Allt ska med. Livet i sin helhet, vanligt, stötande eller politisk inkorrekthet.

fredag 16 december 2011

Full i skratt

Det gick en del härlig stimulantia i går eftersom Kalle Lind är dum. Pär Thörn också.

På grund av Kalle-pånkens och Pärras personlighet och fysionomi tvingades jag framföra en bil - rattfull. De drev mig till det. Vilken gång i ordningen har jag ingen aning om. Tyvärr hände ingen olycka, något som jag vill ska hända. Hög musik bier, vin och en sen natt förbättrade inte mina chanser. Vaknade med en härlig smak i munnen. Det blev inga morgonarmhävningar precis. På väg 11 mot Dalby höll jag på att köra in i vajermitträcket. Tack och lov kom jag fram dit jag skulle utan polisiär inblandning. Hade varit för sorgligt att bli av med körkortet då det inte var mitt fel.

En kall senvinterdag eller tidig vårdag detta år hade jag kvällen innan brottats med mina viljor. Det slutade som brukligt är med att ha läslampan på eftersom det blir lättare att somna in då man har levuppat. Min förbättring till trots men inte enligt samhället gick jag ned till bilen och detta som jag snart kommer att skriva har aldrig hänt mig. Att jag var långt mer toppad än genomsnittet visste jag, att jag inte var bakfull utan fortfarande skruvfull visste jag också. Som skrivet vinglade jag nedåt till bilen men det hade frusit till under natten och jag kunde på intet sätt öppna bildörren. Bara detta vore ett tecken men jag gick nitiskt upp till lägenheten och hämtade en tändare och tändstickor och värmer nyckeln innan iförande. Det fungerar ej heller. Ännu micklade jag och ägnade ingen tanke på att ge upp. Också ett fyllo har förstånd så jag ramlade hem och la mig igen. En trekvart senare ringde en kollega och hämtade upp mig, vad ser jag då? Vi seglade förbi en hel radda polisbilar som blockerade vägen ut till huvudleden, poliserna plockade in varenda bil.

Jag läste Kalle Linds människor-trilogi. Det handlar helt odramatiskt om människor. Några är det synd, andra har gått till överdrift, övriga har haft fel och den sista boken innehåller refuserade människor. Det vill säga återgivna och tidigare förkastade uppslag som han mer än gärna binder ihop till ett hafs- och hastverk. Egentligen handlar det inte alls om vad jag tidigare skrev utan mest om att han gillar gubbar. Han gillar gubbar mycket, alltså riktigt jädra mycket, ja jävlar i mitt hjärta vad han gillar gubbar. Men framförallt har han en maninna och tre barn och han är den bästa mannen och pappan någonsin. Detta är endast en transparent täckmantel för vad han mest av allt sysslar med: tänker på ådriga och skröpliga gubbkukar samt skriver neger. Kan tänka mig att han sitter och trycker på äldrevårdscentraler för att hitta lämpliga interimpartners.

Misstänker starkt att han någon gång under året 2007 stod framför spegeln och såg sitt hår dra upp sina rötter och gå.

"Vad fan ska jag göra nu? Kanske raka av mig håret eller slikt? Nej då kommer folk tro att jag och min ariska familj har gått över till den grumliga och dunkla sidan. Men visst ogillar jag noggers ganska mycket ändå, nej jag nöjer mig med att vara halvprovokativ och skriver 'neger' i mina sammanställningsböcker då kanske jag får uppmärksamhet. Hur i helvete ska vi lösa detta Kalle‽ Äh nu vet jag! Eftersom jag redan har ett destruktivt förhållande till gubbar kan jag väl lika gärna bli en. Nu ska jag ha gubbkeps, skägg och alltid se sådär lättsamt fånig ut på alla bilder folk tar på mig."

Han har anskaffat en god överblick för varje person men givetvis ska den elake herr Lind gå in på sidospår efter sidospår, nej men bry dig inte om att det inte finns ett sidospår åt det håll du vill, bara kör du. Någon han verkligen brinner för är att posta brev. Snål-Kalle tyckte att SR, det vill säga de som betalar radio- och tv-avgift, skulle betala hans försändelse. Han radar upp hur många sekunder det tar för chefen med en fyrtiotusenkronorslön och visst kunde inte lilla Kalle då få det till skänks eftersom han är så totalt missanpassad till vad regler är. Nej du, om det nu var så få kronor som sex kunde du väl själv ha ordnat med frankeringen.

Kapitlen om vissa noga utvalda religioner eller religiösa är ingen nöjesläsning. Kristendomen, judendomen och islam har väldigt många förgreningar. Vad väljer han då? Runar Søgaard (pastor), ortodoxa judar, Jehovas vittnen (kristen sekt), frikyrkliga artister, Carola (livets ord), nykterister och alkoholister (givetvis kristna), Elisa (kristen profet), Job (biblisk sagofigur), Korpelarörelsen (sekt som hade Bibeln som grund), Mose (biblisk sagofigur), Cyndee Peters x2(gospelsångerska).

Kristendomen - 10
Judendomen - 1
Islam -0

Vänta nu detta förstår jag inte vad som hände? Är du rädd för att få en fatwa hängandes över dig eller vänta det är nog för att du har barn. (Det vill säga sockerberusade socialt utsatta ynglingar som inte har en fritidsgård inom tio meters avstånd.) Klart att du måste skydda barnen från dessa fredliga muhammedaner i stället för att skriva något kritiskt. Vänta igen, var de inte fredliga av sig? Det kan också bero på att "Det underbara utbytet" som Malmö har bestämt sig för att skaffa, behålla och kultivera.

Allt var inte av ondo. Vissa passager hade något roligt i sig om man rev ut sidan och vred den till en rosett, då skrattade jag. Utmärkt som gömställe, karva ut ett hål, ingen kommer att vilja öppna böckerna. Bokhållaren av trä var tämligen användbar. Man kan ändra om böckerna, då visar bokryggarna något helt annat, jätteskoj! Men i likhet med tortyr som bekant är som behagligast den tiden då man inte får den är dessa böcker så också.

Inga kommentarer: