Nej jag är inte arg på dig, givetvis inte. Jag vill endast förstå dig och dina handlingar. Därför utmanar jag dig. Vill du bli bjuden på massvis av bier och sprit? Med detta vill jag sträcka ut handen och plånboken för att du ska få ett tillfälle att lära känna mig, personligen. Som det är nu är du ett hot min mentala hälsa som inte är så värst mycket att kämpa för men det hade varit skoj att ha en smula kvar.
Idag fick jag en tanke då jag körde på motorvägen. Jag såg alla människor i bilar i rörelse. Alla ska någonstans. Hela systemet är egentligen uppbyggt för att vi medborgare ska få genomleva ett liv med minsta onödiga smärta. Lastbilar som fraktar allsköns ting. Människor som ska till sin älskade. Hur stor apparat allt är. Livet är så skört. Hur lätt kan jag i mörkret på en landsväg inte köra på en fotgängare och hävda att det var en olycka? Att jag som en ovärdig människa kan ända en annans liv med minsta möjliga straff. Att det går att planera ett massmord och döda tiotals människor för att man vill eller känner för det. Att straffet aldrig kommer överstiga offrens och de anhörigas olycka. Systemet är inte tätt.
Samtidigt får jag en enorm överhöljning av hur underbara människor är. Jag vill berätta för alla hur mycket uppskattar deras existens. Men inte nu. Inte under inflytande. Mina föräldrar har aldrig berättat för mig att de älskar mig, ej jag heller. Tyvärr har vi alla tre växt upp i kärlekslösa hem. Jag har mycket svårt för att berätta för någon hur mycket jag vill ha deras fortsatta närvaro utan att det stockar sig i halsen. Ge mig en kvinna som vet hur jag ska tas!
Den tjugonioende april hände inte ett kungens skit. Jag var predestinerad att vara ett tråkigt offer för verkligheten. Kanske jag inte är mer än så här? Har jag stagnerat? Har jag nått kulmen? Framtiden är fortfarande oviss. De fasta punkterna försvinner alltmer. Snart har jag ingen säkerhetsnivå alls kvar att återgå till. Finns det ett uns livslust kvar i mig - om bara för att dricka mig pissfull - ska det inte vara några problem. Om andra saker tar överhand och förmörkar allt det andra levnadsbara måste nog historien skrivas om.
Alltnog!
Visst har jag en del kuk kvar i mig! Stå inte där och grina. Snart kommer jag och krämar på våldtäktsstatistiken i en stad nära dig! Än har inte den här pågapitten gjort eller sagt sitt!
Däremot har Breeze bar & nightclub gjort sitt. Smutsiga andrahandslokaler inhysta av äckliga degenerade malmöbor. Häromsenast (eller -sistens men jag vågar inte dödförklara mina besök än) var jag ordentligt fylld. Enligt utsago hade en kvinnlig bekant pratat för mig och parat ihop mig en kvinna. Vi dansar (vad jag har fått höra) och har trevligt när hon utbrister: "Jag vill ha en drink!" Inte ens en gång en fråga varpå jag säger nej och drinkludret sticker. Det är skönt att man har kvar en del fasta principer som inte behöver tänkas igenom för att de ska falla. Jag har behandlat detta innan om hur man tillgodogör sig punkter som inte går att rucka på då man är bortom egen tankeförmåga.
Snart kommer Ronny Grosder tillbaka och gör rätt för sig.
Att det skulle vara så svårt har ingen berättat för mig. Alla dessa trettio- och fyrtiotalister träffade varandra på dansbanan efter herrens spritinmundigande. Nu sitter alla hemma och stirrar på kristall- och glasskärmar i stället. Nu måste man formligen sälja sig till denna kräsna kvinna som kan peka och domdera bäst fan hon vill! Nej för i helvete. Tillbaka till sekterna. Där är det fan ta mig bättre att få fatt i en kvinna.
Bättre att fånga en vilde och tämja än att locka till sig en kravmaskin.
I e-kontakts tecken försöker jag att var tillgänglig då jag känner för det. Åh dessa underbara varelser som
tetas! Fan ta er. Ge mig ett icke-tolkningsbart tecken. Gör mig till en aktiv man.
E-kontakt:
"Skulle vilja säga att jag är en helt vanlig tjej med båda fötterna på jorden. För mig spelar insidan en större roll än den yttre. Å andra sidan har du en god personlighet kommer detta att spegla hela dig..."
Libra83
Det är så jag känner mig när jag är ute så jag och Libra83 är inte så mycket olika. Att jag skulle vara så ensam att jag måste dejta E.T är däremot ett offer jag inte är villig att göra.
Några sista ord från Ronny Grosder:
När denna lycka uppkommer om att man faktiskt - om bara till en liten gräns - kan ändra sin framtid gör mig innerligt glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar