Nja

Sitter fortfarande och nätdejtar.

Nu har jag lagt ut en massa fällor och äntligen fått ett ben i saxen. Denna ynka respons gjorde mig gråtklar och så blev det, jag framystade en symbolisk tår för en bekräftelse på att jag existerar.

Ett dygn senare.

Den första jag skrev om har inte läst mitt svar, snart dags att avskriva henne.

Äntligen får jag en välskriven om än kort text som livslyste mig till den mörka håla jag befinner mig i. Kan detta leda till något och vad ska jag då göra, är jag redo för detta? Borde jag inte vänta med handla det jag har på inköpslistan innan jag tillagar en middag? Självklart, men bara receptet i sig vattnas redan i munnen. Men visst är det härligt, ändå tänker jag nedtona förhoppningarna om ett eventuellt framflyttande av pjäsen. Det har hänt så ofta förut att jag för närvarande är fastspänd i skruvstädet med den bittra möjligheten om ett bättre liv. Nu ska jag uppdatera sidan och titta efter om post anländer sedan ska jag vänta tio minuter och därefter skriva väl valda ord, det vill säga om jag får fortsätta medverka.

Tio minuter senare.

Din fitta läs mitt jävla mail.

Två minuter senare.

Hon läste mitt mail efter elva minuter och femtiofem sekunder. Är det ett gott tecken om jag infogar väntetiden tills notifikationen gör sitt? Vi får se vad som händer nu, spännande.


Tolv minuter senare.
Vågar inte läsa det än. Dämpar ovissheten genom att suga upp lite cognac. Väntar också en tid för att inte verka alltför tidsatypisk.

Vet ej hur länge senare.

Detta kan bli bra, men fortfarande betonar jag bräckligheten i detta företag.

X antal minuter senare.

Läs det nu för fan annars drar jag en runk och går och lägger mig.

Något efteråt.

Hon har läst det. Men bara denna känsla av lycklig ovisshet är så jävla fin. Vilken skillnad gentemot den olycksprofetiska livssynen.

En halvtimme senare.

Nej nu jävlar. Vad i hela världen pågår? Hon är fortfarande online men inget mail till Ronny Grosder. Är det slut med allt nu jag kan lika gärna ta livet av mig. Det är slut, lämna mig i ensamhet. Kanske det är ett långt meddelande hon skriver på!? Nej tro inte det din fula eftersatta människa, få aldrig den tanken i huvudet igen, du är färdig, ska du ha en smäll eller? Ja, tack.

Vet ej, har förlorat tidsuppfattningen.

Snälla gå offline så att jag inte behöver hoppas något mer.

Aah, ge mig ett svar eller dö.

Nu har jag suttit och uppdaterat den jävla sidan i snart en timme.

En halvtimme efter nederlaget.

Jag loggade ut och lägger allt i slumpens händer. Till helgen däremot kommer jag att ikläda mig rollen som en obotlig sjukdomsinnehavare, tämligen intressant att se vad som blir av det.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag har runkat med hjälp av en Hemmets Journal-tidning.