Plockepinn, Malmö brygghus, Square Side

Det har varit en omtumlande tid. Uppesittarkvällar, nattligt utsäde, planerat utsäde, slidväggstorka och miljöombyte.

Plockepinn

En gång hade jag varit där i form av ätande in spe. Då tog serveringen ohyggligt lång tid att jag reste mig, gick och var arg i tre år. Långsinthet är en av mina stora svagheter och vid något tillfälle en jävla styrka. Denna gång svek den mig. Trots lediga bord var dessa tydligen reserverade eller ockuperade av transparent folk. Därför blev jag avfärdad till bardisken och en timslång pina av att behöva betrakta serverings- och kockpersonal.

Började försynt med en bier och väntade på alla mina övriga rätter. In kom min skaldjurssoppa vilken verkligen smakade skal och inte på ett bra sätt. Möjligen hade de också hällt i ett saltkar. Löksoppan var tunn, krutongerna för mjuka, löken obefintlig och allt annat positivt skrek ut sin frånvaro. Brödet till detta som jag ville ha "glömde" den unge oerfarne och grisnästa personalen bakom baren. Han gav utlopp för en väldig arrogans i jämförelse för vad han kunde visa kvitto för. Efter detta kom "Toast – olivoljestekt tost [sic!] med gruyére [sic!], tomat och dijon". Den dröp verkligen av olivolja men har man olivoljan i en Stadium-vattenflaska och hellre häller än håller tillbaka är det i sanning ingen konstighet. "Pilgrim – stekt med äpplecrème, brynt smör och krutonger". Ännu en gång briljerade de med sin okunskap. Segt ointressant kött och endast två bitar i storlek med fem staplade femkronor. Den så kallade såsen gjorde sitt om man nu har ett underskott av salt i viktenheten tio kilo. Dejtingmöjligheterna var svåra och fastän jag tittade var det ingen som kom fram till mig. Osten med päronsylt var acceptabel men kexet ogillades på grund av dess hårdhet. Det bästa med det hela var efterrätten för då visste jag att det snart var slut. En äppelkompott med grädde beställdes in med en illasmakande kaffe. Grädde kan det i varje fall göra eller köpa. Betackar mig i fortsättningen för överprissatta smårätter som har badat i salt i regi av Plockepinn. Plockepinn är med sammanfattande ord dåligt och bör ej besökas såvida man inte har en molotovcocktail med sig.

En lång avstickare gjordes till Malmö brygghus. Drack en cacao porter och två pilsner. Upplevelsen här höjde jag till det ekovänliga taket och prisade mitt utmärkta val av bierschapp. Trots en del ungt folk vilket jag ogillar – skapades inga kontakter, inte ens en luftbro. Dessa Malmö-broilers hör inte hemma i denna miljö av anrikhet. Skulle väldigt gärna slita av de tjockskalmade brillorna på människorna och skära av frisyrerna vilka icke har en plats i ett så fint rum som detta. Trodde att jag hade hittat en fristad i Malmö fritt från vänster- och miljöpartister, bohemer, kringstrykare, kriminella och annat skröfs. Här vill jag endast se arbetare i dess sanna form och inte folk som går omkring och säger: "Ja men visst alltså jag är kultuuurarbetare".

Därför sökte jag mig bortåt, norrut. Vad finns där om inte: Square Side!

Man anar oråd när en bier kostar trettiofem kronor och när stamgäster kommer fram till en där man sitter och säger att detta är det sämsta av det sämsta. Har man hamnat här är det i botten av pub-Malmö. Trots det gillade jag musiken och de tillhörande filmerna som visades på storbildstv:n. Roxette och Queen valdes ofta. Det gjorde att jag stannade en aningens längre stund än vanligt då de är två av mina absoluta favoriter. En troligtvis homosexuell man vid namn Mathias gick runt och dansade. På bordet mittemot hade jag Lars och Helen i åldrarna femtiofem cirka. Lars var liten, smal och rödnäst. Helen hade en hiskelig pagefrisyr, nittiotalsglasögon, bulldoggsansikte och ökade kroppsgränser. De ville inte prata med mig. Helen var sur mestadels men Lars gick faktiskt upp dansade med Mathias. En man som satt i baren tilltalade mig:
"Bättre än tv, va?! Vänta bara en halvtimme då blir det fullt tryck. Detta är ingenting!", sa han.
Efter att Mathias hade dansat sig trött kom han och satte sig bredvid mig. Han frågade mig vem jag var och vad jag gjorde i denna dystra håla som denna. Till sist kom det fram varför han pratade med mig:

"Du är vacker", sa Mathias.

Tackar hjärtligt för detta. Bara tredje gången som jag har fått höra det på Square Side av vitt skilda män. Aldrig att man ska få höra det av en parant kvinna. Inte på Square Side iallafall det är en sak som är säkert i en tid av osäkerhet. Min ensamvandring fortsätter.


Några sista ord från Ronny Grosder:
Såg djungelfittan, halvapan, klimakterietanten i Sydsvenskan på bild. Nu i efterhand förstår jag icke vad som förde mig närmare henne. Var det endast hennes intresse som gjorde att jag sålde min blick så snabbt? Oavsett var jag i någon form av vansinne då jag nu i efterhand ser att hon inte var ens en gång ett snabbrunksmaterial.