Har någon undgått hallåt om "Medinas juvel" av Sherry Jones?
Random Books tyckte den var så brännhet att de slängde bort den meddetsamma för att undvika kontroverser. Här i Sverige ville inget etablerat och välrenommerat förlag heller ge ut den. I slutändan gjorde Earbooks ett undantag och gav ut den i pappersform till skillnad från deras normala utgivning.
Varför? Den är högst okontroversiell.
Aisha bint Abi Bakr bortlovas vid sex års ålder till Muhammed när hon fortfarande leker med dockor och annat skröfs. Hon gifter sig vid nio och gör sig hemmastadd hos Muhammed. Äktenskapet fullbordas när hon får sin menstruation.
Men vad gör Sherry Jones? Hon skönmålar allt! Aisha älskar Muhammed och hon gör sig snygg och vill så gärna puckla på honom. Muhammed i sin tur är en rättvis man som spenderar nätterna i sina hustrurs rum i tur och ordning. Han upphöjer kvinnan och utmålas som en sann humanist. Rena propagandan. Författarinnan bestämde sig för att göra fullbordandet till en kärleksakt med bådas goda viljor. Aisha är då mellan fjorton och femton år gammal, plötsligt är det inte så illa längre. Muhammed var väldigt omtänksam och mild under samlaget och Aisha hade det så skönt så skönt. Vilken smörja.
Intressant ändå att hon skriver om när Muhammed får en gudasänd uppenbarelse och faller till marken i spasmer eller i ett epileptiskt anfall och bestämmer att vanliga icke profetiska män endast får ha upp till fyra fruar, beroende av om man kan försörja dem. Profeten får däremot ha så många han vill, tolv blir det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar