Den mjuka varelsen uppeggar
Sök upp mig
Vidimera min rätt att bestå
Njutning förpliktar
Du och jag blev du och den andre
Ditt tycke är vedervärdigt
Det varma intresset du bär för en annan
Åt mig stannar inget kvar
Uppfyllelse och förbund
Stegran annorstädes
Kan ett endaste ord förgöra
Jag sa att du var vidöppen
Men du missförstod
Det jag sökte var vidsynt
Snedsteget uppenbarade ett falskt antagande
Nu är det bara efterdomar som gäller
Aldrig mer ska jag tillskriva dig goda egenskaper
Din dörr hänger snett
Bli inte arg på mig på grund av min observation
Varför tror du att jag använder dörrens beskaffenhet som vapen
Nej förveckla inte det till DET
Ska vi rätta till dörren eller min iakttagelse
Oviljan att förstå fräter upp ditt ansikte
Några sista ord från Ronny Grosder:
En 65- till 70-årig kvinna kom fram till mig när jag stod utanför en affär och rökte. Hon hade en väldigt lugnande röst som kan ha härrört från sedativ.
"Det är väl inget skit att hålla på med?"
"Jag har råd med det, det är inte så att jag väljer bort mat för att röka".
"Ja, ja", sa hon och begrundade mig en lång stund innan hon gick vidare.
Såg Revolutionära frontens Thomas Jansson på Babel, han hade keps på sig och var allmänt tuff.
onsdag 18 augusti 2010
tisdag 10 augusti 2010
Icke tänkvärt material
Det som har hänt kan aldrig återkomma men det kan upprepas, om, och om igen.
Är det värt att genomleva ett negligerbart liv?
Tron på det vackra släcks ned varje vaken minut.
Jag eftersträvar tutti i gemen men finner endast solo i versal.
Känn på mig.
Lukta på mig.
Smaka mig.
Låt mig rulla runt i munnen på dig.
Ta din tid och låt det vandra fram och tillbaka i dig.
Gör det igen, jag vill vara i dig.
Får jag vara din bier?
Sömnen kan vara tillfredsställande precis efter man vaknat, likaså kan gåvan vara till glädje vid givandets stund. Men man kan efter en utvilad natt känna fortsatt nöje under dagen och man får tillbaka mångt mer om det är en tacksam mottagare som gör sin uppskattning påmind.
Är det värt att genomleva ett negligerbart liv?
Tron på det vackra släcks ned varje vaken minut.
Jag eftersträvar tutti i gemen men finner endast solo i versal.
Känn på mig.
Lukta på mig.
Smaka mig.
Låt mig rulla runt i munnen på dig.
Ta din tid och låt det vandra fram och tillbaka i dig.
Gör det igen, jag vill vara i dig.
Får jag vara din bier?
Sömnen kan vara tillfredsställande precis efter man vaknat, likaså kan gåvan vara till glädje vid givandets stund. Men man kan efter en utvilad natt känna fortsatt nöje under dagen och man får tillbaka mångt mer om det är en tacksam mottagare som gör sin uppskattning påmind.
måndag 9 augusti 2010
Ge mig svar
Tala till mig, se mig i ögonen, undvik mig inte.
Nu betalar jag för att bli avvisad, spännande. Alla ni klichéartade människor som skriver om rosor och solnedgångar, FUCK ER. Ni som vill ha en partner som är bäst på allt, FUCK ER! Du som skriver att du är så in i helvetes söt, trevlig, spontan - FUCK DIG! Gör något eget, skriv så att du kan stå för det.
Mötesplatsen, Spray date, Happy pancake, FUCK ER!
Med den vanvettiga magsyran ur kroppen vill jag endast bringa klarhet i vad det är som man ska göra. För jag vet jävlar i det inte.
Orden och ögonen kommunicerar på två olika språk men översättningarna blir aldrig desamma. Nunc est bibendum. Hick, se vad du har fört mig till. Kan du inte bara vara enkel?
Några sista ord från Ronny Grosder:
Det går nedåt, kommer det en rekyl?
Nu betalar jag för att bli avvisad, spännande. Alla ni klichéartade människor som skriver om rosor och solnedgångar, FUCK ER. Ni som vill ha en partner som är bäst på allt, FUCK ER! Du som skriver att du är så in i helvetes söt, trevlig, spontan - FUCK DIG! Gör något eget, skriv så att du kan stå för det.
Mötesplatsen, Spray date, Happy pancake, FUCK ER!
Med den vanvettiga magsyran ur kroppen vill jag endast bringa klarhet i vad det är som man ska göra. För jag vet jävlar i det inte.
Orden och ögonen kommunicerar på två olika språk men översättningarna blir aldrig desamma. Nunc est bibendum. Hick, se vad du har fört mig till. Kan du inte bara vara enkel?
Några sista ord från Ronny Grosder:
Det går nedåt, kommer det en rekyl?
lördag 7 augusti 2010
Ja visst var man ute igår.
Lapidariskt:
Köpte en lösfitta, provade den.
Hedmanska gården hade elektroniskt, Czechpoint serverade men kösystemet var korrupt, jag stack.
Drack en pint på Paddys under minuten.
Ställde mig i kön till KB, väntade i tjugofem minuter innan insläpp.
Vid 02:30 blev det Vogon Variety till 04:00.
Taxi hem med hjälp av Ahmed Abdul-Hamid Rashied Al-Kaaby, fick till och med röka i bilen.
Lösfittan fick ställa upp igen.
Sömn.
Vilken jävla kväll och natt och inte gjorde den självkänslan starkare. Kände mig uttittad från stund ett till slutet. Utåt sett nonchalerade jag skratten och pekfingrarna men jag visste att hoppet denna afton redan var nedgjort, tråkigt. Frän lukt briserade när bieren hade marinerat bajskorvarna i ett antal timmar.
Några bra saker jag har eller ska ordna med:
* Har stoppat en kondom i plånboken för att förlika mig med tanken om att det kan lyckas.
* Försöker jobba på min människokontakt på klubbarna. Jag är rädd för att titta på fel personer i ögonen och vill undvika de fulaste, för jag vet hur det känns att bli nobbad.
* Ska köpa nya kläder för att få en kick, förhoppningsvis på rätt väg.
* Bli positivare och bara ha goda fördomar om människor, svårt.
Några dåliga saker som har hänt:
* Köpte en lösfitta, ett stort tecken på resignation.
* Alltjämt dålig sinnesstämning, går inte att tvätta bort så lätt.
* Trött på utelivet och att inget händer.
* Planlöshet, negativism och bittherhet fyller oftast utrymmet.
Är det verkligen så illa som det låter, både ja och nej, mest ja? Helt abrupt är man inte eftertraktad längre och folk flyr från mig. Vad är det som jag gör fel om de först visar intresse och sedan bara klipper kontakten? Jag vill förstå fastän det inte är en skön sanning. Här våndas man kanske utan att behöva det, finns det verkligen något för mig i framtiden?
Nu måste det bli ändring, när annars? Jag tror den framtida Ronny kommer att högakta den forne för att han gjorde grovjobbet i dåtiden. Man har sig själv att straffa, men världen är i sanning en svår motståndare. Överraska mig positivt, ge mig något bra, lys upp vägen framför mina fötter, led mig, ta mig och skydda om än för en liten tid.
I vissa perioder blir jag så argt ledsen på grund av vanmakten och svårigheten att göra sig fri från den. Uppgivet hoppas jag att en kvinna kommer till min räddning, sådana fantasimissfoster dras jag med. Det är inte samlaget i sig som är det viktiga för mig. Det förbundet är en akt när kärleksorden inte räcker till och kroppsspråket tar vid. En berlinhora som sa innan akten när hon smekte mitt bröst: "You are so hot!" Det gjorde mig så glad att jag fick orgasm i hjärnan. Hade man kunnat betala någon för att de på ett så genuint sätt som möjligt hade lovordat och gett komplimanger skulle jag betalat för den tjänsten, det är så viktigt, viktigare än sex.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Ibland finns det små små, väldigt små ljuspunkter. Fick en vag känsla av att en kvinnlig bartender brydde sig om mig, i vilken omfattning vet jag inte. Hon ville försäkra sig om min citronvatten smakade bra. Det var inte orden som var kritiska utan framförandet.
Lapidariskt:
Köpte en lösfitta, provade den.
Hedmanska gården hade elektroniskt, Czechpoint serverade men kösystemet var korrupt, jag stack.
Drack en pint på Paddys under minuten.
Ställde mig i kön till KB, väntade i tjugofem minuter innan insläpp.
Vid 02:30 blev det Vogon Variety till 04:00.
Taxi hem med hjälp av Ahmed Abdul-Hamid Rashied Al-Kaaby, fick till och med röka i bilen.
Lösfittan fick ställa upp igen.
Sömn.
Vilken jävla kväll och natt och inte gjorde den självkänslan starkare. Kände mig uttittad från stund ett till slutet. Utåt sett nonchalerade jag skratten och pekfingrarna men jag visste att hoppet denna afton redan var nedgjort, tråkigt. Frän lukt briserade när bieren hade marinerat bajskorvarna i ett antal timmar.
Några bra saker jag har eller ska ordna med:
* Har stoppat en kondom i plånboken för att förlika mig med tanken om att det kan lyckas.
* Försöker jobba på min människokontakt på klubbarna. Jag är rädd för att titta på fel personer i ögonen och vill undvika de fulaste, för jag vet hur det känns att bli nobbad.
* Ska köpa nya kläder för att få en kick, förhoppningsvis på rätt väg.
* Bli positivare och bara ha goda fördomar om människor, svårt.
Några dåliga saker som har hänt:
* Köpte en lösfitta, ett stort tecken på resignation.
* Alltjämt dålig sinnesstämning, går inte att tvätta bort så lätt.
* Trött på utelivet och att inget händer.
* Planlöshet, negativism och bittherhet fyller oftast utrymmet.
Är det verkligen så illa som det låter, både ja och nej, mest ja? Helt abrupt är man inte eftertraktad längre och folk flyr från mig. Vad är det som jag gör fel om de först visar intresse och sedan bara klipper kontakten? Jag vill förstå fastän det inte är en skön sanning. Här våndas man kanske utan att behöva det, finns det verkligen något för mig i framtiden?
Nu måste det bli ändring, när annars? Jag tror den framtida Ronny kommer att högakta den forne för att han gjorde grovjobbet i dåtiden. Man har sig själv att straffa, men världen är i sanning en svår motståndare. Överraska mig positivt, ge mig något bra, lys upp vägen framför mina fötter, led mig, ta mig och skydda om än för en liten tid.
I vissa perioder blir jag så argt ledsen på grund av vanmakten och svårigheten att göra sig fri från den. Uppgivet hoppas jag att en kvinna kommer till min räddning, sådana fantasimissfoster dras jag med. Det är inte samlaget i sig som är det viktiga för mig. Det förbundet är en akt när kärleksorden inte räcker till och kroppsspråket tar vid. En berlinhora som sa innan akten när hon smekte mitt bröst: "You are so hot!" Det gjorde mig så glad att jag fick orgasm i hjärnan. Hade man kunnat betala någon för att de på ett så genuint sätt som möjligt hade lovordat och gett komplimanger skulle jag betalat för den tjänsten, det är så viktigt, viktigare än sex.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Ibland finns det små små, väldigt små ljuspunkter. Fick en vag känsla av att en kvinnlig bartender brydde sig om mig, i vilken omfattning vet jag inte. Hon ville försäkra sig om min citronvatten smakade bra. Det var inte orden som var kritiska utan framförandet.
torsdag 5 augusti 2010
Fylld afton och natt
In biero veritas.
Genom det tomma bierglaset ser jag vad människor egentligen är, bekyttade offer.
Min tanke nu var att jag skulle få smutsa ned kuken rejält - jag är inte rädd för att skita ner mig - så blev det inte. Ett val är ett avståndstagande från allt det andra. Ständigt ska man se de som redan är utvalda och påminnas om sitt eget spetälskeliknande tillstånd. Ge mig en bekräftelse, några ord som inte kan misstolkas. Ta mig åtminstone under en prövotid.
På väg till den kollektiva trafiken ångade det till i byxan och jag tvingades spänna rumpan tills ett alternativ visade sig. Malmö Centralstation får väldigt gärna gå omkull, tio kronor för ett toalettbesök, nej tack. En bit därifrån vid The Bishops arms drack jag en bier under en minut och steg upp för att avlämna bikt. Det fortlöpte bra och jag fick ut det mesta som var ljudligt innan andra gäster kom in. Två kvinnor pratade högljutt.
Toalettsnack
En mindre sträcka betogs och till Paddys på Kalendegatan. Drack min bier i naturlig takt denna gång medan jag tittade på kön som tilltog alltmer, klockan var 19:27. Den konstnadsfria teatertillställningen lockade många. 19:50 går jag ut och tänder en cigarett och ställer mig, nu började väntandet och kedjerökandet. I den tiotals meter långa kön rökte jag cigarett efter cigarett utan att många steg förflyttades framåt. Efter ca 15 cigaretter och femtio minuters väntan kom den dreadlockiga publikvärden med sitt äckliga hånleende och pålyste att innergården hade blivit fullt men att vi gärna fick komma en annan dag, jo jag tackar. Kön var fortfarande mycket lång.
Läs detta här Malmö Stadsteater:
Jag ska kötta hela ert jävla etablissemang. Nu får det banne mig vara slut med den här publikkontakten. Ni ska få ångra sättet på vilket ni behandlar er publik. Styr människoflödet genom att prissätta entréavgiften annars kommer det slusk och slödder. Informera alla i kön vad som gäller. Räkna människor och avsätt en gräns så att inte en hel jävla massa står och ser fula ut.
Pickwick pub
Drack bieren snabbt på Pickwick pub. Det var quiz night och det var jag inte intresserad av.
Nöjesutbudet var tunt och jag tvingades gå ända till Carib Kreol där jag pratade med en neger. Han hette Max, kom från Ecuador och var trevlig. Vi pratade en stund men det blev endast en bier, sedan vidare.
Kan inte påstå att jag smäktade efter Babel men så blev det. För sextio kronor fick jag vara med och leka. Studenter är illaluktande odjur, introverta, för självmedvetna och jävligt tråkiga. På dansgolvet kunde jag ta ut svängarna rejält och jag skrattade åt min lyteskomiska dans. Jag dansade till Hip hop och andra livstärande musikgenrer.
På Babels lilla dansgolv
Från att jag kom vid 21:30 till 00:00 hade jag hela dansgolvet för eget bruk och kunde göra efter eget skön. Studenter glodde men det sket jag fullkomligt i, läs ett ämne i social kompetens för bövelen. Det blev tre eller fyra bier, efter bieren drack jag först två vatten, av egen fri vilja. Sedan när jag ville ha bier igen fick jag det inte. Först nekade persiskan mig. Gick och dansade sedan ville jag ha en bier då nekade polsksvenskan mig det. Överförmynderi, jag hade inga problem med dansstegen, förutom att jag tappade mobiltelefon i golvet och den uppdelades om tre, ej heller tafsade jag, betedde mig burdust eller annat som kan uppfattas som fylleri.
På Babels stora dansgolv
Här var det lite bättre men som vanligt osar det illa också här. Ögonrunkare i legio. Någon tjej förmodar jag ställde sig framför mig och dansade (som vanligt...) men jag bevärdigade ej denna audiens, med min ignorans viftade jag bort denna företeelse. Vid 01:15 lämnade jag Babel och tog en taxi hem, Hamid från Afghanistan körde mig.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Jobb Mat Sömn Bier
Mat Sömn Bier
Sömn Bier
Bier
Bier
Bier
Genom det tomma bierglaset ser jag vad människor egentligen är, bekyttade offer.
Min tanke nu var att jag skulle få smutsa ned kuken rejält - jag är inte rädd för att skita ner mig - så blev det inte. Ett val är ett avståndstagande från allt det andra. Ständigt ska man se de som redan är utvalda och påminnas om sitt eget spetälskeliknande tillstånd. Ge mig en bekräftelse, några ord som inte kan misstolkas. Ta mig åtminstone under en prövotid.
På väg till den kollektiva trafiken ångade det till i byxan och jag tvingades spänna rumpan tills ett alternativ visade sig. Malmö Centralstation får väldigt gärna gå omkull, tio kronor för ett toalettbesök, nej tack. En bit därifrån vid The Bishops arms drack jag en bier under en minut och steg upp för att avlämna bikt. Det fortlöpte bra och jag fick ut det mesta som var ljudligt innan andra gäster kom in. Två kvinnor pratade högljutt.
Toalettsnack
En mindre sträcka betogs och till Paddys på Kalendegatan. Drack min bier i naturlig takt denna gång medan jag tittade på kön som tilltog alltmer, klockan var 19:27. Den konstnadsfria teatertillställningen lockade många. 19:50 går jag ut och tänder en cigarett och ställer mig, nu började väntandet och kedjerökandet. I den tiotals meter långa kön rökte jag cigarett efter cigarett utan att många steg förflyttades framåt. Efter ca 15 cigaretter och femtio minuters väntan kom den dreadlockiga publikvärden med sitt äckliga hånleende och pålyste att innergården hade blivit fullt men att vi gärna fick komma en annan dag, jo jag tackar. Kön var fortfarande mycket lång.
Läs detta här Malmö Stadsteater:
Jag ska kötta hela ert jävla etablissemang. Nu får det banne mig vara slut med den här publikkontakten. Ni ska få ångra sättet på vilket ni behandlar er publik. Styr människoflödet genom att prissätta entréavgiften annars kommer det slusk och slödder. Informera alla i kön vad som gäller. Räkna människor och avsätt en gräns så att inte en hel jävla massa står och ser fula ut.
Pickwick pub
Drack bieren snabbt på Pickwick pub. Det var quiz night och det var jag inte intresserad av.
Nöjesutbudet var tunt och jag tvingades gå ända till Carib Kreol där jag pratade med en neger. Han hette Max, kom från Ecuador och var trevlig. Vi pratade en stund men det blev endast en bier, sedan vidare.
Kan inte påstå att jag smäktade efter Babel men så blev det. För sextio kronor fick jag vara med och leka. Studenter är illaluktande odjur, introverta, för självmedvetna och jävligt tråkiga. På dansgolvet kunde jag ta ut svängarna rejält och jag skrattade åt min lyteskomiska dans. Jag dansade till Hip hop och andra livstärande musikgenrer.
På Babels lilla dansgolv
Från att jag kom vid 21:30 till 00:00 hade jag hela dansgolvet för eget bruk och kunde göra efter eget skön. Studenter glodde men det sket jag fullkomligt i, läs ett ämne i social kompetens för bövelen. Det blev tre eller fyra bier, efter bieren drack jag först två vatten, av egen fri vilja. Sedan när jag ville ha bier igen fick jag det inte. Först nekade persiskan mig. Gick och dansade sedan ville jag ha en bier då nekade polsksvenskan mig det. Överförmynderi, jag hade inga problem med dansstegen, förutom att jag tappade mobiltelefon i golvet och den uppdelades om tre, ej heller tafsade jag, betedde mig burdust eller annat som kan uppfattas som fylleri.
På Babels stora dansgolv
Här var det lite bättre men som vanligt osar det illa också här. Ögonrunkare i legio. Någon tjej förmodar jag ställde sig framför mig och dansade (som vanligt...) men jag bevärdigade ej denna audiens, med min ignorans viftade jag bort denna företeelse. Vid 01:15 lämnade jag Babel och tog en taxi hem, Hamid från Afghanistan körde mig.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Jobb Mat Sömn Bier
Mat Sömn Bier
Sömn Bier
Bier
Bier
Bier
måndag 2 augusti 2010
Det går
Smaken är som baken. Där en ser en fast och välformad sak ser en annan bara ett brunt skräckinjagande brunhål.
Nu lever jag i limbo. På något vis har träden jag planterade äntligen börjat blomma, kanske det blir frukt i år. På något konstigt vis känns det bra fastän jag egentligen inte har något direkt att glädjas över. Jag kastade ut en avvisbar fras och nu ska jag våndas i flera timmar, om jag ens får ett svar. Kvinnan jag skrev till har gett god respons, frågan har hängt i luften men nu sköt jag iväg den.
I förstone tyckte jag hennes profilbild utstrålade en sådan härlig svenskhet och godlynthet, som en ung Liv Ullman. Sedan dess har många ord kastats fram och tillbaka och då har ett svagt relationsband skapats, allt starkare från min sida, vad jag kan uttyda kanske hon också. Därefter använde jag mig av Google och dess utmärkta tjänst, tack vare en del personliga detaljer kunde jag forska vidare med hjälp av det. Nu har jag en bild av henne på skrivbordet och plötsligt känns allt så underbart, en sorts draghjälp. Hon är ett antal år äldre men det löser vi, som en konditor sa till mig när jag skulle betala 51 kronor för en kaffe och bakelse och det fattades 50 öre.
Som en paulusomvändelse har jag lagt av bitterheten, för en tid. Det kommer alltid finnas en tid för att vara bitter igen. Men nu vill jag ha henne nära och viska hjärtkittlande ord i hennes öra. Ta hennes kropp i besittning och med det förtroendet vårda varje kvadratcentimeter som vore det en årlig ära att vidröra den punkten. Så ömt som möjligt ta henne om axlarna med mina valkiga handflator och läppja halsen med stor medvetenhet.
Tyvärr kommer detta inte att hända men tanken kan ingen ta ifrån mig såvida jag inte berövas livet. Sanningen ligger närmare att jag kommer att skriva ett inlägg i bitterhetens tecken kort efter nederlaget. Däremot kan jag inte hjälpa att le en stund och för ett slag göra upp massvis av möjliga positiva händelseförlopp och planer, min minut av himlen.
Ja hon har en del skavanker men de förflyttades åt sidan i samma stund som orden hon förmedlade var till mig och tiden hon har nyttjat var till mig, enkom mig. Då hon ställer frågor och till och med kan vara intresserad av mitt leverne kan jag inte annat än att omfamna hela hennes bit och inte skrota något mer därtill. Den största känslan ligger ändå i att hon är nåbar, jag kan få henne om Fabrikören vill att det ska bli så.
Tänk om. Det är vad som flugit runt de senaste timmarna då jag aktiv har valt inte göra något givande utan strövar runt och tar mig an småsaker. Jag vill byta ut illvilja till medglädje. Livsilska till livsglädje. Misantropi till filantropi. Bittherhet till kärlek. Detta är den bästa hittills av alla jag på något vis har kommunicerat med och jag är rädd.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Jag såg en kvinna iförd en vit slöja, lila tröja, svarta byxor och vita skor snava på en kullersten på Stortorget 15:14 den 31/7. Ingen kom till hennes undsättning och jag vrålskrattade inombords och log långt efteråt.
Nu lever jag i limbo. På något vis har träden jag planterade äntligen börjat blomma, kanske det blir frukt i år. På något konstigt vis känns det bra fastän jag egentligen inte har något direkt att glädjas över. Jag kastade ut en avvisbar fras och nu ska jag våndas i flera timmar, om jag ens får ett svar. Kvinnan jag skrev till har gett god respons, frågan har hängt i luften men nu sköt jag iväg den.
I förstone tyckte jag hennes profilbild utstrålade en sådan härlig svenskhet och godlynthet, som en ung Liv Ullman. Sedan dess har många ord kastats fram och tillbaka och då har ett svagt relationsband skapats, allt starkare från min sida, vad jag kan uttyda kanske hon också. Därefter använde jag mig av Google och dess utmärkta tjänst, tack vare en del personliga detaljer kunde jag forska vidare med hjälp av det. Nu har jag en bild av henne på skrivbordet och plötsligt känns allt så underbart, en sorts draghjälp. Hon är ett antal år äldre men det löser vi, som en konditor sa till mig när jag skulle betala 51 kronor för en kaffe och bakelse och det fattades 50 öre.
Som en paulusomvändelse har jag lagt av bitterheten, för en tid. Det kommer alltid finnas en tid för att vara bitter igen. Men nu vill jag ha henne nära och viska hjärtkittlande ord i hennes öra. Ta hennes kropp i besittning och med det förtroendet vårda varje kvadratcentimeter som vore det en årlig ära att vidröra den punkten. Så ömt som möjligt ta henne om axlarna med mina valkiga handflator och läppja halsen med stor medvetenhet.
Tyvärr kommer detta inte att hända men tanken kan ingen ta ifrån mig såvida jag inte berövas livet. Sanningen ligger närmare att jag kommer att skriva ett inlägg i bitterhetens tecken kort efter nederlaget. Däremot kan jag inte hjälpa att le en stund och för ett slag göra upp massvis av möjliga positiva händelseförlopp och planer, min minut av himlen.
Ja hon har en del skavanker men de förflyttades åt sidan i samma stund som orden hon förmedlade var till mig och tiden hon har nyttjat var till mig, enkom mig. Då hon ställer frågor och till och med kan vara intresserad av mitt leverne kan jag inte annat än att omfamna hela hennes bit och inte skrota något mer därtill. Den största känslan ligger ändå i att hon är nåbar, jag kan få henne om Fabrikören vill att det ska bli så.
Tänk om. Det är vad som flugit runt de senaste timmarna då jag aktiv har valt inte göra något givande utan strövar runt och tar mig an småsaker. Jag vill byta ut illvilja till medglädje. Livsilska till livsglädje. Misantropi till filantropi. Bittherhet till kärlek. Detta är den bästa hittills av alla jag på något vis har kommunicerat med och jag är rädd.
Några sista ord från Ronny Grosder:
Jag såg en kvinna iförd en vit slöja, lila tröja, svarta byxor och vita skor snava på en kullersten på Stortorget 15:14 den 31/7. Ingen kom till hennes undsättning och jag vrålskrattade inombords och log långt efteråt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
