Titta på henne, vilken het en. Den viktorianska kvinnan hade jag så gärna gett lite kärlek, hon var yngst av författarinnorna och dog också först. Ogillar i allra högsta grad sådana livsöden när skickliga och talangfulla människor viker av vägen för att aldrig mer återkomma. Tänker tillbaka på sådana händelser ibland och då produceras inre tårar.
Berättelsen är i självbiografisk anda eller åtminstone bitar av självupplevda saker med många referenser till Bibeln och poesi. Agnes vill bli guvernant för att tjäna in lite lovor till sin familj där fadern har skuldsatt sig och hon vill lätta på hans och familjens börda. Hon kommer till sitt första ställe hos en köpmannafamilj men sakerna går inte hennes väg. Styrkan i boken är hur hon med små medel kan beskriva sina innersta tankar utan att det låter konstlat. Till slut älskar man Agnes Grey - helt omöjligt att inte göra det - och man vill att det ska gå bra för henne. Hon är den rationella, anspråkslösa och förnuftiga människan i boken men det räcker inte alltid till, människor hindrar henne.
Till i kväll blir det ett par bier (som Sten Broman vill att det ska sägas, jag älskar dig Sten Broman) ute i stora staden. Tänkte antasta lite intet ont anande fittor. Den delen brukar jag ha problem med.
Missade den förra sessionen men det ska bli bättring annars kommer jag snart att antingen skära av kuken eller sexturista. Nu är jag oroad inför min framtid som en sund människa då mina tankar ofta leds åt det mörka och nedvärderande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar