Mr Peak - forskningsstudie

Jag var en av de 1000 slumpvis utvalda män mellan 18 och 28 i Malmö och Uppsala under Fas 1. När jag fick hem brevet tvekade jag inte en sekund, klart att man ska bidra med sin kropp.


De ska undersöka om varför benskörhet uppstår, vilka faktorer spelar roll: arv och miljö, ärftlighet, omgivning? Hoppades att jag inte har problem med det, fettet man bär på måste hjälpa lite tycker man.

In på sjukhusområdet till ingång 23 för att lämna sitt urinprov och frågeformuläret med de mest skiftande frågor. Trodde att väntetiden skulle vara längre än den gjorde då jag kom en kvart tidigare, hann precis ta upp boken och läsa ett par rader innan min ledsagare tog mig.

Först fick jag sitta ner och kavla upp vänsterärmen och hon tog ett blodprov och fyllde flera kärl. Tråkigt men nu skulle man upp på vågen, ingen rolig historia alls, exkluderar resultatet sedan fick jag ställa mig mot en vägg och blev måttagen.

Nu började det bli desto roligare. Hon bad mig ta av mig kläder och metallföremål, lämnade mig en kort stund för att inte bevittna avklädningsprocessen vilken kan vara nog så genant, också ensam. Hon tog fram måttbandet och mätte kuken på mig, nej, men runt magen, handleder, ben, stuss och annat. Därefter lade hon mig på en bädd och mätningen av ben-, muskel- och fettmassan påbörjades med en så kallad DEXA-teknik runt ryggen, höfter och hela kroppen manövrerade den stora apparaten sig förbi. Ett par stillaliggande positioner gjordes innan man kunde kalla sig klar, härligt att vila sig.

Nu ville hon bli av med mig och överförde mig till en annan kvinna som testade min greppstyrka, höger frambensstyrka, hur högt man kunde hoppa och balans. Balanstestet skulle utföras på en kvadratiskt skumgummimatta i måtten 300 x 300 millimeter med ett ben, händerna på midjan och det icke aktiva benet vilandes på det andra. Sedan kom det jobbiga, man skulle sluta ögonen och hålla sig på mattan utan att vifta eller på annat sätt parera sig ur svårigheterna. Eftersom jag är högerbent lyckades jag bättre på det benet och som mest fick jag fyrtiofem sekunder.

Styrkekvinnan ville inte ha mig mer och föste över mig på den förra. Nu satt jag ner efter att ha tagit av mig strumpan och rullat upp byxbenet, hon sprutade alkohol på min fot. Placerade min fot i en apparat som med hjälp av ultraljud skulle utläsa en för mig okänd faktor.

Till den avslutande delen var ett prov i mänsklig stillhet. Perifer datortomografi av under och underben. I rullstolen fick man sitta medan manicken arbetade sig så sakta med att skanna av de båda lemmarna.

Ingen kompensation fick man, bara sitt resultat.