Månadens utbräck

Ja. Jag har gjort en del misstag.

Men när jag får känslan av oövervinnelighet endast tack vare en vänlig gest gällande tillgång till det "hemliga" fotoalbumet eller en respons gör mitt så mycket enklare.

Dessvärre har dessa ärorika vaginor börjat en liten tilllställning som upprätthåller fadäsen av att frysa ut mig. Jag orkar snart inte mycket längre.

Under gårdagsnatten hade jag en sådan underbar dröm. Den som inte visar sig förrän ett solitt år har gått. Den påpekade mycket om mitt leverne men det som står sig fast är detta:

Tydligtvis har jag haft någon schism med en kvinna som inte vill ha med mig att göra fler gånger. På dansgolvet i en (låt oss skriva dystopisk stat) dansar HON och hennes syster. Jag går fram till henne men hon avböjer. På något sätt har jag gjort henne besviken. Detta låter jag inte vara ett faktum. I stället springer jag fram till henne och famnar tag om hennes svettiga svank - hon var på väg bort- hon likaså. Där förenas vi. Jag har vetskapen om att detta kommer att hålla intill mina döddagar. Hon fattar tag om min vätskedrivna rygg och vi finner varandra. Jag rankar denna dröm som en av mina absoluta favoriter. Kärlek. Jag tar tag om henne så som livet vore mig kärt. Vi kvarstår som ett par livet ut. Jag älskar dessa sorters kramar då man känner den andres ovilja att släppa taget om en. 

Denna känsla jag erhöll går icke att beskriva i fullt utslag. Värmen jag fick, känslan av icke-återställningsbarhet och den oåterhållsamma kärleken. Den sortens drömmar gör faktiskt att jag förlänger mitt liv med åtskilliga dagar eftersom det på något sätt känt uppnåbart. Som jag troligtvis har skrivit dessförrinnan uppskattar jag det genuina framför det erotiskt efemära.

Samt att denna nytillvunna insikt om att man efter den erbarmliga skoltiden faktiskt kan återuppfinna sig själv. Jag kan vara den jag vill vara. Skit ner dig du åsiktshärskande idiot utan täckning. Skolan har satt sina spår. Man kan inte bara komma utan att ha ett manifest vid sidan om. Det är skillnad nu.

Jag ska visa er.

Det som jag har nu är något ni aldrig ens kan föreställa er i er ynkliga levedom. Vetskapen och auktoriteten att kunna ändra sin livsdom. Ni hycklare och basunerare, låtom se er falla! Jag högaktar ert fall. Dö.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag har en del kvar.

På en chattsida skrev jag:

"I am so drunk now I could eat out a ninety year olds vag right now." Vilket jag i stunden verkligen kände.