Belmondo och Moriskan

Hörde på Lilian Thuram i Moriskan. En mycket intressant och fin människa.

Kom en smula för tidigt och bestämde mig för att besöka Belmondo, BELMONDO! Första gången jag gjorde det utanför lunchen. Har ätit där tidigare på bekostnad av en annan men då var det ingen stämning. Jag kom dit 18:30 och jag möttes av härliga priser. 12 kronor för whiskey och 10 för starksprit! Det lilla fönstret jag hade till Thuram var 30 minuter så jag tvingades svepa i mig en 0,6 liter bier och en sexa whiskey. Jag ska besöka denna plats fler gånger!

Dessbättre hade jag en härlig samtalspartner vid namn Paula. Hon såg ut som en stearinstod som hade varit ute i solen för mycket. Hennes pattar hängde ner till midjan och ansiktet var inte grant. Hon namngav ett antal personer som stod utanför för att visa att hon var stammis. Jag nickade beskedligt. Vidare berättade hon att hon var nyskild från sin partner sedan 16 år tillbaka vilken hon hade fem barn med. (Ja, det kunde jag se.) Paula frågade mig om jag var teknisk och jag jakade. Hon ropade till bartenderinnan: "Han är teknisk, ta han!" Förmodligen hade jag hoppat i något som jag inte visste. Ganymeden nickade vänligt men tog inte upp den nya informationen. Den sista tiden lät jag tiden gå och utmanade inte Paula på fler konversationer, hon var rejält toppad. Kvinnan bakom disken såg ut som hon från "Fri os fra det onde". Söt typ men anställningen gjorde att det slaknade, rejält.

Till Moriskan!

Jag lyssnade på Thuram och hans engagemang inom utanförskap. Det var en publik av utomsvensk karaktär. En översättare viskade i hans öra och den andre talade i mikrofon. Väldigt PK. Hon utelämnade "muselman" - muslimer när Thuram sa det.

Han hade väldigt bra idéer om att alla hade lika värde och han poängterade hotet mot de homosexuella flera gånger. I stället för att köra rasistsnacket framlade han argument för homosexuellas rätt i samhället som den muslimska tonårspubliken säkert inte gillade. Helt klädd i svart satt han som en god filosof med ytterst lugn. De andra vågade inte ens öppna vattenflaskorna med patentlösning, skitnödiga typer.  Senare öppnade han flaskorna och hällde upp till de andra.

Jallow Momodou var en pajas som skulle fram och fotografera ständigt. Behrang Miri var en av arrangörerna.

Moderatorn var en jävla fitta som pratade med sina stora vita tänder och trodde att hon gjorde ett bra jobb. Coura Mbye, hon pratade så jävla oseriöst och utan kritiska frågor och sedan ville hon ha applåder för att hon "var en supermorsa". Helt sjukt hur mycket publiken klappade till denna skiten. Kändes som ett sektmöte. 


De andra gästerna var en högpannig typ av fittyp: Rudy Mengesha. En kvinna från Kristianstad som berättade om hur jobbigt det var att växa upp i Sverige och att det inte gjorde henne något gott överhuvudtaget. 
Sedan var det en neger till eftersom det var café pan africa som stod för debatten. En kille i svenska handbollsförbundet med göteborgsdialekt och han verkade mycket bättre. Höll inte på att omyndigförklara hela svenska folket som Rudy gjorde för att han hade fötts svart.
Och. Hanna Thomé. Vilken lesbo. Tydligen är det okej att kalla andra bögar bara för att hon gillar att slicka fitta men inte bli slickad själv. Vad fan skulle hon där att göra? 
Frågestunden:


Det var bara Thuram som fick frågor. Ingen annan.

Behrang Miri vädjade till Jallow om att få ställa en kort, kort fråga. Först nekade Jallow men sedan fick lille Behrang komma och då kom den längsta frågan på hela frågestunden. Vilken jävla Tintinavsugare.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Det blev inga kvinnliga kontakter.