En kverulant med skäl att klaga

Till en början var det inte tänkt att jag skulle dricka.

Därefter öppnade jag en burk-folkbier och ytterligare en. Sedan tog jag fram korköppnaren och dekanterade en flaska rosé till ett minimum, det vill säga pauserna av mitt halsande. Då började jag skina upp och plötsligt hade jag en massa idéer om saker och ting. Hade kunnat skriva debattartiklar om varför man inte bör fira mors eller fars dag, klubbarna och krogarnas användande av åldersgräns när de passar de samt varför man aldrig ska blinka vänster i en rondell. Medan jag samlade tankarna och var i ett kreativt rus och egentligen "behövde" mer men inte hade skrev jag i stället lite utlämnande på Flashback. Några minuter efter ringer det och jag blev något rädd eftersom jag inte är den man ringer i vanliga fall.

Det var en bekant som bjöd in mig till en något dekadent fest. Jag tog taxi dit, närvarande var: En flumliberal, en bohemisk ung kvinna, en snaggad manlig dagisfröken, en tatuerad man med uttänjda öronsnibbar, en bakåtkammande kvasiintellektuell, en datornörd som spelade spritpoker, en tjock kvinna utan betänkligheter kring passande klädsel och jag. Efter en timme av idogt drickande av vodka, gin och kanske något annat är det sista jag kommer ihåg - på ett bra tag - att någon tittar på busstiderna på datorskärmen. Därefter står jag två eller tre timmar senare ensam på Värnhemstorget och letar taxi utan att ha en uppfattning om hur jag kom hit, var de andra är eller varför jag ska hem. Trots att jag försökte vinka till mig taxibilar tog det en stund innan en chaufför ropade på andra sidan vägbanan om jag behövde en taxi. Jag hoppade in och han släpper av mig utanför hemmet. Jag letar febrilt efter plånboken, hittar den inte. Berättar om mitt missöde för rattsnurraren och han är ganska snabb med att säga:


"Jag visste att det skulle bli problem".
"Jag måste ha tappat den", säger jag och min oro växte. "Vad heter du?"
"Mickey".
"Ok Mickey", vad ska vi göra?
"Ge mig din mobiltelefon".
Jag gav honom den och han plockade vant av bakhöljet, batteriet och sedan SIM-kortet. Av en ingivelse letade jag efter min plånbok igen och då hittade jag den på ett icke-frekvent ställe.
"Jag hittade min plånbok".
"Jag visste att du hade den". Otroligt vad han var duktigt på att veta lyckades jag tänka.
"Jag är lika glad som du", sa jag.

Gav honom tvåhundra kronor utan att vänta på växel. Fick faktiskt tillbaka min demonterade telefon.

Det jag undrar om det verkligen får gå till så här? Dessvärre minns jag inte vad bolaget gick under eller om han verkligen hette Mickey, tillståndet var mig inte till min fördel. Blev ändå glad över min återupptäckt att jag inte brydde mig om att jag hade förstört ett par skor, rivit upp byxorna vid högerfickan där nycklarna var och att rockens högra armbåge hade förslitningsskador. Någonstans den natten hade jag trillat men det fick jag inte reda på förrän dagen efter. Magmusklerna stärktes däremot då jag ända tills tjugoett nollnoll inte klarade av att behålla varken vätska eller föda.

Må blyet ta mig

Dessa människor som reser sig innan bussen har stannat. Jag vill döda dessa ovärdiga varelser.

Organisk bier var god ända tills jag läste vad det just var.

Alla utomskåningar som tar plats i Skåne, dö.

Folk som tittar på mig då jag har hörlurar på mig vilket leder till att jag blir medveten om min andning. Andas konstlat och med tiden förvärras det och till sist hyperventilerar jag.

En evig väntan på det väntade.

Kan inte lyckan ta vid där smärtan slutar?

En ny dag blir till och jag existerar för att lägga in fel i den.

Hur länge ska jag dväljas i denna smärthåla?

Enär detta troligtvis bara är en förbigående fas är känslan av ett långt engagemang mångt större.

Fasaden man murar upp och putsar till andra gör att man nedvärderar sig själv.

Men tanken om det ouppnåeligt goda gör att man hankar sig fram.

Avsaknaden av närhet på sikt formar en bitter och otrevlig människa.

En lösfitta i näven...

Så utled

Välkommen tillbaka ångest, är du här för att stanna?

Trodde att jag var på rätt väg men ack nej. Alltid är det något som ska ta emot. Ytterst sällan om inte aldrig förekommer dessa stunder då man känner att man är oövervinnelig. Mina så kallade planer gick om intet. Det jag trodde skulle fungera, fungerade icke. Det jag inte trodde skulle fungera, fungerade icke. Jag är inte ute efter att bli körd i en rullebör men lite medvind och nedförsbacke hade inte skadat nu.

Om framtiden kan jag endast med stor säkerhet gå i garant för de närmaste dagarna, ej mer. Det är verkligen inte lätt att ha vattenstämpeln på sig om att man anses vara kufisk och osnygg. Trots mina självutlämnande upptåg kring Lilla torg har inte en endaste själ burit intresse eller ens en fråga till mig, ej heller män. Hur kan det vara så svårt att få kontakt än mer att ge stock? Man hör om dessa människor som får krypa på varenda helg, en annan klarar inte överhuvudtaget storhelgerna. Nu går mina funderingar kring om man skulle lämna skutan för ett tag. Det som talar emot det är att det känns som att jag är väldigt nära. Aldrig kommer jag anpassa mig till en slaskfitta i någon större utsträckning!

Om inte saker och ting ändrar karaktär måste något drastiskt ske. Än vet jag inte vad.

Nu har jag äntligen valt sida i den här tråkiga affären vilket olyckligtvis går under projektnamnet: Mitt liv. Inte förrän nu har jag avregistrerat mig från alla möjliga håll att se på mig i skrattretande syften, inga fler dejtingsidor. Inga fler tillmälen så som:

"Kul o c dej!"
"Tack ska du ha du vänliga själ!"
"Nej asså ja menade att du var rolig o se på. Tack för skrattet. Ha ha."

För att fira mitt avståndstagande körde jag ett lösfitterunk med glidmedel och full styrka på vibratorn till en "Barely legal"-film, kvinnan hette Stracy. Helt oförhappandes när jag kom andades jag fram två stötar och jag njöt - om än kort. Dessvärre orkade jag inte med en längre session. Ibland går det att njuta med sig själv och alla sorger och bekymmer existerar inte under en kort stund. Sedan min granne troligtvis såg mig onanera genom den öppna balkongdörren och reflektionen på tv-apparaten gör jag numera detta med stängd dörr.

Nu ska jag bygga upp mig på egna villkor och inte enligt någon annans ritning.

Katastrofdejt - till viss del

Jag hade stora förhoppningar när det gällde mitt möte med denna vamp, senare våp.

Träffade vulgot på happy pancake och brevledes verkade allting så jävla bra. Vi skickade massvis av förtroliga mejl om allehanda ting. Bland annat frågade hon mig om mina fem favoritdofter, vilka var: Bröd, morgon, viol, en ny bok och bier. Innan hon kom hade jag hunnit dra i mig en carlsberg hof, två london pride, en whisky soda och en dubbel whisky soda. Allt inom loppet av trettiofem minuter. Tacka vet jag min spådom om vad som komma skulle för jag skulle intet ha gjort något annorlunda! På bilden hon stod bakom såg jag en normalviktig kvinna men i verkligheten mötte i stället någon som verkade ha ätit upp henne. En groteskt stor köttklump hälsade på mig och jag svarade henne så artigt jag kunde. På The Green Lion Inn drack vi och pratade ända till cirka 22:34 och i och med att det var en torsdag bad jag henne om att vi skulle ta en sista bier på The Bishops Arms.

Så gjorde vi!
Där slog det slint.
Efter alla mina inköp hade slagit till märkte jag av en viss omdömeskanthuggning. Plötsligt fick jag tankar om att jag ville hångla upp henne helt apropå men det gjorde jag inte. Som surrogat gick jag på toa och pissade. Där fick jag en ovansänd lust att börja runka, vilket jag gjorde... Försökte tappert i fem minuter men jag lyckades inte! Vet inte varför den känslan överkom mig men kanske för att jag inte skulle hamna i "knulla en tjockis för att du är kåt-fällan". Trots att jag inte klarade av att resa pålen och på det komma blev det inget med svullot. Fast jag ångrar att jag gav henne en kindpuss på slutet. Vad som sades den sista timmen är som ett töcken.

Djungelfittan skulle höra av sig förra veckan men har inte sett eller hört något av henne. Ensamheten består.

Glädje och sorg

Jag har en dejt! Jag har en dejt!

Hon är inte den allra skönaste men å andra sidan ej jag heller så det kommer nog slå väl ut!

Efter ett antal mejl till varandra kom vi äntligen överens om ett möte i köttet, som skrivet kommer det att ske nästa vecka. Under korrespondensen har vi funnit varandra så till den grad att hon vill träffa mig. Ja! Mitt mål är att överskölja henne med mina få men stora kvaliteter. Hon ska icke komma undan. Troligtvis kommer vi att mötas på en pub av engelskt stuk - min favorit.

Mina eskapader under fredagen, natten till lördagen var minst skrivet dålig. Började så nätt med lite rosévin (0,8 liter) och bier (okänt antal) för att sedan nyttja kollektivtrafiken. Första nedslagsplatsen uppstod vid Mello Yello, där blev det ytterligare en bier. Andra på TGI Fridays som jag sedermera blev avhyst från då en kvinnlig vakt tyckte jag var öveförfriskad, förstår icke varför. Däremot tyckte hon jag var sketasnygg!? Denna maninna till synes en turkiska eller persiska med långt ondulerat hårsvall gillades av mig också, vi ska nog korsa fler vägar i framtiden. Därefter vid 23:30-tiden bar det av mot Prins Bernhard vilken jag kom in på men inte tyckte att det var något nämnvärt. Efter otaliga bier och en whisky-soda och några maninnor som dök upp framför mig på dansgolvet - som vanligt utan att säga ett ljud - kom till slut en vakt och bad mig lämna stället. Ännu en gång för att jag tydligen var mer klandervärd än de andra. Igen kan jag med mitt förnuft skriva vad som hänledde detta, jag kladdade inte, var inte våldsam eller burdus. Förmodligen utgjorde mitt anlete den största boven.

Blindgängare

Det slog inte väl ut.

Det går allt sämre med i stort sett allt som jag befattar mig med. Dejtingen går surt, arbetet förvärrar, ekonomin fallerar, hälsan tas snart ifrån mig. Snart är det dags för mig att ta tag i allt detta. Att verkligen visa vad som finns gömt inom och som endast måste brytas innan jag kan dra fördel av det.

En kvinna utanför Ica Maxi Toftanäs - för övrigt i sällskap av Belinda från Bulltofta Kött - stod i egenskap av sin egen möhippa och ville ge slumpartade kyssar till män. Jag kom gåendes och hade inte tanke på att nyttja tillfället men när hon kom inhoppandes i sin gyckeldräkt gick det inte att motstå. Bakfull som man var frågade jag henne väldigt rättframt om vad det var hon salu- eller tjänstförde. Det rörde sig om kyssar och bidraget var frivilligt, allt enligt vad man tyckte det var värt. Eftersom jag såg att i korgen enbart infann sig tjugolappar bistod jag ock med en sådan. När hon började ge mig den kramen kände jag inget men när bonuskyssarna på halsen började kände jag mig som en man. Är ej helt säker på om hon agerade så mot alla, visst kan man hoppas.

En besynnerlig kväll som jag hade druckit massor av brännvin under samt bier gick jag och lade mig som brukligt är vid 04:00-tiden. Dagen därpå ser jag en stor pöl på golvet - oljeaktig - och jag vet inte hur det kom dit. Det hade inte regnat och det var inte urin - jag smakade. Om jag erinrar mig kraftigt vill jag minnas att jag hade en "dröm" om att jag vattnade blommorna men jag kan missta mig!

Därutöver har det gått kasst med dejtingen. Trettionioåringen ursäktar sig med flertalet bröllop och möhippor. Jag menar hur svårt kan det vara att undvara en kväll eller en helgdag för att umgås med den man gillar? Kan icke förstå varför det blev så här. Jag vill jag ej heller, nu tycker jag faktiskt att det får vara en ände på denna transportsträcka som måste företagas så att inte kvinnan känner sig billig.

Varför kan jag inte få en lätt trippande varelse av dess vänaste slag? Detta svagare kärl, varför tillfaller de inte mig?

Konterfej

Ja efter många års funderingar gick jag med i den så kallade konterfejboken.

Med det vill jag visa att det att ni inte är ensamma. Det är min förhoppning såvida jag inte är extra hårt fall. Jag vill berätta om det svåra livet som inte alltid är så beskedligt och hanterbart. Allt går inte att lösa. Ändläsa kombinationer gör att vi faktiskt är väldigt olika men att det alltid går att hitta en gemensam nämnare. Mina kval består i att någon högre kraft försvårar min fortlevnad. Som att det ständigt - oavsett situation - finns en motarbetare inneboende i mig själv eller i gestalt av andra människor och ting. Ge inte upp för det har inte jag gjort - än - även om det blir allt svårare att hoppa över hindren.

Det finns positiva dagar och sedan finns det sådana riktiga skitdagar. Det kan utlösas av vad som helst och därefter beslöjar det den goda stämningen och allt annat gott. Vissa kan med enkelhet borsta av sig bekymren men vi andra då? Vi som har fötts med långsinthet vilken kan sträcka sig till åratal. Jag tror att man behöver en fiende i livet. Alltid måste en nemesis agera motpart. Min är Pär Thörn. Hur länge sedan var det man grät? Faktiskt en hel del tid har förflutit, för närvarande matar jag kroppen med stimulantia och en del falska glädjeyttringar odlas. Men det är inte jag.

Jag vet att jag behöver en kvinna men som jag har skrivit innan tror jag inte att det löser problem. I stället antar jag att det överhöljer allt annat som en skyddande hinna från alla negativa tankar. Ge mig en respit att droga ner mig lagligt tack. Förra gången gick inte värst bra.

De som är i farozonen för Ronny Grosder är i skrivande hetta en styck trettiosjuåring och en styck trettionioåring. Trettionioåringen har tyvärr meddelat att hon har sååå fullt upp med diverse bröllop och jobb innan semestern. Bah! Till och med jag kan hitta luckor i en helvetes jävla vecka, vad fan vill hon?! Trettiosjuåringen chattade jag med i går på Badoo och hon ställde sig mycket positiv till en dejt med mig i veckan. Jag gav henne ett nummer till en bra psykolog. Men vi får se.

Sommarångest

Denna tid som man ska ta tillvara på men aldrig lyckas spendera på ett bra och givande vis.

När det så småningom kändes som att jag hade något att se fram emot verkar hon alltmer Ronny Grosder-fientlig. Vad är det hos mig som inte gillas? Det jag vet är att människor i förstone anser mig vara arrogant då jag kanske inte köttar sönder mungiporna vid varje tillfälle jag möter någons blick. Vissa gånger spelar jag låtsasfundersam vilket lyckades förra veckan. En kvinna kommer fram till mig och lägger handen på min vänstra axel:

"Hej, du ser väldigt fundersam ut. Är allt bra?"
"Ja då, allt är som det ska vara. Stämningen är alltigenom god", var det enda jag lyckades frammana.

Ha! Nu när jag tänker på det i efterhand. Hur hon tittar på mig med ett litet tillbakadraget leende. Det var en blandning av undran, empati och osäkerhet. Varför jag inte visste att det var en stundande omfamning då förbryllar mig. Med mitt knölaktiga beteende slängde jag ihop hennes armar och brände allt som kunde ha gynnat mig. Äcklar mig själv jämt och ständigt.

Ovanpå på det har jag fått vissa skamliga lustar. Inom ett tidsfönster på två veckor har jag onanerat i tvättstugan, jag gillar det. Senast i natt 01:15 onanerade jag på T.G.I Fridays toalett. Det gick lite slött till en början på grund av all alkohol men sedan efter ett hundratals dragningar och fyra till sex minuter gick det för mig. Tyvärr hade jag inget tryck i fabriken så det blev en kort luftväg innan spermaspillan på golvet var en realitet. Izakaya Koi och Mello Yello var inget att ha, därför blev det ett nederlagsrunk.

Åter till våpet. Nu väntar jag på att hon ska meddela sig eftersom jag var den som senast - kanske sist - hörde av sig. Hennes livsföring och Ronny Grosder-bemötande gör mig tämligen sval. Varför bjuder hon aldrig hem mig? Nej visst inte, dessa ändlösa dejter i det offentliga rummet som aldrig leder till något än kindpussar är inget jag nöjer mig med.

Hurra, jag ska få en kontaktperson! Tyvärr blev det ingen kvinna. Det är en man i medelåldern som jag ska förvalta och böja enligt mina önskemål. Nästa vecka ska vi träffas. Tänk om detta leder till vidare kontakter? Jag hoppas!

Lätt ska det inte vara

Frapperar jag någon när jag skriver att inget går som det ska?

En man som heter Micke tyckte jag var sketasnygg. En annan man ville ha med mig hem...

Efter en tids bläddrande och smått kvinnofientlig retorik lyckades jag få en dejt till dels. Jag anade oråd redan i allra första början då hon inte verkade frisk. Hon var från Sydamerika men av den icke spansktalande gruppen. Vi skickar flertalet meddelanden till varandra och allt verkar ok. Bara att bestämma en tid tog tiotalet minuter eftersom hon inte verkade förstå ett smack fastän jag översatte i Google Translate. Hon var trettio år och vi skulle träffas utanför Hilton. En timme innan vi ska träffas ringer hon och säger att hon inte kan gå för att hon inte har pengar. I tron om att hon var något att ha säger jag till henne att jag kommer att stå för bådas nöjen. Några minuter över 19 ringer hon och frågar var jag är. Bedyrar att jag står utanför Hilton varpå hon ifrågasätter mig och undrar var fan jag är. Tittar sedan åt höger. Då står den fittejäveln utanför Triangelns köpcentrum!

Hade bara en liten bild att gå på från Internet. Livs levande såg hon inte alls ut som att hon var gift. Koppärrig, stor röv, konstig näsa, zigenarblonderat hår och mycket mer. Vi gick ändå till Brogatan. Jag drack två snabba bier och hon en kaffe och sedan ville hon också ha bier. Visste inte riktigt vad hon ville. Någonstans där frågar hon om hon kan få hundra kronor. Denna fråga kommer att upprepas många gånger under den korta kvällen vi umgicks. Uttråkad av hennes tilltäppta attityd tycker jag att vi går vidare till Square Side!

Trodde faktiskt att jag hade det hemma när jag fick syn på henne och när jag vet hur jag ser ut. Men nej. Det dracks en del bier och jag - vilket jag ångrar - kladdade på henne. Till slut får hon sina jävla hundra kronor till taxi som jag försäkrar mig om går till det. Gav det själv till chauffören.

För övrigt förhalar djungelfittan sig ännu en gång och vi får ge oss till tåls tills vidare.

Fyrtionioåringen har inte svarat.

Jag vill idka tortyr

Nu har det skitit sig, igen.

Trettioåttaåringen avbokade. Djungelfittan gör inte som hon skriver, i stället låter hon mig leva under stort ovetande. En kvinna jag fick numret till av en manlig bekant var inte för mig obekant, hon hade avvisat mig förr. Åh, livets små irritationsmoment som hopar sig för mig. Dessa små avvikelser i det nöjaktiga gör mig innerligt förbannad. Absolut ingenting går åt mitt håll.

Helgen gav ingen utdelning alls. På fredagen drack jag alldeles för mycket och det som hände under småtimmarna gick inte att memorera. Lördagen hade jag hellre haft denna minnesförlust, den var ännu sämre. Ändå stannade jag ute till 06:15.

Kvinnor gör mig vanvettig!

Uppdatering två minuter senare. Loggade in på en annan dejtingsida. En kvinna har skrivit! Så glad jag blir... Den fittan kommer ändå att avvisa mig när det väl gäller. Hotmail-adress, bah. Ska ändå dra i väg ett mejl för att se vad som kommer att hända.

I framtiden kommer jag anlägga en avslappnad attityd samt inte göra mig till alltför stort hånoffer. Har märkt att en del säkert ser mig som en knarkare och undandrar sig mitt sällskap, det ska vi ändra på.

Nästa vecka blir högintressant

I en tid av svårmod vrider jag mig allt oftare i smärta.

Men nu har jag två dejter till nästa vecka som ska avverkas. Jag har fått fortsatt förtroende från djungelfittan som skickade ett rekognoscerings-sms i fredags: "Hej Ronny! Hoppas du har d bra! Vi får ses nästa vecka!" Svarade ungefär i samma maner. Tack vare det känner jag mig lite säkrare med henne. Sen har vi den andra - trettioåttaåringen.

Hon fick jag kontakt på ett väldigt udda vis, genom en gemensam bekant. Har inte lyckats luska ut hur hon ser ut med hjälp av hennes namn så det blir en tvättäkta blinddejt. Vi pratades för en tid sedan och hon verkade alltmer positiv till en tete á tete någonstans i Malmö. Mötet kommer att ske någon gång i slutet av nästa vecka!

På torsdag kommer jag att gå på en intervju för projektet: "I Malmö möts vi!". En tant kommer att fråga ut mig om min person, intressen och dylikt för att vid ett senare skede matcha mig en blatte. Hoppas på att jag inte får en ointresserad sak att lära upp, det är det värsta jag vet. Gärna en skön slöjbeklädd kvinna som vill mer än att prata.


Lapidariskt om fredagen, natten till lördagen.

I väntan på bussen står jag ovanför en gång- och cykelbro varpå en femtonårig till synes juggebrud vinkar till mig under det korta ögonblicket jag kan se henne genom skyddsgallret. Kände inte henne.
Drack fem, sex bier innan jag anlände till T.G.I Fridays för att shoppa två bier och sedan bar det iväg till det kolonnförsedda dansgolvet. En tjejgrupp verkade ha otroligt kul över att jag dansade och hade det trevligt, ingen i sällskapet vågade möta upp mig. Tyvärr kom två tjejer två gånger under min danssejour. De frågade som vanligt om jag hade det roligt och jag svarade väldigt intetsägande och cyniskt på deras fantasilösa frågor. Trotsade allas blickar och agerade aktivt på att ha kul för mig själv.

Prins Bernhard
De hade hämtat sig från attacken och jag klev in och avklädde mig och steg genast in med föresatsen att dansa. Det blev dans på alla golv, mest på det stora. Här var det inte många som uttryckte sitt ogillande förutom en grupp på övre däck som skulle ha så jävla kul på min bekostnad. Hemgång.

Lördagen trodde jag skulle förtecknas i nyktheretens tecken men så blev det inte. Efter att ha smuttat på en whisky tillstack jag mig själv flera glas rött vin, bier och ännu mer whisky.

Söndagen trodde jag skulle förtecknas i nykterhetens tecken men så blev det inte. Efter att ha tagit fram ett glas och hällt i Gordon´s London dry gin och lite tonic blev det senare till att börja på cognac.


Uppdatering 20110523

Har under dagen skickat flera sms till denna trettioåttaåring och till slut har vi bestämt oss för att träffas på söndagen denna vecka! Det blir på ett ställe vid Triangeln.

Stod och velade inför beslutet om jag skulle ringa eller skicka sms till djungelfittan. Jag ringde. Eftersom jag ogillar väntetiden som måste dras ut på tog jag en rövare och pratade med henne i stället. När en del småprat hade avverkats frågade jag henne rätt ut om hon verkligen ville träffas igen så att det inte var en barmhärtighetshandling från hennes sida. Hon sa ja. Vad jag vet kommer detta att ske på fredag eller lördag, söndagen är jag som skrivet upptagen!

Fy för

Och fan på det.

Hela dagen har bara varit ett enda stort genomlidande tills jag ska få besked om när jag får audiens hos djungelfittan. Åt helvete med det.

Nej här ska ingen tid förspillas. Skickade lite mejl i periferin på Happy Pancake bland annat till en asexuell kvinna - av alla människor.

Skrev upp mig i rullorna på Badoo för att göra mig mer åtkomlig för dessa våp som jag annars så ständigt håller mig borta från. Det verkar som om de har fler medlemmar i min region. Kan inte vänta på hur efterspelet kommer att se ut.

En ny?

Trots mitt forna nederlag gruvade jag inte ner mig helt, i stället höll jag upp hakan och fortsatte.

Den här importerade latinamerikanskan tyckte att jag var snygg - vilket jag inte kan förstå - och frågade så försynt man kan när man är lite mer än småberusad om jag ville ha hennes nummer. Det ville jag och jag väntade inte fler än tre dygn innan första telefonkontakten gjordes. Den första inofficiella dejten gjordes utanför ett hotell och sedan gick jag vidare till ett annat hotell med klubb som jag tydligt nämnde och där dök hon också upp. Vi dansade och hade oss. Tyvärr hade hon fyra tjejkompisar med som inte såg ut att kunna vistas i en klubbmiljö med något som helst ljus, usch! "Min" var lite fräschare och äldre men hade ändå något visst. Kan också bestå i att jag gärna vill ha lite djungelfitta!

Fastän hon bedyrade att hon bara skulle ha en cider beställdes en till och vi fortsatte vårt ingångna samtal om gemensamma ting, allt för att knyta mig närmare henne. I refrängen gav hon mig en hals- eller kindpuss och vi åtskildes. Höll mig kylig, därför fick hon nöja sig med en kram av mig - Ronny Grosder!

Två officiella dejter senare och totalt åtta timmars samtalstid känner jag att jag vill sätta på denna människa - omgående! Hi hi! Hon har inte det som krävs för ett långt engagemang. För kort panna, näsborrar lite över medelstorlek, läpparna lämnade mycket att önska men vad fan, förebrå mig inte. Kroppen var däremot åtråvärd och brösten vill jag genast lägga in min kuk och skapa en saftig friktion.

Hon tyckte inte åldern hade någon betydelse, det tycker jag. Gillar äldre av någon anledning. Vare sig det gäller vänner eller kvinnor föredrar jag den visare stammen - förhoppningsvis.

Dessvärre har hon nu ingått ett fucking spel. Vid vårt avsked efter den andra dejten sa hon att hon skulle ringa dagen efter. Det hände inte. Skickade ett kort meddelande om vad hon hade för sig kommande veckodagar. Då tyckte jag mig skimra en positiv bild i hennes svar men fortfarande har jag inte hört av henne.

Vi får se. Tror ändå att jag får krypa på denna halvapa. Det är endast tiden och mitt tålamod som är emot mig.

Uppdatering: Har nu väntat i nio timmar sedan hon skrev att hon skulle till jobbet för att "snarast" meddela mig om när hon kunde i veckan.

Hon svarade: "Hej Ronny. På jobb ff. Det blir tyvärr tajt med tid o ses denna veckan. Jobbar 6 dgr denna veckan o får inte ihop d riktigt. Vi kan väl satsa på nästa vecka?"

Mitt svar: "Det var ju ett smärre bakslag. Tråkigt att behöva undanhålla sig från din vackra person så länge men om det tar så lång tid är jag beredd att vänta. Hade hellre träffat dig denna vecka."

Hennes replik: "Det hade jag oxå men tid är för tajt, tyvärr, (smiley - smått glad sådan) men hör av mig!"

Infamt infall

De senaste månaderna har jag genomgått en hård period. Den åtföljdes av allehanda kval och tankar samt annat som kan härledas till alkohol. Sammanfattningsvis kvarstår min uppfattning om kvinnor - de är våp.

Kära motståndare ni ska inte få mig att snava, vare sig det handlar om ett ytligt skrapsår eller ett rejält kötthugg. Jag har tränat och det har inbringat resultat, ha - på er. Några snedsteg har gjorts men jag har kommit över det. Jag har blivit pånyttfödd och har låtit omvärlden göra en ny värdering av mig och det har visat sig vara mångt högre siffror än vad jag räknade med, så det så. Än är allt inte stabilt men tillräckligt för att inse att det går.

Två dejter avverkades i februari. Båda var icke önskvärda. Totalt personlighetslösa och hade inga egna åsikter. En östatshora och en inavlad malmöitiska.

Blev rånad av två svartmuskiga ynglingar under dygnets tidiga timmar efter många bier.

Krossade ett fönster på Kalendegatan och kastade ner en cykel i kanalen vid Malmö centralstation.

Månaderna jag har gjort mig själv otillgänglig har varit hektiskt minst skrivet. En trettiosjuåring fattade tycke för mig och när jag sedermera blev presenterad för denna vamp (senare våp) tog det inte lång förrän vi stod på dansgolvet och knullade upp varandra med ögon och handpåläggningar. Händelseförloppet fick sig en twist då hon plötsligt utbrast:
"Jag borde inte röka"
Sekunden senare står hon och purgerar i rökrutan. Trodde att min person skulle stärkas om jag inte lät detta göras till en stor sak och beledsagade henne till toaletten. Efter en ny beställning bier stod jag synlig ett antal meter utanför och lät henne avgöra om jag fortfarande var intressant. Hon kom fram. Nummer utlämnades, fick inte hennes.

Under dejten fick jag mig en rejäl blåsning när jag försynt frågade henne om vi skulle göra något annat senare ikväll. Hon antog att vi skulle hem till mig men jag framhöll att jag endast menade underhållning av det lättare slaget. Alltnog, vi samtalade i totalt fyra timmar och hade det lite angenämt. Hon tyckte fortfarande jag var snygg, trevlig och så vidare men att hon tyckte att åldersskillnaden var för stor. Vi skildes åt och jag gav henne en kindpuss.
Men det ska henne tillstås att jag uppskattade att hon ringde i stället för att bara slänga iväg ett fucking sms eller inget svar alls.

Nåja, vi har kanske två nya dejter nästa vecka så vi får se. Tyvärr lever dessa inte riktigt upp till den andres skönhet men vad fan gör man inte för att värma kuken?

Promenad och bier

Efter en någorlunda arbetsdag med inslag av buffé på Kockans i Trelleborg kände jag mig rastlös samt samvetstyngd. Jag åt ägg och bacon med potatis och 10 mackor med diverse pålägg. Vad fan håller jag på med, i ögonblicket kände jag mig oövervinnelig och trodde mig kunna äta allt utan att det skulle ge utslag? Läste i kvällsposten i dag att Pia Plym hade insjuknat i svininfluensan, jag kände henne flyktigt, hon är en skata och förtjänar att dö.

I hemmet tillredde jag lite linguine och fläskkarré/grishals med lite hollandaisesås. Sedan sket jag ut buffén och kanske ett och annat. Tittade på lite snooker och programmet Ullared därefter ville jag göra något annat. Duschade och klädde på mig och gick ut.

Promenaden förlöpte först till värnhem och vidare till lilla torg, uteplatserna har dragits in och inomhus hade det blivit trängre. På Stortorget håller de just nu på att bygga den jävla isbanan, tack för ännu en ockupant. Valde i stället Harrys, det skulle jag inte ha gjort. Beställde en Carlsberg Hof satte mig och lät hörlurarna vara kvar på god volym för att överrösta oljuden. Inget hände.

Var skulle jag nu, gick på södra förstadsgatan och sneglade lite in på La Couronne men det verkade stendött, gillar inte mannen som jobbar där. Fördel Möllevången och dess otaliga ställen att välja på. Balthazar blev det till slut och där inhandlades det två Estrella Damm. Till en början valde jag att lyssna på deras musik vilken beskrevs som psychadelic funk, ren skit skulle jag ha skrivit. Mycket tålde jag men när som jag förstod det queer-tjejerna skulle köra bingo kom Mp3-spelaren fram igen. För queer var det, flator med mustasch, hattar, käppar, piercings och annat stereotypt fanns på dagordningen. Stirrade på icke-animerade ytor och verkade allmänt förtappad. På slutet blev det en Fernet Branca som svaldes tämligen snabbt.



Det var ingen bra musik på något sätt.

Tog bussen på Södervärn efter att ha gått drygt en mil och inte alls på modet att gå en mil till hem. Hemma vid drack jag vatten och ville egentligen inte kräka men så blev det, vitkålssalladen och annan mix kom upp, nu känns det genast bättre.

Åh nej.

Hjälp mig för jag vet icke vad jag gör.

Dessa dagar har jag kväljts av allehanda saker som till stor del har upprymt mig. Det jag inte klarar av nu är det mesta. Allt som har en egendomlig vardaglig fästpunkt gör mig icke förnär. Minsta lilla höjdpunkt kan bringa mig till fördärvet. Jag klarar det inte mycket längre för det ena ger det andra. Känner mig som en stor skit jämfört med hur jag var innan. Nu kan jag se hur det verkligen har förändrats och jag gillar inte det, allt är uppochned och bakochfram.

Ni kära belackare må ni vändas i vällust när ni nu ser vad som skrivs. Till er räcker jag vitflaggan och ber om nåd. Detta är början till slutet och ni kan förvissa er om seger.

Allt det som har skrivits kommer att besannas. Jag har förgjort min del av min tilldelade tid och kommer snart inte längre att själv kunna välja vägval. Saker har gjorts fel och det skall alltid vara som en black om foten till mig. Mycket ångrar jag, mer än vad jag då trodde var det rätta. Förhållandet har ändrats, nu är det allt eller inget som gäller (ursäkta klyschan). Tack för mig. Jag tror inte att mycket mer av min levnadsstandard kommer att upprätthållas mycket längre.

Tack, ja.

För första gången på länge känner jag mig väl värd min existens.

Nu i dagarna är det precis som om jag har upptäckt mitt sanna värde och agerar utifrån det, underbart! Så länge jag har nedvärderat mig själv och tänkt att jag inte är värd ett råttarsel men nu blir det ändring. Tack vare, eller på grund av mitt föregående engagemang tycker jag att sakerna har fallit på plats och jag njuter verkligen av mitt nuvarande tillstånd, som det är. Det som har hänt kan inte ändras men jag ska fan se till att det som kommer att ske i framtiden kommer att böjas till min fördel. Bland annat spriten gör att känslorna hopar sig i form av enorm vällust inför livet oavsett själstillstånd. Just nu har jag pratat med en vänlig själ vid namn Charlotte som ville hjälpa mig med mina problem i livet. Hon hade den typiska "Jaaa"-gensvaret men jag gillade henne ändå. Var nästan på väg att gråta även om det jag gjorde var en del av mitt livsprojekt. Ändå var det verkligt för det jag genomgår är inte av mindervärdig karaktär.

Såg Lasse Kronér ute en kväll och han ryggade tillbaka när jag kom för att beställa en bier.

Mitt fucking liv

Hej världen!

Ibland erfar man en känsla av hur mycket man älskar livet. Det kan triggas av vad som helst: lugn, musik, mat, ja allt som tilltalar sinnena. För min del händer det inte så ofta men stunderna uppkommer sporadiskt.

Jag bevistade klubben Glasklart belägen vid Dockplatsen. Efter en mindre dust med den aldrig så trevliga vakten klarade jag inträdesprovet och gick in. Förundransvärt hur alla som är i sällskap plötsligt bara ser efter sitt eget intresse. I vimlet gned jag mig mot den högre societeten. Men min vanliga karisma klarade inte av att tillskansa sig någon av högre börd. Trots mina idoga ansträngningar fattade ingen tycke om mig.

Tvärtemot mitt besök på Babel vid spångatan en onsdag dansade jag till den ypperliga musiken utan en tanke på damsällskap. Plötsligt efter en lång stunds dansande befinner sig en äldre dam på motsatt sida. Hon uttrycker sin önskan om att dansa med mig och jag har inte mod att avspisa denne demonia. På något plan finner jag henne ful men samtidigt mycket vacker. Hon bjuder mig på en drink med för stort inslag av mynta och den gör mer ont än gott mot min mage. Trots giftet som tilldelades mig fortsätter jag att dansa och erlägger framfusiga förslag till efterklubbsalternativ vilket i sin stillhet innebar knull. Någonstans efter alla pussar och snack utanför musiken kommer jag till sans när hon frånfaller och jag tar min chans att sticka som ett jehu. Någonstans i min sinnesnärvaro visste jag hur hon egentligen såg ut men min inre drivkraft sopade bort det. I min dans med denna kvinna var det till och med så illa att en utomstående maninna frågade om hon skulle rädda mig, så dåligt var det ställt. I efterhand är jag glad att jag kunde överbrygga ensamheten till förståndet.

Ballonger och bröst har en sak gemensamt. Festen är slut när de har pyst ut.

Vad ska man nu göra med sitt så kallade liv?
Det har gått lite i baklås just nu men jag har ändå inget emot att stå lite i kylan, en stund i varje fall.

Tränar lite extra på att dricka bier och whisky samt andra spritsorter. Är något av en enkomponentare och föredrar saker och för sig. Salt och peppar avskyr jag och alla de andra legitima smakförstärkarna.

Mitt andra leverne på den digitala dejtingen går som väntat, dåligt. Jag har verkligen försökt men ingen uppskattar min framfusighet, skrivförmåga, personliga intresse, varma intellekt eller mitt älskvärda beteende. Av tjugo skickade första-mail har jag fått två svar varav den ena var en silkestråd och den andre en avspisare efter ett första inledande positivt mail. Min respons var kanske inte av värde? Men jag ger inte upp! Det ska ni ha klart för er att Ronny Grosder är en dygdig man och jag ämnar fortsätta så tills någon inser vilken rik tillgång jag egentligen är. Ni ska inte komma undan bara för att ni sönderkörda i huvudet!

För att inte hamna i en sådan tråkig sits - som jag tyvärr har tvingats uppleva ett antal gånger - ska jag inte låta mig nedslås. Det som kommer att få mig på fall är inte någon från kvinnokönet, döden ligger närmare än så. För sorgligt att denna kvinna som jag avrådde mig själv från att träffa envisas med att ringa. Hon ska inte få mer av min härliga köttbit, den här grova arbetarkuken har du sett och känt för sista gången. Hur hade du tänkt och reagerat om du hade vetat att den har omgärdats av öppet profiterande fittor?

Avskrivning

Vill bara delge lite av det helvetet jag har fått utstå.

Detta var inte roligt:

Hon hade aldrig smör
Orakad
Egoistisk
Hatade hennes tillgjorda och milda röst när hon skulle vara sensuell
Hon gick som om hon ägde världen
Gråa hår
Obildad
Slängde iväg meningar som: "Allvar!", "Var fick du luft ifrån?"
Ville inte besöka mig
Jag bekostade mer än vad som brukligt är
Snål
Hade ingen kaffebryggare
Fula ögon
Bemästrade inte avsugning eller -runkning
Hade lite överskottsfett men ansåg sig vara smal
Krävande
Snusen, röken, spriten ogillades
Billig men trodde sig vara fin
Fick inte utföra analt
Hade en horunge som visade sitt morgonstånd för henne
Bytte inte lakan på flera veckor när det var blodigt
Pratade inte korrekt eller ren svenska
Rynkor
Anklagade mig för felprioriteringar
Hade ett fult möblerat hem
Spelade musik från televisionens integrerade högtalare
Ville mensknulla
Hade en mouche
Klemig när man bara ville sova
Använde inte p-piller
Fick inte spruta i munnen
Ville ha alltför dyra julklappar, i tusenkronorsklassen
Sköt över kommunikationsansvaret på mig
Arbetslös
Gammal
Sur fitta
Bottnade för tidigt
Kom för snabbt och klämde den som en mussla
Sa övertrakassera i stället för övertrassera
Trodde att hon skulle komma med i "Ensam mamma söker"
Hade på sig smutsiga och söndriga kläder
Hade ingen matolja
Ville att jag skulle säga att jag älskade henne
Drack inte mycket alkohol
Ointresserad av att göra rätt för sig
Kunde absolut inte laga mat
Tyckte att en Findus färdigrätt var fullvärdig kost
Visste inte vad fläskkarré var
Ville att jag skulle betala hennes gynekologbesök
Visste inte vad jag hette i efternamn förrän efter sjätte dejten
Ville att jag skulle genomgå ett vasektomiingrepp
Hade en gulblekt framtand
Fanns ingen tvål på toaletten
Hade en utplanad tandkrämstub av hög ålder
Erbjöd sin "vänskap"
Använde ett skärp för att tillsluta sin dunjacka då den saknade knappar
Ville att jag skulle slicka hennes fitta när hon hade tampong
Ansåg att jag skulle raka min ansiktsbehåring när hon inte själv gjorde det
Hyrde sina filmer på biblioteket

2010

2010, vad ska man skriva?

Ett år fylkat av otalet tråkigheter sedan spurtade jag precis som 2009 men jag föll eller lät mig fällas några dagar innan siffrorna skiftades.

Några nya nyårslöften avlades inte, här är vad jag ville få gjort 2010:

Mer fitta, föredragsvis utan direkt betalning
Det lyckades jag med men inte den utsträckningen jag önskade. Från den sjuttonde november till och med den tjugosjunde december fick jag inträde till en slaskfitta tjugo gånger precis.

Flytta någon annanstans
Också ett mål jag bockade av. Jag är nöjd.
Mer bier
Jag tror faktiskt att det dracks fler bier än föregående år. En inre känsla säger mig att det gjordes just så.
Skärmflyga
Nej. Stod och velade inför beslutet.

Läsa fler böcker än föregående år, 86 stycken 2009.
På grund av en chimärkärlek kunde jag inte koncentrera på böcker senare delen av året och därför klarade jag inte av mitt mål.
Äta på en fin restaurang
Ja. Bloom in the Park gästades av mig.

Bättre ekonomi
Jodå, jag klarar mig allt bättre.
Banta
Vet ej, gjorde av med lite men sedan under flytten när jag slängde mikrovågsugnen blev förfallet av högre grad.
Träna
Nej, inget av den varan.
Färre runk
Kanske.

Jag vill inte dö jag vill bara döda

Tänkte börja med en välformad dikt tillägnad en fitta som jag egentligen inte har mer att skaffa med och är mer än glad åt att just detsamma inträffade.

Sätt du dig
Jag betalar nu din jävla fitta
Ät, är det gott nog att tacka för
Visst kan jag det
Ja
Ja
Din fitta luktar jordnötsolja
Stöna inte så falskt
Bit mig inte så brutalt
Kan du inte vara öm
Varför kränker du mig
Jag har inte brutit passionen
Lär dig några nya ord
Vill du inte besöka mig
Håll du dig då till ditt
Jaså är det min tur att betala
NEJ
Otacksamma brunfitta
Vill du ha min arbetarkuk
Sorti


Det var en resa som pågick ett tag men nu är det slut. Den sluga slynan fick nog av min omanlighet, det vill säga oviljan att betala och köra henne vart hon än skulle. Hennes jävla fittunge stod mycket i vägen också. Tyvärr hann jag ge henne en del presenter och pekuniära hjälpmedel men nu är det fan slut med det. Hoppas att hon får ett riktigt helvete inte för att jag är bitter utan för att jag hoppas att rättvisa ska träda i kraft. Sluta vara så in i helvetes dum, hon kunde inte följa mina tankar. Alltid behövde man förklara sig då något enligt hennes mening var avancerat. Trots åldersskillnaden stod jag högt över henne. Hon var inte svaret på livets mening.

Visst hade jag roligt men hon kunde inte suga kuk.

Novell: Psykosskrivning

Hemmet hade desorienterats sedan min bortovaro. Inget var sig likt och jag kunde inte för livet förstå vad som hade orsakat denna missaktning mot min person. Allt var rent ända ut i bordskanterna. Jag gick runt utan att veta vad jag egentligen letade efter. Inget damm, grus eller smutsfläckar i sikte. Till och med en del ärtsoppan - som hade skjutits upp i taket från den gången jag försökte spräcka plastkorven med hjälp av skedens ändhandtag – var borta. Fortsatt förundrandes gick jag runt och halkade eftersom jag var så van vid att de intorkade läsk- och saftpölarna greppade tag om min framfart. Hur i allsin...? Nog för att det var smutsigt men hade någon tagit över förvaltningen om min så kallade vanskötta boplats? Då fick jag syn på ett hastigt eller vårdslöst papper, var på det stod:

"Tjena du,

Jag kom in här och hoppades på lite gott att ta med mig. Men när jag kom in här letade jag så länge att jag fick för mig att det var lättare att städa upp och se vad som fanns där under bråtet. Efter att jag hade röjt upp allt och sett att inget av värde stod att finnas gjorde jag en helomvändning och fortsatte att städa till det sorgliga slutet. Nu hoppas jag å det innersta att du vill förlåta min missgärning in spe och gonar till dig riktigt i ditt nya fräscha hem! Min innersta önskan är att du inte älskade din omgivning och hoppas på så sätt att jag inte stal din trygghet och ditt inboende som du kanske har jobbat på i många år.

Möjligen har jag gjort en människa glad i natt – Frutte. Dörren var borta när jag kom."

Frutte, vilken man, eller kvinna gör något sådant? Synligt ledsen ville jag inte annat än att få i mig en tår men inte ens det klarade jag av. Hur kan en människa göra så mot en annan? Först intrampandet sedan ritade han eller hon om hela min tillvaro utan mitt godkännande. Varför utsätts jag för andras välmenande som blir så fel? Hade jag velat komma hem till ett hotellrum hade jag bott på ett hotellrum, nu vill jag vara hemma. Jag lutade mig tillbaka i den nu så rena pinnstolen med den knäckta ryggen för att sedan ligga på knä och syna den. Där på sitsen fanns en gång i tiden en senap- och lingonsyltfläck som såg precis ut som ketchup, så många skratt den frammanade. Och där på vänster framben, chokladen som smälte när jag fotbadade och då en bit av chokladkakan plumsade i vattnet men bara för att återkomma på stolsbenet. Det var en lycklig tid kommer jag ihåg, rena och välvårdade fötter hade jag i varje fall. Åh och där på mellanpinnen, du trodde inte att jag kom ihåg dig? Jag snubblade på tröskeln med ostbrickan och den lilla kvarlevan av tryffelbrie jag hade inhandlat - att avnjutas medan jag tittade ut ur fönstret - hamnade så vackert att jag lät det vara. Avsaknaden av visuell minneshjälp känns precis som när någon tar väck papperna man med möda har skrivit ihop då man läser upp det men ändå förväntas fortsätta utan att något förvanskas. I samma stund som jag skulle resa mig upp från hukandet känner jag vinden spela i mitt nyklippta hår . Tittar dit bort en stund med uttryckslös min och går vidare.

"Oj vad du är sakligt lagd. Det ska du ha klart för dig att en sak som irriterar mig är folk som lägger sig ned så fort ett särskilt hinder ställer sig på deras väg. Deras framfart stoppas av en liten förhöjning efter många hårda kullar men de motsätter sig att försöka nivellera terrängen. Ack ja, dessa så kallade människor. Tänka sig att de förkastar allt och i stället upprätthåller sin bristfälliga princip på grundval av en obetydligt försvarbar bit till kostnad av livet självt. Varför låser du hjärnan till en räls utan alternativvägar?", sa jag till mig själv och gick ännu vidare så att jag slog i axlarna på väggarna. Det behövde jag. Självkritik är en sjuklig plåga rotad kring de friska delarna. Rötterna kan inte dras upp utan att de andra sakerna riskerar att skadas.

Visste inte vad jag gjorde eller vad jag skulle göra nu. En dag som denna efter timtals bilkörning fick mig inte att kännas lättare någonstans. Rätt som det var stod jag i ett hörn och undrade hur jag kom hit, minnet svek mig igen. "Ja visst är det nittio grader där om jag så ska berövas mitt skägg", sa jag för att inte verka som ett fån i den utlämnande lejongropsliknande situationen. Sådana stunder är sköna, efteråt inser man att sinnet lämnades ledigt för ett tag. Aldrig kan man fånga sig i förloppet, utan glädjen av att upptäcka lite av sig själv förmedlas alltid till sist.

Intresset av att följa upp hela den bisarra historien kittlade mig inte nämnvärt, det kliade bara. Men inte på det sättet att jag till varje pris skulle vilja nagla huden och riva den. Nej, känslan översteg aldrig min fattning. Jag lät det vara, bådadera. Vad vill jag mest av allt göra just nu? Vad vill mitt sinne ha och vad behöver min kropp? Njutning eller överlevnad? Går det inte att kombinera till en njutningsbar överlevnad? Tänk om jag kunde finna en sådan sak, men var? Var, var ska jag? Varför ställer jag så många frågor till mig själv? Jo, men tänk dig själv hur konstigt det hade varit om jag bara hade svarat. 1942. A. Oblat sfäroid. Den första. Svinrygg. Sten Broman. Umbra. Polledro. Telomer. Tuvstarr. Tatariskt växtlamm. Slängpolska. Stickvalv. Hyggesbränning. Faslåsning. Durkins öppning. Trichuris. Chikungunya.

Ta mig bort, än vet jag inte var. En plats där man får finnas till utan att jaga nästa andetag. Möta andras blickar utan att vika undan ansiktet. Prata utan att bli avbruten. Lyssna utan att behöva tala. Äta endast för att det är gott. Trygghet med försorg. Saknad utan missunnsamhet. Balans i varandet.

En sak var stormsäker, platsen är inte där jag befinner mig. Att det ska vara svårt att hitta något man saknar men inte vet vad det är. Magen kurrade igen. Överlevnadsbehovet, din skränfock!

Min mage vädjade om nåd från den flottförsedda maten som kantar åtskilliga vägar. I stället bestämde vi oss för ett ohederligt närlivs med godkända varor. Här tvingas jag alltid räkna ihop summan man hade varor för annars kunde det lätt bli flera kronor extra i hans ficka, kvitto avfärdade han alltid som ett psykosocialt problem. Aldruser var mannen att gå till om man vill göra affärer med tjuven framför sig redo att dra fördel av din ovaksamhet. Det svarta oljiga håret hängde ner över den infettade pannan och det grova ögonbrynet. Ögonen sken av förakt och lyste av den kommmande hästhandlaraffären i sikte. Näsan, så glansig att man alltid fick en impuls som måste brottas ned för att inte slita av den i tron att det är plast. Öronen hade vikit sig så långt inåt huvudet och blivit ett med ansiktet, jag har aldrig litat på människor med ihopväxta öronsnibbar. De små luriga läpparna, alltid i rörelse, putandes för att sedan dras tillbaka. Hakan var inte långt borta från underläppen och slutade tvärt därefter. En köttig hals följde och gav det svaga käkpartiet mindervärdeskomplex. Axlarna i sin tur var små och hade intet med halsen att skaffa. Kroppen fortsatte i den smala linjen ända ner till vaderna vilka bulade upp sig rejält, jag kan förstå varför. Allt detta omgärdade honom av en gräslig ryslighet i mina ögon.

Jag hade enbart försett mig med en billig maskinrullad rulltårta med sprickor och vad som skulle föreställa grädde och sylt för att göra den här episoden smidig. Somliga säger att man ska köpa de handrullade rulltårtorna med riktig grädde och sylt från Mikronesien men det tillät inte min budget mig samt att det krävs inte bara god ekonomi men också kontakter å det grövsta. Det var inte helt lagligt heller för den delen, byråkrati av något slag. På flergrenigt håll har jag däremot hört att det är värt samtliga utstickande kroppsdelar. Har jag den goda slumpen med mig en dag ska jag önska mig det till dessert, rulltårtan det vill säga. Åh du din gräddiga skapelse hur många lovsånger kan jag inte skriva om dig? Så enkel men ändå så rik. Inga bristningar, timsfärsk sylt, minutfärsk grädde, fulländad in i det allra sista. Dig vill jag ha, kan jag tänka mig. Aldruser hade börjat titta på mig där jag stod vid hyllan och mer än smålog.

"Inget mer i dag, ah?", sa Aldruser.

"Nej tack du, detta räcker för min del", sa jag. Allt för att han inte skulle kunna dribbla med siffrorna.

"Olé rajt, det blir hundrafem och femtio".

"Eh heh, på hyllan står det femton kronor".

"Nytt pris, jag följer rulltårtprisets realtidsindex. Ge mig pengar."

Fastän jag visste att det aldrig har eller kommer existera ett sådant system visste jag också att det var hans pris eller inget alls som gällde. Jag gav till ett förolyckat leende och halade fram jämna pengar. Påsen hade jag glömt och fryspåsarna vågade jag inte ta. Han och jag har haft svåra munslagsmål men nu har jag erkänt min roll och nöjer mig med att gå direkt till bilan, varför göra den uppgjorda resan längre?

Jag gick mig på en tankerunda helt utanför innehållet i texten:

Besvarad kärlek är precis som den turnerande artisten som kommer till ens hemstad. Den då föga älskvärda människan ger sitt ömmande tillkännagivande till dig men utan det hade du aldrig engagerat dig. Nu intalar du dig att du älskar denna person. Den smått förbisedda artisten vars musik du någon gång lyssnat som hastigast på kommer till din stad och du blir smått till dig. I samma stund gror en idolisering och du börjar övertala dig om hur bra de egentligen är men aldrig förstått det för att bli tillfredsställd för att lura sig själv till tillfredsställelse. Förställd förälskelse.

Livet:

Jag kan inte bemästra det men under ljusa stunder går det att överlista.

Jag vill inte mer

Kan man bli normal utan att förgöra en del av sig själv? Är man en formbar lerklump eller härdades man under barndomen? Tänk om man visste.

Vem vet hur och när informationen måste tas tillvara på, men vem har den vetskapen under så tidig ålder? Under mina unga år tänkte jag faktiskt så. Om det var något man skulle företa sig under ett helt liv var det dags att börja då. Dessvärre hittade jag inte något som passade mig för en levnadsålder, ej heller nu.

Stundom vill jag förinta och förintas.

Skadeglädjen är något jag har fått dras med, även om jag kan förminska den men aldrig förneka dess närvaro. Återhållsamhet är ordet. Ligger det i min natur att jag uppskattar andras nederlag, är det nedärvt, uppodlat eller gjutet under mina tidiga år?

Stoltheten har fördärvat min livsnjutning, tror jag. Den har förkastat det som jag klistrade på negativa värderingar. Fan. Vad har jag inte missat på grund av denna förkastliga egenskap? Tänker jag tillbaka och lägger brickorna på plats kan jag plötsligt se bilden och då börja gråta nederlagstårar.

Jo tack

Jag har haft en del händelseomfattande bitar av positiv karaktär i mitt annars så sorgmodiga liv.

Jag glömde hur det var
Frivilligt delade stunder
Så skönt att hänge sig
Trånande blickar
Ångande flämtningar
Människokött
Ge mig mer, jag har inte fått nog

Ja

Middag för två
Skakningar av en sedan länge bortglömd kontakt
Du grät av en för mig då okänd anledning
Ej mer, för du missförstod
Därefter blev du glad
Jag vill men har svårt att visa det
Ge mig tid
Kan vi inte bara
Gjorde jag rätt
Säg mig vad du menar för jag förstår inte
Vi njöt men du ville mer, eller
Lär mig att praktisera oeftertänksam kärlek

Kanske det du

Ska vi dansa kring det
Jag tittar förstulet på dig
Du ler och jag tvingas utbrista vackra ord i ditt öra
Vi vilar och jag förmår mig inte att hålla tillbaka
Varför undandrar du dig inte
Du stannar och jag förundras
Vem är du som fortfarande är kvar
Du hittar luckor att i all måttfullhet beröra mig
Jag likaså
Du skrattar och vi dras närmare
I uppbrottet möts vi
Du föder mitt undernärda hopp

Ute

Nu har jag lyckats få synvidd över det hela och kan konstatera att det mot alla regler och förordningar går mot bättre för mig. Nästa så att jag bör ställa in föranslagna resor mot de sydligare delarna av världen, men bara kanske.

I mitt leverne har jag stött på flera kvinnor och det har ordnat sig till den milda fattning att jag till och med har haft råd att avvisa ett par, varför denna plötsliga intresselusta inför mig Ronny Grosder? Jag kan icke förstå varför bara.

Just nu tittar jag på gamla bilder av mitt yngre och vackrare ansiktsutformning och förbannar tidens omdaning. Tänk om jag hade kunnat behålla den sortens charm som var mig förunnat och inte behövat jaga och fäkta gamla sanningar. Dessvärre har min just yttre brist på charm förlänat mig en öken, något jag måste jobba på. Dessbättre har utomstående i stället gjort sitt och jag har kunnat dra det till min fördel fastän jag inte har gjort mycket till egen vinst. Det krävs en gnista för att jag ska veta om det är värt att bränna av hela jävla förrådet av bränsle på ett ospelat kort. Bara under de senaste månaderna har jag märkt av en flertusenprocentig förbättring av detta. Trots att jag har ökat i vikt tycks inte detta avskräcka ladiesarna. Vad har hänt med mig? Det känns som att jag har något som jag inte hade i min arsenal innan, men vad?

Allt är inte så hårt som det kan verka och inte blir det bättre av att jag hellre mörklägger än ljussätter. En del chanser har förbränts och det är inget jag är stolt över för jag vet hur rädslofyllt det är i den stunden. Ska man treva eller veva? Jag väljer oftast den tysta biten och gör alltså ingetdera.

Roxette hjälp mig, berätta för mig hur jag går tillväga. Hur ska jag tillbringa min tid?

Ett nummer har fåtts och jag bara väntar på den stunden jag har tillstånd att ringa i och med att det var det som sades. Den tiden som jag anser vara en transportsträcka är hård och långsam. Kvinnan som framförde sitt intresse gav mig flera komplimanger och härlig kroppsberöring att jag skrev en dikt om det.

Du din...

Den mjuka varelsen uppeggar
Sök upp mig
Vidimera min rätt att bestå
Njutning förpliktar
Du och jag blev du och den andre
Ditt tycke är vedervärdigt
Det varma intresset du bär för en annan
Åt mig stannar inget kvar
Uppfyllelse och förbund
Stegran annorstädes

Kan ett endaste ord förgöra
Jag sa att du var vidöppen
Men du missförstod
Det jag sökte var vidsynt
Snedsteget uppenbarade ett falskt antagande
Nu är det bara efterdomar som gäller
Aldrig mer ska jag tillskriva dig goda egenskaper

Din dörr hänger snett
Bli inte arg på mig på grund av min observation
Varför tror du att jag använder dörrens beskaffenhet som vapen
Nej förveckla inte det till DET
Ska vi rätta till dörren eller min iakttagelse
Oviljan att förstå fräter upp ditt ansikte

Några sista ord från Ronny Grosder:

En 65- till 70-årig kvinna kom fram till mig när jag stod utanför en affär och rökte. Hon hade en väldigt lugnande röst som kan ha härrört från sedativ.

"Det är väl inget skit att hålla på med?"
"Jag har råd med det, det är inte så att jag väljer bort mat för att röka".
"Ja, ja", sa hon och begrundade mig en lång stund innan hon gick vidare.

Såg Revolutionära frontens Thomas Jansson på Babel, han hade keps på sig och var allmänt tuff.

Icke tänkvärt material

Det som har hänt kan aldrig återkomma men det kan upprepas, om, och om igen.

Är det värt att genomleva ett negligerbart liv?

Tron på det vackra släcks ned varje vaken minut.

Jag eftersträvar tutti i gemen men finner endast solo i versal.

Känn på mig.
Lukta på mig.
Smaka mig.
Låt mig rulla runt i munnen på dig.
Ta din tid och låt det vandra fram och tillbaka i dig.
Gör det igen, jag vill vara i dig.
Får jag vara din bier?

Sömnen kan vara tillfredsställande precis efter man vaknat, likaså kan gåvan vara till glädje vid givandets stund. Men man kan efter en utvilad natt känna fortsatt nöje under dagen och man får tillbaka mångt mer om det är en tacksam mottagare som gör sin uppskattning påmind.

Ge mig svar

Tala till mig, se mig i ögonen, undvik mig inte.

Nu betalar jag för att bli avvisad, spännande. Alla ni klichéartade människor som skriver om rosor och solnedgångar, FUCK ER. Ni som vill ha en partner som är bäst på allt, FUCK ER! Du som skriver att du är så in i helvetes söt, trevlig, spontan - FUCK DIG! Gör något eget, skriv så att du kan stå för det.

Mötesplatsen, Spray date, Happy pancake, FUCK ER!

Med den vanvettiga magsyran ur kroppen vill jag endast bringa klarhet i vad det är som man ska göra. För jag vet jävlar i det inte.

Orden och ögonen kommunicerar på två olika språk men översättningarna blir aldrig desamma. Nunc est bibendum. Hick, se vad du har fört mig till. Kan du inte bara vara enkel?

Några sista ord från Ronny Grosder:

Det går nedåt, kommer det en rekyl?

Ja visst var man ute igår.

Lapidariskt:
Köpte en lösfitta, provade den.
Hedmanska gården hade elektroniskt, Czechpoint serverade men kösystemet var korrupt, jag stack.
Drack en pint på Paddys under minuten.
Ställde mig i kön till KB, väntade i tjugofem minuter innan insläpp.
Vid 02:30 blev det Vogon Variety till 04:00.
Taxi hem med hjälp av Ahmed Abdul-Hamid Rashied Al-Kaaby, fick till och med röka i bilen.
Lösfittan fick ställa upp igen.
Sömn.

Vilken jävla kväll och natt och inte gjorde den självkänslan starkare. Kände mig uttittad från stund ett till slutet. Utåt sett nonchalerade jag skratten och pekfingrarna men jag visste att hoppet denna afton redan var nedgjort, tråkigt. Frän lukt briserade när bieren hade marinerat bajskorvarna i ett antal timmar.

Några bra saker jag har eller ska ordna med:
* Har stoppat en kondom i plånboken för att förlika mig med tanken om att det kan lyckas.
* Försöker jobba på min människokontakt på klubbarna. Jag är rädd för att titta på fel personer i ögonen och vill undvika de fulaste, för jag vet hur det känns att bli nobbad.
* Ska köpa nya kläder för att få en kick, förhoppningsvis på rätt väg.
* Bli positivare och bara ha goda fördomar om människor, svårt.

Några dåliga saker som har hänt:
* Köpte en lösfitta, ett stort tecken på resignation.
* Alltjämt dålig sinnesstämning, går inte att tvätta bort så lätt.
* Trött på utelivet och att inget händer.
* Planlöshet, negativism och bittherhet fyller oftast utrymmet.

Är det verkligen så illa som det låter, både ja och nej, mest ja? Helt abrupt är man inte eftertraktad längre och folk flyr från mig. Vad är det som jag gör fel om de först visar intresse och sedan bara klipper kontakten? Jag vill förstå fastän det inte är en skön sanning. Här våndas man kanske utan att behöva det, finns det verkligen något för mig i framtiden?

Nu måste det bli ändring, när annars? Jag tror den framtida Ronny kommer att högakta den forne för att han gjorde grovjobbet i dåtiden. Man har sig själv att straffa, men världen är i sanning en svår motståndare. Överraska mig positivt, ge mig något bra, lys upp vägen framför mina fötter, led mig, ta mig och skydda om än för en liten tid.

I vissa perioder blir jag så argt ledsen på grund av vanmakten och svårigheten att göra sig fri från den. Uppgivet hoppas jag att en kvinna kommer till min räddning, sådana fantasimissfoster dras jag med. Det är inte samlaget i sig som är det viktiga för mig. Det förbundet är en akt när kärleksorden inte räcker till och kroppsspråket tar vid. En berlinhora som sa innan akten när hon smekte mitt bröst: "You are so hot!" Det gjorde mig så glad att jag fick orgasm i hjärnan. Hade man kunnat betala någon för att de på ett så genuint sätt som möjligt hade lovordat och gett komplimanger skulle jag betalat för den tjänsten, det är så viktigt, viktigare än sex.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Ibland finns det små små, väldigt små ljuspunkter. Fick en vag känsla av att en kvinnlig bartender brydde sig om mig, i vilken omfattning vet jag inte. Hon ville försäkra sig om min citronvatten smakade bra. Det var inte orden som var kritiska utan framförandet.

Fylld afton och natt

In biero veritas.
Genom det tomma bierglaset ser jag vad människor egentligen är, bekyttade offer.

Min tanke nu var att jag skulle få smutsa ned kuken rejält - jag är inte rädd för att skita ner mig - så blev det inte. Ett val är ett avståndstagande från allt det andra. Ständigt ska man se de som redan är utvalda och påminnas om sitt eget spetälskeliknande tillstånd. Ge mig en bekräftelse, några ord som inte kan misstolkas. Ta mig åtminstone under en prövotid.

På väg till den kollektiva trafiken ångade det till i byxan och jag tvingades spänna rumpan tills ett alternativ visade sig. Malmö Centralstation får väldigt gärna gå omkull, tio kronor för ett toalettbesök, nej tack. En bit därifrån vid The Bishops arms drack jag en bier under en minut och steg upp för att avlämna bikt. Det fortlöpte bra och jag fick ut det mesta som var ljudligt innan andra gäster kom in. Två kvinnor pratade högljutt.

Toalettsnack


En mindre sträcka betogs och till Paddys på Kalendegatan. Drack min bier i naturlig takt denna gång medan jag tittade på kön som tilltog alltmer, klockan var 19:27. Den konstnadsfria teatertillställningen lockade många. 19:50 går jag ut och tänder en cigarett och ställer mig, nu började väntandet och kedjerökandet. I den tiotals meter långa kön rökte jag cigarett efter cigarett utan att många steg förflyttades framåt. Efter ca 15 cigaretter och femtio minuters väntan kom den dreadlockiga publikvärden med sitt äckliga hånleende och pålyste att innergården hade blivit fullt men att vi gärna fick komma en annan dag, jo jag tackar. Kön var fortfarande mycket lång.
Läs detta här Malmö Stadsteater:
Jag ska kötta hela ert jävla etablissemang. Nu får det banne mig vara slut med den här publikkontakten. Ni ska få ångra sättet på vilket ni behandlar er publik. Styr människoflödet genom att prissätta entréavgiften annars kommer det slusk och slödder. Informera alla i kön vad som gäller. Räkna människor och avsätt en gräns så att inte en hel jävla massa står och ser fula ut.

Pickwick pub
Drack bieren snabbt på Pickwick pub. Det var quiz night och det var jag inte intresserad av.

Nöjesutbudet var tunt och jag tvingades gå ända till Carib Kreol där jag pratade med en neger. Han hette Max, kom från Ecuador och var trevlig. Vi pratade en stund men det blev endast en bier, sedan vidare.

Kan inte påstå att jag smäktade efter Babel men så blev det. För sextio kronor fick jag vara med och leka. Studenter är illaluktande odjur, introverta, för självmedvetna och jävligt tråkiga. På dansgolvet kunde jag ta ut svängarna rejält och jag skrattade åt min lyteskomiska dans. Jag dansade till Hip hop och andra livstärande musikgenrer.

På Babels lilla dansgolv


Från att jag kom vid 21:30 till 00:00 hade jag hela dansgolvet för eget bruk och kunde göra efter eget skön. Studenter glodde men det sket jag fullkomligt i, läs ett ämne i social kompetens för bövelen. Det blev tre eller fyra bier, efter bieren drack jag först två vatten, av egen fri vilja. Sedan när jag ville ha bier igen fick jag det inte. Först nekade persiskan mig. Gick och dansade sedan ville jag ha en bier då nekade polsksvenskan mig det. Överförmynderi, jag hade inga problem med dansstegen, förutom att jag tappade mobiltelefon i golvet och den uppdelades om tre, ej heller tafsade jag, betedde mig burdust eller annat som kan uppfattas som fylleri.

På Babels stora dansgolv


Här var det lite bättre men som vanligt osar det illa också här. Ögonrunkare i legio. Någon tjej förmodar jag ställde sig framför mig och dansade (som vanligt...) men jag bevärdigade ej denna audiens, med min ignorans viftade jag bort denna företeelse. Vid 01:15 lämnade jag Babel och tog en taxi hem, Hamid från Afghanistan körde mig.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jobb Mat Sömn Bier
Mat Sömn Bier
Sömn Bier
Bier
Bier
Bier

Det går

Smaken är som baken. Där en ser en fast och välformad sak ser en annan bara ett brunt skräckinjagande brunhål.

Nu lever jag i limbo. På något vis har träden jag planterade äntligen börjat blomma, kanske det blir frukt i år. På något konstigt vis känns det bra fastän jag egentligen inte har något direkt att glädjas över. Jag kastade ut en avvisbar fras och nu ska jag våndas i flera timmar, om jag ens får ett svar. Kvinnan jag skrev till har gett god respons, frågan har hängt i luften men nu sköt jag iväg den.

I förstone tyckte jag hennes profilbild utstrålade en sådan härlig svenskhet och godlynthet, som en ung Liv Ullman. Sedan dess har många ord kastats fram och tillbaka och då har ett svagt relationsband skapats, allt starkare från min sida, vad jag kan uttyda kanske hon också. Därefter använde jag mig av Google och dess utmärkta tjänst, tack vare en del personliga detaljer kunde jag forska vidare med hjälp av det. Nu har jag en bild av henne på skrivbordet och plötsligt känns allt så underbart, en sorts draghjälp. Hon är ett antal år äldre men det löser vi, som en konditor sa till mig när jag skulle betala 51 kronor för en kaffe och bakelse och det fattades 50 öre.

Som en paulusomvändelse har jag lagt av bitterheten, för en tid. Det kommer alltid finnas en tid för att vara bitter igen. Men nu vill jag ha henne nära och viska hjärtkittlande ord i hennes öra. Ta hennes kropp i besittning och med det förtroendet vårda varje kvadratcentimeter som vore det en årlig ära att vidröra den punkten. Så ömt som möjligt ta henne om axlarna med mina valkiga handflator och läppja halsen med stor medvetenhet.

Tyvärr kommer detta inte att hända men tanken kan ingen ta ifrån mig såvida jag inte berövas livet. Sanningen ligger närmare att jag kommer att skriva ett inlägg i bitterhetens tecken kort efter nederlaget. Däremot kan jag inte hjälpa att le en stund och för ett slag göra upp massvis av möjliga positiva händelseförlopp och planer, min minut av himlen.

Ja hon har en del skavanker men de förflyttades åt sidan i samma stund som orden hon förmedlade var till mig och tiden hon har nyttjat var till mig, enkom mig. Då hon ställer frågor och till och med kan vara intresserad av mitt leverne kan jag inte annat än att omfamna hela hennes bit och inte skrota något mer därtill. Den största känslan ligger ändå i att hon är nåbar, jag kan få henne om Fabrikören vill att det ska bli så.

Tänk om. Det är vad som flugit runt de senaste timmarna då jag aktiv har valt inte göra något givande utan strövar runt och tar mig an småsaker. Jag vill byta ut illvilja till medglädje. Livsilska till livsglädje. Misantropi till filantropi. Bittherhet till kärlek. Detta är den bästa hittills av alla jag på något vis har kommunicerat med och jag är rädd.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag såg en kvinna iförd en vit slöja, lila tröja, svarta byxor och vita skor snava på en kullersten på Stortorget 15:14 den 31/7. Ingen kom till hennes undsättning och jag vrålskrattade inombords och log långt efteråt.

Utebier

Det blev till att gå över tröskeln här hemma.

Vid O´Learys på Malmö central ville jag växla in en femtiolapp till tiokronor för att kunna inhandla ett cigarettpaket ur deras automat. Den mycket otrevliga femtiosjuåriga kvinnan fäktade med armarna och hänvisade ovänligt och bestämt till Burger King. Det gjorde jag inte. Tog mina pengar och gick en längre sträcka till Stortorget till Souvenir- och tobaksbutiken och köpte en Pall Mall.

Cirka 23:33 fick jag äran av vakterna att gå in på båten Prins Bernhard. Omedelbart ekiperade jag min hand med en Spendrups och tittade runt på nedervåningen innan jag gick upp på däck för att röka.

Prins Bernhards övre däck


Under tiden jag kedjerökte fem eller sex cigaretter hann jag se ett flertal flaskbeställningar instoppade i ishinkar. Drinkar florerade kraftigt, avancerade, tidskrävande och givetvis ska det betalas med kort. Två arabmän stod vackert och väntade på sin tur i den då inte så hektiska tidpunkt men de fick inte hjälp, beräknade deras väntetid till sju minuter. Bartendern som var en Pontus Gårdinger-kopia av sämre kvalitet ignorerade deras turordning. Till sist gick de till andra sidan av den U-formade disken och fick handla bier med hjälp av en annan påfyllare. Jag gick ner.

Loungen


Tror jag köpte en till bier innan jag gick in på dansgolvet. Totalt blev det sju bier på Prins Bernhard.

Dansgolvet


Ingen kontakt, pratade planlöst med någon i den mån det gick, det gick inget vidare. Dansade en bra stund till den smärtsamma musiken innan jag vandrade upp på däck för frisk luft och rök.
Stod vid relingen när en kvinna i tjugotreårsåldern som såg ut att vara antingen plastikopererad eller mycket sminkad på ett högst oangenämt sätt. Den förmodade italensk-rumänskan bad om att få köpa en cigarett men fastän hon utsöndrade avsmak gav jag henne en. Några minuter därpå kommer, vad jag tror var hennes svenska kille och beter sig väldigt burdust gentemot henne. Jag försökte tända en cigarett i blåsten men det gick inte så en Libanes som hette Ali kupade händerna runt cigaretten och därmed fick jag fyr på pinnen. Vi samtalade lite men han drack inte bier så det var inget givande samtal. Lite vid sidan om ökar spänningen mellan den svenska killen med de stora musklerna och hans ägodel. Jag ser på henne att hon gråter medan han står och skriker henne i ansiktet med en hotfull blick. Han tar stryptag på henne och då får jag en ingivelse att gå fram och avbryta eftersom båten tydligen inte har så strikta beteendekrav. Då hivar Ali in mig och säger: "Nej", eller "No" och ber sin vaktkompis Mahzad att neutralisera situationen. Vakten gör absolut ingenting och det bråkande paret springer omkring, troligen hemåt så att han kunde ge henne en god omgång brutalsex. Jag såg inte de fler gånger under kvällen.

Många rumäner var där, jag pratade med några stycken. En blekfet och tunnhårig man stod vid ett bord med sin flaska i en ishink. Han körde "be om cigarett-tricket" på tre tjejer men fick inga så jag erbjöd honom en, men då tog han diskret upp ett oöppnat paket och visade mig.

Klockan blev 03:00, då tvangs jag dricka bieren raskt för att sedan bli utkörd vid 03:14.

Tänkte mig en taxi hem, i stället blev det Etage och jag nästlade in mig i VIP-kön då den ordinära kön var tio meter lång. Otroligt nog blev jag insläppt utan närmare utfrågning, endast en minut efter infallandet. Två jugoslaver stod framför mig, den ena var medelålders och butter, den andre en i trettioårsåldern. Visste inte vad det gällde då. Sedan såg jag en mycket kort svensk kvinna, 1,45 meter lång och cirka fyrtiosex år. Den äldre jugoslaven gnällde om att hon hade följt efter honom.

Köpte mig ytterligare en bier på stället och det blev en till senare. Nytt mod hade infogats i mig så jag gick upp på trappan mot en tjej och sa något väldigt kort och icke-sliskigt för att sedan agera säkert och gå direkt efter utan att invänta svar. Dansade till musiken på båda dansgolven mellan alla alkoholfyllda kroppar. Den svenska kvinnan uppenbarade sig en dörröppning sa helt apropå att hon var arbetslös, hon var väldigt rödsprängd i hela ansiktet.

Etage


Under denna videoinspelning kommer en mycket ful ung kvinna och grabbar tag i min telefon. Jag tog kvickt tillbaka den, förvånad över min egen snabbhet.

"Du är äcklig, seriöst radera detta", sa hon.
"Jag filmade inte dig", sa jag.
"Alltså du kan inte hålla på så där, du är äcklig", sa hon igen.
"Ja, ja det ska jag göra", sa jag och gjorde ingen ansträngning och lät telefonen vara kvar i fickan.

Bredansiktet avlägsnade sig och jag trängde mig inåt dansgolvet och såg inte till henne mer under natten. Vid stängningen 05:00 visste jag att inga fler möjligheter skulle närma sig mig och jag tog en taxi hem med hjälp av Yousef.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag överväger ett par vita och icke-rökande veckor för att kunna fokusera på mitt själ- och kroppstillstånd.

Nu då?

Nej.

Bläddrar och tittar, en del ägnar jag mer tid åt och hoppas att de gör detsamma. Det gör de inte.

Det finns ett antal olika grupper:

* De som inte svarar

* De som svarar efter ett tag men inte på nästa

* De som inte kan skriva vettigt och i stället för en monolog

* De som efter att ha växlat ett par mail men sedan inte svarar

* De som loggar ut i mitten av en konversation och håller inne med svaren ett par dagar


Hade en "konversation" med en till synes alldaglig kvinna, hon har ett barn men det bryr jag mig inte om. Som vanligt är jag säker på mig själv och skriver på ett sätt som gör det enkelt att svara om de nu vill det. Jag är inte bitter, jag är jävligt bitter. Flera mail senare efter att hon har fört en knackig dialog svarar hon på ett av mina utförliga mail med en jävlar i helvetes fittsmiley! Dö. Skrev ett rakt svar tillbaka. "Vad är detta, är det tänkt att jag ska svara på detta eller ej." Till svar fick jag ett (jag parafraserar): "Gör som du vill men det hade varit roligt om du hade skrivit. Vad har du gjort i dag?"

Jag skriver tillbaka och anger mitt fortsatta intresse och till slut får jag hennes e-postadress. Och precis där börjar mina kval. Tack vare hennes angivna mail kan jag googla hennes namn och hittar en artikel om henne som gör mina föraningar sanna. Visserligen var det en tre år gammal bild men hon ser helt annorlunda än vad jag kunde utröna från de nutida bilderna. Den kan vara tagen just efter barnbörden men jag lämnar inga risker i luften och drar tillbaka stiftet, det var inte detta jag eftersökte. Den höga pannan i samband med den tjocka kroppen gör mig illa till sinnes och hennes intresse för mig förklarar det hela.

Jag har en annan på kroken, hon skriver bra men hon har egenheten att avspisa mig genom att logga ut från sidan, detta gör mig tokig. VAD VILL NI!? Jag skriver till fula, till snygga, till alldagliga, vem i helvete ska jag mer skriva till? Ja till och med de utan bild, jag måste vara bra ful när de fulaste som inte vågar ha bilder nekar mig ett svar, va?!

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag såg Michael Segerström iförd en gubbkeps komma körandes på Drottninggatan. Registreringsnumret var CCT 151.

Improvisation

Med en liten förkylning och behov av whisky sprack det ur en idé som jag i vanliga skulle ha dämpat eller dödat men jag inlät mig att under 0,416 h skriva upp de tankar som for. Toabesök och spritpåfyllning är inkluderade i 0,416 h.



I den utslagna miljön stod jag framåtlutad och spottade ut min överpresterande salivproduktion på kullerstenen. Den här dagen kunde inte ha gått sämre. Om jag bara hade tagit ett steg åt vänster kunde jag ha vunnit. Om man ska hårdra det var det ett par steg, men för den dramatiska effekten väljer jag det endaste steget. Hela mitt undanhållna liv har jag väntat på detta tillfälle men aldrig kunnat visa min beredskap om det väl skulle hända. Du var en illusion och inget jag kunde ta på men ändå hade du förmåga att förmänskliga dig men så blev det inte. Detta vet jag nu eftersom detta har hänt och kan aldrig ohända. Ytterligare gick det som det gick och inget någon av i egentlig mening kunde rå över. Detta vet jag. Pulsen stiger i takt med att min hjärna utvecklar den centimeterstora pappersbiten till ett helt A4-ark och den kan bli ännu större. Hade jag gjort på det andra viset, vad hade hänt då? Varför är jag så känslomässigt vanställd att jag hela tiden småförintar mig med dessa tillbakablickar som jag medvetet återupplever och då alltid skäms över mitt agerande? Kan inte vägen gå dit jag vill? Borde det inte vara lättare att ändra sig själv än att tro att vägen ska vrida sig åt den riktning jag väljer? Om så är fallet har jag tre alternativ. Ett. Jag ställer mig vid vägkanten och hoppas att någon plockar upp mig, detta har jag försökt med länge. Två. Nej jag vill inte förmå mig att ändra uppfattning eller personlighet vilket för mig till att göra en avstickare för att kanske komma åter på leden. Tre. Jag ändrar uppfattning och personlighet och hoppas på att vägen sammanfogas med mina forna värderingar. Oftast är man själv sin största kritiker, fiende och avrättare. Detta vet jag för jag är alla dessa, den sista var bara inte så bra. Tänk om allt hade varit så lätt att vi i demokratisk ordning får en överblick på alla intressenter och inte låtit tid och tillfällighet regera längre. Låt detta bli en rättighet. Varför ska den högröstade få gemålen men inte den blygsamme eller den tystlåtne. Om inte så ofantligt många variabler hade spelat in kunde man ha gjort en kalkyl. Tyvärr är det så att det man förr så principfast närt i sin barm plötsligt kan byta skepnad och ikläda sig hermelinbrämen. Jag dricker whisky nu men endast de som har uppnått eller överstigit en anmärkningsvärd ålder av arton år, för en whiskypedofil är jag då inte. Detta vet jag för så är det enligt mig. I undantagsfall gillar jag det något yngre men det skränar man inte om, det har samhället bestämt. Kan inte jag få det jag vill utan att man ska behöva göra sig ovän med lagboken? Tack vare min osköna charm skimrar jag de som av en händelse närmar sig mig. Tycker jag verkligen det, jag vet inte?

Nja

Sitter fortfarande och nätdejtar.

Nu har jag lagt ut en massa fällor och äntligen fått ett ben i saxen. Denna ynka respons gjorde mig gråtklar och så blev det, jag framystade en symbolisk tår för en bekräftelse på att jag existerar.

Ett dygn senare.

Den första jag skrev om har inte läst mitt svar, snart dags att avskriva henne.

Äntligen får jag en välskriven om än kort text som livslyste mig till den mörka håla jag befinner mig i. Kan detta leda till något och vad ska jag då göra, är jag redo för detta? Borde jag inte vänta med handla det jag har på inköpslistan innan jag tillagar en middag? Självklart, men bara receptet i sig vattnas redan i munnen. Men visst är det härligt, ändå tänker jag nedtona förhoppningarna om ett eventuellt framflyttande av pjäsen. Det har hänt så ofta förut att jag för närvarande är fastspänd i skruvstädet med den bittra möjligheten om ett bättre liv. Nu ska jag uppdatera sidan och titta efter om post anländer sedan ska jag vänta tio minuter och därefter skriva väl valda ord, det vill säga om jag får fortsätta medverka.

Tio minuter senare.

Din fitta läs mitt jävla mail.

Två minuter senare.

Hon läste mitt mail efter elva minuter och femtiofem sekunder. Är det ett gott tecken om jag infogar väntetiden tills notifikationen gör sitt? Vi får se vad som händer nu, spännande.


Tolv minuter senare.
Vågar inte läsa det än. Dämpar ovissheten genom att suga upp lite cognac. Väntar också en tid för att inte verka alltför tidsatypisk.

Vet ej hur länge senare.

Detta kan bli bra, men fortfarande betonar jag bräckligheten i detta företag.

X antal minuter senare.

Läs det nu för fan annars drar jag en runk och går och lägger mig.

Något efteråt.

Hon har läst det. Men bara denna känsla av lycklig ovisshet är så jävla fin. Vilken skillnad gentemot den olycksprofetiska livssynen.

En halvtimme senare.

Nej nu jävlar. Vad i hela världen pågår? Hon är fortfarande online men inget mail till Ronny Grosder. Är det slut med allt nu jag kan lika gärna ta livet av mig. Det är slut, lämna mig i ensamhet. Kanske det är ett långt meddelande hon skriver på!? Nej tro inte det din fula eftersatta människa, få aldrig den tanken i huvudet igen, du är färdig, ska du ha en smäll eller? Ja, tack.

Vet ej, har förlorat tidsuppfattningen.

Snälla gå offline så att jag inte behöver hoppas något mer.

Aah, ge mig ett svar eller dö.

Nu har jag suttit och uppdaterat den jävla sidan i snart en timme.

En halvtimme efter nederlaget.

Jag loggade ut och lägger allt i slumpens händer. Till helgen däremot kommer jag att ikläda mig rollen som en obotlig sjukdomsinnehavare, tämligen intressant att se vad som blir av det.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag har runkat med hjälp av en Hemmets Journal-tidning.

Nej

Jag är inte tillbaka, något alls.

Som det känns inombords är det inte bra, motgångarna hopar sig och jag kan inte annat än trassla in mig i härvan. Stod och tittade på mig i spegeln medan jag hade en kniv i handen under flera minuter. För en stund visste jag inte vem jag var eller vad jag tittade på. Lyssnar på sorgsamma låtar medan jag dricker och har det allmänt vemodigt.

Vad ska jag göra? Generellt sett fungerar inget av de saker jag använder men eftersom inget går hem kan jag inte fortsätta på det spåret. Vad vill jag? Är det skamlöst att vilja älska någon för att själv må bra? Allt har gått fel, ända sen jag tackade nej till någon som frågade chans på mig under mellanstadietiden har allt gått käppfett åt fel håll. Jag hade gillat henne sedan flera år tillbaka men av någon anledning sa jag nej och gick friskt vidare till mina förmodade kompisar och berättade om mitt korgerläggande. Varför, jag vill resa tillbaka och skrika ut ett "JA!" och omfamna den flickan, som jämnårig det vill säga?

Tiotals år senare står jag här i oförändrat läge och har blivit ett masturberande vrak. Tiden då folk sa: "Jag ska fixa en tjej till dig", och jag var så godtrogen att det tedde sig som en reell möjlighet gör mig ilsken i dag. Nu vet jag att det inte går till på det viset.

Jag vill inte vara opollinerad mycket längre till. Bättre att bli en pressad blomma än att bara vissna och aldrig få till det.

Har jag fått chanser men inte tagit dem på allvar och på så sätt försuttit vad som kunde inbringas från dessa? Säkerligen. På grund av min förbaskade stolthet och fördomar har mycket slängts i papperskorgen innan jag gett ett ordentligt utlåtande gällande kvaliteten på varan.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Älska mig, jag är inte värd det men låt mig förtjäna det.

Dagens sanning

Att detta kommer att gå åt okänt resmål.

Just nu lever jag i ovissheten och irrar omkring utan att veta var jag varit, var jag är eller var jag ska. Vem är jag - Ronny Grosder?

Vem ska vara den som till slut räddar mig från obehaget? Nej, jag tror inte att kärleken om den ens existerar ska lösa alla mina inre tvistemål. Jag är nödbedd att ta till absurda och inkorrekta metoder.

Ronny du är en fullvärdig människa. Du har alla organ i behåll och kan brösta dig inför lemlästade människor. Men, jag är inte lika mycket värd som andra människor. Jag tror på ett statiskt människovärde där varje människa som innehar ett liv har rätt att leva utan omotiverade ingrepp från omvärlden. Men det andra värdet då? Det som man får när man anländer till det egentliga livet och får ansikte och kropp utvecklat. All den kunskap man plockar upp och kastar bort, vad har jag kvar? Dessa värden är dynamiska, och jag ligger under.

Är jag tillbaka eller? Kan inte detta vara en chimär som jag lyckats bygga från icke eldhärdigt material? Tyvärr är livet inte så att man kan säga: Nej, nu vill jag inte vara med och spela längre. Så lätt ska det inte gå för sig, utträdet måste startas självmant. Stundom fluktuerar mitt känsloliv men jag har inte verktygen för att kalibrera maskineriet.

Pratade just med en kvinna per telefon och jag tror nästan att jag fick henne att brisera i byxan med min lätt förkylda, precis cognacbestänkta strupe och anlagda mörka maskulina auktoritära stämma. I förstone var hon loj och ovillig och lade sig till med en viss eftersläpning på orden, sedan sken hon upp. Bara detta gör mig så glad, jag är känslomässigt spetälsk, kärleksavtynad.

Detta är inte så det ska sluta.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag har ollat ett kyrktak.

Ocksåtyr

För att riktigt komma i stämning klargjorde jag för mig själv att det skulle fan ta mig hända något den dagen.

Till en början tänkte jag att Casino Cosmopol skulle vara en bra idé, jag hade en föraning. Kom in och ställde mig bakom ett gäng nydanskar och -danskar. Framme vid servicedisken blev jag tillfördelad ett medlemskap tack vare mina frekventa besök de senaste veckorna. Klockan var ca 19:06. Jag gick in köpte mig en bier. Till en början en Norrlands Guld och senare en Spendrups. Satte mig och spelade men snart skulle det rätta ansiktet visa sig. I förstone gick det bra sedan rasslade det till och vips hade jag redan spelat bort sju tusen. Inte mer än att gå och hämta ut ytterligare fem tusen från bankomaten. Dessa investerade jag rakt ner i ett svart hål. Hämtade ut ytterligare två tusen för kvällens ändamål. Men jag lät inte förlusten göra illa mig utan höll huvudet högt när jag gjorde sorti från casinot vid 20:30-tiden.

Det blev en Carlsberg på Rådhuskällaren, betjänad av en tunnhårig man i fyrtioåttaårsåldern med en svårtydd härstamning. Kanske var han från Balkan eller Mellanöstern.

Tog mig vidare till The bishops arms för att spela roulette med biertappning. Jag valde en Oppigårds summer twist, smakade bitter fläderblom. Lät den gå åt sidan för att göra plats för en Fullers ESB, mycket bättre. Jag har alltid varit sugen på att köpa mig kondomer eller en vibrerande penisring från deras automat vid toaletterna. Med fyra tior köpte jag mig en "RockOn" supervibrator och till det två bonuskondomer. Efter att jag hade pissat blev jag så in i helvetes kåt att jag övertalade mig att dra i den enarmade banditen. Gödslade kuken för att kunna trä på den gelésnarlika gummiringen och fortgå till en längre handrörelse. Konstigt värre kommer det in två tjejer i de andra två båsen, jag står vid det tredje längst in. På ett mirakulöst vis kan jag kväsa andhämtningen och islagningarna på låren. Blev inte nöjd med ringen vilket jag märkte senare att jag hade glömt att sätta på vibrationen. I stället sprättade jag upp en kondomförpackning vilken jag tappade i toalettstolen men tog upp den igen och drog över kuken. Tyvärr hade jag inte spolat efter mitt pissande, allt för att inte väcka misstankar. Med flertalet sekunders fördröjning drog jag av kondomen och körde naturellt för min egen förnöjelse. Inte långt senare skvätte jag ned bredvid toalettens vänstersida. Skönt. Stod upprätt en lång tid så att den skulle hinna återhämta sig och så att efterbörden kunde skrapas av och kanske pissa en gång till, det blev inget mer pissande. Gick ned till lokalen med ett halvstånd efter att jag hade tittat mig själv i spegeln så att jag inte hade rosiga kinder.

Etage ville jag inte gå in på, men gärna Hipp eftersom minnena är bra därifrån. Hipp var stängt.

Det blev Swing Inn! Och till och med efteråt utropades det Swing Inn!

Mitt humör var gott och jag hade allt att vinna, förlusten var avskriven sedan länge. Jag köpte min bier och spanade runt. Uppe vid pianobaren frågade jag två söta tjejer:

"Är detta pianobaren?"
"Jag vet inte, men det är ett piano där", sa den ena och pekade mot pianot.
"Ja ja men det kanske finns fler pianon".
"Kanske det, jag vet inte".

Frågans svar var ovidkommande, men jag märkte på dem att jag föll till föga gällande deras måttstock. Satte mig ned ett par soffgrupper längre bort och tjoade efter ett kvinnosällskap men fortfarande ingen respons.

En till bier och efter att ha kontemplerat en stund över två antagliga tjejkompisar gick fram till dem, fastän jag hade sumpat tresekundersregeln sket jag i vad som helst.

"Hallå ja, gillar ni musiken?", frågade jag. Det var Tarkan som spelades.
"Ja den är väl bra?", sa den snygga.
"Nej det tycker jag inte, jag tycker det är någon jävla orientalisk schlager", sa jag.
"Jag tycker den är bra", sa den feta tjejkompisen.
"Jaha ja", sa jag troligtvis. En del har fallit bort men till sist lyckönskade jag dem en trevlig kväll och de gjorde detsamma i förhållandevis god ton. Kontentan är att också här fick jag dålig mottagning när det gällde spelet mellan raderna. Det var den feta kvinnan som stötte bort mig med sin sura min, hon hade bestämt sig för att spela fet martyr.

Med en bier och isvatten ställde jag mig mot väggen ett antal meter från plastjalusin och tittade på damer. Gav en del känslosamma blickar och ibland personligt tilltal men ingen stannade upp. Intressantare var det att titta på den förmodade eritreanen som stödde sig mot balkongräcket. Gillar verkligen den människan. Han har en krullig vittonad krans på huvudet och ett lätt efterblivet leende och kan vara mellan 55 och 62. Han gav ändå ett glatt intryck med en stor inneboende livslust, han gav allt.

Till slut blev det ändå dans fastän jag var smått förkyld. Svängde ut en jävla massa bara för att göra mitt hat mot denna musik övertydlig. Min karikatyrdans kanske andra förväxlade med hjärtlighet, jag vet inte. Vid ett av soffbåsen satt en ful riktigt ruggig negress med en vit man med mustasch. Han hade kunnat få det trippla mot vad han nöjde sig med. Satt mittemot dem och studerade den svarta skatan. Plötsligt när jag sitter där kommer ett äldre damsällskap för att sitta vid samma bord. Särskilt en dam i femtioårsåldern gillades av mig och jag gav till höga anrop om att hon skulle komma, säkert en tre gånger. Också när hon var rådvill om var hon skulle sitta erbjöd jag henne mitt knä men detta avböjdes två gånger. Dansade sedan ännu mer med stor emfas och hög förakt för att sedan gå hem.

I slutändan är jag ändå nöjd. Äntligen hade jag simulerat en sorts cancerdöende eller självmordsbenägen människa som gav blanka fan i stort sett vad som helst. Ingen utdelning denna gång men snart frostar det av och jag kan snart få lite kött.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Under bussfärden hem fibblade jag med mp3-spelaren och misslyckades att hålla tillbaka kukringen som bodde i samma ficka. Den hoppade ur och jag tackar slumpen att den inte rullade iväg och gjorde karriär. Inte fler än två sekunder efter förfallet hade jag återbördat den. Jag vill inte ens tänka vilka proportioner det skulle ha inneburit. I och för sig var jag tämligen apatisk.

Are you interested

Ägnar stor tid och möda på den smått funktionella applikationen "Are you interested".

Jag har ett bra vinklade bilder på mig själv som ger mig större fördelar än rättvisan skulle ha gett mig. Till saken hör att dessa maninnor bara skickar bunkvis med små äckligt söta gåvor men inga mail. Varför kan inte de också bemöda sig att skriva mig ett par rader på ett digitalt papper som är piss värt.

En vacker kvinna visade intresse för mig genom att klicka "Yes" på mig och jag gjorde detsamma eftersom jag fann henne glädjerik och vacker. I mitt försök att skapa en växande förälskelse - och på så sätt kunna droga mig och henne från alla orättvisor som existerar i världen - plitade jag ned en ledande fråga med en underton av genuint intresse. Men vad i hela helvetet fick jag tillbaka?! Ytterligare en - satan i mitt jävla hjärta - gåvefan! Yttermera är jag så in i Häljarp frustrerad att jag tror att hela världen är emot mig.

Snart är det nog dags för en resa till.

Några sista ord från Ronny Grosder:

Jag har onanerat i en trappuppgång.

Oj voj

Nej nu får det fan räcka med spritdrickandet och mitt levuppande så fort jag får lite i mig.

Jag får grov ångest varje gång jag ska öppna ett brev av varje slag med avgörande information för mitt återstående, kanske snabbläddrade liv. Det enda som kan förminska det hindret är och kommer säkerligen att förbli alkohol. Vid ett tillfälle tvingade jag mig själv att dra i mig två eller tre starköl enkom för att skriva till en kvinna jag ömmade för. Meddelandet skrevs men utgången var redan utmarkerad och jag blev utrangerad. Tyvärr gäller detta inte för köttsliga möten och jag förbannar mig själv vareviga gång det misslyckas att skapa en atmosfär mellan mig och en blivande partner. Misslyckandet består i att jag inte gör tillräckligt med reklam för mig och urskuldar mitt agerande med att klanka ned på deras tvistliga handlande.

I detta nu sippar jag whisky och lite cognac.

Vad göra? Jag kan lika gärna utlämna mig åt slumpen men den är som en bok lyder - ingen tillfällighet. En tärning eller vad som helst gör sig säkert bättre än vad jag håller på med nu.

Fattas det mig något? Jag har en kuk större än genomsnittet men det får ingen erfara eftersom jag aldrig erhåller en audiens hos fittan. Såvida jag inte erlägger betalning. Jobbet har jag, bostad äger jag rätten till men detta kommer inte på tal eftersom jag aldrig får en ostentativ chans.

Alltnog.

Några sista ord från Ronny Grosder:

En rullstolsgisslad kvinna rullade före i kön i affären Entré. Kön var lång men det dysfunktionella detet gled in och krävde på ett insmickrande vis att bli betjänad. Hon sa att hon inte hade en bra dag till kassörskan. Jag går ett steg längre och skriver att hon inte har ett fullvärdigt liv och bör självdö i snabbare takt.