtskilliga minuter bara för att komma fram till bardisken, därefter måste man sätta sin tillit till personalen, drinkmänniskor måste dö, köp bier kontant istället. För många gånger har jag låtit de behandla mig så, varför känner man sig lycklig den stund då man blir serverad, det får inte vara på det viset?
Pissar på Brogatan
Det var mitt hat som rann ut och jag förbannade Brogatan för alla andra dagar då de har behandlat mig och andra så ignorant, med likgiltighet och respektlöshet. Bieren var god, ska dricka den så snart jag kan igen.
Nästa ställe att beträda mark på fick bli Carib Kreol eftersom Balthazar på samma gata hade stängt. Utanför står en anskrämlig ung kvinna och röker bort sin sedan länge obefintliga skönhet. Går in och med ens möts man av jazziga toner och man önskar sig bort från denna världsbit till förmån för vad som helst. Cruzcampo var slut, Norrlands guld var slut, till sist fick jag äntligen något de hade på lager: Starobrno. Den tar jag sa jag, då sticker människan ut i köket och gör Fabrikören vet vad, han låter mig våndas i hela fem minuter innan han betygar mig uppmärksamhet och tappar upp min bier, varför, vad gjorde han, ovetskapen tär?
Tittade runt på människorna, unga, fula, har inte stadgat sig i vuxenlivet och tror sig fortfarande kunna bemästra världen, vilka idioter. Två tjejer stod ut från mängden med en välbehövd fräschör som ökade snygghetsfaktorn med ett par promille eftersom resterande sextio- sjuttiotalet människor var otroligt alldagliga och rentav frånstötande. Såg åt deras håll men tyvärr lyckades jag inte tillskansa mig deras lika brinnande intresse.
Pissar på Carib Kreol
Som straff för den icke tilltalande musiken med den höga ljudnivån och torra bierfat gav jag dem lite att göra på toaletten. En ung tjej, knappt fyllda tjugo med en härlig stickad polokofta visade upp sig, säkert en mjuk ryska. Hon liknade Martyna från Solstollarna, Martyna var och är vad jag tänka mig fortfarande mycket attraktivare. Det som talade emot den unga damen var den lilla näsploppen av modell glitter, efter att jag hade sett den var jag förvånad att hon inte erbjöd mig sina tjänster, balthora.
Gallia, den sista utposten, återvändsgatan, kvart i tre-ragget, den har många namn. Sasja jobbade där då, mannen som äger Gallia har en förkärlek till att anställa mindre begåvade unga tjejer, mannen i fråga är en småländsk, koppärrig, rödnäsig, korpulent, smutsig herre med grisögon kort vitt stubb och stor näsa. Three towns dracks och efter en vinst på Jack Vegas-maskinen blev det hemgång och nedläggning 00:50, uppstigning 06:10.
Med de händelserna i kroppen såg det inte ut att bli någon bier alls under måndagen, men så blev det.
Fastän jag numera är halvhalt, en sträckning eller infektion i hälsenan, gick jag till Två krögare. På bussen på väg dit står ett barn framför mig och ska betala, hon lyckas inte riva av kvittot på ett korrekt sätt. När min betalning är utförd tar busschauffören kvittot och river av hennes från mitt och ber mig lämna det till flickan. I mitt stilla sinne undrade jag för en kort stund om jag var anställd av Skånetrafiken, nej det var jag inte och därför ska jag inte lämna något kvitto, däremot tog jag emot det för att visa mig artig.
Folket och sittplatserna tog ut varandra bra, det var varken fullt eller folktomt. Satte mig ned vid baren och fick argt vänta på att personalen skulle ta notis om mig. Till min räddning kom en vacker kvinna i fyrtiofemårsåldern med vad jag tror pagefrisyr, bredbågade glasögon, tjusiga läppar, en snidad näsa och spänstig kropp trots badringen vid magpartiet. Hon liknade Monica Bellucci, jag var fast, antar att hon är syster till den andra kvinnan med snarlikt utseende som också jobbar på Bullen, i jämförelse är hon inte alls på samma våglängd, en piratkopia, falskmyntare, lösfitta, cikoriakaffe etc. Beställde en Carlsberg Hof och tog som alltid fram boken jag vid den tidpunkten var inne på. Bredvid stod två kvinnor i övre medelåldern och pratade:
"Är det inte konstigt, du och jag är Tvillingar och så är våra mödrar Fiskarna?
"Ja".
Ja visst är det, jätteintressant. Den feta kvinnan närmast mig hittade på olika anledningar till att stryka mig på högersidan, först var det vinglaset, vaggningen och tappade mynt gjorde hon också. Kroppen äcklades av den belastade människan, varför satte jag mig här? En till Hof inköptes, kvitto lämnades inte men jag förlåter "Bellucci" för hon visade mig lite urringning när hon torkade av ett bord, tack!
Nästa ställe var Brogatan. Medelmåttiga människor med tillika utseenden, jag föraktar dem. Ville prova på något nytt i bierväg, Flying dog ale fastnade jag för. Vanligtvis måste man vänta åtskilliga minuter bara för att komma fram till bardisken, därefter måste man sätta sin tillit till personalen, drinkmänniskor måste dö, köp bier kontant istället. För många gånger har jag låtit de behandla mig så, varför känner man sig lycklig den stund då man blir serverad, det får inte vara på det viset?
Pissar på Brogatan
Det var mitt hat som rann ut och jag förbannade Brogatan för alla andra dagar då de har behandlat mig och andra så ignorant, med likgiltighet och respektlöshet. Bieren var god, ska dricka den så snart jag kan igen.
Nästa ställe att beträda mark på fick bli Carib Kreol eftersom Balthazar på samma gata hade stängt. Utanför står en anskrämlig ung kvinna och röker bort sin sedan länge obefintliga skönhet. Går in och med ens möts man av jazziga toner och man önskar sig bort från denna världsbit till förmån för vad som helst. Cruzcampo var slut, Norrlands guld var slut, till sist fick jag äntligen något de hade på lager: Starobrno. Den tar jag sa jag, då sticker människan ut i köket och gör Fabrikören vet vad, han låter mig våndas i hela fem minuter innan han betygar mig uppmärksamhet och tappar upp min bier, varför, vad gjorde han, ovetskapen tär?
Tittade runt på människorna, unga, fula, har inte stadgat sig i vuxenlivet och tror sig fortfarande kunna bemästra världen, vilka idioter. Två tjejer stod ut från mängden med en välbehövd fräschör som ökade snygghetsfaktorn med ett par promille eftersom resterande sextio- sjuttiotalet människor var otroligt alldagliga och rentav frånstötande. Såg åt deras håll men tyvärr lyckades jag inte tillskansa mig deras lika brinnande intresse.
Pissar på Carib Kreol
Som straff för den icke tilltalande musiken med den höga ljudnivån och torra bierfat gav jag dem lite att göra på toaletten. En ung tjej, knappt fyllda tjugo med en härlig stickad polokofta visade upp sig, säkert en mjuk ryska. Hon liknade Martyna från Solstollarna, Martyna var och är vad jag tänka mig fortfarande mycket attraktivare. Det som talade emot den unga damen var den lilla näsploppen av modell glitter, efter att jag hade sett den var jag förvånad att hon inte erbjöd mig sina tjänster, balthora.
Gallia, den sista utposten, återvändsgatan, kvart i tre-ragget, den har många namn. Sasja jobbade där då, mannen som äger Gallia har en förkärlek till att anställa mindre begåvade unga tjejer, mannen i fråga är en småländsk, koppärrig, rödnäsig, korpulent, smutsig herre med grisögon kort vitt stubb och stor näsa. Three towns dracks och efter en vinst på Jack Vegas-maskinen blev det hemgång och nedläggning 00:50, uppstigning 06:10.
söndag 3 januari 2010
Absurdism
Hej.
Hej.
Gillar du körsbär?
Nej det har aldrig frestat mig.
Du kan ju göra sylt eller saft av dem.
Jag sa precis att jag inte gillade dem.
Nej du behöver inte tycka om dem för att göra sylt eller saft av dem.
Det har du rätt i, men vad är det då för mening att göra det.
Till mig.
Till dig?
Ja till mig.
Jag känner inte dig.
Är jag skrämmande?
Inte det minsta bara lite kuslig.
Ja ja, erbjudandet står fast.
Vad trevligt hur länge då?
Tills de är otjänliga och inte kan användas till någonting alls.
Jaha, men nej.
Hur kan du neka denna korg fylld till brädden av smaskiga körsbär?
Nu upprepar jag mig, det kanske är nödvändigt eftersom du inte har förstått, jag gillar inte körsbär.
Nehej men du kan ju göra sprit eller te av dem, vill du inte det?
Det har jag inte tänkt på, tanken att endast vidröra de slabbiga små bären gör mig illamående.
Är det ett nej?
Hur ska jag uttrycka det, vem är du?
Det är jag som har en korg med körsbär.
Jaha, då är jag den som inte vill ha dem.
Visste du att i vissa kulturer bestraffas människor som refuserar gåvor?
Nej men vad konstigt, hur går de tillväga då?
Först gör de så här.
Det gjorde ont, du kan inte slå mig utan förvarning.
Ok, nu slår jag.
Nu slog du min mage, tillåt mig att vila mig en sekund.
En.
Aj.
En.
Ah.
En.
Huh.
En.
Mmpf.
En.
Ok, vänta.
En.
Sluta lite.
En.
Bara.
Var det något du ville ha sagt?
Ja jag tar körsbären.
Så glad jag blir, varsågod.
Fina saker.
Du skulle göra något bra av dem inte kasta på mig.
För min del kan de inte göra bättre nytta än vad de gör nu.
Du är skyldig mig en ny uppsättning kläder, de här är helt förstörda.
Har du hört att i vissa kulturer går de omkring nakna när kläderna är för smutsiga?
Den informationen har jag inte fått, så bra!
Ska du inte ta av dig strumporna också?
Strumporna smutsades inte ner.
Det ser en aning egendomligt ut om du ska behålla strumporna.
Vad ska jag göra med kläderna?
Bränn dem.
Jag har inga tändstickor.
Jag har.
Jag har ingen tändvätska.
Här har du.
Det blev en fin eld.
Ja det värmer gott.
Var jobbar du någonstans?
Med välgörenhet.
Så det säger du?
Ja.
Välgörenhet?
Ja.
Ideell välgörenhet?
Nej.
Så du tjänar bra med pengar?
Mer än jag kan göra av med.
Och du är nöjd?
Ja.
Vill du ha lite?
Jo tack, det har man ju inte lager precis.
Varsågod.
Tack så hjärtligt.
Men var ska du stoppa pengarna i nu när du inte har några fickor?
Mycket bra fråga, jag får hålla det i handen så länge.
Det finns tjuvar som stryker förbi här.
Oj det visste jag inte.
Använd korgen.
Nej det kan jag inte då missfärgas pengarna.
Stoppa dem på ett säkert ställe.
Då får det bli munnen.
Nu kan du inte prata.
Det har du alldeles rätt i.
Vilka alternativ kvarstår då?
Vänd dig om.
Är du färdig?
Snart.
Nu då?
Du kan vända dig om igen.
Pengarna är borta.
Ja.
Var är de?
Har du mycket tro?
Jag vet inte.
Det har jag.
Jag gillar inte bokstäver.
Hatar du dem?
Ja.
Varför?
Titta på dem.
Var?
Här.
Du skriver bra.
Vad tycker du?
Inget jag har tänkt på.
Ser du inte det fula?
Nej faktiskt inte.
Du är ful.
Jag har aldrig sett mig själv.
Titta här.
Vad fult du ritar.
Nej.
Är det verkligen jag?
Så ser du ut på riktigt.
Hur kan jag lita på dig och din teckning?
Du får ta mig på mitt ord.
Var är ditt ord?
Här.
Oj, du har tatuerat in ord på kroppen, ska jag ta dig där?
Ja för då vet du att jag talar sanning.
Nu gör jag det.
Gör det.
Så.
Lite till.
Ok.
Bara några gånger till.
Räcker det?
Jag säger stopp.
Nu har det gått två minuter.
Jag kommer att säga stopp när tiden är inne.
Ok, då fortsätter jag.
Stopp.
Det visste jag inte att man måste ta någon på ordet så länge.
Nu måste du lita på mig.
Det har du rätt i för jag har tagit dig på ditt ord.
Jag är törstig.
Vi går och köper något att dricka.
Var då?
Här borta.
Denna.
Ja, kan du betala?
Tyvärr, jag gav dig alla mina pengar.
Då måste vi lämna tillbaka drickorna.
Kan inte du betala?
Vill du ursäkta mig ett slag jag kommer snart tillbaka?
Hur gick det?
Det spolades bort.
Jaha vad ska vi göra då?
Gillar du körsbärssaft?
Du är äcklig.
Tack.
Nej, att vara äcklig är inget bra.
Hur dåligt är det då?
Kommer du ihåg teckningen?
Ja.
Den var inte sann, egentligen är du mycket fulare.
Men jag tog dig på ordet.
Du måste ta mig på ordet igen.
Är det så reglerna är, det visste jag inte?
Ja, nu måste vi gå hem till mig.
Hej.
Gillar du körsbär?
Nej det har aldrig frestat mig.
Du kan ju göra sylt eller saft av dem.
Jag sa precis att jag inte gillade dem.
Nej du behöver inte tycka om dem för att göra sylt eller saft av dem.
Det har du rätt i, men vad är det då för mening att göra det.
Till mig.
Till dig?
Ja till mig.
Jag känner inte dig.
Är jag skrämmande?
Inte det minsta bara lite kuslig.
Ja ja, erbjudandet står fast.
Vad trevligt hur länge då?
Tills de är otjänliga och inte kan användas till någonting alls.
Jaha, men nej.
Hur kan du neka denna korg fylld till brädden av smaskiga körsbär?
Nu upprepar jag mig, det kanske är nödvändigt eftersom du inte har förstått, jag gillar inte körsbär.
Nehej men du kan ju göra sprit eller te av dem, vill du inte det?
Det har jag inte tänkt på, tanken att endast vidröra de slabbiga små bären gör mig illamående.
Är det ett nej?
Hur ska jag uttrycka det, vem är du?
Det är jag som har en korg med körsbär.
Jaha, då är jag den som inte vill ha dem.
Visste du att i vissa kulturer bestraffas människor som refuserar gåvor?
Nej men vad konstigt, hur går de tillväga då?
Först gör de så här.
Det gjorde ont, du kan inte slå mig utan förvarning.
Ok, nu slår jag.
Nu slog du min mage, tillåt mig att vila mig en sekund.
En.
Aj.
En.
Ah.
En.
Huh.
En.
Mmpf.
En.
Ok, vänta.
En.
Sluta lite.
En.
Bara.
Var det något du ville ha sagt?
Ja jag tar körsbären.
Så glad jag blir, varsågod.
Fina saker.
Du skulle göra något bra av dem inte kasta på mig.
För min del kan de inte göra bättre nytta än vad de gör nu.
Du är skyldig mig en ny uppsättning kläder, de här är helt förstörda.
Har du hört att i vissa kulturer går de omkring nakna när kläderna är för smutsiga?
Den informationen har jag inte fått, så bra!
Ska du inte ta av dig strumporna också?
Strumporna smutsades inte ner.
Det ser en aning egendomligt ut om du ska behålla strumporna.
Vad ska jag göra med kläderna?
Bränn dem.
Jag har inga tändstickor.
Jag har.
Jag har ingen tändvätska.
Här har du.
Det blev en fin eld.
Ja det värmer gott.
Var jobbar du någonstans?
Med välgörenhet.
Så det säger du?
Ja.
Välgörenhet?
Ja.
Ideell välgörenhet?
Nej.
Så du tjänar bra med pengar?
Mer än jag kan göra av med.
Och du är nöjd?
Ja.
Vill du ha lite?
Jo tack, det har man ju inte lager precis.
Varsågod.
Tack så hjärtligt.
Men var ska du stoppa pengarna i nu när du inte har några fickor?
Mycket bra fråga, jag får hålla det i handen så länge.
Det finns tjuvar som stryker förbi här.
Oj det visste jag inte.
Använd korgen.
Nej det kan jag inte då missfärgas pengarna.
Stoppa dem på ett säkert ställe.
Då får det bli munnen.
Nu kan du inte prata.
Det har du alldeles rätt i.
Vilka alternativ kvarstår då?
Vänd dig om.
Är du färdig?
Snart.
Nu då?
Du kan vända dig om igen.
Pengarna är borta.
Ja.
Var är de?
Har du mycket tro?
Jag vet inte.
Det har jag.
Jag gillar inte bokstäver.
Hatar du dem?
Ja.
Varför?
Titta på dem.
Var?
Här.
Du skriver bra.
Vad tycker du?
Inget jag har tänkt på.
Ser du inte det fula?
Nej faktiskt inte.
Du är ful.
Jag har aldrig sett mig själv.
Titta här.
Vad fult du ritar.
Nej.
Är det verkligen jag?
Så ser du ut på riktigt.
Hur kan jag lita på dig och din teckning?
Du får ta mig på mitt ord.
Var är ditt ord?
Här.
Oj, du har tatuerat in ord på kroppen, ska jag ta dig där?
Ja för då vet du att jag talar sanning.
Nu gör jag det.
Gör det.
Så.
Lite till.
Ok.
Bara några gånger till.
Räcker det?
Jag säger stopp.
Nu har det gått två minuter.
Jag kommer att säga stopp när tiden är inne.
Ok, då fortsätter jag.
Stopp.
Det visste jag inte att man måste ta någon på ordet så länge.
Nu måste du lita på mig.
Det har du rätt i för jag har tagit dig på ditt ord.
Jag är törstig.
Vi går och köper något att dricka.
Var då?
Här borta.
Denna.
Ja, kan du betala?
Tyvärr, jag gav dig alla mina pengar.
Då måste vi lämna tillbaka drickorna.
Kan inte du betala?
Vill du ursäkta mig ett slag jag kommer snart tillbaka?
Hur gick det?
Det spolades bort.
Jaha vad ska vi göra då?
Gillar du körsbärssaft?
Du är äcklig.
Tack.
Nej, att vara äcklig är inget bra.
Hur dåligt är det då?
Kommer du ihåg teckningen?
Ja.
Den var inte sann, egentligen är du mycket fulare.
Men jag tog dig på ordet.
Du måste ta mig på ordet igen.
Är det så reglerna är, det visste jag inte?
Ja, nu måste vi gå hem till mig.
fredag 1 januari 2010
Demonavskräckande och bier
Mitt nyår började med en virre hemma, virre vad är det för jävla namn, hade jag fått bestämma skulle den kallas visse?
Fyllde också på farfars pålitliga plunta som jag vid varje påfyllning förundras över hur mycket den rymmer. Whiskyn Glengoyne fick ännu en gång göra en tapper tappning, till en början gillade jag inte så värst mycket men nu efter en tids vanebildning har den smickrat min gom. Dessutom dracks Grönstedts cognac och ett förglömligt vitt vin, Glengoyne tvangs hoppa in och visa vem stod högst upp vid flera tillfällen.
Promenaden hemifrån sträckte sig vidare till bankomaten vid konserthuset och vem ser jag inte då där? Lindy Larsson!
"Lindy?", sa jag och pekade på honom.
"Ja, vad är det?", sa Lindy i sin ungdomliga klädsel: mössa, sportjacka, mp3-spelare och gymnastikskor.
"Du var bra i Carmen, jättebra!", sa jag.
"Jaså, tack, när var du där?", sa Lindy lite undrande. Nu i efterhand förstod jag att det var en kuggfråga.
"På genrepet", svarade jag.
"Jaha, tack ska du ha", sa Lindy.
"Nu ska jag inte störa mer, det var allt jag ville säga", sa jag.
"Nej det är ingen fara", sa Lindy.
Därefter visade jag en gång till att jag inte ville uppta hans tid mer och bredde snabbt ut armarna i midjehöjd för att kungöra att pratstunden var över. Han stoppade in sina öronsnäckor i öronen igen.
Stack in mitt fula ansikte på Mascot och ställde mig bakom en inavlad alban med gangstermentalitet. Den kavajutrustade albanen beställde en drink och av någon anledning lät den sig dröjas och då började också hans kompis klydda till det.
"Ey, beställ en sån till mig också idiot, kom igen!", sa den kortklippte albanen till sin kavajkompis.
"Ja, vänta Hashim", sa kavajkillen.
Tittade på Hashim för att visa mitt grova missnöje över den höga ljudnivån han var en direkt orsak till.
"Är allt bra mannen?", sa Hashim och spärrade ögonen på mig i ett försök att testa mig.
"Ja, visst är det", sa jag i neutral samtalston för att visa att man kan uppträda civiliserat.
"Ok, gott nytt år", sa Hashim i en mer förlägen hållning.
"Ja, detsamma, gott nytt", sa jag.
"Ok, ha det bra", sa Hashim varpå han klappade mig vid ryggslutet.
Fortfarande väntade jag på min Newcastle Brown Ale bakom den andra albanen, han flashade sina penningar och hade framme mycket mer än vad som skulle behöva täcka utgiften. Snyltaren Hashim fick slutligen sin snikdrink, han lirkade sig förbi mig tog ut sin ensamma portionssnus och snärtade till den mot bardiskens lågdel. Förstod att det var en provokation till mot min person då han var noggrann med att hans armbåge skulle stöta till mig vid snärttillfället. Lät det vara och kunde därmed bespara mig blodiga knytnävar bestänkta av torftigt albanblod.
Satt vid uteserveringen och drack min bier. Tog fram en cigarr, Punch som kostade 79 kronor och påbörjade en lång smakfull rökning, den varade i över en timme. När klockan närmade sig tolvslaget började skjutningen bli hätskare, de drog sig inte för att skjuta hejvilt i marknivå på Möllevångstorget. Vid ett tillfälle kom en raket väldigt nära mig och sprängdes så att klustret stänktes på mig och min rock fick två hål av de varma kulorna. Svenskarna höll sig undan medan blattarna tog fram sina hemmagjorda krutbomber och våldförde sig på de flesta öron som befann sig vid platsen. Såg att Hashim rumsterade en cykel av märket Yosemite i färd att utföra valfritt illdåd, en persisk man återbördade den till sin plats.
Drack en till bier sedan fick det nya året vara så jävla nytt det ville.
Fyllde också på farfars pålitliga plunta som jag vid varje påfyllning förundras över hur mycket den rymmer. Whiskyn Glengoyne fick ännu en gång göra en tapper tappning, till en början gillade jag inte så värst mycket men nu efter en tids vanebildning har den smickrat min gom. Dessutom dracks Grönstedts cognac och ett förglömligt vitt vin, Glengoyne tvangs hoppa in och visa vem stod högst upp vid flera tillfällen.
Promenaden hemifrån sträckte sig vidare till bankomaten vid konserthuset och vem ser jag inte då där? Lindy Larsson!
"Lindy?", sa jag och pekade på honom.
"Ja, vad är det?", sa Lindy i sin ungdomliga klädsel: mössa, sportjacka, mp3-spelare och gymnastikskor.
"Du var bra i Carmen, jättebra!", sa jag.
"Jaså, tack, när var du där?", sa Lindy lite undrande. Nu i efterhand förstod jag att det var en kuggfråga.
"På genrepet", svarade jag.
"Jaha, tack ska du ha", sa Lindy.
"Nu ska jag inte störa mer, det var allt jag ville säga", sa jag.
"Nej det är ingen fara", sa Lindy.
Därefter visade jag en gång till att jag inte ville uppta hans tid mer och bredde snabbt ut armarna i midjehöjd för att kungöra att pratstunden var över. Han stoppade in sina öronsnäckor i öronen igen.
Stack in mitt fula ansikte på Mascot och ställde mig bakom en inavlad alban med gangstermentalitet. Den kavajutrustade albanen beställde en drink och av någon anledning lät den sig dröjas och då började också hans kompis klydda till det.
"Ey, beställ en sån till mig också idiot, kom igen!", sa den kortklippte albanen till sin kavajkompis.
"Ja, vänta Hashim", sa kavajkillen.
Tittade på Hashim för att visa mitt grova missnöje över den höga ljudnivån han var en direkt orsak till.
"Är allt bra mannen?", sa Hashim och spärrade ögonen på mig i ett försök att testa mig.
"Ja, visst är det", sa jag i neutral samtalston för att visa att man kan uppträda civiliserat.
"Ok, gott nytt år", sa Hashim i en mer förlägen hållning.
"Ja, detsamma, gott nytt", sa jag.
"Ok, ha det bra", sa Hashim varpå han klappade mig vid ryggslutet.
Fortfarande väntade jag på min Newcastle Brown Ale bakom den andra albanen, han flashade sina penningar och hade framme mycket mer än vad som skulle behöva täcka utgiften. Snyltaren Hashim fick slutligen sin snikdrink, han lirkade sig förbi mig tog ut sin ensamma portionssnus och snärtade till den mot bardiskens lågdel. Förstod att det var en provokation till mot min person då han var noggrann med att hans armbåge skulle stöta till mig vid snärttillfället. Lät det vara och kunde därmed bespara mig blodiga knytnävar bestänkta av torftigt albanblod.
Satt vid uteserveringen och drack min bier. Tog fram en cigarr, Punch som kostade 79 kronor och påbörjade en lång smakfull rökning, den varade i över en timme. När klockan närmade sig tolvslaget började skjutningen bli hätskare, de drog sig inte för att skjuta hejvilt i marknivå på Möllevångstorget. Vid ett tillfälle kom en raket väldigt nära mig och sprängdes så att klustret stänktes på mig och min rock fick två hål av de varma kulorna. Svenskarna höll sig undan medan blattarna tog fram sina hemmagjorda krutbomber och våldförde sig på de flesta öron som befann sig vid platsen. Såg att Hashim rumsterade en cykel av märket Yosemite i färd att utföra valfritt illdåd, en persisk man återbördade den till sin plats.
Drack en till bier sedan fick det nya året vara så jävla nytt det ville.
Önskningar
Det nya året och decenniet har precis tagit sin början i denna tidszon.
2009 var för mig ett skitår, ja de elva första månaderna. Nu vill jag ha en balanserad tillväxt under 2010 och inte så svajigt som det har varit hittills. Jag vill utvecklas som individ och hitta nya saker samt befästa redan funna glädjestunder.
Några saker i rangordning:
Mer fitta, föredragsvis utan direkt betalning
Flytta någon annanstans
Mer bier
Skärmflyga
Läsa fler böcker än föregående år, 86 stycken 2009.
Äta på en fin restaurang
Bättre ekonomi
Banta
Träna
Färre runk
2009 var för mig ett skitår, ja de elva första månaderna. Nu vill jag ha en balanserad tillväxt under 2010 och inte så svajigt som det har varit hittills. Jag vill utvecklas som individ och hitta nya saker samt befästa redan funna glädjestunder.
Några saker i rangordning:
Mer fitta, föredragsvis utan direkt betalning
Flytta någon annanstans
Mer bier
Skärmflyga
Läsa fler böcker än föregående år, 86 stycken 2009.
Äta på en fin restaurang
Bättre ekonomi
Banta
Träna
Färre runk
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
